Bland kolonner och serpentiner i Kappadokien

Datum:
21 juni 2018 08:15

Som att cykla runt i en sagovärld

Hajdi! hajdi! Nu kör vi! Guidens rop ekar mellan bergsformationer som stundtals liknar stora, hmm, vi kommer dit. Följ med Happyride på reportageresa till världsarvet Kappadokien i Turkiets bergiga inland. Vi cyklar genom ett helt förtrollande landskap som ser ut som ett foto som skickats hem av en marssond och sedan rullats i en trave fantasyböcker.

Ibland navigerar vi mellan vassa buskar långt nere i djupa dalgångar där grönskan bara bryts av tunnelpassager. Andra dagar cyklar vi på och omkring högplatån med dess vertikala väggar och associationerna leder mot ökenlandskapen i USA. Den mesta tiden spenderar vi dock i terrängen mellan platå och dal där vi far fram mellan de spetsiga, kyrktornsliknande, bergsformationer som lokalt kallas för ”fairy chimneys”.

Aron Gooch

Berget är poröst och täcks därför av ett löst lager smågrus

Men det mest spektakulära av allt är ändå att människor under århundraden karvat ut bostäder, förråd och duvslag överallt i dessa klippor och att tunnelöppningar gapar mot oss var vi än vänder blicken. Detta visar sig bli en blandning mellan cykel- och kulturresa.

Aron Gooch

Duvorna erbjöds gratis husrum i utbyte mot deras spillning

Ett hål i varje berg

Grottorna har bland annat använts som bostäder och på sina håll så fanns det förr stora underjordiska städer, historikerna tror att den största hade uppåt 20.000 innevånare. Än idag så är det många byggnader som delvis ligger inne i berget. Min sovalkov på hotellet var tex uthuggen ur bergssidan.

Aron Gooch

På morgontrötta ben följer vi ballongerna där de svävar fram

Många av de håligheter vi ser byggdes som duvslag. Att sälja fågelgödsel var förr en viktig inkomstkälla för regionen, innan det ersattes av konstgödsel.

Grottorna används dock kommersiellt än idag och på en av av våra utfärder tittar vi in i ett av de stora kylrum man grävt in i berget, stora nog att köra in en lastbil. I dessa förvarar man frukt för att den ska få mogna långsamt och kontrollerat. Ett kilo citroner kostar i vanliga fall ungefär 2 lira i butikerna. När de fått mogna till sig ett halvår kostar de 1 lira styck.

Aron Gooch

Naturliga wallrides hittar vi överallt

Som en vattenrushkana på grus

Stigarna vi cyklar på är relativt släta och vi far fram i ögontårande farter. Den som älskar ”flow” kommer att vara i paradiset här. Det lutar utför nästan hela tiden, stundtals är det riktigt brant. Ibland är underlaget hårdpackad jord, ibland cyklar vi i mer eller mindre uttorkade bäckfåror, men oftast cyklar vi på berg.

Den stora tekniska utmaningen är att klipporna är porösa, så det ligger ett tunt lager fint grus överallt samtidigt som svängarna ligger tätt. Ibland har man hjälp av en berm men oftast gäller det att få till kombinationen av fart, linjeval och balans. Här gäller det att styra med kroppen och förlita sig på att däcken hittar grepp innan det är för sent.

Aron Gooch

Game of Thrones på cykel

På många ställen far vi tätt intill klippformationerna i serpentiner och det känns nästan surrealistiskt att i ena ögonblicket sladda på två hjul genom en exponerad hårnålskurva och i nästa wallrida högt upp på en sockertopp.

Världens vackraste bikepark

Vi utgår från byn Göreme som är den stora turistmagneten i Kappadokien. Grovt sett kan man dela in det lokala stigsystemet i tre delar:

Del 1: Dalgångarna

Den första består av ett antal dalgångar som leder söderifrån ner mot byn. Den roligaste av dessa är en som kallas Zemi och avslutas med ett parti som går på en före detta världscupsbana i XCO.

Aron Gooch

Från högplatån ser man den 3917 m höga vulkanen Mount Erciyes i fjärran

Del 2: Högplatån

Den andra delen är området på och kring högplatån som ligger nordöst om byn. Utsikten från toppen är spektakulär, men häftigast är stigen som leder längs med sidan och kallas för Balcony. Där cyklar man på en bred klipphylla med en klippvägg som reser sig hundra meter uppåt på ena sidan och ett stup som störtar neråt på andra. Jag tror att vi alla svalde hårt några gånger genom detta parti.

Del 3: Dalen

Det sista området är dalen strax norr om byn. Här finns ett antal riktigt häftiga stigar på bergssidorna. Det är till denna dal alla turister vallfärdar. Som tur är verkar övriga turister inte våga sig särskilt långt från bussarna och så fort det blir lite lutning så är vi i stort sett ensamma på stigarna.

Aron Gooch

Snabba kurvor på väg ned i dalen

Området vi cyklar i och stigsystemet är inte så stort så vi återkommer till några av stigarna flera gånger. Det blir lite som en stor, naturlig bikepark med ögonbedövande vyer. Vi spenderar tre cykeldagar i området och det känns rätt lagom. Hade vi stannat en vecka hade vi nog velat köra fler stigar. Vårt dagssnitt landar på ca 40 km dag med ca 1000 höjdmeter utför. Då och då stannar vi till vid små juicestånd som någon lokal entreprenör satt upp intill stigen. Det är välkommet både för att svalka strupen och för att få en stund att ta in omgivningarna i lugn och ro.

Aron Gooch

Paus och valpklappning vid ett juicestånd

De flesta nedfarter är rätt korta med ett par hundra höjdmeter och väl nere så väntar bussen för att köra upp oss igen.

Ståtliga stensnoppar

Bergarten som ger området dess särprägel heter tuff och har bildats genom att vulkanisk aska pressats ihop under framvällande lava för 3 till 9 miljoner år sedan. Detta material blev starkare på vissa ställen än på andra och väder och vind har över årmiljonerna eroderat bort de svagare partierna och skapat de de karakteristiska tornen. På vissa ställen har ett stycke hårdare berg blivit kvar ovanpå kolonnerna och pressar ihop dem så att de ibland ser ut som svampar, och ibland ser de ärligt talat ut som ett gäng snoppar. Dalgången med de ståtligaste fallosarna kallas till och med Love Valley.

Aron Gooch

Man måste vara fruktansvärt mogen för att inte småfnissa lite vid åsynen av detta

Tuff är inte så tufft som det låter

Tuff är en porös bergart och det går att gräva ut klipporna med en sked, om man har tålamod nog.

Aron Gooch

Inne i berget gömmer sig en kyrka som var hemlig under många århundraden

Området har varit befolkat i årtusenden och otillgängligheten gjorde det så småningom till en tillflyktsort för kristna. Vi besöker bland annat en kyrka ingrävd i berget som inte hittades förrän på 50-talet. Det är inte så förvånande som det först låter. Det finns tunnelöppnigar och valv precis överallt, var man än ser så gapar det ett hål i berget och lokalbefolkningen som kände till platsen hade ingen anledning att berätta det för omvärlden.

I grannbyn Uçhisar har man holkat ur en hel bergstopp och tunnelsystemen går tio våningar ned på sina ställen. På avstånd ser den ut som en gigantisk termitstack.

Aron Gooch

Berget kallas Uçhisar Castle och är ihålligt som en ost

Afterbike

På kvällen går vi på Hamam, Turkiskt badhus. Insvepta i små picknickfiltar vallas vi mellan bastu och tvagning. Tvagningen består av att vi ligger fyra åt gången på ett stort marmorbord och blir intvålade. I ett av momenten snurrar tvättkarlen fram ett decimetertjockt lödderlager ur en handduk. Jag ligger där och känner mig som en kombination av Gandalf och en fisk redo för att fileas. Mellan varje moment får jag en rejäl dask på rumpan. Det har jag nog förtjänat.

När jag lite senare sitter utanför massagen och väntar hör jag en av mina cykelkamrater där inne skrika, och sedan gny ömkligt. När det är min tur står en karl på 130 kg, eller mer, och väntar på att få sätta klorna i mig. När han frågar om jag vill ha rygg eller benmassage svarar jag snabbt, rygg, inte en chans att han får komma i närheten av mina ömmande ben. När han under inoljningen knådar mina vader biter jag hårt i handduken. Lite senare när han kommer till ryggen lägger han hela kroppsvikten, och den är som sagt signifikant, på sin handflata och jag tackar den stackars labbråttan som gick före mig för förvarningen.

Aron Gooch

Stigen ”Balcony” går på en smal remsa halvvägs upp mellan lodräta bergssidor

Gott för gourmander

Det kryllar av restauranger i Göreme och maten förtjänar ett extra omnämnande, för detta blev också något av en kulinarisk resa. Maten höll riktigt hög klass på alla de ställen vi åt. På några restauranger var det enkelt och rustikt, på andra elegant, men alltid vällagat.

Den lokala ölen var helt ok men vinälskare bör inte ha för höga förväntningar. Och när kyparen frågar om du vill ha turkiskt kaffe eller Nescaffé så välj det sistnämnda. Turkiskt kaffe är som en urvattnad Americano med socker i.

Turista i Turkiet

Kriget i Syrien och turbulensen kring Erdoğan har slagit hårt mot turismen i Turkiet. Från rekordåret 2014 med 42 miljoner besök halverades antalet turister till 2017. De ryska turisterna försvann till exempel nästan i ett slag efter att Turkiet sköt ned ett ryskt stridsflygplan på gränsen till Syrien 2015.

Det är ca 500 km landvägen från Göreme till Syrien. Vi såg några flyktingar från Syrien som arbetade på fälten, tydligen får de en tredjedel av de turkiska motsvarigheterna dagslön. Vid de två utomhusmuseerna i trakten, som drar mest busslaster, fanns det genarmposteringar, men utöver det syntes inte inte många poliser till. På vårt hotell bodde även ett Schweitziskt par som lämnade sina svindyra cyklar utanför dörren över natten, vi verkade vara de enda som tyckte att de var helgalna.

Aron Gooch

På bergssidan ser man tydligt färgskiftningarna mellan olika mineralblandningar

Kappadokien är ett av Turkiets viktigaste turistmål

I turistbroschyrerna illustreras området oftast med det hundratal varmluftsballonger som tar till skyn i gryningen varje morgon. Det är vacker syn och väl värt att kravla sig ur sängen för att se.

Aron Gooch

Flygsvampar

En annan populär turistmagnet verkar vara att köra fyrhjuling i moderiktig hjälm av tyskt andravärldskrigssnitt. Det måste ha funnits tusentals fyrhjulingar uppställda hos guidefirmorna runtom byn. De höll sig tack och lov nere i de platta partierna i dalen så vi såg inte mycket till dem.

Bortanför dalen var vi i stort sett helt ensamma på stigarna. Vid ett ett tillfälle träffade vi ett Japanskt vandringssällskap och vid ett annat ett gäng ryttare, men det var i stort sett allt. På cykel var vi helt ensamma och vi väckte en hel del nyfikenhet när vi kom åkande.

Att ta sig dit

De närmsta flygplatserna ligger ungefär en timme från Göreme i Kayseri respektive Nevsehir. Båda dessa trafikeras enbart av inrikesflyg varav Keyseri har flest avgångar. Från Sverige innebär det att man måste byta plan i Istanbul. I själva Göreme finns det över 100 hotell så att hitta boende bör inte vara något problem. Den stora utmaningen består i att hitta guider som kan ta en utanför grusvägarna. Det finns många som säger sig ha MTB på programmet men kolla noga upp vilka vilka stigar som ingår i deras guidepaket. Följande stigar bör absolut stå på menyn: Balcony, Rose Valley 1 & 2, Red Bull, Zemi och European cup.

Aron Gooch

Den hårdare stenen högst upp trycker ihop den undre vilket medför långsammare erosion

Vi reste med Apollo Sports och i det paketet ingick resa, inkl cykel, med mellanlandning i Istanbul, transfer, boende, shuttling, guide och alla måltider.

Förberedelser

Det finns inga vettiga cyklar att hyra på plats så ta med egen. Ta också med dig växelöra, extra kedja och eventuella andra reservdelar du kan behöva. Närmsta seriösa cykelbutik ligger 600 km bort i Istanbul. Så om du kör sönder något som inte kan repareras på plats så kommer du att tillbringa resten av resan på en hardtail med smala däck och racklig Suntourgaffel.

Underlaget är som tidigare nämnts ganska slätt och en vanlig heldämpad stigcykel är bästa valet. Det är dock ganska brant på sina ställen så även om det inte behövs så mycket slaglängd så kan det vara skönt med en någorlunda flack gaffelvinkel.

Aron Gooch

En stig som sträcker sig så långt ögat kan nå

Den stora materialfrågan var vilket som var det optimala däcket. Underlaget är grov sand på sten, så välj ett däck som biter igenom. Och räkna med att sladda en del ändå… Tubeless är att rekomendera, vi såg ett par taggar som satt sig i däcket. Men pumpa hårdare än hemma, det kan kränga rätt bra i de snabba kurvorna. Vår grupp hade bara en punka och det var i en snabb stenig utförslöpa.

Cykelglasögon är ett måste för det dammar på ordentligt när man får upp farten på stigarna.

Aron Gooch

Stigarna i dalen slingrar och far som berg-och-dalbanor

Guiderna hade en shuttlebuss och i den fanns slang, extradäck, golvpump, kedjeolja och lite andra småsaker. De hade också en stor vattendunk i bussen som man fyllde från vid behov.

Stigarna är snabba och underlaget är lite som asfalt, så ett hett tips är att täcka upp med knä- och armbågskydd så du slipper eventuella skrapsår vid en vurpa.

Senaste kommentarer

Jimel 2018-06-21 08:34

Ser ju helt underbart ut!

glitch 2018-06-21 09:19

Fint fångat Aron!
Grusdammet är hemskt mot cykeln. Även nysmorda drivlinor började efter en halv dags cykling rackla som den värsta pundarhojen. Vissa oljor funkade bättre än andra. Dry lube var ingen hit.
Gör rent hojen noga efter varj...

sikkel 2018-06-21 20:03

Finns det film??
//Ulf

Aron 2018-06-21 20:07

Filmen ligger som näst översta ”bild” i artikeln. Bäddar in den här också.

[video]https://happyride.se/video/58848/[/video]

Klavikel 2018-06-23 15:50

Wow!
Jäklar vad vackert det var.
Riktigt härligt filmat.
Vore en riktig dröm att köra nedför slingrande landskap som detta någon gång 👌🙂