TEST: Pole Machine – Långt ifrån lagom

Datum:
13 juni 2019 17:00

Vissa bågar är svårare än andra att beskriva. Med monstercykeln Pole Machine är jobbet som proffstyckare dessutom minerat, sällan har en cykel skapat så mycket snack och åsikter som denna. Så det är med bävan och darrande fingrar jag här ska försöka mig på att addera just mina tankar kring denna finska 29-tummare med rejäl slaglängd både fram och bak.

Cykeln ifråga har funnits på marknaden ett tag och runt hörnet väntar två nya modeller som kanske får ta över efter Machine, som får betraktas som Poles stora internationella genombrott. Var jag än rört mig med cykeln blir jag stoppad för frågestund av okända människor som på ett eller annat sätt intresserat sig för den.

”För att bjuda på en musikreferens; Pole Machine kan beskrivas lite som att förstärkaren vridits till elva.”

Pole Machine är en heldämpad 29″ med aluminiumram, 12 växlar och rikligt med slaglängd; 160 mm i bak och 180 fram. Cykeln beskrivs av dess finska tillverkare Pole som en superendurocykel. Detta eftersom den har mer slag än vanligt i kategorin enduro (eller i alla fall i överkant av spektrat), och att geometrin skiljer sig en del från konkurrenterna.  För att bjuda på en musikreferens; den kan beskrivas lite som att förstärkaren vridits till elva.

Emma Vallin

Dämparen sitter lite på sniskan för att ge utrymme åt länkaget och sadelstolpen. Märk väl de små hålen i ramen, där sitter skruvarna som håller ihop halvorna.

I praktiken innebär detta att i en värld där andra tillverkare för varje generation strävar efter längre reach, flackare styrhuvud och brantare sadelrör har Pole helt sonika hoppat över några år och gjort Machine jättelång, jätteflack och jättebrant. De går också mot strömmen och väljer att ha långa kedjestag när många andra tillverkare tävlar om kortast dito. Detta sticker i ögonen på somliga, mig inkluderat, eftersom många upplever att korta kedjestag bidrar till en cykels lekfullhet och upplevda kurvtagningsförmåga. Så detta var ett test jag verkligen såg fram emot – skulle mina fördomar komma på skam eller fanns en möjlighet att förnöjt skrockandes få sitta och klappa mig på magen upprepandes mantrat ’jag sa ju det’?

Okej, tillbaka till materialet en stund. Ramen på cykeln är av aluminium men inte vanliga svetsade rör som på andra cyklar, istället har Pole valt att maskinfräsa ut två halvor ur solida aluminiumblock och sedan limma och skruva ihop dem. Enligt dem ska det innebära mindre miljöpåverkan än för kolfiber och det är ju gentilt, men jag kan ju stilla undra hur jämförelsen ser ut mot att istället svetsa ihop några rör som de gjort med deras övriga ramar? Den skulle inte få heta Machine då i alla fall, och kanske finns andra värden att hämta i cykelns karaktär som inte går att reproducera med rörstumpar och svets. Nån som ”vet”? Välkommen att kommentera!

Björn Olsson

Ramen är vikbar för att få plats i standardbagaget.

Poles länkage är aktivt även under arbete och består av en massa länkar som rör sig. Dämparen sitter lite på sidan om centerlinjen och det bidrar till cykelns annorlunda utseende. Vid konstruktionen av länkaget har Pole gått på stora lagerytor och känslan i ramen är styv utan att vara stum. Ramens konstruktion gör den för lång för att få plats i en cykelväska, men det går att lossa en av axlarna i länkaget och vika fram hela baktriangeln för att få plats (efter att ha klippt loss växelvajer och bromsslang). Lite bökigt och räkna med att det går åt en del kattstrypare på resan, men den får i alla fall plats.

Den testade cykeln är utrustad med Rockshoxdämpare; Lyrik i fram och Superdeluxe i bak. Drivlinan består av Sram X01 och XX1 Eagle, hjulen heter Deemax Pro från Mavic. De är skodda med Minion DHR 2,5” fram och 2.3” bak. Bromsarna är Sram Code RSC och styrkombon är Truvativ Descendant. Sadel och grepp från Ergon, stolpen en Bikeyoke Revive.

Att cykla på Machine.

Lika bra att jag redogör för min fördomsprofil direkt. Jag tillhör den gamla skolans stigcyklister med 25 år i bagaget. Jag gillar teknisk cykling i brant terräng men inte nödvändigtvis hög fart. Jag beskriver gärna min stil som ’lekfull’ och visar stolt och ofta mina onödigt finliriga knep att ta mig igenom stöket. Jag hyser en speciell fäbless för kortslagiga cyklar med modern geometri och korta kedjestag, och skulle i smyg fortfarande helst cykla med 27,5”-hjul. Ja ni fattar, ingångsvärdena för Pole Machine är något annorlunda.

Jag har haft nöjet att inneha hojen i några månader under försäsongen 2019 och har rullat på den både på snö och is med dubbade 27,5+-däck och i damm och lera med vanliga 29”-däck. Jag har såklart inte hunnit cykla så mycket som jag önskat under testperioden (får man nånsin det?) men jag anser ändå att jag fått en fullgod variation för att göra en bedömning av för- och nackdelar.

Björn Olsson

Med 27,5″ hjul och 3.0″ dubbdäck blir Machine en mäkta effektiv vintercykel.

Första intryck av cykeln är att den är jättestor, den tar plats i garaget och är i vägen. Men väl i sadeln är det inte lika tydligt längre. Visst är den lång men med det branta sadelröret kommer sadeln ändå nära styret och sittställningen är utsträckt men inte extrem. Men det gör också att pedalerna nästan känns som bakom sadeln och det ökar på känslan av effektiv ställning på platten. Men det gör också att cykeln klättrar jättebra. Sittställningen är väldigt bekväm för långa klättringar, det är lätt att ta i och lätt att andas och de långa kedjestagen gör cykelns färd framåt uppåt stabil och lugn, även i branta och hala passager. Den klättrar alltså effektivt.

När cykeln pekas nedåt då? Jo då blir det liv i den. Men det krävdes viss invänjning för att hålla den på stigen, när jag på försäsongsmanér fuskade med attackställningen tappade jag helt kontakten med hojen som istället for rakt fram i svängarna. Fullt tryck på framhjulet behövs, det gäller såklart alla endurocyklar men denna kommer straffa dina synder på en gång om du missköter dig. Men med full press fram rälsar den förvånansvärt fint genom svängarna och den långa baken gör att du lämnar svängen i väldigt god fart och kontroll.

”När cykeln pekas nedåt då? Jo då blir det liv i den. Med full press fram rälsar den förvånansvärt fint genom svängarna och den långa baken gör att du lämnar svängen i väldigt god fart och kontroll.”

Pole själva beskriver cykeln med att den blir bättre ju fortare den framförs och där håller jag med. Jag har provat många cyklar som är roligare när farten inte är hög medan Pole lätt upplevs lite sävlig i de lägena. Däremot är den vansinnigt kul när det går fort och det är lätt att köra fort på Machine. Och den går utför effektivt. På stökiga ställen som i Gesunda var cykeln en dröm att framföra, jag upplevde den planterad bland alla fuktiga apskallar och det var enkelt att hålla linjen hela åket. Nästan för enkelt, väldigt effektivt.

Daniel Chapuis

Visst rallysvängde jag en del med cykeln, men ofta var det onödigt

Det är inte svårt att svänga med en lång cykel, tvärt om. Machine är enkel och snäll genom kurvorna så länge man gör rätt. Visst hade jag problem de första gångerna jag försökte mig på switch backs men det gick fort att hitta rätt och efter det upplever jag cykeln som särdeles enkel att få runt även riktigt tajta svängar. Mycket har att göra med greppet och att den långa baken gör cykeln lugn och kontrollerad att häva runt. Och där en kortare cykel lätt kan lura mig att sladda bort en del av farten upplevde jag att denna hoj oftare fick med sig farten genom kurvan. Den långa baken gjorde det också enklare att tajma fartpump i redan höga farter. I tajta kurvor och böljande terräng är cykeln alltså väldigt effektiv.

Emma Vallin

Knappast optimal för Pump track, men cykeln är ändå förvånansvärt lätthanterad.

Jag har även begagnat Pole i plattskogsterräng i Stockholm. Intrycken därifrån var att cykeln tar sig fram väldigt effektivt. Japp, den är trampeffektiv, stökeffektiv, klättrar effektivt. Men just där skänkte den inte någon större glädje, all denna effektivitet gjorde mina utfärder på stigarna till något av ett antiklimax – mycket av det jag uppskattar med stockholmsstigarna försvann i ett svart hål av effektivitet och det enda jag längtade efter var långa utförsåk för att få fram den där goa känslan som cykeln kan ge. Den är säkert grym för att vinna lokala svartrejs och jag har lätt att se många stortrivas på hojen, men för just mig åt effektiviteten upp för mycket av utmaningen och det roliga i att cykla plattskog.

Vem ska köpa en Machine?

Om du redan är snabb och vill ha ett bra racevapen i endurotävlingar är Machine ett intressant alternativ. Du kommer att vara tvungen till att ändra ditt sätt att cykla men den tiden lär du få igen.
Om du just börjat cykla utförsbetonad stig är Machine också ett bra val, du lär hitta mer fart ganska omgående och stabiliteten i cykeln kan öka ditt självförtroende ordentligt. Tänk dock på att hög fart innebär större konsekvenser när du klotar, och en stabil och förtroendeingivande cykel är på inget sätt en garant för att just du ska hålla dig på hjulen när det väl skiter sig. Men om du är trött på att polarna kör ifrån dig hela tiden och hävdar att stökiga stigar är roliga medan ”rasslet” på stigen mest är obekvämt för dig, ja då kan Machine vara materialdopingen du behöver för att vilja följa med på nästa runda.

Vem ska inte köpa?

Om du är old school som jag, tycker det är roligare med omvägar och lustiga lösningar på icke-existerande problem längs nerfärderna, ja då kanske du ska nöja dig med din gamla cykel med lagom lång, lagom låg och lagom flack geometri.  Men räkna med att bli frånkörd av jättelånga finska pansarkryssare emellanåt.
Hade jag fortfarande tävlat en del hade jag dock tänkt annorlunda.

Jag kommer i alla fall sakna denna gigant. Jag anser att Pole gjort ett utmärkt jobb och att det är uppfriskande med företag som väljer att gå sin egen väg och knuffa gränserna. Det vinner vi cyklister på, oavsett vad vi tycker om just den här cykeln. Men det ska bli skönt att slippa bli stoppad av nyfikna hela tiden.

Geometri:

Specifikation:

Den testade cykeln skiljer sig från specen, den var utrustad med en Rock Shox super deluxe luftbakdämpare.

Björn Olsson

Svår att gå runt men lätt att röra sig på.

Om testaren:
1,84 cm, 75 kg. Cyklat mountainbike sedan 1994. Fostrad i stockholmsterräng men idag specialiserad på fjäll, park och berg, guidar och håller kurser. Uthållig snarare än snabb på klättring och utförsstig, pinsamt svag på platten. Tävlat på tramsnivå i enduro i Sverige, Norge och Frankrike med konsekventa mittenplaceringar. Specialitet: On-sajta stökiga branter. Svaghet: tävlingsnerven.
Måtto: ”Sämst när det gäller”

 

Senaste kommentarer

waalis 2019-06-14 14:50

Är det en Large du testat? Framgår inte i artikeln

CX Grand Prix 2019-06-14 15:11

+1 Vem blir först!

Raggamuffin 2019-06-14 15:24

Jag vet ju inte riktigt vad jag ska ha den till så jag har lyckats hålla mig än så länge.

Kid1000 2019-06-26 14:36

Jag kan efter att få hem min och plockat upp den ur kartongen intyga att byggkvaliteten är hög. Tyvärr så är den till salu pga skada. Finns på K&S för den som är intresserad. Hoppas det är ok med annonsering här?