Nishiki Cross Road – mångsysslaren

Datum:
20 april 2009 11:53

I jakten på den perfekta pendlaren har vi hunnit med ett hundratal mil på Nishiki Cross Road. Är det en cykel för enbart till och från arbetet eller duger den till något mer?
Text: Anders Jansson (aj@happymtb.org) Foto: Anders Jansson och Peter Jansson

Cyklister: Anders Jansson och Peter Jansson

Vinter har blivit vår. Cross Road har haft en tuff säsong som pendlarcykel med saltblandade vägar och trilskande bilister. Men nu har snö, slask och is ersatts av nysopade cykelbanor och 15 härliga plusgrader. Vi har fått en bra bild av Cross Road på olika underlag och inom olika användningsområden och det börjar bli dags att summera våra intryck.

Storlek, geometri och komfort

Storlek är A och O när det gäller cyklar. Det spelar ingen roll hur fin och dyr cykeln är, har den fel storlek kan det ge upphov till besvär samtidigt som det inte går att få ut maximalt av vare sig cykeln eller den kraft som läggs på pedalerna.

Att hitta rätt cykelstorlek är lätt för vissa samtidigt som andra kan ha stora problem. Det beror mycket på hur den egna kroppsbyggnaden ser ut samt hur pass känslig användaren är för små måttförändringar. Den som varit med ett tag vet ofta vilka mått han eller hon vill ha på sin cykel. För nybörjaren kan det vara en rejält snårig djungel att ta sig igenom innan den rätta storleken uppenbarar sig.

Med Cross Road hade vi inga problem att hitta rätt. Modellen kommer i fyra storlekar och vi valde en Large till våra 186 centimeter långa kroppar. En storlek som skulle visa sig passa oss mycket bra.

Vi tog upp cykeln ur kartongen och ställde in sadeln i rätt höjd. Nästan direkt kunde vi ge oss ut och cykla tio mil utan några som helst problem med onda axlar, värkande rygg eller domnande händer. Sittställningen är bekvämt upprätt och inte extremt landsvägsaktig. Med en sadelhöjd på 80,5 centimeter mätt från vevlagercentrum fick vi ett drop (avstånd i höjd mellan ovansida sadel och ovankant styre) på cirka nio centimeter. Sadeln på Large-modellen går att höja till 86 centimeters sadelhöjd innan maxhöjden på originalsadelstolpen syns.

Det korta överröret i kombination med en 100 millimeter styrstam ger en kompakt men ändå inte hoptryckt sittställning. Vi känner att vi får ut den kraft vi ska och det går att stå upp i uppförsbackar utan att knäna slår i styret. Den som vill ha en klassisk landsvägslik sittställning där framnavet täcks av styret då händerna är i bocken får skaffa en 20-30 millimeter längre styrstam. Att sitta med händerna i bocken fungerar för övrigt bra och är bekvämt även under långa perioder.

De tilltagna kedjestagen kombinerat med en 71,5-graders styrvinkel ger en lång hjulbas. Uppträdandet är stabilt men ändå inte tråkigt. Det går att cykla avslappnat och det behövs inget krampaktigt grepp i styret för att hålla rätt kurs. Samtidigt ger den korta styrstammen en kvick känsla när det väl svänger.

Stabil aluminiumgaffel, fälgar med medelhög profil och 31,8 millimeter oversize-styre är komponenter som inte brukar främja komforten. Trots det så är Cross Road en av de bekvämare cyklar vi rullat på. Sittställningen är en orsak men den stora komforthöjaren är 28-millimetersdäcken. Lagom hårt pumpade absorberar de vibrationerna från grov svensk asfalt och flyter fram över tjälskadade och dåliga vägar.


Komponenter och delar

Specifikationen håller sig ungefär i mitten av den klassiska komponenthierarkin. Jämfört med rena landsvägscyklar ligger utrustningsnivån på växlar och drivlina ett snäpp lägre i prisklassen. Men genom att Cross Road är utrustad med skivbromsar och därtill följande skivbromsfästen på ram och gaffel, skivbromsnav och extra bromshandtag så kompenseras komponentnivån en aning.

Komponenterna har fungerat som väntat och inte bjudit på några överraskningar. Växlarna är inte lika krispiga och exakta som sina storebröder i Shimano-familjen. Funktionen är det inget fel på men känslan i handtaget vid växling är något diffus. Hade vi varit skidskyttar hade det nog inneburit ett par straffrundor om vi haft likadan tryckpunkt på geväret som återfinns i Tiagra-reglagen.

Det tredelade vevpartiet känns onödigt. I de allra flesta situationer här hemma räcker den utväxling som ges med 39T fram och 25T bak. Vi använde aldrig den minsta 30T-klingan under vår tid. Tredelat medför även en bredare q-faktor (avståndet mellan pedalerna) jämfört med tvådelat. Detta var dock inget som störde. Vi kände ingen större skillnad på de 172,5 millimeter långa vevarmarna mot 175 millimeter som vi är vana vid. Stora vinterskor och grova mtb-pedaler kan dock gjort sitt till.

Skivbromsarnas prestanda var till en början rätt dålig. Det krävdes ganska hög handkraft vid bromsning för att få ner hastigheten. De blev dock bättre efter att de körts in ordentligt. Detta gjordes på traditionellt vis genom upprepade inbromsningar från hög hastighet. Hade vi inte gjort denna inkörningsmanöver så hade bromsarna fortfarande tagit dåligt. För vid vanlig landsvägscykling eller cykelpendling används bromsarna inte speciellt ofta. Med bra planering och god uppsikt över andra trafikanter behövs bara en liten enstaka dutt på bromsarna då och då. Vid torr väderlek är bromsprestandan att jämföra med normala landsvägsbromsar. Men ju sämre vädret blir desto större blir skillnaden till skivbromsens fördel.

Bromsarna har i stort varit befriade från bromsskrap vilket är uppskattat då cykeln för övrigt är mycket tyst. När det stänker upp vatten på skivorna kan de gnissla till under några varv men det slutar ute på torrare underlag. Det går också att provocera fram bromskrap genom att stå upp och överdrivet bända i styret i uppförsbackar.

De extra bromshandtagen har för vår typ av cykling varit helt onödiga och vi har inte använt dem mer än för att testa. De har mest varit i vägen vid montering av belysning och ringklocka. Genom den upprätta sittställningen fungerar de vanliga bromsreglagen i de allra flesta situationer. Skivbromsarna gör att det går att få mer än tillräcklig bromseffekt med två fingrar när händerna är positionerade ovanpå reglagen.

En komponent som överaskade var sadeln. Sadel är en del på cykeln som är beroende av den egna kroppsstorleken. Med Nishiki Anatomic fick vi en sadel som passade oss perfekt och som inte vållade några som helst bakproblem trots långa turer och cykling flera dagar i rad. Sadeln har ett traditionellt slätt utseende på ovansidan men har ett litet hål i framkant av stommen på baksidan.

Byggkvalité och mankemang

Cykeln ger intrycket av att vara välbyggd. Allt har varit väl åtdraget och infettat. Efter hundratalet mil har det varken uppstått något knäppande eller gnissel från den monterade utrustningen. Stänkskärmarna har dock hjälpt till att hålla nere slitaget och underhållet till ett minimum. Det vi har gjort är att justerat växlarna efter en tids användning, tvättat cykeln och smörjt kedjan.

Hjulnaven är väl infettade. Lite för väl. För vid kall väderlek börja bodyn i baknavet att löpa trögt. Det är inga problem att trampa på som vanligt men det går inte att trampa bakåt utan att kedjan slackar och kan hoppa. Med stigande värme slutar problemet.

Det sitter skyddsplast på höger kedjestag som ska skydda ramen mot en slamrande kedja. Ett ställe där vi gärna sett att det fanns skyddsplast är på insidan av vänster kedjestag vid bromsskivan. Vid montering av bakhjulet efter exempelvis en punktering är det lätt att bromsskivan skrapar mot ramen och orsakar repor. Skyddsplast vid styrröret behövs däremot inte då wirefästena sitter monterade så att inget skav uppstår vid sväng.

De originalmonterade Maxxis-däcken har fungerat över förväntan. Trots vårens osopade cykelbanor och passering av en och annan sönderslagen busskur har vi inte varit drabbade av någon punktering. Vinterdäcken fick vi däremot punktering redan första veckan. En flaska Schwalbe Doc Blue tätningsvätska tätade läckan och däcken höll sig punkteringsfria efter det.

För att få reda på hjulens byggkvalitet passade vi på att mäta upp hjulens skevhet, rundhet och ekerspänning innan vi tog cykeln i bruk för första gången. Efter hundratalet mil gjorde vi om samma mätningar.

Skevhet/rundhet är mätt med analog mätklocka och redovisas som totalt spel.

Skevhet (mm) Rundhet (mm)
Före Efter Före Efter
Framhjul 0,20 0,25 0,25 0,30
Bakhjul 0,20 0,20 0,30 0,30

Ekerspänningen är mätt med Park Tool TM-1 ekertensiometer och redovisas som lägsta respektive högsta uppmätta värde.

Ekerspänning (N)
Före Efter
Framhjul, skivsida 850-1070 760-950
Framhjul, ej skivsida 510-680 500-680
Bakhjul, skivsida 620-850 530-720
Bakhjul, drivsida 850-1070 800-1000

Både fram- och bakhjul har helt acceptabla värden när det gäller skevhet och rundhet. 0,2-0,3 millimeter är inget som märks vid cykling och hjulen känns helt raka. Hjulen behöll sin form väl genom hela perioden som mestadels inneburit asfaltsunderlag men även en hel del grusvägar samt några turer av hårdhänt skogscykling.

Hjulen väger kompletta (hjul, däck, slang, bromsskiva, kassett, snabbkopplingar) 1620 gram fram och 2130 gram bak.

Användningsområde

Cykelpendling innebär ofta en stund för kontemplation. Speciellt om sträckan inleds en tidig morgon med öde landsväg som enbart lyses upp av lampan på styret. Med cykeln som enda sällskap och naturens egna ljud i bakgrunden infinner sig ett lugn och tankarna börjar lätt fara omkring i huvudet. Under vår tid på Cross Road har det hunnit bli en hel del funderingar. Inte så mycket över livets mysterier eller vad dagen kommer att erbjuda utan vi har mest åkt och klurat på vad det egentligen är för en slags cykel vi sitter på.

Vad är det lämpligt att använda Cross Road till? Vi har ställt upp några områden där vi använt cykeln och där vi tror huvuddelen av köparna kommer att använda den.

Cykelpendling

Inom detta område har vi lagt merparten av vår tid med Cross Road. Prioritet ett för oss är att ta oss något sånär hela och rena fram till arbetet oavsett årstid och väglag. Genom att cykeln saknar skärmar blev det direkt en tur in i verkstaden innan vi kunde börja använda den. Ramen är förberedd med fästhål så att montera skärmar är inga konstigheter.

Att pendla har sedan fungerar väldigt bra. I och med att vi har en bit på landsväg innan vi når stadens cykelbanor uppskattar vi det landsvägslika uppträdandet. Cykelns geometri kombinerat med bockstyret ger både en snabb sittställning på landsvägen samtidigt som den är upprätt för säker manövrering bland övrig trafik.

Den enda nackdelen med att pendla med Cross Road är att det bör finnas tillgång till ett låst utrymme på arbetsplatsen. För detta är ingen cykel som parkeras i cykelstället ute på gatan. I alla fall inte om den ska stå kvar efter arbetstidens slut.

Höst/vinter/vår-träning

När vi inte pendlat med Cross Road har den använts till träning. Även här plockar cykeln poäng och kräver inga direkta modifieringar. Efter att favoritpedalerna monterats fungerar det att ta ut cykeln direkt och börja mata på. Om det behövs skärmar eller inte beror på hur estetisk och ren användaren vill vara. Vi har tränat med cykeln i samma utförande som för pendling det vill säga med skärmar på, där speciellt kompislappen varit uppskattat för de bakomliggande träningskamraterna.

För den som vill fortsätta cyklelträna när höststormarna drar in men inte vill slita på sin fina landsvägscykel kan Cross Road med sina enklare komponenter kännas bättre för den ekonomiskt sinnade. Det niodelade växelsystemet har billigare slitdelar än sina moderna tiodelade syskon. Skivbromsar sliter inte heller ner fälgsidorna, ett symptom som är vanligt på välanvända fälgbromshjul.


Med plats för rejält dubbade vinterdäck går det att ta sig an hala och isiga vintervägar och det kan falla många centimeter snö innan träningen måste ställas in. När Vasaloppsskidorna ställts undan och det är dags att börja logga mil inför den andra delen av klassikern är den upprätta sittställningen en bra övergång inför premiären med den mer utsträckta landsvägscykeln. Med 28-milimetersdäcken är komforten bra över tjälskadade och gropiga vägar samtidigt som de ger ett bra skydd mot punktering på osopade cykelbanor.

Landsväg

Har bara försäsongsträningen gått som planerat är det inga problem att hänga med i klungan när landsvägsträningarna med cykelklubben drar igång på våren. En 60-procentig övervikt jämfört med UCI-minimum och de något tunga skivbromsförsedda mellanprofilshjulen känns förstås vid direkt jämförelse med en ren landsvägscykel. Men att vinna någon enstaka skyltspurt eller vara först till fiket är inga problem. Den som vill ha mer landsvägslikt uppträdande kan montera 23/25 millimetersdäck, en längre styrstam och en kortare landsvägsbakväxel för rappare växlingar.

De som funderar på hur Cross Road fungerar på Vätternrundan behöver inte vara orolig. Med rätt pilot bakom styret och snabbt sällskap finns alla möjligheter att rulla runt sjön på en mycket respektabel tid.

Cykelcross

Om ordet Cross i Cross Road syftar på tävlingsformen cykelcross så har det blivit lite fel. Här finns förvisso en crossaktigt utseende, extra bromshandtag och plats för breda nabbade däck. Men de traditionella cykelcross-puristerna sparkar med all sannolikhet bakut när de ser fästena för flaskställ och wiredragningen på undersidan av ovanröret. Att tävla i cykelcross med Cross Road är dessutom strängeligen förbjudet på grund av skivbromsarna.

För den som inte är traditionell och inte tänkt tävla fungerar däremot Cross Road bra vid cykling vid sidan av asfalten. Monteras 35-millimetersdäck så är framfarten på lite mer ojämnt underlag helt acceptabel. Förvänta ingen heldämpad MTB-komfort men att puttra runt i skogen på normala stigar är inga problem.

När tempot skruvas upp så slår det och lever om rätt rejält i cykeln. Men tidsmässigt var vi inte långt efter jämfört med en vanlig MTB när vi provade några varv på en XC-slinga av Keps Cup karaktär. Men det är inte att rekommendera i längden och den som tänkt sig snabba avancerade skogslekar med Cross Road får nog tänka om eller förbereda sig på att skruva en hel del.

Alp-touring

Att nämna alpcykling som användningsområde kan tyckas märkligt och inget som vi provat, men frågan är om inte detta område utnyttjar Cross Roads egenskaper bäst. Hade det inte stått Nishiki med stora bokstäver på ramen hade vi faktiskt kunnat tro att cykeln var byggd av en tysk cykeltillverkare med alpturer som specialitet.

För Cross Road uppfyller i stort sett alla rekvisit som krävs för en bekväm och trevlig cykelsemester. Den lilla modifikation som eventuellt behövs är en MTB-kassett bak med12-34T, vilket även Shadow-bakväxeln är förberedd för. Med tredelat vevparti och en 34T-kassett går det att besegra de flesta backar och ha en skön resa upp till toppen av alpassen. Utför borgar skivbromsarna för en säker nedfärd. Med de breda oömma däcken är en utflykt på sidan av de asfalterade vägarna inga problem. Den bekväma sittställningen skonar kroppen och bockstyret ger en varierbar position för långa dagar i sadeln. Vikten är inte heller avskräckande för dem som inte planerar att tävla på sin semester.

Den som inte ägnar sig åt kreditkortstouring med bagagetransport mellan hotellen utan istället har packningen med sig kan montera på väskhållare fram och bak med hjälp av de förberedda fästena.

Slutord

Crossover-koncept brukar innebära kompromisser. För att passa inom många områden får det ofta jämkas så mycket det tillslut inte passar något område alls. Men med Cross Road har Nishiki fått till en cykel som i grundutförande presterar bra över ett brett användingsområde och som med lite personlig optimering kan fås att passa ett område riktigt bra.

För den som söker en färdig komplett cykel att använda till enbart en cykeldisciplin finns det lämpligare alternativ. Inom landsvägsområdet finns det både bättre utrustade och lättare cyklar i samma prisklass. Speciellt sedan priset på Cross Road höjts från 11.995 kr som den kostade när vi inledde testet till nuvarande 13.295 kr.

För oss som både pendlar och tränar landsväg året runt har Cross Road varit en trevlig bekantskap. Den är oöm, snabb och bekväm att cykla långt och ofta på. Det finns gott om plats för skärmar, fast vi hade gärna sett att de satt monterade från fabrik.

Om det är den perfekta pendlaren för alla kan vi inte avgöra. Vi har märkt att det finns lika många åsikter på hur en sådan cykel ska se ut som det finns pendlare. Men för vår del har Cross Road fungerat bra och det är inte mycket vi skulle vilja ändra eller lägga till från grundkonceptet.

Kommentera och diskutera

Tidigare artiklar

Del 1 – Den perfekta pendlaren?

Del 2 – Cross Road i verkstaden

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.