Test: Canyon Grail – Don’t mention the biplane!

Datum:
16 september 2018 23:26

Vi har testat en Canyon Grail med näst finaste specen. När Canyon lanserade sin nya gravel-cykel såg många bara en sak. De flesta stora cykelsidor hade det gemensamt att de i första notisen om Grail mest pratade om samma komponent. På sociala medier var det ännu tydligare, styret var given huvudperson när Grailen diskuterades.

Grus i motljus en svensk vårsommarkväll, första turen på Grail gav mersmak på många sätt.

Den version av Grail vi har lånat heter Grail CF SL 8.0 och är utrustad med Shimano Ultegra och hydrauliska skivbromsar och ett par riktigt fina kolfiberhjul, ATR från Reynolds. Specifikationen är funktionell med hjulen som en extra krydda. Till en början kändes det lite tveksamt med två klingor fram, men ganska snabbt började jag uppskatta utväxlingsspannet, speciellt med packning i kuperad terräng. Klingorna har 50 respektive 34 tänder och är kombinerade med en kassett som spänner mellan 11 och 34. Testperioden är ungefär fem månader lång och cyklingen har skett på grusvägar runt vår huvudstad och på Gotland. Cirka 60 mil asfalt har Grailen också fått rulla. Tre av cykeldagarna har varit med väskor på cykeln plus en kortare kvällstur med övernattning. Tyvärr kunde inte Canyon få fram den kollektion med bikepackingväskor som utvecklats tillsammans med Topeak, jag körde med mina egna väskor. Målet med testet har inte varit att undersöka hur cykeln slits eller om den tål höga hopp. Hållfasthet överlåter jag åt tillverkarna att testa, hur cykeln fungerar i det tänkta användningsområdet är det mest intressanta när man bara har tre månader på sig att testa. Primärt så har jag testat cykeln på grus i olika grovlekar, allt från fin blöt sand på Fårös stränder till grov sten. Grus slutar väl vara grus vid ungefär 63 millimeters diameter, Grailen har fått rulla över bra mycket större stenar än så. Det har också hunnit bli ett par rundor i skogen på rotiga och steniga stigar. Allt detta med originaldäcken, ett par Schwalbe G-one Bite med 40 millimeters bredd, däckens profil är åt det runda hållet och funkar bra med fälgarnas innerbredd på 23 millimeter. Geometrin är inte särskilt extrem jämfört med till exempel Canyons cykelcross Inflite, kedjestagen är lika långa, och hjulbasen diffar bara med fem millimeter (längre på Grail). Styrvinkeln är 72,75 vilket är ganska precis samma som en cykelcross från Canyon. Ramen är i kolfiber och väger enligt Canyon 830 gram i storlek medium, det är lätt! Det är inte en helt orimlig gissning om jag i kristallkulan ser en Grail i aluminium lanseras i typ oktober, för cykelcrossen Inflite tog det ungefär ett år för aluminumversionen att lanseras efter att kolfiberditot börjat säljas. Ramen och gaffeln är byggda för genomgående axlar. 12×100 fram och 12×142 bak. Bromsfästet är flatmount.

Jag som testat Grail heter Kalle Bern och den första liknande cykel jag cyklade på var en Voodoo Loa i titan och året var 1998, sedan dess har ganska många crossar passerat mitt cykelrum. De senaste åren har jag cyklat en hel del på en Ritchey Swisscross, en Specialized Awol och äger för närvarande en Sequoia som jag cyklar grus och stig med. När jag inte cyklar på min egen gruscykel brukar jag rulla på någon testcykel eller på min mountainbike. Ibland rullar jag dessutom ut och cyklar asfalt på smala däck. Jag gillar både att kunna cykla snabba korta turer och hänga på lite packning och sova ute med mina cyklar.

Här tillverkades grov gravel för länge sen. Det är viktigt att ta med en ny bekantskap till historiskt viktiga platser.

Långpass med komfort
Veckan efter att jag hade hämtat Grailen hos Canyons svenska representant så skulle jag vara ledare på ett landsvägsläger. Självklart såg jag lägret som ett bra tillfälle att samla mil på testcykeln, även om det var på fel underlag. Tyvärr blev det bara 20 mil asfalt då jag blev sjuk andra dagen. Men milen som jag hann avverka var lovande, under resten av testet har jag med jämna mellanrum fortsatt med längre asfaltsturer mellan grusvägarna, komforten är fantastisk och däcken rullar förvånansvärt bra. I stunder av högmod har jag tänkt att jag skulle kunna köra Vättern och Cykelvasan på exakt samma cykel och dessutom med en totaltid som inte borde hamna allt för långt från tolv timmar. Sadeln som satt på bytte jag direkt mot en sadel som jag trivs på. Sadelstolpen som är Canyons VCLS 2.0 flexar tack vare en konstruktion som enklast beskrivs som två bladfjädrar ett viktigt bidrag till den goda komforten. Men det är givetvis inte bara stolpen, däcken spelar troligtvis mest roll. Styret med det flexande övre röret påverkar egentligen bara komforten när man håller precis intill flexet. Däremot så fungerade styret allmänt väldigt bra för mina händer och nere i bocken så ger det extra röret bra stöd för tummarna och man kan sitta väldigt avslappnat, just det är också en typ av komfort. Stabilitet över stök i hög fart är när Grail verkligen briljerar, just riktningsstabiliteten och förmågan att på ett kontrollerat sätt hantera lösa svängar är egenskaper som jag verkligen uppskattade. De gånger jag laddade lite för friskt in i svängar gick det alltid att reda ut situationen eller åtminstone styra var jag skulle åka av vägen. Canyon har lyckats sätta ihop en kompetent grusvägsracer som också går att använda till en hel del annat. Vikten på 7,8 kilo med 40 millimeter feta däck är låg och bidrar nog en hel del till de fina åkegenskaperna. Det finns några cyklar som jag kan tänka mig att använda till allt och Grail kvalar lätt in i den gruppen. Om cykelförbundet tycker att man får tävla i cykelcross på en Grail är oklart, styret kan eventuellt ställa till med problem, det vore synd för jag tror att en Grail skulle hävda sig bra på crossbanan.

Sadelstolpen spänns fast med en skruv mellan sadelstagen. Mitt i grussprutet.

Djävulen i detaljerna
Det finns några mörka moln på himlen, vi kan börja med styret. Jag har stora händer och för mig passar styret väldigt bra, jag trivs med händerna i alla positioner. Andra som jag pratat med har behövt justera bromsreglagen så att det funkar bra även med små händer, och det tål att nämnas igen, nere i bocken får man väldigt bra kontroll med tummarna vilandes på det extra röret. Det som kan vara ett problem med styret är om det inte funkar, på dom flesta andra cyklar är det så enkelt att man bara byter styre eller bara ändrar vinkel. Med ett styre som är integrerat med styrstammen och ramen finns inte samma valmöjligheter eller justeringsmöjligheter. För vissa cyklister kan nog styret vara det som står vägen för ett köp. Styret är fint och välkonstruerat i kolfiber, troligtvis är det en relativt stor del av totalkostnaden. Just stammens integration med ramen skapar en liten ficka där lera kan samlas och i värsta fall skava mellan ramen och styrstammen, det är något man behöver hålla koll på i skitväder. Den integrerade sadelklämman är placerad ungefär där det kommer att spruta allra mest grus och vatten om det regnar, jag hade inga problem med att lossa stolpen efter tre månader men det kan vara en detalj att hålla koll på.

Gott om plats i alla riktningar, men det var ytterst sällan det behövdes grövre däck än de Schwalbe på 40 millimeter som sitter original.

Styret
Grailens cockpit är den detalj som fått överlägset mest uppmärksamhet. Styret ser inte ut som ett vanligt bockstyre, istället sitter ett extra rör mellan bockarna, det röret är perfekt att ha tummarna på och det är också i det röret styrstammen är fäst. det övre röret tillåts att flexa på mitten och bidrar till komforten. Stödet för tummarna ökar känslan av kontroll rejält, det går att vila i bocken på ett annat sätt jämfört med ett vanligt styre. Efter fem månader känns det fortfarande konstigt att titta på styret. Jag kan nog av vissa anses som konservativ men ändå så finns det en del av mig som saknar Canyons dubbeldäckarstyre nu när cykeln är tillbakalämnad. Den saknaden kan jag inte riktigt förklara men jag tror att den grundar sig i att styret helt enkelt är bra. Om Grail Cockpit blir en succé återstår att se men jag tycker det är synd att döma ut det utan att ha testat ordentligt, för det vore tråkigt om det försvinner.

Styrkombon hette från början Hoover, ett namn som Specialized redan hade gett till ett annat styre. Nu heter det Grail Cockpit.

Vem ska ha en Grail?
Det är inte särskilt många som kommer lägga närmare 40 000 kronor på en grusvägscykel. Det är nog inte så många som kommer lägga den summan på en cykel överhuvudtaget om man jämför med hur många cyklar som säljs. Men bland Happys medlemmar kommer det nog rulla runt ett par Grail. Den typiska Grailköparen uppskattar god komfort och vill ha en kompromisslös grusvägscykel med låg vikt och har insett att dom jämförbara konkurrenterna är mycket dyrare. En Open U.P.P.E.R med ungefär samma ramvikt kostar över 40 000 kronor för bara ramen. Precis som för Open, Specialized Diverge och 3T Exploro så är det mångsidigheten som är den främsta anledningen till att köpa en Grail. Jag har idag 6 cyklar (tillfälliga testcyklar ej räknade) men skulle kunna effektivisera bort fyra med en Grail utan att kompromissa allt för mycket. Dom allra flesta kommer att gilla en Grail, kommer man överens med styret, vilket jag tror att man gör om man bara ger det en chans, då finns det inget annat att fundera över, är det en lätt och fin Gravel-cykel som du letar efter så titta på en Grail med ett öppet sinne, låt blicken vandra bort från styret och tänk dig själv cyklandes på den, är det du? Här hittar du 2019 års Grail.

Bak finns det inte plats för särskilt mycket fetare däck än de som sitter på.

Specifikation

Ram: Grail CF SL
Gaffel: Canyon One One Four SLX Disc
Hjul: Reynolds ATR
Däck: Schwalbe G-One Bite 700×40
Styre: Grail Cockpit
Sadelstolpe: VCLS 2.0
Sadel: Fizik Aliante R5
Växelreglage: Shimano R8000 Ultegra
Bromsar: Shimano R8000 Ultegra
Bakväxel: Shimano R8000 Ultegra Long
Framväxel: Shimano R8000 Ultegra
Kedja: CN-HG701
Kassett: CS-HG800 11-34
Vevparti: R8000 Ultegra 50-34
Vikt: 7,8 kilo

Den snyggt integrerade styrstammen agerade också kvarn under leriga rundor, när grus och sand lägger sig mellan ram och styrstam knastrar det, bara att snabbt spola bort gruset med flaskan.

Geometri

Då styret är lite annorlunda gäller det att kolla extra noga i geometritabellen.

Ramstorlek 2XS XS S M L XL 2XL
Längd (cm) 156-166 166-172 172-178 178-184 184-189 189-194 194-204
A Sadelhöjd (mm) 627-727 657-757 687-787 717-817 747-847 777-877 807-907
B Sadelrörets längd 432 462 492 522 552 582 612
E Styrhuvud vinkel 70,25 71,25 71,0 72,5 72,5 72,75 72,75
F Sadelrörets vinkel 73,5
G Kedjestagens längd 415 415 425 425 425 425 425
H Hjulbas 988 990 1020 1029 1040 1063 1073
K Instegshöjd 753 778 805 833 860 888 912
Vevlager Offset 60 60 75 75 75 75 75
M Stack+ 594 615 638 660 687 708 728
N Reach+ 401 422 439 458 475 494 513
Spacer 15
Styrstamslängd 60 75 75 75 90 90 105
Styrets bredd 400 420 420 440 440 460 460
Vevarmslängd 165 165 170 172,5 175 175 175
Sadelstolpens diameter 27,2
Sadelstolpens längd 350
Hjulstorlek 27,5 27,5 28 28 28 28 28

 

Senaste kommentarer

Sixten Fors 2018-09-17 18:03

En i varje storlek.

Trampdynan 2018-09-18 07:06

Kan man räkna sig som tursam som fick en eller var det (om man får tro alla motvallskärringar i Happy) otur? Ja det tiden får utvisa, men jämfört att pendla på min Yellowstone AL6.9 är det en mycket bra uppgradering. Fast det hade noga nästan alla la...

Sambal Oelek 2018-09-18 21:45

Känner en som har och han verkar väldigt nöjd med sin.

kalleloow 2018-09-20 17:20

Bra beskrivet Kalle! Har en i min ägo sedan i april, på asfalt är den minst lika snabb som min racer (alternativt att jag varit i högform), på grusväg är den rapp och trygg på samma gång. Den funkar även bland rötter och stenar men var inte så bra so...

Ralphgoeshome 2018-09-21 16:30

Hur pass "unik" är styrstammen? Vad händer om jag knäcker styrstammen eller styret om 5år, går det att sätta dit standard?