Jakten på den perfekta stigcykeln del 2 – Intryck och egenskaper

Datum:
27 maj 2011 20:36

Efter presentation av cyklar, testupplägg och testare i del ett är det nu dags att ta reda på vad Canyon Nerve XC 8.0, Rose Jabba Wood 4 och Trek Fuel EX 7 går för.

Text och Foto: Fredrik Westman (westman@happymtb.org), Anders Jansson (aj@happymtb.org) och Tobbe Arnesson (tobbe@happymtb.org)

I första delen av stigcykeltestet introducerade vi testcyklarna. Efter en dryg testmånad på de tre cyklarna är det dags att analysera cyklarnas karaktär. De tre cyklarna jämförs här vad gäller geometri, klättring, utförsåkning, stigcykling och utrustningsnivå. I vissa fall rör det sig om små nyanskillnader, i andra stora personlighetsskillnader.

Geometri

Utsträckt –  Trek – Canyon – Rose – Upprätt

De tre cyklarna var alla i storlek large. Begreppet Large kan dock variera kraftigt bland olika tillverkare men samtliga tre låg mycket nära varandra i mått och geometri. Sedan påverkar också styrstamslängd och styrbredd hur utsträckt en cykel känns. Cyklarna brukades med den styrstamslängd som satt monterad vid leverans. Ingen cykel hade sadelstolpe med setback.

Testpersonernas längd är 187, 186 och 182 centimeter. Samtliga upplevde cyklarnas storlek som rätt i förhållande till den egna kroppen. Med injusterad sadelhöjd varierade droppet – avstånd ovankant sadel till ovankant styre – mellan fem till tio centimeter beroende på cykel och cyklist.

Mest utsträckt sittposition har Trek. Ramen har på millimetern exakt lika lång reach som Canyon men det bredare styret på Treken (700 millimeter mot 685 på Canyon) överkompenserar den en centimeter längre styrstammen på Canyonen och Treken upplevdes av testarna som längst. Skillnaden är dock hårfin och sittställningen på dessa två cyklar är mycket lika.

Rose är kortast av de tre. Ett något kortare överrör samt en 80 millimeters styrstam ger en lite mer upprätt sittställning än hos de andra två.

Uppför

Till topps! – Canyon – Trek – Rose – Tendens att lyfta framhjulet

I uppförsbackarna tar Canyon kommandot. Lägst vikt och en balanserad sittställning med relativt lång styrstam ger en behaglig resa uppför. Lockout-läget hos Fox-gafflarna, som även återfinns på de två andra, låser nästan helt och har endast några millimeters rörelse. Bakdelen gungar desto mer. Något som Pro Pedal-funktionen i bakdämparen tyvärr inte lyckas förhindra. RP2-dämparen har endast en fabriksinställd nivå för Pro Pedal vilken känns aningen mjuk. Ett snäpp hårdare läge skulle behövas för att minimera gungandet. I riktigt branta uppförsbackar vill gärna framhjulet lätta och det krävs en framåtlutad sittställning för att få kontroll.

Trek lider något av sin relativa övervikt uppför. Ett halvkilo extra att släpa på ger utslag i långa uppförsbackar. Geometrin ger en bra arbetsställning och håller nere framhjulet bra. Det breda styret ger mycket vikt på framhjulet och bra hävarm i brantare backar och sprinter – men händerna söker sig gärna inåt mot reglagen vid långa flackare klättringar. Med dämparen i öppet läge gungar bakdelen en del. Men här klarar det fabriksinställda läget på RP2-dämparen att ta hand om svängningarna och minimerar gungandet till en acceptabel nivå när Pro Pedal aktiveras. Däckens smala drivdobbrad ger tyvärr begränsat med grepp uppför halare terräng som fuktiga klipphällar. Vid stående brytning upplevde testets tyngre testare att bakänden flexade något och därmed spökväxlade.

Den mer upprätta sittställningen hos Rose inbjuder till en något lugnare färd upp till toppen. Med en vikt mellan de båda andra går dock färden relativt lätt. Sittställningen kan hamna väl långt bak i backarna med hög sadelhöjd, vilket gör att framhjulet gärna lyfter. Markant gungande bakdel vid längre klättringar är cykelns svaghet. Bakdämparen RP23 har tre lägen för Pro Pedal men inte ens hårdaste läget kan lugna ner den livliga baken och motverka gung helt. I kortare backar är effekterna av gunget mindre men i riktigt långa klättringar kan det vara mentalt påfrestande. Detta är dock mer markant ju högre upp (och längre bak) sadeln hamnar. Längste testaren och meste klättraren AJ störde sig på detta medan övriga två testare inte noterade mer gung på Rose än de andra två cyklarna vid sittande klättring. Två flaskställ ger pluspoäng. Många kör denna cykeltyp med ryggsäck men att kunna flytta vätskan till cykeln kan vara skönt för att avlasta ryggen.

Utför

Tjoho, försten ner! – Rose – Canyon – Trek – Vänta på mig!

Alla tre cyklarna har låg vevlagerhöjd och en bra grundgeometri för kurvtagning och utförsåka. Ingen av cyklarnas baklänkage styvnar märkbart under inbromsning.

Utför är det Rose som inger mest förtroende. Gaffelns lågfartskompression går att ställa in för att motverka bromsdyk, vilket håller uppe fronten och därmed gör cykeln mindre nervös än de andra två. Bakdämparen är kontrollerad och något progressiv, kombinationen är lyckad och erbjuder grepp i stök samtidigt som reserver finns till landningar efter hopp och drops. Genomgående axlar fram och bak gör cykeln spårsäker och stabil. Styrstamslängden är balanserad för att ge lagom tryck på framhjulet och samtidigt kännas något kvickare runt tighta kurvor. Ja, trots att det är en stigcykel inbjuder faktiskt Rosen till hårdkörning nerför. Däcken har både bra mönster och gummiblandning och resultatet ihop med den fina dämpningen blir att Rosen har testets bästa kurvgrepp. Det som håller tillbaka cykeln mest är  den något låga fronten ihop med att vi alla behövde ställa sadeln högt. Med en justerbar sadelstolpe och ett par spacers till under styrstammen så hade det varit lättare att hitta en stående attackposition som inbjuder till ännu hårdare körning.

Canyons styrstam är något lång för att ge bra kontroll utför. Resultatet av denna ihop med gaffelns avsaknad av lågfartskompression är att fronten har en tendens att dyka och packa ihop vid hårdkörning vilket gör cykeln nervös. Balansen i geometrin infinner sig helt enkelt aldrig riktigt. Den här cykeln har helt klart offrat lite utförsegenskaper till förmån för en bättre sittställning uppför. Däcken ger överlag bra grepp men kantdobbarna kan på typiskt Schwalbemanér släppa lite plötsligt vid hårt nedlägg i kurvor. Bonuspoäng utdelas för att gaffeln känns styv och spårsäker, 15 millimetersaxeln är att tacka för detta. Med en kortare styrstam skulle Canyonen bli en vassare utförshoj.

Den långa hjulbasen och det breda styret hos Trek ger ett lugnt och stabilt intryck när det går fort utför men gör den samtidigt svår att få runt skarpa svängar. Framgaffeln som har lite enklare dämpning än de andra två hänger trots detta med fint, bakdämparen jobbar också bra och erbjuder en lagom progressivitet för att ta emot större smällar på ett förtroendeingivande och kontrollerat sätt. Det som främst håller nere hastigheten utför är dock däcken. För liten luftkammare och sladdriga sidoväggar gör att däcktrycket måste hållas högt för att undvika genomslag. Däcken är också smala och kantgrepp såväl som bromsgrepp är klent. Punkteringar kommer som ett brev på posten. Nej, Treken behöver ett omgående däckbyte för att leva upp till sin potential. Tyvärr skulle det inte förändra det faktum att avsaknaden av genomgående axel fram gör att framänden känns lite flexig och diffus jämfört med de andra två vid hårdkörning utför.

Med kortare styrstam på Canyon och biffigare däck på Trek hade de tre hojarna varit jämnare, nu vinns den här ronden klart av Rosen.

Stigcykling

Pulsmätare – Canyon – Trek – Rose – Var är stöket?

Trek inspirerar till högt tempo på stigarna. Den vänstra handen vill hela tiden växla upp kedjan på största klingan fram. Gaffeln och bakdämparen arbetar i bra harmoni. Trek trivs utmärkt så länge stigarna är någorlunda raka. Vid skarpa kurvor upplevs den långa cykeln något svårmanövrerad. Vid mer attack ger gaffel och framdäck ett svajigt och nervöst intryck. Även bakdelen upplevs mjuk och gav upphov till transmissionsproblem med spökväxlingar vid kraftiga brytningar. Tyvärr sticker ABP-axeln ut väldigt långt på icke-drivsidan och riskerar att slå i stenar och stubbar.

Om Trek var inspiration till högt tempo i skogen så vill Canyon krana upp intensiteten ytterligare en nivå. Ingen av cyklarna är någon renodlad XC-racer men Canyon upplevs ha bäst driv när tempot är riktigt högt. Den känns spårsäker och det går att köra med lågt däcktryck utan att ekipaget känns svajigt. Canyon känns styvare och svarar bättre vid acceleration än Treken. Den är dessutom lättare att manövrera i tighta sektioner tack vare det smalare styret. Med bakdämparen i öppet läge filtreras stötar från underlaget effektivt. Akilleshälen är korta branta uppförsbackar där framhjulet gärna vill lätta och kräver därmed en framåtlutad sittställning långt fram på sadeln.

Den mer upprätta sittställningen hos Rose gör att cykeln hellre vill in och bröta i skogen. Den saknar det där riktiga klippet vid igångdrag som sittställningen hos de andra två erbjuder. Men så fort stigen blir stökig eller sluttar utför trivs Jabba Wood som fisken i vattnet. Styvheten som ges både av ram och genomgående axlar ihop med däckens greppnivå gör den till en favorit när stigarna är steniga och rotiga. Den något kortare styrstammen gör att cykeln känns kvick runt knixiga partier. Likt Canyon vill den gärna lyfta på framhjulet i branta uppförsbackar.

Alla tre cyklarna har låg vevlagerhöjd vilket kräver viss finess med trampandet inne bland rötter och stenar för att undvika pedalslag.

Utrustning

Top of the line – Rose –  Canyon –  Trek –  Uppgradera

Rent funktionsmässigt är det ingen komponent på Canyon som behöver bytas ut. För lägre vikt finns så klart alltid en tuning-potential. En justering av styrstamslängd kan behöva göras beroende på kroppslängd och personliga preferenser. För den som inte gillar gung vid trampning uppför kan en RP23-dämpare med tre-läges Pro pedal vara en alternativ uppgradering, men då är det troligen mer ekonomiskt att köpa en dyrare modell från första början. XT-växlarna med 11-36T-kassett fungerar klanderfritt och det går att utnyttja hela kassetten bak med mellanklingan fram utan att kedjeskrap uppstår. Sadlar finns det lika många åsikter om som det finns bakdelar. Selle-sadeln kändes initialt obekväm hos alla testare. Efter en tids användning och invänjning kändes sadeln helt ok.

Hos Rose finns möjligheten att custom-beställa sin cykel efter eget önskemål och få den utrustning som önskas. Den testade modellen var i grundversion och trots det fanns inget som direkt behöver ändras. Gaffel och dämpare är testets bästa, formulabromsarna känns lyxiga och erbjuder gott om kraft och modulation, hjulen är starka och lätta, däckvalet riktigt bra. Sram-växlarna gillade inte att lägga ner kedjan från mellanklingan till lilla klingan. Upprepade gånger uppstod det chainsuck vilket inte hände på Shimanoutrustade Canyon. Jabba Wood 4 finns även att köpa med Shimano XT-grupp för den som vill. Tyngre åkare kan uppskatta en större bromsskiva bak vid längre utförsåk då Rosen har en 160 millimeters skiva bak där de andra cyklarna har 185  millimeter.

Trek har genomgående en något lägre nivå på komponenter än de övriga. Rent funktionsmässigt behövs dock få uppgraderingar utan det är mest för att nå samma vikt som de övriga som det finns en del att göra. Däcken hos Trek är det första som behöver bytas ut, det var samtliga överens om. Bontrager XR3 Expert 2.2″ har för liten luftkammare, dåligt kantgrepp och högt slitage. Förutom att det tidvis höll igen cykelns övriga egenskaper så orsakade däckslitaget flertalet punkteringar. Däckets dobbar sprack upp och gav fri väg för stickor in till slangen. På det hela taget får däcken rejält underkänt och är tyvärr bland det absolut sämsta vi provat. På Bontragersadeln satt alla bekvämt från första tramptaget och det ger pluspoäng, särskilt då turerna blir långa.

Sammanfattning

I den tredje och sista delen sammanfattas alla intryck och testarna ger sina personliga åsikter om de tre cyklarna samt väljer sin personliga favorit. Vi går också igenom slitage och komponentbyte efter att ha fått lite längre tid på cyklarna i hemmaskogen.

Första delen av testet

Kommentera och diskutera på forumet

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.