Torque – parkdröm från Canyon

Datum:
15 augusti 2018 11:26

Canyon Torque är en modell som hängt med i många år, men till denna säsong släpptes en fullständigt reviderad modell. Med ett tydligt arv från downhillhojen Sender har Canyon gett den nya generationen Torque både de tekniska och visuella förutsättningarna för att briljera i bikeparken.

Med 180 millimeter slaglängd i fronten och 175 bak borde de flesta intuitivt placera cykeln i rätt fack, men då Canyon själva slirar på målet och ibland refererar till “stigcykling”, och samtidigt som Göteborgsidéerna med långslagiga cyklar för plattcykling vinner mark i Sverige, kan det vara på sin plats att vara tydlig redan från början: Detta är en cykel för stora berg och rejält utmanande utförslöpor.

Henrik Kjellman

Torquen är en snygg cykel med prisvärda komponenter. Geometrin är åt det konservativa/korta hållet.

Canyon Torque finns i både kolfiber och aluminium och erbjuds i flera olika utrustningsnivåer. Från Torque CF 9.0 Pro för 54 000 kr till Torque AL 5.0 för ca 24 000 kr. Modellen vi har testat är den näst billigaste, AL 6.0 som säljs för 28 000 kr. Det är en förnuftigt byggd cykel där du för de fyra tusen extra jämfört med AL 5.0 får bättre stötdämpare; Rock Shox Lyric RC istället för Yari RC och Rock Shox Super Deluxe RCT istället för Super Deluxe R samt SRAM GX drivlina istället för NX, i båda fallen 11-delat.

Internetcykling
Som hos många av de tyska märkena är geometrin konservativ och känns lätt daterad redan när den lanseras. Gaffelvinkel på 65°, sadelrör på 74° och kedjestag på 428 mm känns helt rätt för denna typ av cykel, men reach-siffror på 420/440/460/480 mm för storlekarna S till XL imponerar inte på internetcyklisterna. Särskilt korta cyklister och riktigt långa lär vilja blicka vidare. Långa cyklister helt enkelt för att även den största storleken är för kort, och korta cyklister därför att det kan vara svårt att gå upp till en M istället för S då sadelröret växer med 4 cm mellan storlekarna. Detta innebär att det kan vara svårt att få plats med en sadelstolpe med önskad slaglängd. Cyklister som kör M/L-storlekar kan enkelt bara välja en storlek större om så önskas. Detta var precis vad undertecknad gjorde för detta test. Med mina 175 cm är jag en typisk M-cyklist, men valde istället en cykel i storlek L.

Utan att vara nutidshistoriker vågar jag påstå att Canyon är en av anledningarna till att begreppet fultysk myntades av någon bitter lbs, men den tiden är nu förbi. I alla fall sett till finish, design och prestanda hos Torquen. Cykeln presenterades nästan samtidigt som Spectral och är också ganska lik just Spectral. Länkaget påminner mycket om storebror Sender, men är något förenklat på Torquen. Designmässigt ser det lite unikt ut, med kedjestagens infästning en bit upp på sadelstagen, men rent tekniskt är länkaget och dämparinfästningen väldigt likt tex Specializeds enduro-ramar, en så kallad Horst link eller four bar alltså. Den lilla böjen på sadelstaget innan länkarmen väcker associationer till både Kona Process och Specialized Demo, medan den turkosa färgen och de övergripande linjerna får mig att tänka på Yeti. Associationerna till trots har Canyon med sin nya Torque skapat en både snygg och unik cykel, och det känns för mig lite ovant att tycka att en Canyon är snygg.

Henrik Kjellman

Den smarta bakaxeln med utdragbart handtag var en snygg detalj, som jag dock tvingades spänna oroväckande hårt efter att det glappat upp vid ett tillfälle.

Henrik Kjellman

Elegant semiintegrerad kabeldragning bakom de löstagbara plastskydden på undersidan av ramen.

Komponentmässigt kändes testhojen riktigt väl avvägd. SRAM Guide RE hade efter inkörning rejält med bromskraft, dämparna funkade riktigt bra och hjulen höll väl ihop under den tiden jag hann testa cykeln. Det enda jag hade lite strul med var bakväxeln som var lite lurig att få till justeringen på.

Riktig cykling

Så fort jag fått ihop cykeln och tagit de obligatoriska produktbilderna stack jag glad i hågen ut i mina (platta) hemmaskogar norr om huvudstaden. Även om det är gott om slaglängd tänkte jag att det skulle vara kul där det sluttar utför och bara marginellt påverka hur cykeln uppförde sig när det behövdes trampa. Oj så fel jag hade. Med hög stack, delvis beroende på den större storleken, flack gaffelvinkel och massa slaglängd kändes det ungefär lika inspirerande som när man kör tusenmetarn i Åre med downhillcykel och kommer ner till trampsträckan. Visst gick det framåt, och när det lutade utför var det väl en helt okej upplevelse, men som stigcykel var det ärligt talat en ganska lam upplevelse. Så pass att jag åkte hem och bytte till min vanliga hoj för resten av rundan. Ja, efter att jag dragit ett par två-meters dropp till platt så klart. #freeride och så där.

Besvikelsen från hemmaturen försvann i första svängen när cykeln kom till en riktig bike park. Med lift upp och när gravitationen kunde vara med och hjälpa till att accelerera cykeln var det en helt annan upplevelse. Plötsligt föll allt på plats, stacken kändes med ens ganska lagom, gaffelvinkeln gav trygghet och dämparna hjälpte mig reda ut situationer som jag inte trodde skulle gå.

Bengt Luthman

Fullt ös över rotmattor och stenkistor.

Det var en konstig känsla som tog ett tag att finna sig i. Trots min bakgrund som downhillcyklist, eller kanske på grund av detta, hade mitt huvud svårt att acceptera vad Torquen var kapabel till. Den ser ut som en stigcykel, med sin luftbakdämpare, singelkronade gaffel och rimligt låga vikt. Men med geometri som en fem-sex år gammal downhillhoj och bara ett par centimeter kortare slaglängd fick mitt rationella jag övertyga mitt emotionella jag att det gick att köra full fart genom stenkistorna, trots avsaknad av dubbelkronad gaffel och coildämpare.

Bengt Luthman

Grov terräng och utför är där Canyon Torque vaknar till liv och känner sig hemma.

Summering
Torquen är en fantastisk parkcykel. Tillräckligt lätt och trampvillig för att göra även de flackare lederna roliga, men med ett rejält buffertkapital för att ta dig nerför även de hårigaste branterna eller snabbaste stenkistorna. Och när liften slutat gå kan du faktiskt trampa dig uppför vägen till de mer avlägsna utförslöporna. Det är möjligt att en lättare och dyrare modell i kolfiber blir snärtigare i skogen, men det kommer till ett högt pris. För parkåka ser jag ärligt talat ingen anledning att välja någon dyrare modell än den testade. Den har en aluminiumram som känns ordentligt dimensionerad och komponenter som gör sitt jobb klanderfritt. Och när grejerna går sönder, vilket de gör oavsett prislapp när man loggar liftåk, blir det inte riktigt lika stora hål i plånboken när det ska fixas. Kör man mest park är det här helt rätt cykel men vill man ha något att trampa runt på flackare hemmastigar är en mer Enduro eller stigspecifik cykel ett bättre val. Att Torque finns gläder oss, det här är en cykel som passar perfekt i kategorin Freeride, en typ av cykel som i konkurrens med enduro och rena stigcyklar hamnat i skymundan. Vad tror ni, är freeride på väg tillbaka?

Bengt Luthman

Sväv i släpljus. Kan vi hoppas på en renässans för freeride?

Senaste kommentarer

Jolinwood 2018-08-15 16:32

najs! ja sista två rejsen har det väl släppt lite för honom igen

AX3L 2018-08-16 09:41

Bra review! Jag skulle vilja se hur den står sig mot andra liknande hojar typ Nukeproof Mega, Whyte G170, Pole Machine (?) och kanske nya Capra. Finns det någon sådan test? Enduro-mtb testade iof Capra och Torque mot varandra i senaste numret, men de...

tmalm 2018-08-16 14:58

Finns det film från samma tillfälle som de sjuuuukt fina bilderna togs?

/T

H. 2018-08-16 15:35

Tyvärr inte...