Canyon Sender med extra allt

Datum:
11 november 2016 17:14

Sällan har en så flådig democykel fått en så dålig start; Canyons nya downhillbåge Sender startade i rejäl uppförsbacke i händerna på Happyrides cykelplågare Björn ”Beofred” Olsson.

Canyon släppte till modellåret 2016 en helt nyutvecklad downhillcykel med kolfiberram, luftdämpare och extra allt. I Europa skapade nyheten en hel del brus och förväntningarna var ganska stora på det tyska postorderföretagets nya ingenjörsdröm. Jag fick vantarna på ett testexemplar av Sendern några dagar efter att jag kom hem från den bike park jag utsett för att prova cykeln i eftersom den slarvats bort av speditionsföretaget. Jag kunde direkt konstatera att ramen var en storlek mindre än jag önskat. Redan här borde jag kanske ha skickat tillbaka den men det gjorde jag inte. Den första provrullningen i hemmaparken avslöjade att bakbromsen blödde kraftigt. Vid nästföljande provtur skakade skruvarna för bromsfästet ur och gjorde kaos med bromsskivan. Canyon Sender höll i ren frustration på att få en liggande etta i betyg redan innan den börjat rulla utför.

Efter en riktigt svår start kom jag så till slut iväg på hojen i en värdig park. och plötsligt levde cykeln upp som jag hoppats. Canyon Sender är en rejsig och modern downhillcykel och behöver ett utmanande underlag för att blomma ut och där kommer min hemmabas Sälens familjeanpassade bike park till korta. I Järvsö och Åre däremot fann jag farten med cykeln och vi började trivas med varandra.
Cykeln kändes rapp och responsiv i höga farter och trygg i de allra flesta fall. Det tog några åk att vänja sig vid den upplevt korta reachen (440 i stl M mot det jag är van vid, 460 på process L) och några gånger när jag tryckte ner fronten efter ett drop höll jag på att få spel, det kändes som jag skulle gå över styret. Det såg dock gaffelvinkeln på 63° till att undvika. Det hade varit kul att testa cykeln i rätt storlek eftersom Canyon själva hävdar att de ligger i framkant när det kommer till lång, rejsig geometri. Sendern finns att beställa i fyra storlekar från small till extra large, inte helt vanligt bland downhillcyklar och det innebär att även långa nordbor kan finna en cykel som passar.

När du köper en Canyon Sender levereras paketet med två set styrlagerkoppar, ett par med rak genomföring och ett excentriskt par (vilket inte är samma sak som det där holländska gifta paret ni träffade på semestern i Phuket den där kvällen när allt kunde gått åt helvete). De raka kopparna ger cykeln en styrvinkel på 63° och excentriska kopparna ger plus eller minus en grad. Jag körde hojen som den kom levererad med 63° styrvinkel. Canyon har också byggt in valmöjlighet i bakändan på cykeln, med några enkla skruvar bytte jag position på bakaxeln i dropouten och flyttade bromsfästet för att förlänga kedjestagslängden från 430 mm till 446 mm vilket gjorde underverk för kursstabiliteten i hög fart. Ingreppet gjorde att jag fick jobba lite mer för att få runt hojen i kurvorna men det var lätt att vänja sig vid och gjorde att cykeln kändes trygg även i hög fart på löst underlag. Jag upplevde dock att jag lättare gick genom slaget och att jag nog behövt lägga mer tid på dämparens många inställningar för att få fram mer progressivitet i slutet.

Canyon har byggt Sendern för att passa optimalt med moderna luftdämpare och levererar också cykeln med luftburk på alla tre komponentnivåer. Att cykeln setts på till exempel Rampage utrustad med fjäderben får nog snarast tillskrivas sponsorpåverkan. Länkaget är av Four bar-typ och dämparen drivs av vad Canyon själva kallar MX-link, en länk inspirerad av motocrosslänkage som tillsammans med en modern luftdämpare ska ge fjädringsvägen en trestegsfunktion: känslig, stabil, progressiv. Första delen av slaget är högt utväxlat för att kompensera för den något högre kraft som behövs för att få igång en luftburk jämfört med fjäder och detta ska ge en känslighet för småstötar och rappel. Mellanregistret, den del av slaglängden du nöter i mest, kräver mindre kraft från länkaget för att ge en förutsägbar plattform som ska få cykeln stabil och gungfri genom kurvor och långsamma kompressioner. Sista biten av slaget är naturligt upprampat för att lindra genomslagen. Jag håller med i allt utom den sista upprampningen. Den detaljen fick jag inte riktigt till, åtminstone inte mot slutet av testperioden när jag ställt kedjestagen i läget lång och där det kändes som att hojen bottnade ur på tok för enkelt på vissa partier. Dämparen som satt monterad, en Fox Float X2 Factory, ska gå att moddas med spacers för att rampa upp progressiviteten ytterligare om man är ute efter bättre landningsställsegenskaper. I övrigt var känslan väldigt god och cykeln gjorde precis som den skulle utan att bjuda på obehagliga överraskningar.

Fourbar, MX-link och dämpare ger länkaget en massa rotationspunkter. Cykeln kändes styv som ett spett och de lager som tar de största lasterna är också rejält dimensionerade. Räkna dock med ett digert arbete när länkaget väl ska servas, det är många lösa delar som ska ses över. För mig glappade ett av lagren upp vid ett tillfälle, det som sitter i den övre bryggan mot ramen tillika det som rör sig mest i konstruktionen. Det var enkelt löst med hjälp av ett kassettavdragarverktyg och knappast förvånande för en cykel som gått hårt. Byggkvaliteten kändes solid och genomtänkt, alla skruvar i länkaget som betyder något har både verktygsstorlek och rekommenderat vridmoment prydligt utskrivet.

Canyon har valt att bygga Sender med framtriangel i kolfiber och resten i aluminium. Cykeln är väldigt tyst under färd, kedjestagen har sänkts för att minska ljudet av kedjans piskande när det går fort över stökiga partier. På utsatta ställen finns gummiskydd som ska förlänga livslängden på ramen och en stänkskärm i plast sitter monterad för att skydda bakdämparen från smutsprojektiler. Växelvajer och bromsslang är dragna internt och går genom stötfångaren i gummi bakom styrhuvudet, genom ett skumrör som ska ta bort jobbiga skakljud från vajrarna, ner till ett väl tilltaget hål bakom vevlagret. Så långt är allt enkelt, men tyvärr ska vajrar och slangar förbi genomförningarna i de plasttätningar som håller allt på plats, och där försvinner det smidiga i att ha stora hål i ramen. Det är inte fullt så lättmekat som det först ser ut alltså vilket jag blev varse direkt. Bromsen som satt på cykeln vid leverans läckte som ett såll och behövde bytas (eller lagas, nej tack). Den broms som satt original var en SRAM Guide med Connectamajig, en slangkoppling som i teorin ska underlätta ett sådant ingrepp men den till synes identiska utbytesbromsen var inte utrustad med någon smart kopplingslösning. Det spelade dock ingen roll, Canyon verkar inte ha tagit hänsyn till den tekniken och genomföringarna är alldeles för små för att kopplingen ska gå igenom, alltså behöver hela slangen strippas. Ett alldeles för tidsödande och kladdigt jobb för mig, jag tejpade höljet på utsidan av ramen istället. Hade jag ägt cykeln kanske jag satt kniven i plastpluttarna (som Canyon kallar Cable Pit) som utgjorde genomförningarna, eller fortsatt tejpa på utsidan. Bromsarna är för mig tillbehör som jag sällan litar på i längden och därför gärna vill kunna byta snabbt och i fält i de fall de strular.

Finishen på ramen är utmärkt, det känns som en genomgående hög kvalitet i tillverkningen och ramen har några av smarta finesser. Det känns verkligen som att Canyon är ett företag som drivs av ingenjörer och i Sender har de gjort en downhillcykel som ingenjörer kommer älska. Inställningsmöjligheterna kommer att få den som gillar att pilla med sin cykel att självspinna. Gaffelvinkeln ställer du enkelt, kedjestagslängden likaså. Fox Float-dämparen har massor av roliga rattar att vrida bort sig på, och du kan dessutom pilla in saker för att förändra progressiviteten. Den som vill kan lägga många timmar på cykeln utan att ens cykla. Det innebär inte att det är en komplicerad cykel, det tog mig som är tekniskt illiterat några ögonblick att komma igång. Både gaffel och dämpare har luftfjäder så du behöver aldrig tänka på fjäderhårdhet, med fabriksinställningarna som utgångspunkt går det fort att finna en inställning du lär känna dig nöjd med och på ramen finns en sag-indikator för länkaget.

Renthal-styre och stam

Den testade cykeln är den fläskigast specade varianten CF 9.0 med Fox 40 Float Factory luftgaffel, Float X2 Factory bakdämpare, DT FR 1950-hjul och kolfiberstyre och stam från Renthal. Vevpartiet är beprövade Race Face Atlas, kedjan hålls på plats av en E13-styrare med taco och flyttas runt av en Sram X0 DH bakväxel med 7 lägen. De DH-specifika växlarna fungerar alldeles utmärkt och jag såg aldrig något behov för fler lägen, men jag saknade Saint-reglagets funktion att snabbt skjuta i tyngre växlar istället för att snabbt växla ner, jag tycker det är mer logiskt att kunna öka farten fort på en downhillcykel. Bromsarna är Sram Guide RSC som jag hade svårt att vänja mig vid. Jag hade gärna sett något kraftigare på en downhillcykel i den här prisklassen, kanske Code-bromsok istället? Men det jag kallar bristande kraft kallar Sram modulation och efter ett tag blev vi ändå någorlunda goda vänner, jag och bromsarna.

Canyon uppger vikten 16,2 kilo för Sender CF 9.0. Detta var inget jag kontrollerade med någon form av kalibrerade verktyg såklart, istället kunde jag konstatera att cykeln kändes lätthanterad såväl på berget som när jag lastade den på taket på bilen. Cykeln ifråga kostar ändå nästan 50 000 kr och är byggd med kolfiberram och luftdämpare istället för stålfjäderdito så jag förväntade mig en cykel i den nedre delen av viktskalan när jag först öppnade paketet.

Med Sender visar Canyon att de kan bygga utförscyklar i världsklass. Hojen är väldigt välbalanserad och förutsägbar på ett bra sätt, styv, tyst förutom när den bottnar ut, rapp, responsiv, trygg och framförallt riktigt kul att köra fort med. Byggkvaliteten känns hög med många genomtänkta detaljer samtidigt som cykeln är avskalad från effektsökerier. Canyon Sender är ett seriöst fartmonster för rejsig downhillåkning men den funkar även fint i tajta switchbackstigar och bike park-leder eftersom den går att ställa in efter humör och underlag. Utöver eget tycke och smak kring komponentlistan har jag svårt att finna några svaga punkter på Sendern, och cykeln har fått mig att överväga att åter igen äga en downhillrigg och börja nöta stökspår igen. Men då ska den vara i rätt storlek.

 

Omdöme

  • Välbyggd, känsla av hög kvalitet.
  • Många inställningsmöjligheter.
  • Tyst.
  • Lite väl oprogressiv i den progressiva delen av slaget.
  • Intern kabeldragning gör fältmekandet svårare än det behöver vara.
  • Bromsarna är föga förtroendeingivande.

Senaste Kommentarer

Lulle 2016-11-11 17:25

Riktigt kul med en pryl- och MTB-relaterad artikel igen!

Som vanligt hög kvalité med geometrinörderi som utmärker sig från svennebanantidningarna!

happymtb.fr 2016-11-12 08:20

Beo är tbk! :) 🙌

larsaw 2016-11-12 13:53

Bra o Happy-korrekt artikel Beo!
Undrar hur den står sig mot en YT Tues? (Som väl är mest Bang-4-Bucks'n även i denna MTB kategori)

Beofred 2016-11-13 20:00

Tack du! Kul att höra att det var tillräckligt med siffror i texten :)

Sendern och Tues ser ju rätt snarlika ut på specen iaf, så det är nog mest tycke och smak vilken som är "bäst". YT ger sin hoj en lägre vikt på pappret, det kanske...