Långtidstest: Nukeproof Mega 275 Pro – Hur gick det sen?

Datum:
04 oktober 2018 21:43

Då var det dags för den sista och avslutande delen av testet på Nukeproof Mega 275 Pro. Levde den upp till förväntningarna? Var det något som pajade och hur är det att cykla på en världsmästarhoj?

I den första delen gick jag igenom hojen vad gäller utrustning så den här delen kommer därför att fokusera mer på hur den faktiskt är att cykla på och leva med. Det som kanske är lite intressantare.

De första turerna med Megan gav mig en del huvudvärk, bokstavligt talat. Kombinationen lång reach, felinställda dämpare och stökig utförscykling var en dålig kombination. Jag såg över dämparinställningarna, framför allt gaffeln, och plockade ur den förinstallerade token och sänkte trycket något. Nästa tur gav direkt resultat då hojen kändes betydligt bättre, beskedligare i stöket och åt småplocket mycket bättre. Huvudvärken uteblev också. Dubbel vinst.

Henrik Kjellman

Med sin stabilitet inbjuder Megan till hög fart.

Både gaffeln och bakdämparen fungerar bra men det var svårt att hitta en inställning som gjorde att man  utnyttjade hela slaglängden men inte heller fick en gaffel som inte höll emot i början och mitten av slaget. Bakdämparen kändes rätt bra från början, så här var jag aldrig inne och petade bland gummibanden. För att få en bra känsla utför hamnade jag runt 35 procents sag. Vid längre transporter flippade jag över dämparen i mittenläget, det tredje och hårdaste läget behövdes aldrig. Jag valde att helt enkelt leva med en hoj som kändes bra utför även om det krävdes hyfsade plattdropp med fullpackad kameraväska på ryggen för att bottna helt.

Henrik Kjellman

Megan trivs bäst när det finns höjdmeter att ta av.

Förlåtande fartmonster
Det är lätt att köra fort med Megan. Den funkar i switchbacks och på tighta stigar, men den trivs bäst i öppen terräng där man bara kan släppa bromsarna och låta den vräka sig fram. Det är en hoj som äter stök och hög fart till frukost. Det finns så klart många fördelar med det här, om du tävlar och ofta kör på gränsen så är Megan förlåtande och ser till att lösa situationer du hamnar i när du inte riktigt tänkt igenom dina alternativ. Det har funnits tillfällen under testet när jag, riktigt trött och sliten, försökt hålla rygg på betydligt snabbare kamrater och bara överlåtit det mesta utom ett ungefärligt pekande med styret åt cykeln, vilket fungerade fint. Givetvis är det här en bra egenskap även när man är en rasslig cyklist, man kan helt enkelt cykla över sin förmåga utan att det går åt helsike direkt.

Det är dock inte en cykel för finlir, om ni läser Björns test på Ibis Ripmo så beskrivs den som en hoj som är bra på att hantera finlir. Där Ripmon är en snärtig värja är väl Megan ett rejält tvåhandssvärd. Visst går det bra att hantera Megan, riktningsförändringar på stigen går hyfsat enkelt men jag tyckte att den kom mest till sin rätt när man bara plöjde.

Bengt Luthman

Öppen och stökig terräng är Megans favoritmiljö.

Allt ovanstående resulterar ju så klart i att hojen inte är skitrolig som sticgcykel. Det fungerar så klart, den går ju att trampa, men den är inte speciellt inspirerande att trampa på platten. Den hojen hör hemma där det finns fallhöjd.

Haverier och problem
Själva ramen har hållit ihop bra, inget har blivit glappt eller på annat sätt havererat. Lacken verkar lite ömtålig för det krävdes inte många eller stora stenar för att slå loss flisor. Vad gäller komponenterna har de fungerat ungefär som jag förväntade mig. Reverben har utvecklat ett glapp, drivlinan har varit lite stökig och bromsarna har fungerat fint.
Vad gäller drivlinan, GX eagle, så har den varit riktigt trevlig när den fungerat felfritt, omfånget är väldigt behagligt, men jag upplever systemet som rätt känsligt. Marginalerna är små och det krävs inte mycket för att växlingarna ska börja spöka.
Bromsarna, Sram Guide RE, har fungerat felfritt från början, de har rejält med kraft och har en schysst känsla. Det är inga problem att hantera den fart som Megan inbjuder till att köra i. Första turen i regn resulterade i en del tjut, men det gick över när de torkade upp.

Bengt Luthman

Både däck och hjul fick bekänna färg under testet. Båda klarade sig bra.

Hjulen har hållit ihop rätt bra, en bula i bakfälgen blev resultatet av ett hastigt möte med en taskig sten (något som hörs i inledningen av filmen nedan). På något sätt lyckades jag även slita loss en eker ur baknavet. SP-ekrarna sitter i hållare som har en glipa på ovansidan där ekern helt enkelt slets upp. Mavic får dock en upptumme för att bakhjulet ändå höll sig tillräckligt rakt i den vecka jag körde med det utan att sätta tillbaka ekern, och när jag gjorde det så blev hjulet rakt och fint igen. I övrigt så har de franska hjulen fungerat bra, med andra ord har de rullat utan att jag tänkt på det. Maxxis däcken med DD-casing har varit riktigt schyssta, något smala för att passa alla internetcyklister kanske, men casingen väger upp det genom att man ändå kan köra med ganska lågt tryck. Det har smällt bra i fälgarna men jag har bara fått guckaläckage en gång, det är väl även ett gott betyg för fälgarna.

Nukeproof Mega 275 Pro på 80 sekunder:

För vem?
Vem ska sätta sig och klicka hem en sån här hoj då? Ja, om du tävlar i enduro, åker till stora berg eller vill ha en cykel som funkar till det mesta och kan leva med att det är lite tråkigt på platten, då är det bara att börja klicka. Är du ute efter nåt som fungerar till det mesta men främst kommer att köras på plattstig, ja då kanske du ska titta på något annat.

Missade du första delen? Här kan du läsa den.

Senaste kommentarer

tmalm 2018-10-11 19:15

Har en Mega Trail med 130/140 fast gamla 26" så en ny modän hade suttit fint!

/T

Luthman Photography 2018-10-11 19:19

Det känns ju rimligt med en dylik.

theBrand 2018-10-11 21:32

Ser ut som om det blir plats för vattenflaska, är det en landsvägscykel??

Luthman Photography 2018-10-11 21:50

Det är den Hill kör aina långdistanspass på grusväg med.

N_sandstrom 2018-10-12 12:38

Pepp. Kommer det en Mega Trail 29 är det helt klart något jag kommer överväga.