Vad är en fin cykel?

[aben]

-Visst har jag en fin cykel?

Fick frågan för några veckor sedan under en lite längre tur upp i landet. Hade stannat vid en liten ICA-butik och utanför hade en grupp barn ordnat en egen affär men mest for de runt på sina cyklar. Hon som frågade var i tio-elva års åldern och cykeln var en noname av enklare slaget med utanpåliggande växlar. En cykel som härinne skulle ses som ren skräpcykel. Cykelglädjen hos flickan gick inte att ta miste på, hon for fram som en virvelvind på gatorna intill affären och inte heller stoltheten över sin cykel.

Såklart svarade jag:

-Jättefin!

Själv cyklade jag på en klassisk randonneur, en cykel jag värderar väldigt högt och som är fantastisk att cykla långt på men som inte var helt rätt för de ruffliga vägar och stigar Google-maps lurade ut mig på eller för vägarbetena uppe i norr där asfalten grävts upp och ersatts med med mil efter mil av "dödsgrus". Det blev att gå långa sträckor för att skona cykeln.

Jag skulle säga att hennes cykel var finare än min.

 

[jonja]

Den första cykeln är den finaste, no matter hur mkt du långt senare i livet än förmår krama ur plånboken. Så förblir den första cykeln den finaste, och den största upplevelsen.

 

[fhloston]

Om cykeln ger glädje är den fin!

Förhoppningsvis kan man filtrera bort vad andra anser vara en "fin" cykel.

 

[Omnic]

Instämmer med @jonja. Minns när jag tog steget upp från "barncykeln" till en helstel 26-tummare i senapsgul kulör. Jag tror att det var en Scott Rockwood, vilken upplevelse! Ett par år senare blev det en Focus HT som jag fortfarande har kvar, kommer aldrig göra mig av med den.

 

[Deleted member 77490]

Den första cykeln är den finaste, no matter hur mkt du långt senare i livet än förmår krama ur plånboken. Så förblir den första cykeln den finaste, och den största upplevelsen.

Håller faktiskt inte alls med. Jag har haft många cyklar genom åren, från det att jag var tre-fyra år till i dag.

Det är bytet som är nyckeln, i alla fall för mig. Samma känsla nu som när jag var liten - glädjen har inte minskat. Den senaste är alltid den finaste och den som ger mest lycka. Alltid alltid.

 

[Helkama raisu]

Självklart är svaret alltid "jättefin" när man ser ägarens glädje över cykeln. Detta oavsett om det är en Yosemite eller en Pinarello

 

[ttfh]

En fincykel behöver inte vara en fin cykel och vice versa.

 

[scuda]

Härlig tråd! Det är klart att man har ett helt annat perspektiv som barn respektive vuxen. Och i grunden är förstås alla cyklar fina (till och med de flesta i fula cyklar-tråden, om alternativet är ingen cykel alls).

Som jag minns det var de kriterier som smällde högst under barndomen a) antal växlar och b) "bra rull". (Om det inte gällde limpsadel, bmx eller handtag som kunde göra motocrossljud, de spelade i en annan division).

Undrar hur många timmar i barndomen som ägnades åt att jämföra "rull" mellan olika cyklar. Som jag minns det var det framförallt framhjulsrullet som var intressant (kanske för att det upplevdes lättare att jämföra). Ständigt gick olika rykten om den-och-den i grannkvarteret som hade fått en ny cykel med obeskrivligt bra "rull".
Tänker på det varje gång jag ser annonser på K&S, eller vanligare på Blocket, där vuxna säljer cykel och beskriver att den har "bra rull" ?

 

[DondaDan]

Håller med fholoston, ger cykeln glädje då är den fin. Nuvarande LVG är i mina ögon den finaste, blir lika glad VARJE gång jag cyklar på den