Långtidstest: Evil The Calling, del fyra – Summering

Datum:
08 november 2017 17:08

Nu närmar sig det oundvikliga, vintern  är här i fjällen vilken dag som helst och det är dags att packa ner The Calling i en låda och skicka den tillbaka. Jag har alltid satt mig över fåniga känslor kring döda objekt som den förhärdade cyniker jag är men det är med en klump i halsen jag emballerar hojen. En cykel är ett verktyg, lite som en hammare, som en vän uttryckte det. Men det här är en hammare jag kommer att sakna.

Läs del ett av testet här

Läs del två av testet här

Läs del tre av testet här

Jag har under säsongen fått låna en Evil The Calling för långtidstest och i den inledande artikeln var jag frågande; Vem ska egentligen köpa en cykel med styvhet, hållbarhet och geometri hämtat från DH-världen parat med slaglängd mer associerat till stillsammare stigcykelturer? När trendiga Swendurocyklar ska ha 29”-däck och 170 mm slag, och kortslagiga stigcyklar ska väga som XC-spjut i jakten på strava-kom’s, och gärna till ett pris där ramen är gratis? The Calling går emot strömmen i Sverige.

Cykeln ifråga är, för er som inte orkat genom mitt dravel tidigare, en lång, låg och flack kolfibercykel med 130 mm slag i baken och 140 mm i gaffeln, och cykeln är designad och specad för hård körning snarare än låg vikt. Den väger in på 14,4 kg med pedaler, har 27,5”-hjul, ställbar geometri och nya GX-eagle-drivlinan. Just komponenterna tänkte jag orera kring nu när cykeln fått rulla en hel del. Tyvärr  loggar jag inte mina turer men en slarvig summering av sommaren ger siffror lite norr om 50 000 höjdmeter neråt och 15 000 uppåt. Sträckan i kilometer har jag ingen aning om.

Hjulen har under testperioden fått utstå en rejäl omgång eftersom cykeln i sin helhet gärna framförs i samma manér som en mer långslagig hoj. Race Face Aeffect R väger enligt tillverkaren ca 1800 gram och aluminiumfälgarna har ett innermått på 30 mm. Naven är Race Face egna och erbjuder 40 klick per varv i bodyn. Förutom en buckla i bakfälgen och en enstaka uppspänning av samma hjul har de skött sig utan underhåll fram tills alldeles nyligen. Jag hade redan skrivit stycket om att växlarna tappat i skärpa och inte längre gick att ställa tillfredsställande när jag vid en inspektion upptäckte att bakaxeln gått av. Detta kan ha skett bak i tiden och långsamt förvärrat just växlingen allt eftersom lager och annat mjukt ätits upp utan att jag märkt det. Axeln har ett tydligt brott dikt an höger hjullager på bodysidan. Detta verkar inte vara ett vanligt problem på internet men hjulen är å andra sidan hyfsat nya på marknaden. Att hjulaxlar går av hör inte till ovanligheterna i mitt liv och även om det är milt irriterande kan jag inte låta det dra ner betyget på hjulen, de har i det stora skött sig utmärkt. Detta uppdagades när cykeln ändå var schemalagd att skickas tillbaka så någon test av Race Face kundsupport hanns inte med.  

Hans Christian Gulsvik

Exploderat baknav, axeln av.

Däcken vill jag orda lite om. WTB Vigilante 2,3 TCS Tough/High Grip är knappast en vanlig syn i Norden och har renderat en del intresse från passerande cyklister. Jag var själv hälsosamt skeptisk vid första anblick, jag har inte rullat på WTB-gummi sedan Velociraptor -95 (de finns fortfarande i sortimentet, yay!) och som det vanedjur jag är hade jag svårt att se att de skulle vara i närheten av de High Rollers eller Minions jag alternerat mellan de senaste åren. Och visst är Vigilante annorlunda, men inte på ett dåligt sätt. De har ett öppet mönster med halvsmå nobbar och en rund profil mot de 30 mm breda fälgarna. De rullar utmärkt, greppar fint på såväl sten och rötter som i kurvor och tål en vansinnig mängd stryk utan att tappa form och funktion. Det tog såklart lite invänjning men idag är jag mycket imponerad av däcken. Det enda läget de kommer till korta är vid torkande lera, ni vet den där typen som uppstår när det slutat regna och leran blir såphal och kladdig. Däcken rensar inte den leran vid låg fart och greppet blir lidande. Men på torr och våt stig sköter sig Vigilante utmärkt och framförallt utan överraskningar. Jag har dessutom klarat säsongen med bara en punktering och den uppstod någon av de första dagarna i Åre av en buckla i fälgen som inte ville hålla tätt. Jag har därför kört med slang i bak sedan dess eftersom jag ansett mig ha bättre saker för mig än att försöka åtgärda bucklan. Däcken väger enligt tillverkaren 1140 gram stycket och i den viktklassen ska grejerna hålla. Observera att cykeln enligt hemsidan är specad med Maxxis-gummin, vill du hellre ha WTB föreslår jag helt sonika att du ber om det när du beställer.

Björn Olsson

WTB Vigilante-däck.

Sram GX Eagle-växlarna fungerade helt klanderfritt från start och väldigt länge, men nu har de till slut börjat uppvisa en del slitage. Att växlarna fungerar dåligt idag kan jag inte beskylla dem för eftersom baknavet faktiskt exploderat.  Men ett litet spel i infästningen mot växelörat har uppstått och det spelet växer sig ganska stort längst ut på växelarmen. Jag inbillar mig att toleranserna för ett tolvdelat system är ganska små, och jag hade gärna sett att en bakväxel i tusenkronorsklassen hållit sig stum för mer än en halv säsongs fritidscyklande.

Björn Olsson

SRAM Guide-bromsarna skötte sig prickfritt.

Bromsarna, Guide R med 180-skivor, gick jag hårt åt redan från start baserat på fördomar och tidigare upplevelser. Faktum är att de skött sig exemplariskt och trots att jag inte varit supernöjd med själva känslan har jag vant mig vid dem. Och de har varit helt underhållsfria under testperioden till skillnad från tidigare testexemplar jag stött på.

Vidare behöver jag gå ut med en rättelse efter att ha korrläst mina egna verk. Reverbstolpen har 170 mm i slag, inte 150 mm som jag skrev i den inledande artikeln. Och 170 mm är ju gött, det får undan sadeln ytterligare och The Calling sköter sig som bäst i en ordentligt ihopkrupen speedtuck. Sadelstolpen har i övrigt skött sig bra, det lilla reverb-glappet finns där men stolpen håller sig uppe i position och jag har inte behövt ägna den någon uppmärksamhet alls.

Björn Olsson

Kedjestyraren är skruvad i ramen.

En smart detalj på The Calling är den platsbyggda kedjestyraren. Jag har upplevt noll kedjetapp och noll missljud, den är en genialt enkel konstruktion bestående av två plastbitar som skruvas direkt in i svingen. Det förefaller som 32-tandsring är minsta kompatibla drev för denna lösning, men den är ställbar uppåt för några gaddar till. Och med Eagle-utväxling behövs inget mindre drev än 32 tänder fram.   

Kolfiberramen visar en hel del skav och märken efter användning men känns strukturellt intakt. Länkaget har skött sig väldigt bra, och alla lager är fortfarande intakta, spelfria och rörliga och cykeln har samma spettstyva känsla som dagen den anlände. Mina upplevelser av stötdämpningen är att den är aktiv med mycket god markkontakt och extremt känslig i början av slaget för att rampa upp mot en nästan bottenlös känsla. Jag skulle vilja påstå att Delta-länkaget kommer närmast hittills vad jag vill ha ut av känslan i baken på en cykel. Rock Shox Superdeluxe-bakdämparen har skött sig klanderfritt under hela testperioden, men jag har ett tips angående Trunnionfästena. Det är alltså rotationspunkter som är lagrade i ramen på var sin sida av dämparburken, skruvar fäster in i dämparkroppen från båda hållen. En bra idé och konstruktion för funktionen men tänk på att en sådan dämpare nu plötsligt är en mutter i aluminium. Se till att gänga försiktigt och var säker på att du träffar rätt, jag strippade några gäng på ena sidan innan jag lärde mig detta.

Gaffeln, en Pike RCT3 140 mm har skött sig som förväntat men jag har haft ett betydligt tätare intervall på ytterbensservicen med denna cykel än någon annan jag haft tidigare. Jag har blivit petigare och vill ha gaffeln lika känslig som bakdelen av cykeln, diskrepansen blir väldigt tydlig när gaffeln tappar känsligheten.

Ludwig Lind

Vulgärt marktryck.

Så för att summera; Evil The Calling är inte en cykel för alla. Redan prislappen kommer alienera många köpare, 55 000 kr i grundutförande är mycket pengar att norpa från hushållsbugeten. Och det finns några lättare cyklar därute som kan kännas lämpligare för de som mest cyklar platta stigar.

Men du ska noga överväga en Evil The Calling om du är en aktivt stuntjagande cyklist som hellre har kul på cykeln än jagar genvägar i skogen. Den är såklart fullt kompetent till att ta Strava-KOMs men skönheten i denna skapelse kommer fram till fullo först när cyklisten börjar nyttja hela bredden på stigen och verkligen trycker fast den i kurvorna. Belöningen när den poppiga lilla saken svarar och likt en pointer i ett hav av löptikar ilar från sväng till sväng är bland det galnaste jag upplevt och en känsla jag varmt rekommenderar. Och du behöver inte vara rädd för att gå stort med cykeln, i alla fall inte för cykelns skull. För den typen av cykling som jag gillar, och följaktligen ägnar mig åt, känner jag inte att jag behöver snegla åt något annat håll än The Calling. Men, det måste jag ju nu.

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

Beofred 2018-08-04

Till folk i västra sverige som vill kolla närmare på evil-cyklar, nån svensk representation verkar inte finnas än men i Norge finns en butik med demohojar och söörvice och sånt mellan Oslo och Drammen. kolla med jorgen@jbssport.no. 0047 95790218 Nu ...

Beofred 2017-11-14

hehe jamen hela cykeln ska nyttjas!

Frippe.A 2017-11-13

Following MB tar 27.5 plus.

marr 2017-11-13

Finns de nån evil byggd för o köra 27.5plus?

mattias_i_skogen 2017-11-13

Jag älskar hur bakdämparens O-ring har blivit behandlad i bilden med kedjestyraren!!! Har slaglängden verkligen varit tillräcklig?

Shk 2017-11-11

Har denna killen en webbutik???:)

EST 2017-11-09

Härligt skrivet känns som om du redan saknar den?

Luthman Photography 2017-11-08

Fjälltouring med lådcykel!!! Step it up!

Beofred 2017-11-08

Tack för det Larsa! Jag tror The Following är en utmärkt tjunia för Hellabruk, nu verkar de dessutom ha uppdaterat den lite med heta standardz. Lär nog hålla fint för några varv i parken också för den delen. Och vad gäller the calling är det väl fr...

larsaw 2017-11-08

Välskrivet Beo! För oss som inte har ynnesten att ha så många fallhöjdsmetrar att tillgå kanske The Following är en bättre kompromiss, eller vad tror du? BTW, vad får du leka på för hoj tills nästa år?