Pendlarduellen – nördgenomgången

Datum:
24 april 2012 21:07

Pendlarduellen mellan hybriden och racern går vidare. Inget cykeltest är riktigt komplett utan en rejäl genomgång av cykelns specifikationer. I den här delen kommer vi att grotta ner oss i detaljer som kan uppfattas som lite nördiga. Hm, jo, de är faktiskt nördiga.

Text och Foto: Oskar Williamsson (oskar@happymtb.org)

Bara för att man ska köpa en cykel måste man inte ta reda på exakt hur många lagerkulor det är i framnavet. Men för den som tycker sånt är kul, eller bara känner för att lära sig lite mer om cyklar, så har vi lagt allt tekniskt dravel i den här artikeln. På så vis kan ni som inte bryr er om sånt utan bara vill veta vilken cykel som är bäst slippa ovidkommande information och gå direkt på det väsentliga. Om det här stämmer in på dig råder jag dig att sluta läsa här och invänta nästa artikel i serien.

För er som vill veta mer om vad som döljer sig i utrustningslistan kommer här en artikel som visserligen handlar om Nishiki Criterium och Nishiki Pro Air, men som också har allmängiltig relevans för genren. Vid en snabb anblick kan det se ut som att skillnaden mellan hybriden och racern är styret. En närmare granskning visar att det är mer komplicerat än så. Hela cykeln skiljer sig en hel del, och vi börjar med det viktigaste.

Ramens form – geometri

Det är ramen som är det mest avgörande för hur en cykel beter sig, och detta brukar vi i cykeltermer beskriva som cykelns geometri. Ytligt sett ser de flesta cykelramar lika ut, i princip som två sammanfogade trianglar. Beroende på längden på rören och vinklarna mellan olika rör kommer cykeln uppföra sig olika. Sittställningen påverkas också av förhållandet mellan rören.

En cykels storlek brukar anges i hur hög cykeln är, eller mer korrekt hur långt sadelröret är. Det gamla sättet att avgöra ramstorlek var ofta att se att överröret på ramen inte var högre än att cykeln gick fri i grenen. I dag är det viktigare att se att överröret har rätt längd i förhållande till cyklistens längd och kroppsform. Moderna ramar har oftast sluttande överrör (slope) och därför är ramhöjden sällan ett problem.

Storleken är det viktigaste för om cykeln ska passa. Överrörslängd och sadelrörslängd är de viktigaste måtten att ha koll på, och de måste jämföras med kroppsformen. Om man har kort överkropp i förhållande till benen (typ Barbie) behövs ett relativt kort överrör, och om överkropp och armar är långa (typ orangutang) krävs ett längre överrör. För den som inte måttbeställer sin ram innebär det att 172 cm Barbie väljer en mindre storlek och höjer sadeln, medan 172 cm orangutang föredrar en större storlek och sänker sadeln.

Hur cykeln uppför sig beror mycket på gaffelvinkel och kedjestagslängd. Förutom ramen inverkar styre och styrstam mycket. Kortare kedjestag ger en cykel som är snabbare i svängarna och känns rappare, omvänt beter sig en cykel med långa kedjestag lugnare och stabilare. Gaffelvinkeln spelar också in för hur cykeln uppför sig. En brant vinkel gör cykeln känslig för styrutslag, medan en flack vinkel ger lugnare rörelser.

Typiskt sett kommer alltså en cykel med brant styrvinkel och korta kedjestag vara känslig för minsta rörelse och ger mycket feedback till cyklisten, medan en cykel med flackare vinkel och längre kedjestag kommer att vara lugnare och stabilare.

Kedjestagen har också en praktisk aspekt. Korta kedjestag kan göra det svårt att få plats med skärmar och dubbdäck. Långa kedjestag gör att det är lättare att montera packväskor eller barnsadel utan att hälarna krockar med utrustningen bak.

Hur ser det då ut med våra kombatanter?

Om vi börjar med kedjestagen så kan vi konstatera att det är stor skillnad på cyklarna. Racern har 410 millimeter långa kedjestag, vilket är en ganska typisk längd för en racer. Hybriden har betydligt längre kedjestag med sina 440 millimeter. Kedjestagen begränsar däcksstorleken på racern, så bredare däck än 25 millimeter är svårt att få rum med. Det finns heller inte plats för skärmar. Hybriden däremot har gott om utrymme både för breda däck och skärmar.

En del skillnader i ramgeometrin är beroende av storleken. Racern kommer i fem storlekar och hybriden i fyra. Det betyder förstås att storleksintervallen skiljer sig mellan modellerna. I det här testet är det därför racer i storlek medium mot hybrid i storlek small, för att matcha mina 172 centimeter av typ orangutang.  Överrörslängden på de båda cyklarna är 550 millimeter, trots att det på pappret skiljer en storlek. På racern skiljer överrörslängden 16-18 millimeter mellan storlekarna. På hybriden är skillnaden mellan small och medium endast fem millimeter, men därefter sker rejäla hopp på 20 millimeter upp till storlekarna large och x-large.

Racern har 73 grader gaffelvinkel på alla storlekar utom small som har 72,5. Gaffelvinkeln på hybriden i storlek small är 72 grader, och sen blir den en halv grad brantare för varje storlek. Gaffeln på racern är i kolfiber och på hybriden aluminium. Hybridens gaffel har fäste för pakethållare och skärmar.

Rekommenderade storlekar för kroppslängd racer vs. hybrid
Small: 160-172 cm vs. 160-179
Medium: 170-178 vs. 176-187
Large: 176-184 vs. 184-192
X-Large: 182-190 vs. 190-205
XX-Large: 188-196 (endast racer)

 

Växlar och drivlina

För att förstå avdelningen växlar och drivlina ska vi först tala om vad Tiagra är. Shimano är en av världens största tillverkare av cykelkomponenter, och då framförallt växlar. Att en cykel har Shimano-växlar säger inte så mycket då Shimano gör växlar i prisklasser från 50 upp till 5000 kronor. Tiagra är den bättre av Shimanos två instegsserier för racer. Nuvarande Tiagra presenterades förra våren och fick då kassetter bak med tio drev, mot tidigare versionen som hade nio.

Racern är utrustad med nya Tiagra som bakväxel, framväxel och reglage. Den tiodelade kassetten har en spridning på 11-25 tänder.

Vevpartiet är ett kompaktvevparti av modell FSA Vero. Kompaktvevpartier har mindre klingor jämfört med traditionella landsvägsvevpartier och möjliggör därför lättare lägsta växlar utan att det för den skulle behöver vara tre klingor fram eller en extra stor spridning på kassetten bak. Vevpartiet är ett budgetval från Nishikis sida, med helsmidda armar och vevlager med fyrkantsaxel. Den här tekniken var helt dominerande för femton år sedan men har i dag övergivits helt på bättre cyklar. Fördelen med dessa vevlager är att de har en lång livslängd, men de är tunga och ger vevpartier som inte är särskilt styva.

Även hybriden är utrustad med nya Tiagra som bakväxel, men växelreglagen och framväxeln är en äldre modell motsvarande Tiagra gjord för rakt styre. Kassetten är niodelad och har en spridning mellan 11-27 tänder. Även hybriden har kompaktvevparti men från Shimano. Modellen R345 är en enkel modell med vevlager av Octalink-typ. Dessa vevpartier är något styvare än fyrkantsaxlarna men även denna teknik har många år på nacken och har övergivits på bättre cyklar.

 

Bromsar och hjul

Bromsarna på racern är en enkel modell av vanliga racerbromsar från Tektro, som är något av ett no-name-märke i cykelvärlden. Hybriden har fått skivbromsar från Shimano av modell M446, som är en av Shimanos billigare hydrauliska skivbromsar. Att skivbromsen är hydraulisk innebär att tekniken något förenklat är samma som bromsarna på en bil eller motorcykel. Vid bromsreglaget sitter en bromscylinder, som pressar bromsvätska ut till bromsoken. Tekniken gör att det blir lägre motstånd jämfört med vajer och pålitliga bromsar som funkar i alla väder och kräver litet underhåll.

Hjulen är av eget fabrikat på båda cyklarna. Nishiki har två egna komponentmärken: Lite och Linus. Racern har Lite-fälgar på Lite-nav. Fälgarna har ett slitagemärke för att man ska kunna upptäcka när bromsarna slitit ner fälgarna. Hybriden har Linus-fälgar med Linus-nav fram och Shimano-nav bak.

Däcken är av samma modell på båda cyklarna, Schwalbe Lugano. De skiljer sig åt en aning genom att bredden är 23 millimeter på racern och 25 mm på hybriden. Lugano är Schwalbes billigaste landsvägsdäck och är utrustat med punkteringsskydd.

 

Övrigt

Övriga komponenter som styre, styrstam, sadel och liknande kommer till stor del från egna Lite. Sadel och sadelstolpe är lika på båda cyklarna. Styrstammen på hybriden är 90 mm lång och på racern är den 100 mm lång. Båda cyklarna har ungefär tre centimeter distansringar (spacers) mellan styrstam och styrlager, vilket gör att styrets höjd kan sänkas genom att lossa styrstammen och byta plats på styrstammen och distanserna. Racern kommer med Shimanos landsvägspedaler SPD-SL medan hybriden nöjer sig med vanliga platta pedaler.

Vikten skiljer sig en del mellan kombatanterna. Racern väger in på 9,67 kilo utan pedaler medan hybriden kommer upp i 10,53 kilo. 9,67 kilo är mycket för att vara en racercykel men är vad man kan förvänta sig i den här prisklassen.

Sammanfattning

Sammantaget så är cyklarna relativt lika utrustningsmässigt. Det är Tiagra-kompontenter på båda, även om de är lite nyare på racern. Utväxlingen skiljer sig en aning genom att det är tätare steg och en tyngre lägsta-växel på racern. Den stora skillnaden i komponentlistan är styre och bromsar.

En noggrannare granskning av cyklarna visar att det är stor skillnad på ramarna. Criterium har en ganska klassisk racergeometri medan Pro Air har en geometri som är mer inriktad på ett lugnt och stabilt uppförande, även med tung last, och med möjligheter till extrautrustning som skärmar och bredare däck.

Vad får då dessa skillnader för betydelse i praktiken? Det kommer vi gå igenom i nästa artikel.

Del 1 i artikelserien Pendlarduellen

Del 3 i artikelserien Pendlarduellen – Vardag vs. motion

Kommentera och diskutera artikeln

Nishikis hemsida

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.