En dag på Cirkus Maillot Jaune

Datum:
25 juli 2019 23:54

Sitta i bil en touretapp och mellan kilometer 33 och 77 kolla på loppet från helikopter? Frågan kommer från Skodas marknadsavdelning och eventet är en del av Skodas hospitality-program. Jag är inte sen att tacka nej, det låter helt fantastiskt. Det handlar alltså inte om att bara sitta i en bil, bilen kommer att vara en del av karavanen framför cyklisterna. Ungefär så här kommer jag ihåg min dag. Hur dagen var för cyklisterna har jag bara fragment av.

Att vandra runt bland teambussarna är en otrolig upplevelse bara det. Speciellt om man är det minsta intresserad av prylar.

Etapp nummer 15 med start i Limoux är den etapp som jag ska få ta mig en närmare titt på. Fyra berg ska cyklisterna ta sig över. Vi som ska få uppleva Touren på närmare håll flygs ner till Toulouse där vi ska bo natten innan etappen. Flyget ner lämnar Stockholm 06:00 och vi kommer fram till hotellet lagom för att äta lunch. Det första jag gör efter att ha fått i mig lite lunch är att sova någon timme. Det är 34 grader ute och i hotellrummets luftkonditionerade svalka slocknar jag direkt, när jag vaknar inser jag att cyklisterna borde ha två mil kvar av etapp 14, snabbt ner till baren och och den tv-soffa där personal från Astana, Movistar och Arkéa Samsic redan trängs efter att ha lastat in lagens väskor i deras rum. Geraint Thomas har problem och släpper Julian Alaphilippe på sista klättringen, detta händer ungefär där jag trodde att Alaphilippe skulle få problem. Att sitta bredvid mekaniker, kockar och massörer från tre storlag är stort för mig. Jag känner samma svaga yrsel som när jag såg Barguils väska i korridoren utanför mitt rum. Som en föraning till det Stendhals syndrom som senare ska drabba mig efter att ha varit mitt i cirkusen ett dygn.
Schemat för dagen när vi ska kolla på etapp 15 är späckat, cykeltur med Andy Schleck från hotellet 06:00, frukost mellan 07:00 och 07:40. Avfärd mot starten 07:45, sen är det schema med minutprecision fram tills målgång. Missar jag bilen till startområdet är det kört, då får jag hänga ensam på ett hotell utanför Toulouse. Så jag går och lägger mig i tid.

Det står mitt namn på bilen!

Alla, precis alla står redo längs med vägen för att skrika Allez åt cyklisterna.

Mathis Frank och Amaël Moinard kämpar sig uppför Port de Lers. Moinard gör sin sextonde grand tour och sin tionde Tour de France. Frank har också varit med förr och har startat tio grand tours men har lika många DNF som fullföljda, vi håller tummarna för att Mathis ska ta sig till Paris och få en positiv split i sin statistik.

Morgonrull med Schleck
Andy väntar utanför hotellet när jag kommer ner 05:45, på cykelstället hänger en Trek Emonda jag ska få låna. När hela gruppen ställt in sadlar och sprungit in efter glömda lampor rullar vi ut. Andy och jag i täten till en början och pratar om Frida Knutson som cyklar i det proffslag som Andy är delaktig i.
– Yeah she did good on the track yes, third in the European Champs I think, säger Andy.
Sen börjar det regna och jag håller tyst. 45 minuters cykling strax utanför Toulouse, skönt för att vakna men ingen runda man skriver hem om baserat på cykelupplevelsen, men kanske på grund av sällskapet.
En dusch, frukost och in i den bil som ska vara min under dagen. Chauffören heter Maurice och gillar inte att prata. Att Maurice cykelkarriär slutade innan den började på grund av en vurpa lyckas jag ändå få reda på. Han berättar även att han cyklar lite fortfarande men han ser ganska otränad ut. Dålig form eller inte, vår chaufför ska senare visa sig ha en väldigt utvecklad muskulatur i högerfoten, den verkar kunna trycka gaspedalen längre ner än många normala har kapacitet till. Speciellt utför smala bergsvägar.

Marc Madiot har blivit känd som den lite skrikigare av de två bröderna Madiot. Lillebror Yvon som också jobbar som sportdirektör i FDJ kan nog också skrika men inte lika högt som Marc. Förutom att vråla så att Thibaut Pinot inte vågar annat än att cykla snabbt så har Marc två segrar i Paris-Roubaix i sin Palmares.

Morgonstund i Limoux
Starten går i Limoux och innan vi ska rulla iväg framför klungan så hinner vi strosa runt bland teambussarna i två timmar. En timme innan oss rullar den karavan iväg som kastar ut cykelkepsar, ostkex och tvättmedelsprover. En flera kilometer lång parad som är som en parodi på konsumtionssamhället. Jag fångar en påse med ostkex och sjunger med i kören.
Det blir tydligt utanför teambussarna att vissa cyklister gärna går ut och tittar på oss som passerar men att vissa håller sig inne tills det är dags att rulla upp på scenen och skriva in sig inför dagens etapp. Jag kollar mest efter bergatröjor och efter bröderna Madiot. Ser bara Marc som intervjuas om Pinots chanser, han anser att Pinot kan vinna. Bara man skriker tillräckligt i radion. Och en bergatröja får jag också syn på. Med cyklist inuti.

Polkadot. En tung tröja att bära om bergen blir för branta.

Här står vi, i södra Frankrike och väntar på ett gäng cyklister medans fästingarna hittar någonstans att borra sig fast.

Stendhals då?
Ja, vad menade jag med Stendhals syndrom? Jag drabbas inte på riktigt av Stendhals men det var nog nära, ganska ofta blir det lite för mycket, men på ett bra sätt. När vi ska flyga helikopter över kilometer 33-77 så är det för dimmigt över första berget och vi får oss bara en sightseeing-runda innan vi hoppar in i bilen för att hinna före till berg nummer två det är nog tur för mig att det är dimma. Från helikoptern han jag ändå se en utomhusvelodrom och skymtade klungan. Väl tillbaka i bilen var målet att åka en bit för att sen bli omkörda av klungan på ett snyggt ställe med uppförsbacke men fortfarande ha gruppetton bakom oss, då får vi sakta jobba oss framåt genom loppet och om kommissarien tillåter också köra om cyklister tills vi är framme vid gruppen med gula tröjan. Så blir det också. Det är helt fantastiskt att kunna se cyklisterna så nära. Norska mästaren Amund Gröndahl Jansen kör vi förbi på sista berget, han är vid gott mod och kämpar på, extra glad blir han då vi hejar på svenska. Nibali möter våra Allez med ett grymtande.

Vet du hur många norrmän det krävs för att skruva i en bakväxel? Det er ikke behov for nordmenn, vi har ansatt svensker!

 

Två timmar senare ställde han av nästan alla. Det visste jag inte när jag tog bilden.

Stopp vid sista berget
Det sista av dagens fyra berg får vi inte köra uppför med vår bil. Som tur är så finns det en bar och en storbilds-TV där vi kan se sista klättringen. Vägen där cyklisterna cyklar ligger precis utanför det område där vi står och tittar och när Autobusen med Sagan cyklar förbi överröstar den publik som står längs med vägen allt annat. Stegra, dra på slangen och liknande skriker alla på franska. En trött Sagan verkar ha showat klart för dagen och ler lite ursäktande.  Det är som en berusning som bubblar i hela kroppen, yrsel och eufori i kombination med en stark trötthet. Jag ska inte påstå mig vara lika trött som cyklisterna efter en hård dag men det är nog en del faktisk trötthet i kombination med en miljard intryck och lite helt vanlig alkoholbaserad berusning också. Det här sättet att titta på Touren är helt fantastiskt, jag hoppas verkligen att Skoda fortsätter var sponsor till Tour de France och fortsätter att bjuda in till sånt här, jag tänker mig att jag säger upp Eurosport nu på söndag och kollar hela loppet från karavanen. 21 dagar med Maurice, det finns redan en bil med mitt namn. Ärligt talat så var upplevelsen i karavanen fantastisk men kanske också något jag inte behöver göra flera gånger, det jag är mest peppad på nu är att köra upp en husbil på någon lång klättring och vänta på cyklisterna där. Eller bara cykla upp tidigt på morgonen med ett gäng ostar, lite bröd och någon pava vin. Och uppleva det som alla längs med vägen upplever.
Tror ni att Alaphilippe klarar två alpdagar till? eller blir det Bernal? Eller varför inte Pinot? Efter Quintanas uppvisning inser man igen att allt kan hända i Alperna.

Nä inte alla Philippe bara Julian Alaphilippe.

”Alaphilippe har inte så snyggt skägg. Men en fin gul tröja!” Ferdinand 5 år

Har ni fest eller? Hela sträckan är en fest!

Typiskt att någon skrev 17 på asfalten. Men det var etapp 15.

Senaste kommentarer

Freddie L 2019-07-26 14:46

Trevligt skrivet! Det där skulle vara roligt att få uppleva en gång i livet.

Skodas marknadsavdelning, se hit! Finnes: Lågpostare på Happy som ingen öht tar någon notis om. Mycket liten närvaro på FB, har inte Insta. Blogglös. Mina bar...

Kudos 2019-07-27 12:59

Trevlig läsning - härlig närvarokänsla.

Alex Supertramp 2019-07-27 14:58

Härligt skrivet.

Ironarse 2019-07-28 08:48

Skön artikel och lätt avundsjuk på den uppöevelsen! Jag kan dock rekommendera ett par bergsetapper och husbilskaos.
Nu är vi på väg hemöver efter att ha ”förföljt” touren med vår husbil och har huvudet fullt av upplevelser. Värst (bäst) var ...

Klammer 2019-08-12 19:46

En riktigt bra artikel! Nästa år kan det vara dags att gå från ord till handling och se lite av touren på plats.