Långtidstest: Orange Stage 5, del 4 – Lekmaskin med självförtroende

Datum:
04 juli 2017 09:25

I de tidigare delarna har jag ju mest bladdrat lite om den kändes initialt och hur jag justerade saker. Nu är det dags att se hur hojen faktiskt fungerar i skogen.

Orange marknadsför den här hojen till en rätt bred publik. Den ska fungera till allt från vanlig stigcykling till endurotävlingar med undantag för de allra köttigaste grejerna. Man kan väl säga att den med den beskrivningen är en perfekt stigcykel för den svenske stigcyklisten. Något som även slaglängden pekar mot. Men hur fungerar den här hojen ute på stigen då? Egentligen?

Plattförs
Jag är som bekant inget stort fan att att tokpressa och trampa järnet på platt stig. Men känslan jag får när man trampar igång Stage 5an är att jag vill göra något åt det hållet. Den svarar väldigt bra och farten låter inte vänta på sig. Nej, inte lika kvick som någon form av XC-raket, men vi tänker inom genren här. Tramptagen ger fart och skapar ett sug på att trycka till lite extra.

Bengt Luthman

Vid vanlig stigcykling är Stage 5 en trevlig bekantskap som tar sig fram snabbt.

Att vara van vid ett fsr-länkage, som jag är, gör att en single pivot känns lite annorlunda. Det känns mer direkt och “rakt på” på något sätt, vilket också är en ganska korrekt beskrivning av länkaget. Det är inga problem med bobbande när du sitter och trampar även med dämparen öppen, vill du ha en lite fastare känsla är det bara att vrida bakdämparen till något av de lägen med mer lågfartskompression för att få mer svar om du trycker till ordentligt.

När jag testat att till exempel spurta över rotmattor och trampar hårt så upplever jag att bakhjulet studsar och far en del, bakdämpningen styvnar (även om dämparen är öppen) och den hänger inte riktigt med. Drivet blir sämre och jag trampar mer luft, inte så att det får mig att vilja gråta och kasta iväg cykeln, men det är ändå märkbart.

De halvlånga kedjestagen på 450 millimeter skulle man kunna tro leder till att hojen är bökig att få upp på bakhjulet för att ta sig upp på och över saker, eller bara se jäkligt tuff ut på parkeringen, och visst, den stegrar inte så fort jag tittar på pedalerna, men det är inte på något sätt svårt att lyfta framhjulet. Den hyfsat långa hjulbasen gör den inte heller speciellt svårmanövrerad i låg fart heller.

Bengt Luthman

Orangen är poppig och lekfull trots att vissa siffror i geometrin kanske hintar om något annat.

En sak jag har märkt är dock att man lätt slår i baksvingen om man har lite större fötter. Bak sitter ju ett hjul med Boost 148 vilket gör hela paketet aningen bredare och baksvingen är inte direkt diskret redan från början på den här cykeln. Det här har medfört att det blivit lite märken från mina skor på baksvingen, det är inte hela världen, men eftersom svingen har stor yta ser det nog lite tråkigt ut efter ett längre tag.

Uppför
Det här är ju den tråkigaste formen av cykling i min bok, men på Orangen är det förhållandevis bekvämt. De långa kedjestagen gör att man inte behöver hänga på styret eller glida fram på sadeln för att undvika att framhjulet börjar vandra och den rymliga cockpit:en ger dig gott om utrymme att andas och cykla avslappnat. Även här kommer så klart känslan av att den sparkar fart rätt bra till sin rätt. Även om den klarar tekniska klättringar bra slår jag i pedalerna då och då, oftare än vanligt, när jag inte kontrollerar mitt vevande.

Sitter du ner och trampar tar Orangen sig tryggt upp till toppen även om dämparen lämnas fullt öppen. Men vill du stå och trycka på någon längre tid uppför är det nog en bra idé att ha en dämpare med någon form av plattformsläge. Jag skulle beskriva den som en stabil klättrare men kanske inte direkt ärtig och kvick.

Bengt Luthman

Så länge bakdämparen får jobba ostört av pedalrörelser så sväljer den småstök bra.

Utförs
Tyvärr har jag inte haft möjlighet att dra iväg och köra utför ordentligt innan Orangen skulle skeppas iväg till nästa hugade testare. Så noteringarna om utförskörningsegenskaperna kommer från cykling i Stockholmsterrängen.

Liksom i de andra riktningarna skjuter hojen bra fart utför och det känns inte som om jag måste trampa så mycket för att få upp farten. Jag upplever det också som att det är utför som den här cykeln verkligen kommer till liv. Den är lättmanövrerad men ändå väldigt stabil. Det känns väldigt klyschigt men geometrin inbjuder till att köra snabbare än vad slaglängden medger, i alla fall när det börjar bli stökigt och landningarna blir dåliga. Ett rejält brett styre, rymlig reach och hyfsat lång hjulbas gör Stage 5 till en riktigt kul hoj utför. Jag lyckades förbättra två av mina stravatider på utförssträckor utan att egentligen försöka. Den stora skillnaden var främst att jag bromsade mindre eftersom Stage 5:an kändes stabilare och tryggare utför än vad jag är van vid.

Bengt Luthman

Stage 5 känns trygg och förtroendegivande utför. Slaglängden tar slut innan självförtroendet.

När man pratar om 29:or brukar folk hävda att de inte är lika lekfulla, trögare att hantera och sämre på att svänga. Allt är så klart en smaksak (även om de åsikterna ofta brukar komma från personer som inte testat en riktigt bra 29:a). Men jag skulle nog vilja påstå att Stage 5 är både lekfull, lätthanterlig och svänger alldeles tillräckligt bra. Med rätt inställd bakdämpare är den poppig och ger inget motstånd mot att ta luft vid första bästa möjlighet. Den är samtidigt väldigt stabil i svängarna. Det är lite av tåg-på-räls-känsla när den läggs ner i kurvorna. Vill du ha banan-under-klacken-känsla, ja då får du leta annorstädes.

Men du Bengt, hur var det här med brake jack och allt sån som sägs uppstå på SP-cyklar?

Jo, det kan diskuteras hur mycket som helst fram och tillbaka av ingenjörer och magiker. Men jag har svårt att komma ifrån att jag upplever Orangen som lite mindre förlåtande när man kör brant och stökigt. När det brantar på i till exempel stenkistor och jag vill använda bakbromsen lite mer så jobbar länkaget märkbart sämre, vilket får till följd att jag får sämre kontroll på bakhjulet.  Man kan argumentera för att jag borde lära mig vettig bromsteknik, vilket är helt sant. Man kan också argumentera för att det inte är dumt att ha en cykel som är mer förlåtande för de som har sämre bromsteknik. Klart är i alla fall att Stage 5:ans länkage fungerar bäst när du står neutralt på pedalerna och låter cykeln jobba under sig. Men då fungerar den riktigt bra.

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

jofahjalm 2020-01-18

Japp, bara en Orange. Den hade på sin nöjd lite skuggor, men Orange är schyssta och bytte ut den så jag fick lack utan skuggor.

marr 2020-01-17

Haha som Jofas apelsin då?

Rattnalle 2020-01-17

Skulle jag aldrig göra. Det är dessutom fake news att jag hade av min cykel. Den sprack bara. Fortfarande cykelbar.

marr 2020-01-17

Far du med osanningar? ;)

Rattnalle 2020-01-17

Nu ja. Den köpte jag efter att birden gått av. Och för att jag vill ha en cykel med mindre slag och mindre kapacitet för att kötta rakt fram som ersättare till birden. Jag har för mig att han haft av två?

marr 2020-01-17

Har han haft av mer än en apelsin? Du har väl en dh rigg?

Rattnalle 2020-01-17

Jofa har haft av fler apelsiner än jag har fåglar :-) Då har han ändå en alpcykel, det har inte jag.

marr 2020-01-17

Ajj fan, det är ju inte nån bird....

Rattnalle 2020-01-17

Du får köra av den gamla först.

marr 2020-01-17

Lite sugen på den nya....