Hur mycket tillstånd från myndigheter behövs för att anordna en tävling? Markägare förstår jag
Jajust, det beror lite på vad man ska göra. Ska man köra MTB i skogen så är det nog bara markägare tror jag, plus polis om det är en stor folksamling på offentlig plats, men jag har inte erfarenhet av just den typen av arrangemang så don't take my word for it.
Däremot har jag en del koll på vad som krävs för landsvägslopp och gruslopp. Det feta tillståndet man vill ha där är "tillstånd för tävling och uppvisning på väg" som man får från Länsstyrelsen. Det kostar 2900 kr per län, så har man en långbana som korsar flera län blir det dyrare. Ansökan behöver vara inne minst 4 månader i förväg.
En bonus med Länsstyrelsetillståndet är att de i sin tur kollar med polisen och trafikverket och några fler instanser så man behöver inget extra tillstånd från polisen till exempel. Jag *tror* Länsstyrelsen kollar både statlig och kommunal väg, jag vet att de kollar statlig åt en. Om man däremot använder enskild väg så måste man bifoga medgivande från väghållaren, och använder man mark så behöver man bifoga tillstånd från markägaren.
Om man arrangerar ett gruslopp kan det där med enskilda vägar bli jobbigt eftersom grusvägar ofta är just enskilda. För vårt 116 km långa lopp använder vi ett tiotal olika enskilda vägar. Vissa har samma väghållare lyckligtvis så vi behöver bara fråga sju stycken organisationer/föreningar/företag om medgivande. Man kan göra det via epost och Länsstyrelsen nöjer sig med bara en skärmdump på svaret så man behöver inga feta skriftliga avtal på papper. Vi frågar varje år så långt, men man kan sätta upp medgivande för flera år i stöten så man slipper fråga varje år. Det kan emellertid vara ett värde i att fråga varje år för att få veta om det är vägarbeten på gång, om ägarförhållanden ändrats osv.
Sen kan man vilja ha sanktion från ett idrottsförbund också. Det är inget som Länsstyrelsen bryr sig om, men från ett försäkringsperspektiv kan det vara bra, och att loppet känns lite mer seriöst då och hela den grejen. I de flesta fall är det SCF förstås, men kör man randonnéelopp så finns det randonnéeorganisationer (två stycken tror jag). Då måste man följa idrottsorganisationernas regler för det loppformat man väljer förstås. Det brukar ha rätt bra guider på vad en arrangör ska tänka på.
I år kompletterar vi våra 30 - 116 km SCF-sanktionerade motionslopp med ett 45 mil långt ultradistanslopp. Och då exploderar enskilda-väg-problematiken. 45-milsbanan går över inte mindre än 60 olika vägsegment, varav bara 15 är statliga, resten enskilda. Bara de sex första kilometrarna av banan går över fem olika väghållare ? .
Då säger man gärna f*ck this, vi kör utan tillstånd. Alla ultradistanslopp, randonnée eller andra, som jag känner till i Sverige kör utan Länsstyrelsens tillstånd. Man kan ändå ha ett polistillstånd för folksamlingen på startområdet (det får man på köpet om går via länsstyrelsen), men för vägarna har man ingenting. Det gör inte loppen till olagliga svartrejs, utan det "beror på".
Om man helt saknar banmarkeringar, och om man är tillräckligt få deltagare och arrangemanget är tillräckligt avslappnat i största allmänhet så går det köra inom ramen för vanlig allemansrätt. Man får gå, cykla och rida på enskild väg. (Det *kan* finnas cykelförbud på enskild väg, men det ska då vara skyltat och väghållaren måste ansöka och få tillstånd för att sätta upp cykelförbud, och såna tillstånd delas sällan ut.)
Problemet är att det finns inte tydligt beskrivet i lagen om var gränsen går när ett arrangemang blir tillståndspliktigt. Och det går inte fråga Länsstyrelsen heller, de säger bara "skicka in en komplett ansökan så gör vi en helhetsbedömning". Man kan få som svar att ens arrangemang inte är tillståndspliktigt, men man måste betala 2900 kr och göra allt arbete för att få reda på det, och det är förstås ett visst godtycke inblandat då olika handläggare kan komma fram till olika beslut.
Vissa randonnéelopp kör med 100 pers på startlinjen. En gräns jag lyckats dra ur en handläggare på Länsstyrelsen en gång är att över 25 personer då bör man ha tillstånd. Men frågar man inte och man sköter sig så går det bra. Länsstyrelsen jagar inte folk. Jag tror dock att om man faktiskt frågade skulle flera randonnéelopp och diverse "gravel events" anses vara svartrejs.
Själv är jag lite mer paranoid, så för ultradistans-loppet som vi kör utan tillstånd nu första året har jag satt gränsen till max 25 personer så att jag känner att jag kan försvara att loppet är laglydigt. Och så har jag helt enkelt börjat jobba på att få in medgivanden så att vi kan söka tillstånd och köra med större startfält 2025 (om loppet inte visar sig bli fiasko i år och vi lägger ned alltihopa), men det är ett mycket digert arbete. Att bara få reda på vem som väghåller en viss väg kan vara ett detektivarbete, och ibland kommer man fram till att svaret är "ingen", finns en del övergivna vägar också, eller fall där man inte har någon vägförening men t ex sommarstugeägare samarbetar med underhållet på nåt slags vis ändå. Det blir mycket snack och långa ledtider innan man har sin lista med vägar och väghållare.
Sen är det värt att nämna att Länsstyrelsen förstås sätter villkor på ens arrangemang, det räcker inte bara ha tillstånd från alla markägare mm. De ställer krav på att man tagit hand om säkerheten på ett adekvat sätt, så man kan få krav på sig att man ska ha utbildad sjukvårdare på plats till exempel. Och så kommer förstås krav på vatten från dricksvattenkällor, att man ska ha visst antal toaletter i förhållande till antal deltagare, mm mm. För mindre lopp så är det inte så tjorvigt att uppfylla. Om man sanktionerar sitt lopp är ofta grundkraven på säkerhet redan uppfyllda genom att man följer reglerna för sanktionen.
Om Länsstyrelsen kommer fram till att man behöver spärra av en väg för säkerhetsskäl då kan det bli väldiga problem, för då är det mycket stor risk att någon har invändningar mot det och så faller alltihopa.
