Barncykeltest – en studie i buscykling

Datum:
01 februari 2008 09:26

Är mountainbikes i förkrympt version riktiga cyklar? Lönar det sig att lägga flera tusenlappar på en cykel för ett barn som växer ur den på ett par år? Kan en knatte på 5-6 år hantera nio växlar och handbromsar? Blir ungarna bättre cyklister bara för att de sitter på en ”riktig” mtb?

Happy har svaren!

 

Text: Oscar Höckerfelt
Foto: Johan Eriksson

 

 

När små barncyklar växer och får 20-tumshjul börjar det bli intressant med mountainbike för barn. Det är i den storleken det börjar dyka upp cyklar från många tillverkare som faktiskt hålls fram som seriösa skogscyklar. Det är också då, i åldern 6-7 år, cyklande föräldrar börjar kunna ta med sina barn ut i skogen och det är i den åldern klubbarna drar igång knattecyklingen. 20-tummaren är kort sagt en port in i skogscyklingen.

 

barncykel2.jpg

 

Under sommaren och hösten har vi kört ett långtidstest med tre 20-tummare från Cube, Merida och Kona. Det har vi gjort för att se vad cyklarna kan innebära för barnens utveckling som cyklister. Så klart har vi även testat styrkorna och svagheterna med cyklarna.
Testpiloterna

Cykeltestet har praktiskt sett genomförts av testpiloterna:

Herman Höckerfelt, 7 år, som gillar att testa street och trampar hårt på snabba stigar med flyt. Han vill ha en smooth cykel som svarar samtidigt som den eliminerar rotmattorna.

Gustav Höckerfelt, 6 år, som har cyklat i skogen sedan han var 3,5 och som helst av allt kör i sin fullface-hjälm. Hatar grusvägar men går igång på plywoodkickar, långa spänger och gnarly nerfarter.

Vid ett tillfälle lät vi dessutom den 8-årige BMX-cyklisten Carl Tanglie bränna loss med alla tre cyklarna på klassiska Hellasstigar.

 

 

Vad har vi utsatt cyklarna för?

Cyklarna har i första hand utsatts för ett flertal skogsturer, främst i Hellasskogarna i Stockholm. Där har vi testat terrängegenskaper. Mellan skogsturerna har det varit bus och lek, det vill säga hopp och gatulekar. En del vardagscykling, i lekfullhetens tecken, har inneburit att vi fått kolla de svaga punkterna när det gäller ett barns rena misshandel av en cykel. De har kort sagt fått bekänna färg rejält.

 

 

Cube Team 200

Cube är testets enda helstela cykel. Den har med andra ord ingen dämpad framgaffel som de båda andra modellerna. Den har en stålgaffel och aluminiumram. Geometriskt har den de brantaste vinklarna, med 72 grader styrvinkel och en hjulbas på lite drygt 8 decimeter. Här märks det skillnader i egenskaperna! Det här är testets klart kvickaste cykel. Så fort testcyklisterna satte sig på den bar det iväg. Både i skogen och på parkvägarna var Cuben snabbast, ofta oavsett testare. Den är också rapp i kurvor och inbromsningar vilket gjorde den rolig. De simpelt utstansade korta V-bromsarmarna ser lågbudget ut men var i själva verket helstumma och erbjöd möjlighet till halsbrytande stoppies-övningar.

 

Cube har i stort hållit samman bra. Vissa delar, som pedalreflexer och kedjeskydd, föll av nästan omedelbart. De visade sig vara av mycket simpel kvalitet och bör uppgraderas av tillverkaren. Cykeln förtjänar en seriös bash ring. Flera enkla detaljer är klara plus i kanten, som de bultade hjulnaven (som kom med otäckt stort glapp), de stora gummibollarna på greppen och de helstumma bromsarmarna. Största vinsten är dock att cykeln är över kilot lättare än någon annan cykel här, trots sina 10,7 kilo.

 

Den stela gaffeln då? Vad innebär det förutom att småkillar självklart dissar utseendet? I de flesta av cykelns tillämpningar är det ingen nackdel alls, snarare tvärt om. Den blir rapp och känslig istället. Vid två typer av cykling var det en nackdel. För det första vid hopp. Visst, en BMX, som cykeln har klara likhetstecken med, har inga dämpare. Likväl missar småkillar landningar och dropp. Då känns det, ända upp i nacken. Det andra var efter långa dagar i skogen, där även sämsta tänkbara gummidämpare filtrerar bort vibrationer och stötar. Cykeln visar dock att dämpare inte alls är en nödvändighet på bra skogscyklar.

 

Styrkor

+ Lätt, snabb och lättmanövrerad

+ Robust, i sin huvudkonstruktion

+ Bra bromsar

 

Svagheter

– Bashen/kedjeskyddet, som faller i småbitar vid första markkontakt

– Dyr, givet utrustningsnivån

– Ingen dämpare, dock inte självklart att det är en svaghet

 

Merida Dakar 620

Merida hade cykelbegreppet ”Dirt” tryckt stort på toppröret. I jämförelse med de andra två är det lite missvisande. Den här cykelns främsta egenskap är att den i det närmaste är en klockren långloppscykel för barn. Nog för att det går utmärkt att hoppa med Meridan, men den mjuka dämparen, de mjukt flexiga bromsarna, de lite längre kedjestagen och den flacka gaffelvinkeln gjorde cykeln bekväm. Merida hade en smått fantastisk förmåga att glida fram över rötterna.

 

Därmed har vi sammanfattat cykelns egenskaper. 40 millimeter-dämparen i stäven är så flexig att man tror att den ska falla samman men det har den inte gjort. För en knatte på 20 kilo spelar flexandet ingen roll. Den sög upp rötterna på ett sätt som, av de små testpiloternas utsagor att döma, var ”skönt”.

 

Kvalitetsmässigt har cykeln levererat. Bakväxeln, Shimano TY22, är den enklaste i testet vilket närmast innebär en robust konstruktion. Eviga bakväxeljusteringar efter återkommande markkontakter är barncykelförälderns återkommande kvällssyssla. Plåtpedaler är elaka mot smalbenen men säkra i greppet. Bromsarna är tveksamma konstruktionsmässigt. För små barnahänder måste justerskruven i handtaget dras i botten för att fingrarna ska nå runt. Då blir utrymmet för flex minimalt och här är det lite för stort. Här borde Merida titta på Cube.

 

Styrkor

+ En ”skön” men flexig gaffel

+ Bra pedaler

+ Den utförsbejakande flacka gaffelvinkeln och låga vevlagerhöjden

 

Svagheter

– Bromsarna, snudd på underkänt

– Bakväxeln, som för priset känns väl enkel

– Däcken, rullvänliga men hala i skogen

 

Kona Shred 2-0

Konan har tonvis med attityd, och det älskar småkillar! Den är lite dyrare än de andra cyklarna, och det är viktigt att komma ihåg. Shred 2-0 upplevs stå i rätlinjigt arv från de feta dirtmodellerna från Kona. Hela cykeln upplevs ha ett viktigt syfte, som landningsställ, men den duger till en hel del mer.

 

Det finns ett par detaljer som inte får några toppbetyg. De 376 millimeter långa kedjestagen, som är ett par mm millimeter längre än Cube, borde kunnat kortas någon centimeter. Dämparen är brutalt hård och bottnar först efter att man som far undrat om lillgrabben kan hålla i styret alls efter den landningen. Vikten, på 12,7 kilo, sitter i ramen och gaffeln. Där behövs den inte för en 20-30 kilos knatte. Vevlagerhöjden är 25,4 centimeter och det är onödigt högt. Det är en BB-rise på flera centimeter, och det märks när Cuben slår Konan när det rejsas i tighta parkvägskurvor.

 

Totalt sett ger Shred ett seriöst cykel-intryck som skiljer sig från konkurrenterna. Det här är en riktig cykel i mini-format, och därför tål den också att granskas på samma sätt som man hade gjort med en fullstor cykel. Det behöver förstås inte innebära att cykeln går fortare eller är bättre för ett barn, men barnen slåss om att få köra den. På Konan känner de sig stora, starka och tuffa, ungefär som John Cowan, och de kör därefter. På den här cykeln kan man få en 5-åring att inte ge sig efter sex timmars obevekligt stigcyklande i Hellas. Den svarar!

 

Konan har en detalj som varje förälder till vildsinta småkillar borde lära sig att uppskatta, skivbromsar. I korthet, det är en dröm. Stoppies levereras med ett lätt tryck med pekfingret. De är i det närmaste underhållsfria och man kan som förälder lugnt släppa ut barnet i trygg förvissning om att det sista som slutar funka, det är bromsarna.

 

Styrkor

+ Attityden och lekfullheten samt robustheten som svar på det i detaljarbetet

+ Bromsarna, allt annat bleknar

+ Däcken är underbart klistriga och volymiösa

 

Svagheter

– Vikten, som tyvärr drar ner på lekfullheten

– Geometrin, som i vissa avseenden inte känns igen från storebröderna från Kona

– Dyr för att vara barncykel trots att man får mycket för pengarna

 

Notera: 2008 års modell har ändrad geometri jämfört med den testade 2007-modellen. Den har nu en flackare gaffelvinkel.

 

Summering av cykeltestet

Det är svårt att få ur små cyklister någorlunda objektiva intryck. Vi utser ingen testvinnare och det finns heller ingen entydig köprekommendation. Alla tre cyklarna är väldigt bra. De är seriöst inriktade verktyg för ett barn som vill lära sig cykla på riktigt i skogen. Växlarna är ett gissel, när trissorna sitter ett par centimeter ovan marken. De är dock en viktig förutsättning för att små barn ska kunna ta sig an stora backar.

 

Det finns fler cyklar på marknaden, som framförallt matchar Cubes och Meridas cyklar. Kompetenta stig- och lekcyklar snarare än XC-spjut. Det är framförallt i skogen, vid de hårdare skogsturerna, som en bra cykel gör skillnad. Här är de här cyklarna väldigt bra. Det finns dock så vitt vi i testredaktionen kunnat se ingen som Konan. Den står både prismässigt och kvalitetsmässigt lite i en egen division. Att sätta en ordentlig plåtbash (kedjekransskydd) på en barncykel känns väldigt genomtänkt, och är ett exempel på varför den här cykeln står ut från de övriga.

 

Samtliga cyklar i testet väger mer än vad en fullstor XC-cykel väger och håller ungefär 50 procent av de tilltänkta cyklisternas vikt. Detta borde stämma till eftertanke hos alla tillverkare då det sänker cykelglädjen påtagligt. Det är på ”alla bäckar små” cyklarna bir överviktiga. Oreducerade rör och ekrar, grova nav och fälgar och ”vuxen”-komponenter på enklaste nivå räcker för småbarn men det adderar gram på gram på gram till en cykel som borde väga 5-6 kilo men som slutar på det dubbla. Kanske en kostnadsmässigt orimlig tanke men likväl ett lite tänkvärt faktum.

 

Svaret på frågorna då? Vi hoppas att ni har fått dem. Ja, de är riktiga cyklar, om än med onödigt enkla (tunga) komponenter med våra mått mätt. Ja, man kan säga att det lönar sig att lägga pengar på detta, om man får ett bra gensvar från sitt barn och vill kunna ge dem en ordentlig chans att uppleva mountainbikingens positiva sidor. Ja, ungarna lär sig använda växlar och handbromsar snabbt, attans snabbt. Slutligen, vem blir inte bättre på en ny blänkande mountainbike?

 


Cube Team 200 

Pris: 3125 kronor

Vikt: 10,7 kilo

Importör: BikeToyz

 

Merida Dakar 620

Pris: 2495 kr

Vikt: 11,9 kilo

Importör: Grahns

 

Kona Shred 2-0

Pris: 3795 kronor

Vikt: 12,7 kilo

Importör: Kona

 

Diskutera artikeln här 

 

 

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.