• Erfarenheter Enduro/Trail, hur val av hoj gått till

    Av:
    Du Rietz
    Hej!

    Apropå byte av hoj, vart man personligen - vill vara - på väg i sin cykling, eller för å förstå hur olika hojar fungerar - storlekar, modeller och vad det kan vara, har jag sammanfatta erfarenheter hur hojval gått till för mig.

    Ä själv 177,5 cm lång. Första riktiga hoj dagens mått va en YT Capra 27,5" 170/170 i medium med 422 mm reach, med 40 mm stam (avstånd bb till styret 462 mm). Helt underbar köra nerför, platten tyckte jag den funkade bra, även stående uppför.
    Men uppför sittande tyckte jag inte funkade nå bra, hamnade helt enkelt för långt bak. Det var fyra saker.
    Nummer 1) Grunden, skillnaden mot hojar förut på marknaden var den då nya, långa dämpningen 170 mm fram och bak. Bak dessutom Boss Kirk, plush "som ingen annan", utan riktig lågcompressions-dämpning. På väg upp i sadeln studsade man långt ned i slaget.
    Nummer 2) Reachen på 422 mm ifall uppades skulle ge en mer utsträckt position för klättring.
    Nummer 3) Själv tyckte jag största problemet var sadelrörsvinkeln på tok för flack cyklandes uppför med så mycket dämpning i sag på väg uppför placerar vikten bakom bakaxeln.
    Nummer 4) Hjuldiametern, smög sig på som en parentes i början, men påverkar självklart med många för- och nackdelar, inte minst känslan av hojen, där en större 29:a skulle ha bättre fäste och inte spinna loss lika lätt eller dippa ner i gropar mellan stenar o rötter för den delen.

    Visste så klart inte vad jag ville ha rent konkret, men ville få bättre klättring. Funderade på en Jeffsy 27,5" i Large med 460 mm reach, kommer ihåg funderade på nån hoj med reach 445 med men kommer inte ihåg vilken. Visste inte om jag skulle satsa på samma hjulstorlek 27,5", eller gå upp till 29" min granne envisades säga skulle komma att bli enda som gäller i framtiden. Gillade de mer lekfulla mindre hjulen. Tog lång tid på mig och svängde till sist över de nya större hjulen. Visste inte hur mycket jag ville att sadelvinkeln skulle brantas upp från 74,5° eller hur mycket reach jag skulle uppa från 422 mm jag haft innan. Tyvärr blev min Capra stulen någon gång hösten 2016 och jag kom faktiskt att tänka länge, länge, före jag skaffade mig en hoj igen.

    Februari 2018, min födelsedag, kom nya Capran. Efter påtryckning av brorsan, tack tack, skaffade jag 29an, 160 mm slag fram och bak, storlek Large med 465 reach (40 mm stam, avstånd 505 mm bb till styre). Det första jag kom ut på var ett antal trail rides i Hellas, både själv och tillsammans med kompisar med mer trailbetonade ca fem år gamla 27,5"-hojar. I jämförelse med dem var den här en riktig monstertruck! Lite segare att komma igång så det blev allt riktigt bra sug i benen att hänga med och även dra där jag kunde. Nerför rullade och flöt den bara på. Nedför stök hade jag svårt att relatera till några som helst svårigheter.
    Men låt se nu, allt jag funderat över från min första Capra hade ändrats.
    1) Dämpningsslaget hade kanske inte ändrats, då 160 på en 29a på sätt o vis ses jämförbart med 170 på en 27a, men bak finns nu på Fox DPX2an både kompressionsinställningarna "trail" och "firm" med klar skillnad mot "open".
    2) Reachen upp 43 mm från 422 till 465 är kanske den största skillnaden.
    3) Sadelrörsvinkeln upp från 74,5° till 76 är nog precis lagom, alltså utan att göra revolution på något sätt.
    4) Hjulstorlek upp till 29 gav nog störst skillnad av allt, speciellt i känsla. Den tar lite längre tid att komma upp i fart, men den går över f-n vad som helst! Kör över stenkistor och bara litar på den. Baklänkaget sväljer allt och det ger möjlighet att bara bomba på. Det är bara att trycka igenom! Samtidigt sväljer baklänkaget lite kraft accelerera på platt stig.

    Den längre reachen (kanske även större hjulen) är ett nytt kapitel i sig. Det kräver mer av mig som förare. Inte bara lägga vikten längst bak möjligt för att komma över bakaxeln och lyfta på framhjulet. För att klara av det i nedförslut är jag i en process att lära mig arbeta med förflyttningar, att arbeta med viktförskjutning dynamiskt. Det handlar typ om att mer kolugnt sitta kvar i mitten av hojen, bara för att i lagom sista sekund tid ta sats och skjuta vikten bakåt.

    Vad de flesta håller på med här i Hellas är ändå cykling utan branta håriga nerförspassager, även om det är en hel del upp och ner på stökiga stigar. Det har vart svårt för mig att hitta sympatisatörer för den typ av problemlösningscykling med så fria tyglar som Capran erbjuder, alltså inte att köra hög fart och flyga tiotals meter på ställen som Flottsbro, utan att köra sessions för att bemästra olika håriga hucks som kräver ny teknik. Så för att ställa mig in i ledet och hänga med mer helhjärtat i den mest moderna utvecklingen stigcykling var jag nyfiken på att hitta något mer responsivt, poppigt, trampeffektivt, ja, vad man nu kallar det. Men jag ville inte ge avkall på mängden dämpning, för att kunna bompa på lekfullt i oländig terräng utan att riskera känna någon större oro. Och då kom för mig i det här läget den perfekta successionen, YT Jeffsy 29 med 150/150 slag och en storlek large med 470 mm reach. Den kom med stam på 50 mm vilket ger avståndet 520 mm från bb till styret, men för att lättare komma över bakaxeln har jag gått ner till 33 mm stam och 503 mm avstånd till styret. Den här hojen har funkat perfekt för mig nu sedan tidig vår. Ska jag prova något nytt huck som jag är rädd sparkar mig bakut så kör jag Capran för att rädda mig, gärna då med skydd för att landa mjukt om jag går helt bananas överstyr. Men är det flowigt, ja även brant, så har Jeffsyn bäst fart för det mesta. Som omväxling är det dock kul att köra Capran som är mer soft och lekfull neråt.

    Vad jag skulle vilja poängtera är att det mellan två hojar som Capra och Jeffsy inte är så mycket skillnaden i mängden slag utan i hur baklänkaget fungerar. Ni som är insatta i hur man beskrivet baklänkage kanske kan säga om jag har rätt i att det är hur mycket anti squat dessa har som är skillnaden, alltså att Jeffsyn har rätt mycket av det och på så sätt ger en poppigare och mer direkt känsla av markkontakt medan Capran har väldigt lite av det vilket gör att den sväljer allt lite bättre. Det skulle vara intressant att se och förstå siffror på vad denna skillnad i “anti squat” är för att förstå hur andra hojar funkar.

    Det här är alltså en del av mina erfarenheter vad gäller att bara ha jälvligt kul med en hoj ute i skogen. Kanske finns det något att relatera till, inte bara vad jag själv hittar på framöver.
    Redigerad 2 gång(er). Senaste ändring 2019-08-23 22:01 av Du Rietz.

Tyvärr, bara registrerade användare får skriva inlägg i detta forum.

Klicka här för att logga in