Tantsnusk: Dirten

Datum:
17 maj 2006 16:07

dirten_rubbe2.gifom till mig viskade den mörka Dirten inbjudande. Han som vi kan kalla "Alfonso" tvekade, ty han hade tidigare umgåtts med den mörka skönheten och han visste att det fanns ett pris att betala för hennes kärlek. Sakta rullade han ett par varv runt henne för att betrakta hennes kurvor. Dom var utsökta med alldeles lagom höjd och en del kullar sköt upp ur marken som moder naturs egna åtråvärda behag. Försiktigt tog han sats genom en smäcker kurva och flög igenom det första hoppet, lycka och upphetsning pulserade genom hans kropp. Det hade gått bra, den mörka skönheten hade inte avvisat honom. Alfonso darrade, han gav sig på ett ännu större hopp. Skulle det gå en gång till eller skulle hon kväva honom vid hennes barm? Sats – och Alfonso var uppe och än en gång kom han ner salig och rusig som en champagnestinn hingst. 

et gick bra tyckte Alfonso, det verkade som tycke hade uppstått. Skulle han våga sig på att smeka det största hoppet? Det som från början hade sett ut som om endast de stoltaste av män och kavaljerer skulle våga sig på? Kanske. Han tog sats. Han tvekade. Han försökte igen, fick tekniska problem (eller var det nervositeten?). En sista gång, det verkade gå bra. Alfonso tryckte sig med sin springare uppför den största av hennes kullar. Men – hans sats var för svag, precis i toppen av den andra kullen slog hans framhjul ner med en duns. Han gjorde likt en dansare på Bolsjojteatern en saltomortal och gned sin rygg mot Dirtens skrovliga yta. (Dessutom fick han en kyss av sin springare rätt i skallen.) Smärta, förnedring genomsyrade hans kropp. Var det såhär det skulle sluta, avkastad och smutsig. Nej! Han skulle visa henne att han var värdig, att han hade förmågan. Bara förlorare och stackare ger upp vid första försöket. Pajasar och svagsinta försöker igen.

lfonso gled graciöst av ena pedalen på sin springare mitt i luften i det andra försöket och landade med båda hjulen på exakt varsin sida om krönet. Endast guds försyn och en jävla massa tur förhindare den totala katastrofen när cykeln tvärstannade och ryttaren fortsatte framåt. Eftersom vår antagonist kände sig lycklig över att ha överlevt detta kärlekens äventyr med livhanken i behåll bestämde han sig för att denna dag skyla sitt svärd för att istället ge sig ut på långritt med sin trofasta vän i Hellas.

 

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.