Kross på skogsstig

Datum:
07 september 2006 11:24

En dag när vi skulle ut och rulla i Hellas var Ville för slö för att bära ut sin cykel ur duschen. Det blev ett ypperligt tillfälle att sätta en man med mycket bestämda uppfattningar om fjädring och växlar på den polska freeride-soffan.

Text: Ville Olsson 

Även om jag egentligen tycker att både fjädring och växlar är onödigt i de allra flesta situationer var jag nyfiken på att se vad Kross var. Det första jag tror är viktigt att klargöra i denna test är att cykeln som har prövats inte ens är lite lik det som jag kör till vardags. Normalt rullar jag på en liten trialorienterad singlespeed utan fjädring vare sig fram eller bak. Jag hade läst övriga tester på denna cykel innan jag testade själv. Jag tror inte det påverkat mitt omdöme men det kan vara bra att veta.

Vid en första anblick så tyckte jag cykeln såg rätt stabil ut. Specen är helt klart prisvärd och jag föll inte baklänges av vikten när jag först lyfte den. Det är klart att den inte är lätt, men det brukar inte billiga cyklar gjorda för DH vara. Och den var absolut inte tyngre än vad jag trott. Jag satt dessutom rätt skönt på den och tyckte inte att den enda storleken misspassade mig. Alla cyklar jag sätter mig på är större än min egen så kanske är jag van helt enkelt. Det är möjligt att jag hade valt en mindre om jag hade två att välja mellan men som sagt, det var inget jag irriterade mig på. Den kändes rätt trevlig helt enkelt. 

Men ganska snart hittar man saker som inte riktigt stämmer. Hur har de tänkt när de dragit vajern till bakväxeln? Shimano-dragning på en SRAM-växel? De har helt enkelt inte tänkt. Även om växeln fungerade klanderfritt så känns det inte så seriöst för en cykel med femsiffrig prislapp. På framväxeln noterade jag ingen dum vajerdragning men där var det funktionen som var ett problem. Inte på växeln i sig men om man väljer att cykla på lilla klingan fram så tar kedjan i däcket. Som sagt, hur tänker de? Nu funkar Hellas utan att man behöver använda lilla klingan så jag valde helt enkelt att inte växla fram. Även bromsarna drabbas av dålig vajerdragning eller om det helt enkelt är handtagen som är fel matchade eller för dåliga. De går trögt och allt som heter modulation och kontaktkänsla är som bortblåst. När jag ändå pratar fel så måste även jag nämna den vid det här laget beryktade bakdämparen, den med stenhård fjäder. Ja, den är för hård och mina 68 kg räcker inte till på långa vägar för att få det att kännas rätt. Den reagerar okej de första centimetrarna men stumnar sen till och blir stenhård.

Jag försöker ställa in bakdämparen så bra jag kan och den arbetar trots allt ganska bra tillsammans med framdämparen. Jag väljer en ganska kvick retur då jag har svårt för sega cyklar och vet att Hellas inte bjuder på några riktiga nerförsbackar där jag måste vara rädd att bli sparkad ur sadeln. Så nu är det bara hoppa upp och dra iväg. Rullar lite på asfalten och den känns faktiskt ganska smidig. Gör lite bunnyhopps vilket känns förvånansvärt lätt. Rullar lite försiktigt ut för en trappa och den sväljer ganska bra. I jämförelse med min lilla Curtis så käkar den berg men jag gissar att min Curtis inte får vara med som jämförelse i detta test.

Vi rullar ut i skogen som är ett dyblött Hellas med härliga blöta klippor och stora djupa vattenhål. Ett träd ligger över stigen. Farten är för dålig för ett bunnyhop så jag försöker mig på att rulla över det utan att förstöra några framklingor. Det går ganska lätt, och jag blir förvånad med tanke på att cykeln är så stor. Jag trampar vidare ut över blött sugande gräs och uppför en rotig stig. Jag ställer mig upp och hör ett KLONK KLONK KLONK. Den här ramen är sned. Vevarmen tar i baksvingen när man står upp och trampar. Jag trampar vidare över rötter och stenar, precis som Hellas skall vara. Jag måste säga att det rullar på ganska bra. Klart det gungar när jag står upp men rätt mycket av den kraft jag lägger ner går faktiskt till att få cykeln framåt och inte bara gunga upp och ner. Mycket av det kan säkert bero på att bakfjädern är för hård men jag lider inte nämnvärt av det utan rullar vidare. Jag trampar lite fortare och även om den är lite bynglig så går det ganska enkelt att ta sig över olika hinder. Problemen kommer när man börjar pressa och kör lite snabbare. Cykeln vill gå lite som den vill och är inte konsekvent i sitt uppförande. Ena kurvan går bra medan den andra får cykeln att falla innåt kurvan för att sedan i den tredje vilja gå rakt fram. Det kränger och bökar lite i ramen vilket jag tror påverkar mycket av de lite lustiga egenskaperna.

Däcken som sitter på är ganska dåliga i det blöta men vad som verkligen irriterar mig är de dåliga bromsarna. Handtagen går trögt och man får ingen känsla för när beläggen börjar bita i skivan. Rätt som det är så har hjulen låst sig. Vill man få tillbaka rullkontakten får man släppa rejält, och kurvan är missad för länge sedan. Men när jag lärt mig att jag måste bromsa 5 meter för tidigt och vet att däcken släpper lite när de vill så har jag riktigt roligt. Det är lite som en stor köttbulle eller en stor säck potatis där alla potatisar vill åt lite olika håll. Jag vet att det är en dålig jämförelse, men det är lite så det känns. Tar man ett rejält nackgrepp på säcken och bestämmer sig vart man skall så hänger den faktiskt med. Det går ganska bra att hänga med i tempot i skogen och som sagt, jag har absolut roligt! 

För att få lite kontrast och andra referenser så testar jag Erik Herous Scott Nitrous och Henrik Jonestrands  Specialized Enduro. Båda hojarna är betydligt dyrare än Kross och det känns att de är lite mer på riktigt. Även om inställningarna inte är helt Ville-anpassade så hänger allt ihop till en solid och lättmanövrerad konstruktion och man förstår verkligen vad extra man får om man lägger dubbla pengarna och mer därtill. Bara att få andra bromsar gör att jag kan bromsa mycket senare och ligga kvar på dem djupare in i kurvan. Ingen av dessa cyklar har heller det inkonsekventa uppförande som Kross visar, vilket gör att man vet var man har sin cykel och hur mycket man vågar pressa den. Det är klara skillnader både på pris och prestanda, precis som det borde vara. 

Men är den prisvärd då? Bra fråga. Svaret är inte självklart. Skulle den levereras utan en skev ram, med ett par fungerande bromsar och en fjäder som är mer anpassad för normala åkare så är nog svaret JA. För även om den inte sitter lika tight som de dyrare och bättre utrustade åken så hade jag fortfarande jätteroligt. För folk med en budget som ska räcka till annat än att bara hänga på skogstigar så skulle den troligtvis fungera bra. Men nu förväntas man lägga ut över 11000 spänn och får fel som man kan hitta på en mackcykel. Även om det är mycket delar för pengarna så är det fortfarande en stor hög med pengar. Kanske skulle Kross kunna leverera cykeln utan framväxel för jag saknade aldrig lilla klingan. Pengarna borde i stället läggas på att förbättra bromsarna med bättre handtag och smartare vajerdragning, eller kanske till och med ett par billiga hydraliska skivbromsar. Ja, i så fall skulle jag nog ha lättare att godkänna den.

Kommentera och diskutera artikeln

Läs Mickes intryck

Importör: Cykelgrossisten, Mileksväg 1, 383 34 Mönsterås. 0499-444 17

Tillverkarens hemsida

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.