Testspelat: Lonely Mountains Downhill

Datum:
27 november 2019 12:24

Vad ska man göra när höstmörkret kryper sig närmare inpå och frosten lägger sig som en hal och kall ryamatta över stock och sten? Är det bara att ställa undan cykeln för vintern och hålla ut till nästa säsong? NEJ! Givetvis ska du slå på tv:n och panga på Lonely Mountains: Downhill. Vi har testspelat och fann fyra berg, sexton stigar och oändliga möjligheter.

”Lonely Mountains: Downhill” är ett nytt mountainbikespel från en liten tysk indiestudio som släpptes den 23 oktober till Windows, Linux, Mac OS, PS4 och Xbox One. De jobbar för tillfället på Switch versionen men har ännu inget releasedatum. Så ta på er cykelhandskarna och gogglarna, för nu jävlar blir det åka av.

Fullface-hjälmen kan ni förresten skippa, vi sitter ju trots allt tryggt i vardagsrumssoffan. Vilket är något jag emellanåt måste påminna mig själv om. För att vara ett så pass nedskalat men ack så vackert lo-polygon spel så har de tre indieutvecklarna på Megagon Industries verkligen fått bergen vi bränner ner på att kännas levande:
– En stor del av inspirationen för stilen i spelet är bildkonsten av
Timothy J. Reynolds, som verkligen gör underbara low-poly konstverk, sade animatören och programmeraren Jan Bubenik i en intervju med Red Bull Games från 2017.

Lonely Mountains: Downhill

 På denna skärmavbild på Lonely Mountains:Downhill ser man tydligt att den grafiska inspirationenkommer ifrån illustratören Timothy J. Reynolds (kika på hans webb https://turnislefthome.com/fun-work och vykortet ”Leave a trail”.)

Men det är inte bara den grafiska stilen som känns så himla rätt. De har även spikat känslan av att köra ner för dessa berg med en utmärkt fingertoppskänsla. Allt från hur det grova lo-poly gruset sprätter upp när du pressar ner bromsarna för att justera farten inför en tvär kurva, till den intuitiva styrningen som förvisso kan vara lite lurig innan man vänjer sig, men som får det att kännas som om du verkligen själv är där på berget med din MTB när du väl gjort det. 

Lonely Mountains: Downhill

Gratehorn som är det första berget vi stiftar bekantskap med är ett strikt downhillmekka i alpin terräng

Lonely Mountains: Downhill (LMD från här och framåt…) är trots allt detta något av en udda fågel bland extremsportspelen. Den här typen av spel brukar ha ett pumpande ljudspår fylld med ett digert utbud av hippa låtar. De brukar också innehålla coola tricks och flashiga ljudeffekter med peppiga kommentarer i stil med ”RADICAL!” som basuneras ut när du landar ett av de tidigare nämnda tricksen. 

Lonely Mountains: Downhill

Berget Redmoore Peaks med en blandning av downhill och stigbaserad cykling i höstskrud är en fröjd för ögat.

LMD däremot saknar musik, HUD:en är skral,  tricklistan är obefintlig förutom den enkla men stiliga whippen och ljudeffekterna är dämpade och sparsmakade. Istället låter utvecklarna spelet tala för sig själv. Kvittret från fåglar och surr från insekter, bäcken som porlar bredvid spåret, dånet från vattenfallet, ljudet från navet när du droppar en klippa och däcken tillåts snurra fritt och kedjans slag mot kedjestaget under din nedfärd. Jag älskar hur dessa detaljer fångar både stillheten och de mer fartfyllda aspekterna av mountainbiking. Avsaknaden av onödig yttre stimulans gör att det aldrig blir en påklistrad aura av action utan spelet tillhandahåller detta genom sin mekanik och den inbyggda svårigheten. 

Lonely Mountains: Downhill (LMD)

Genom Sierra Riveras kanjoner som påminner om Red Bull Rampages miljöer kan du bränna på hårt genom de breda vallarna.

Vad gör man då i LMD förutom att förundras över den vackra atmosfären och känna sig ascool när man med bromsarna intryckta till max glider ner för en brant som avslutas med ett enormt hopp rakt över en ravin? 

Lonely Mountains: Downhill

Mount Rileys gröna kullar, slingrande stigar och fallna träd erbjuder en ordentlig utmaning.

Spelet består av fyra distinkt olika och extremt väldesignade berg med fyra nedfarter på var och en. Varje nerfart erbjuder utmaningar i fyra olika svårighetsgrader. Den första är ett slags sightseeing läge där du bara ska ta dig från toppen till botten. I de två lägena i mitten – beginner och expert, kan du förutom att låsa upp nya stigar och berg låsa upp olika färger till din cykel, kläder till din åkare och delar till nya cyklar. I expertläget är vissa av utmaningarna låsta tills du skaffat dig en viss cykel vilket gör att du får en anledning att återvända till de olika bergen allt eftersom du gör framsteg i spelet. Utmaningarna består i att ta dig från toppen till botten innan en viss tid samt att klara dig hela vägen ner utan att krascha mer än ett visst antal gånger. 

Lonely Mountains: Downhill

Nya färger till din cykel, delar och kläder till din åkare kan du låsa upp ju fler saker du klarar i spelet.

Varje nedfart består av ett antal checkpoints som låser tiden du ackumulerat när du passerat dem och om du kraschar innan nästa checkpoint kommer du snabbt starta om från den senaste med din tidigare sparade tid. Det finns även en dedikerad kraschknapp för att starta om om du känner att du valt en dålig linje. Du kan köra nerför berget precis hur du vill bara du hittar linjer som funkar. Men hittar du en linje som gör att du råkar hoppa över en checkpoint kan du inte ta nästa även om du lyckas hitta den och måste således starta om från den förra checkpointen du passerade för att kunna klara banan. 

Det sista läget som låses upp när du klarat alla utmaningar är ett freeride-läge där du helt efter eget bevåg, utan checkpoints, ska ta dig från toppen till botten utan att krascha, gör du det får du starta om från början eftersom just checkpointsen lyser med sin frånvaro. När du framgångsrikt tagit dig från toppen till botten låser du upp ett hemligt pris. Och det är även i detta läge de bästa av de bästa kommer sitta och nöta nätterna igenom för behålla sin position på topplistan. 

Lonely Mountains: Downhill

Stämningsfylld cykeltur i lampans sken.

Omdöme – 9/10

Upplägget är således enkelt, men spelets charm – vilket finns i överflöd, ligger i elegansen i den här enkelheten. Tidsutmaningarna i expertläget är rätt tajt satta vilket gör att du måste utmana dig själv när det kommer till vägval och verkligen leta efter de där bästa linjerna nerför berget, och det är inte alltid det är solklart var de finns, även om det oftast finns någon slags hint i miljön på var de kan tänkas börja. Ni som kört downhill eller enduro tävlingar kommer kanske att känna igen er i detta moment. Och sen har vi de kombinerade utmaningarna som både har en maxtid och ett max antal tillåtna krascher där du verkligen måste ha tungan rätt i mun. 

”Det är ingen storslagen upplevelse som kommer skänka dig en ny syn på livet, men Lonely Mountains: Downhill är trots det lilla formatet ett stort äventyr som vet precis vad det är och vad det vill. Jag ger spelet nio punkterade innerslangar av tio möjliga.”

Det är ett härligt litet spel som jag inte har mycket negativt att säga om. Det enda jag kommer att tänka på är att ibland kommer förgrunden i vägen för kameran vilket gör det lätt hänt att man kör in i en sten, speciellt på det andra berget. Ett backläge skulle även vara önskvärt. Ibland när du kört in mot en vägg eller ett träd och inte kommer vidare måste du använda kraschknappen för att restarta. Det här gör att inlevelsen bryts och är även smått irriterande i freeride-läget. Utöver det är det något enstaka framedrop och once in a bluemoon renderas ljussättningen om framför dina ögon. Det här är något jag knappt märker av, men även om man skulle önska att ett sånt här grafiskt enkelt spel skulle flyta på felfritt så får man vara medveten om att det går undan som bara den, och då kan det ibland bli svårt för grafikmotorn att hänga med.

Lonely Mountains: Downhill

I spelet finns det mer eller mindre svåråtkomliga områden där din åkare får chansen att pusta ut ett tag och insupa utsikten

Fokusen ligger på de olika bergen och friheten att hitta alternativa vägar. Det faktum att du måste ha vissa cyklar för att klara vissa av linjerna gör att man med glädje tar sig an grindandet för att slutligen låsa upp just den där speciella cykeln som kommer klara det enorma droppet du gång på gång har kraschat i med cyklarna som inte riktigt har dämpningen eller hastigheten som krävs. Det är ingen storslagen upplevelse som kommer skänka dig en ny syn på livet, men Lonely Mountains: Downhill är trots det lilla formatet ett stort äventyr som vet precis vad det är och vad det vill. Jag ger spelet nio punkterade innerslangar av tio möjliga!

Jag upptäcker att jag återkommer till sightseeing läget då och då under spelets gång bara för att i lugn och ro upptäcka nya vägar ner för de olika bergen och för möjligheten att stanna vid en skön utkiksplats och insupa den vackra världen som Jan, Daniel och Noah från Megagon Industries skapat, bara för att ögonblicket senare trampa igång hojen och fortsätta min vansinnesfärd ner mot bergets fot. Och det bästa av allt är att det här spelet även kommer att släppas till Nintendo switch framöver, vilket för min del kommer göra det till den perfekta kompanjonen de där lugna kvällarna på cykelsemestern när du bara vill dra dig undan för en stunds R & R.

/Joel Lansgren

Senaste kommentarer

Lansgren 2019-11-29 11:21

Plus lite tidspress och penkis som sinar så kanske man fick kompromissa. Men ändå. Zelda är ett rätt så långsamt spel. Borde ju göra att renderingen kan ske mer...pö om pö. Fast det har ju iofs en del fartfyllda element oxå som funkar bra

Jimel 2019-11-29 11:31

Fastnade inte för det, hade stora problem med styrningen så det såg väl ut som när jag cyklar på riktigt, långsamt!

Kneecap 2019-11-29 11:42

Tjena!

Jag kör full grafik helt utan lagg, men har iofs ett GTX 1080. Vet inte hur stor skillnad det är då jag är totalt lost på datorkomponenter idag.

Handkontroll är ett måste, helt värdelöst att spela med tangentbord...

Jimel 2019-11-29 11:59

Ja lite snabbt bara men ska testa igen.

grondahl 2019-11-29 13:00

Köpte och spelade lite på PS4 igår. Trevligt lir.