Alla hatar landsvägscyklister

Masjevel

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Fick just ett långfinger och en idiotförklaring av en man på tempocykel som inte tyckte att jag och mina kollegor flyttade oss snabbt nog när har skrek Hepp hepp när han ville passera oss medan vi gick igenom en tillfällig byggarbetsplats.

Ja, vi gick lite i bredd på vägen vid en återvändsgränd medan vi passerade ett äldreäldrepar som gick på trottoaren.

Mina kollegor frågade lite förvånade om han verkligen gav oss fingret.
Grattis! 3 nya cyklisthatare i ett svep! 4 med mig inräknat :-)
 
Alla hatar landsvägscyklister
Fick just ett långfinger och en idiotförklaring av en man på tempocykel som inte tyckte att jag och mina kollegor flyttade oss snabbt nog när har skrek Hepp hepp när han ville passera oss medan vi gick igenom en tillfällig byggarbetsplats.

Ja, vi gick lite i bredd på vägen vid en återvändsgränd medan vi passerade ett äldreäldrepar som gick på trottoaren.

Mina kollegor frågade lite förvånade om han verkligen gav oss fingret.
Grattis! 3 nya cyklisthatare i ett svep! 4 med mig inräknat :-)
Stod en gång på en smal väg och skulle få vår bil lastad på bärgningsbil. Då kom en racercyklist å började skrika på mig att jag skulle flytta på mig. Detta var något år innan jag själv började cykla racer, så jag tyckte han var en jävla idiot och ställde mig lite mer i vägen.
Nu i efterhand tänker jag att han hade vittring på ett KOM eller pers och har förståelse för hans frustration 😉
 
Senast ändrad:

ooms

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Fick just ett långfinger och en idiotförklaring av en man på tempocykel som inte tyckte att jag och mina kollegor flyttade oss snabbt nog när har skrek Hepp hepp när han ville passera oss medan vi gick igenom en tillfällig byggarbetsplats.

Ja, vi gick lite i bredd på vägen vid en återvändsgränd medan vi passerade ett äldreäldrepar som gick på trottoaren.

Mina kollegor frågade lite förvånade om han verkligen gav oss fingret.
Grattis! 3 nya cyklisthatare i ett svep! 4 med mig inräknat :-)
Tempocykel, då var det nog ingen lvg-cyklist utan en triathlet. Rikta ilskan dit den hör hemma!
 

nisseson

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Nja, en triathlet kör på en triathloncykel, inte en tempocykel. Triathlonreglerna följer inte UCIs regelverk så varför köra på något sånt när man kan köra en sån här:
diamondback-andean.jpeg

Sen finns det väl alltid många also-ran/wanna-be, som mig, som hankar sig fram på en vanlig tempohoj, men det är ju något annat. :-)
 

BFS

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Fick just ett långfinger och en idiotförklaring av en man på tempocykel som inte tyckte att jag och mina kollegor flyttade oss snabbt nog när har skrek Hepp hepp när han ville passera oss medan vi gick igenom en tillfällig byggarbetsplats.

Ja, vi gick lite i bredd på vägen vid en återvändsgränd medan vi passerade ett äldreäldrepar som gick på trottoaren.

Mina kollegor frågade lite förvånade om han verkligen gav oss fingret.
Grattis! 3 nya cyklisthatare i ett svep! 4 med mig inräknat :-)
Han måste ha ett väldigt viktigt jobb som cyklar så snabbt på en sån plats. Han verkar vara på en sorts utryckning. Hur vågar ni sakta ner hans framfart?!
 

grondahl

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Fick just ett långfinger och en idiotförklaring av en man på tempocykel som inte tyckte att jag och mina kollegor flyttade oss snabbt nog när har skrek Hepp hepp när han ville passera oss medan vi gick igenom en tillfällig byggarbetsplats.

Ja, vi gick lite i bredd på vägen vid en återvändsgränd medan vi passerade ett äldreäldrepar som gick på trottoaren.

Mina kollegor frågade lite förvånade om han verkligen gav oss fingret.
Grattis! 3 nya cyklisthatare i ett svep! 4 med mig inräknat :-)
Det är ändå lite intressant att många beskrivningar av cyklister som beter sig illa inkluderar beskrivningen "han" rörande cyklisten. Kanske mer relevant att hata män? eller iaf manliga cyklister?
 

AdamLR

Medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Fick bromsa för en cyklist som genade medsols i en rondell i dag. Man tycker ju att cyklister ska ha koll på andra cyklister även om bilister inte har det. Fast han kanske bara sket i mig. Ingen egentlig kollisionsrisk, men klart obehagligt. Man har liksom allt fokus på trafik från vänster i det läget.

Hann skrika ett "vafan" i alla fall. Hoppas han funderar på sitt beteende. Övriga 15 cyklister jag mötte skötte sig. Likaså de flesta bilisterna.
 
Alla hatar landsvägscyklister
Hata cyklister är så 2018 i år är det vattenskoteråkare som tagit över platsen som hatobjekt av Sveriges journalister och alla andra...
Helt förståeligt. Det är helt onödigt att åka runt på en liten sjö med en mobil röjsåg hela helgen och förstöra semestern för alla i närheten. Det fyller inget som helst syfte. Ungjävlarna åker alltså runt hela dagarna!
 

algol

Medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Nja, en triathlet kör på en triathloncykel, inte en tempocykel. Triathlonreglerna följer inte UCIs regelverk så varför köra på något sånt när man kan köra en sån här:Visa bilaga 439549
Sen finns det väl alltid många also-ran/wanna-be, som mig, som hankar sig fram på en vanlig tempohoj, men det är ju något annat. :-)
Det är väl lättare att kolla antalet flaskställ på cykeln? Flaskor bakom sadeln = definitivt triathlet.
 
Alla hatar landsvägscyklister
Om jag ska bidra med ett seriöst inlägg i tråden så har jag en teori om en anledning till irritation hos bilister nära storstäder.
Jag har reflekterat över att det är påfallande ofta lvg-cyklister väljer bilväg framför cykelbana, även om cykelbanan är väldigt bra och löper helt parallellt med bilvägen utan några som helst ytterligare hinder.
Det beteendet kan irritera till och med mig som själv är inbiten cyklist och därmed tar väsentligt mer hänsyn än normal-bilisten.
Kan tillägga att sannolikheten för att helt ignorera bra cykelbanor tilltar med antal cyklister. Jag förstår att det kan gå fortare på bilväg och att köra klunga på cykelväg inte är optimalt. Men, då hänsyn är uppe för diskussion i tråden så bör krav på detta ställas på båda grupperna.

Ska jag ge mig till skogs nu för att undvika stryk? :)
Jag har en bra sådan cykelbana här i närheten, ca 5 km lång mellan Torsång och Ornäs. Där är problemet att man i alla fall förr om åren inte verkar ha sopat bort gruset sedan vintern. Hela banan var i alla fall full av punkteringsgrus så det var bara att ta bilvägen. Cykelbanan mellan Falun och Borlänge längs 293 duger än så länge utmärkt att cykla på men börjar visa tendenser till att få en del bulor. Nedför Gamla berget blir det bilvägen, för farligt att cykla fort där med alla utfarter. På andra ställen här omkring kan det vara mycket folk som går i bredd med barnvagn, går själva på ena sidan med vovven på andra sidan osv. Så mycket folk att det blir för ryckigt att ligga på cykelbanan.
 
Alla hatar landsvägscyklister
Ligga på cykelbanan, now we're talking :sneaky:
Jo, som du förstår blir det mycket springande in i buskarna när det kommer folk ;)

Skämt åtsido så har jag slutat att ha min Garmin på i stan. Ser cykelbanan ut ur stan som transport och börjar träningspasset utanför stadsskyltarna. Mycket lugnare för alla så och man visar hänsyn mot andra trafikanter på cykelbanan.
 

Freddie L

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Jo, som du förstår blir det mycket springande in i buskarna när det kommer folk ;)

Skämt åtsido så har jag slutat att ha min Garmin på i stan. Ser cykelbanan ut ur stan som transport och börjar träningspasset utanför stadsskyltarna. Mycket lugnare för alla så och man visar hänsyn mot andra trafikanter på cykelbanan.
Ok! Det är det helt självklara, hur kan man ens komma på tanken att träna bland folk. Försiktig uppvärmning på väg ut, nedvarvning på väg hem. Det kanske är lätt att säga när man bor i provinsen, men jag tog det också väldigt försiktigt när jag regelbundet cyklade Särö-banan förr. Man får anpassa sig en gnutta.
 
Alla hatar landsvägscyklister
Irriterande:
1. Folk som försöker cykla 40 km/h inne i stan i rusningstrafik
2. Folk som inte klarar cykla snabbare än 40 km/h på 70-väg

Men...men ...men....så är det bara.
 

Örjan Lax

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Irriterande:

1. Folk som skriver inlägg om irritation över vissa cyklisters beteenden.
2. Folk som skriver inlägg om irritation över vissa bilisters beteenden.
 
Alla hatar landsvägscyklister
vajjade till vid ett potthåll(ej kraftigt eller mycket enl mig) när jag lvg cyklade, då kom en lång tutning och en cab chevrolet med 3 barn en mamma och antagligen pappan som körde om.....han skrek va faaaan håller du på med jävla bög?
har de senaste 5 åren märkt en lägre tolerans / ökad irritation mot mig som cyklist. blivit nedsprutad med spolarvätska nerprejad och bilar som kör alldeles för fort. jag bor ej i sthlm utan på landet.
 

simhall

Medlem
Alla hatar landsvägscyklister

clnr

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Eftersom bilisten hade kniv på sig och valde att lösa diskussionen genom att knivhugga motparten får vi kanske anta att detta inte representerar den genomsnittlige bilisten utan snarare handlar om en person som väljer att hantera (alla) sina konflikter med våld.
 

Egghead

Ny medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Erik Helmerson verkar fortfarande vara kränkt över att det fanns personer som inte tyckte att hans fylle-tweet från i somras, som var starten till den här tråden, kvalade in som ett skämt:

 
Senast ändrad:

ooms

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Erik Helmerson verkar fortfarande vara kränkt över att det fanns personer som inte tyckte att hans fylle-tweet från i somras, som var starten till den här tråden, inte kvalade in som ett skämt:

Och jag är kränkt över att folk postar länkar till DN:s betalväggar!
 

mkallstrom

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Erik Helmerson verkar fortfarande vara kränkt över att det fanns personer som inte tyckte att hans fylle-tweet från i somras, som var starten till den här tråden, inte kvalade in som ett skämt:

Han verkar ärligt talat inte fatta varför cyklister hade problem med hans tweet.
 

.A.

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Det är jobbigt när människor först inte förstår att det var ett skämt och sedan inte skrattar när han säger att det var det.

DN:s ledarredaktion har haft mycket stor personalomsättning de senaste åren. Kanske är EH bara rädd att förlora jobbet. (Äbaskoja 😂)
 

Egghead

Ny medlem
Alla hatar landsvägscyklister
ja det kan väl inte vara såå svårt att göra en skärmdump...
Förmodligen kränker jag någons immateriella rättigheter när jag lägger in texten till krönikan här. Men hellre det än forumedlemmar som blir kränkta av betalvägger ;-). Håll till godo!

Hur blev vi så överkänsliga mot humor? Många verkar älska att bli hyperkränkta och kräva största möjliga tystnad. Frågan är vad den reflexen gör med ett samhälle.

Häromveckan sammanfördes två komikergenerationer, Simon Gärdenfors och Adde Malmberg, i SVT-serien ”Mötet”. Malmberg är känd från den svenska ståuppkomikens barndom. Gärdenfors – bland annat – för låten med den subtila titeln ”Knulla barn”, som gjorde skandal för två år sedan.

Några saker som Malmberg framförde är typiska för debatten om humor och vad som får och inte får sägas i det här landet: Han tycker inte ”Knulla barn” är rolig. Han förstår inte vad den har för syfte. Det eventuella skämtet ”tar inte ställning mot övergrepp”, säger han.

Malmberg vill förstås väl, men han går i en enkel fälla. Det han inte tycker är roligt, det är inte roligt. Och eftersom det dessutom förolämpar folk – varför ska det då alls finnas?

Nyligen skrev Aftonbladets Johanna Frändén en krönika med rubriken ”Vad mer får man inte skämta om?”. Texten lyfter fram ”vikten att få skoja om precis allt, också på liv och död”. Frändén gör en observation: Allt fler tycks ha tappat förmågan att skratta åt sig själva. De blir arga och kränkta i stället.

Vi bör börja fråga oss vad det gör med ett samhälle.

Alltid när någon känner sig drabbad av humor infinner sig ett givet, slitet argument: ”Men ta ditt skämt och byt ut medelålders män, feminister, landsvägscyklister eller allergiker mot judar – är det lika roligt då? Om det nu inte finns några gränser, får man skämta om Förintelsen?”

Det finns flera svar på det. Ett är att jämförelsen mycket ofta haltar eftersom det ännu inte finns någon som i närtid byggt upp utrotningsläger specifikt för medelålders män, feminister, landsvägscyklister eller allergiker.

Ett annat är att ja, man får skämta om judar, det måste man få. Men då måste man också gå med öppna ögon in i risken att bli dömd – inte av en domstol utan av människor i ens omgivning som kanske tycker att man är en ganska smaklös typ.

Sedan har vi den märkliga åsikten att ett skämt om en företeelse skulle legitimera hat eller hets mot den företeelsen. Och ja, att skratta åt någon kan vara en form av grymhet, men det måste inte vara det. Att det ibland kan vara svårt att dra gränsen är inte synonymt med att skämt om din grupp alltid är hat. Det kan också handla om att du bör jobba lite med din självdistans.

Det finns en riktigt allvarlig aspekt av den grasserande humorfobin, och det är att den inte är ett isolerat fenomen.

Kränkthetsartilleriet beskjuter hela det kulturella fältet: Den konsten är olämplig på grund av sexism. Den filmen borde stoppas eftersom den är gjord av fel människor. Den låten måste bort från Spotify för att texten, upphovspersonen eller artisten på något sätt är misshaglig.

Och det kommer från många håll. Religiösa värnar sina heliga skrifter, delar av vänstern är hyperkänslig för allt som andas exkludering, SD-sfären med omnejd inte bara jagar komiker som driver med dem, de mullrar också om diverse förgriplig ”menskonst”. Och så har vi hela kopplet influerare som sitter med ett vibrerande finger över tangentbordets enterknapp och formligen febrar efter att någon ska råka försäga sig så att de kan avfyra hela arsenalen av indignationsmissiler.

Var finns motståndet? Inte minst många inom vänstern borde ju bli tokiga när prydheten och korrektheten lägger sig som en död McCarthy-hand över kulturen. Var det inte just detta ni gjorde uppror mot på 60-talet?

I slutet av programmet ”Mötet” konfronteras Adde Malmberg med ett av sina egna skämt, som gick ut på att en svart man i publiken var misstänkt välgödd för att komma från Eritrea. Men mannen skrattade ju själv!

Och ja, det visar två saker: Dels att de humorns gränser vi sätter upp alltid är mer subjektiva än vi vill erkänna – vi vill ju göra dem till allmänt rättesnöre. Dels att det ofta är oerhört svårt att fastslå vem som är ”offer” för ett skämt. Om bara en liten minoritet cyklister eller allergiker blir upprörda – varför ska man då lyssna mer på dem än på de många i respektive grupp som gillade skämtet?

I vintras sa den brittiska komikern Ricky Gervais en sak i tidningen Spectator som jag burit med mig: ”Jag brukar utmana folk att dra ett skämt som inte är kränkande, och så hittar jag något kränkande i det”. Och ja, alla kan bli kränkta av allt, alla kan gosa in sig i drevets och kränkthetens härlighet. Och alla tycker de att just deras grupp är extra utsatt och därför extra olämplig att skämta om, och alla tycker de sig ha så goda skäl att tycka just så.

”Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?” ”Ja, inte min pappa i alla fall, efter den tredje stroken går han ingenstans.” ”Vet du vad 57:an sa till löjtnanten?” ”Va, driver du med våra blå gossar och flickor som riskerar livet varje dag för att du ska få skoja om 57:an?” ”Det var Bellman, en rysk och en tysk...” ”Jaha, skrattar vi åt nationella stereotyper nu plötsligt?”

Ni ser vad som blir resultatet? Om man inte får dra skämt som riskerar att kränka folk kommer vi inte att ha några skämt kvar. Alls. Bokstavligen.

Tack och lov kommer det knappast att hända. Jag vill i stället avsluta med en annan spådom. Alla ni som tycker att man inte ska skämta om just ert favoritämne, och som därmed gör all humor alltmer laddad: Var beredda. Er snörpiga tes kommer att föda en antites. Det ligger i människans natur att göra fadersuppror. Vi kommer att se en ny generation komiker och hobbyhumorister som älskar att spränga alla de tabun ni så nogsamt satt upp. Det kommer att hagla skämt som skulle få Ricky Gervais och Simon G att rodna och kippa efter luft.

Och det är till stor del ert fel. Det är humor.
 

torsten-var-namnet

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
vajjade till vid ett potthåll(ej kraftigt eller mycket enl mig) när jag lvg cyklade, då kom en lång tutning och en cab chevrolet med 3 barn en mamma och antagligen pappan som körde om.....han skrek va faaaan håller du på med jävla bög?
har de senaste 5 åren märkt en lägre tolerans / ökad irritation mot mig som cyklist. blivit nedsprutad med spolarvätska nerprejad och bilar som kör alldeles för fort. jag bor ej i sthlm utan på landet.
borde vara körkort på att vara vårdnadshavare!
 

.A.

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Ur Helmerssons ledartext:
"...Och ja, det visar två saker: Dels att de humorns gränser vi sätter upp alltid är mer subjektiva än vi vill erkänna – vi vill ju göra dem till allmänt rättesnöre. Dels att det ofta är oerhört svårt att fastslå vem som är ”offer” för ett skämt. Om bara en liten minoritet cyklister eller allergiker blir upprörda – varför ska man då lyssna mer på dem än på de många i respektive grupp som gillade skämtet?..."

Jag tycker att det låter som en hyggligt bra beskrivning av mobbning. Humor fungerar bäst när den riktas uppåt, mot sig själv eller en grupp man själv är del i. Annars är risken stor att det blir väldigt fel. Sedan undrar jag varför han inte fick med mimare i texten.
 

kais01

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Förmodligen kränker jag någons immateriella rättigheter när jag lägger in texten till krönikan här. Men hellre det än forumedlemmar som blir kränkta av betalvägger ;-). Håll till godo!

Hur blev vi så överkänsliga mot humor? Många verkar älska att bli hyperkränkta och kräva största möjliga tystnad. Frågan är vad den reflexen gör med ett samhälle.

Häromveckan sammanfördes två komikergenerationer, Simon Gärdenfors och Adde Malmberg, i SVT-serien ”Mötet”. Malmberg är känd från den svenska ståuppkomikens barndom. Gärdenfors – bland annat – för låten med den subtila titeln ”Knulla barn”, som gjorde skandal för två år sedan.

Några saker som Malmberg framförde är typiska för debatten om humor och vad som får och inte får sägas i det här landet: Han tycker inte ”Knulla barn” är rolig. Han förstår inte vad den har för syfte. Det eventuella skämtet ”tar inte ställning mot övergrepp”, säger han.

Malmberg vill förstås väl, men han går i en enkel fälla. Det han inte tycker är roligt, det är inte roligt. Och eftersom det dessutom förolämpar folk – varför ska det då alls finnas?

Nyligen skrev Aftonbladets Johanna Frändén en krönika med rubriken ”Vad mer får man inte skämta om?”. Texten lyfter fram ”vikten att få skoja om precis allt, också på liv och död”. Frändén gör en observation: Allt fler tycks ha tappat förmågan att skratta åt sig själva. De blir arga och kränkta i stället.

Vi bör börja fråga oss vad det gör med ett samhälle.

Alltid när någon känner sig drabbad av humor infinner sig ett givet, slitet argument: ”Men ta ditt skämt och byt ut medelålders män, feminister, landsvägscyklister eller allergiker mot judar – är det lika roligt då? Om det nu inte finns några gränser, får man skämta om Förintelsen?”

Det finns flera svar på det. Ett är att jämförelsen mycket ofta haltar eftersom det ännu inte finns någon som i närtid byggt upp utrotningsläger specifikt för medelålders män, feminister, landsvägscyklister eller allergiker.

Ett annat är att ja, man får skämta om judar, det måste man få. Men då måste man också gå med öppna ögon in i risken att bli dömd – inte av en domstol utan av människor i ens omgivning som kanske tycker att man är en ganska smaklös typ.

Sedan har vi den märkliga åsikten att ett skämt om en företeelse skulle legitimera hat eller hets mot den företeelsen. Och ja, att skratta åt någon kan vara en form av grymhet, men det måste inte vara det. Att det ibland kan vara svårt att dra gränsen är inte synonymt med att skämt om din grupp alltid är hat. Det kan också handla om att du bör jobba lite med din självdistans.

Det finns en riktigt allvarlig aspekt av den grasserande humorfobin, och det är att den inte är ett isolerat fenomen.

Kränkthetsartilleriet beskjuter hela det kulturella fältet: Den konsten är olämplig på grund av sexism. Den filmen borde stoppas eftersom den är gjord av fel människor. Den låten måste bort från Spotify för att texten, upphovspersonen eller artisten på något sätt är misshaglig.

Och det kommer från många håll. Religiösa värnar sina heliga skrifter, delar av vänstern är hyperkänslig för allt som andas exkludering, SD-sfären med omnejd inte bara jagar komiker som driver med dem, de mullrar också om diverse förgriplig ”menskonst”. Och så har vi hela kopplet influerare som sitter med ett vibrerande finger över tangentbordets enterknapp och formligen febrar efter att någon ska råka försäga sig så att de kan avfyra hela arsenalen av indignationsmissiler.

Var finns motståndet? Inte minst många inom vänstern borde ju bli tokiga när prydheten och korrektheten lägger sig som en död McCarthy-hand över kulturen. Var det inte just detta ni gjorde uppror mot på 60-talet?

I slutet av programmet ”Mötet” konfronteras Adde Malmberg med ett av sina egna skämt, som gick ut på att en svart man i publiken var misstänkt välgödd för att komma från Eritrea. Men mannen skrattade ju själv!

Och ja, det visar två saker: Dels att de humorns gränser vi sätter upp alltid är mer subjektiva än vi vill erkänna – vi vill ju göra dem till allmänt rättesnöre. Dels att det ofta är oerhört svårt att fastslå vem som är ”offer” för ett skämt. Om bara en liten minoritet cyklister eller allergiker blir upprörda – varför ska man då lyssna mer på dem än på de många i respektive grupp som gillade skämtet?

I vintras sa den brittiska komikern Ricky Gervais en sak i tidningen Spectator som jag burit med mig: ”Jag brukar utmana folk att dra ett skämt som inte är kränkande, och så hittar jag något kränkande i det”. Och ja, alla kan bli kränkta av allt, alla kan gosa in sig i drevets och kränkthetens härlighet. Och alla tycker de att just deras grupp är extra utsatt och därför extra olämplig att skämta om, och alla tycker de sig ha så goda skäl att tycka just så.

”Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?” ”Ja, inte min pappa i alla fall, efter den tredje stroken går han ingenstans.” ”Vet du vad 57:an sa till löjtnanten?” ”Va, driver du med våra blå gossar och flickor som riskerar livet varje dag för att du ska få skoja om 57:an?” ”Det var Bellman, en rysk och en tysk...” ”Jaha, skrattar vi åt nationella stereotyper nu plötsligt?”

Ni ser vad som blir resultatet? Om man inte får dra skämt som riskerar att kränka folk kommer vi inte att ha några skämt kvar. Alls. Bokstavligen.

Tack och lov kommer det knappast att hända. Jag vill i stället avsluta med en annan spådom. Alla ni som tycker att man inte ska skämta om just ert favoritämne, och som därmed gör all humor alltmer laddad: Var beredda. Er snörpiga tes kommer att föda en antites. Det ligger i människans natur att göra fadersuppror. Vi kommer att se en ny generation komiker och hobbyhumorister som älskar att spränga alla de tabun ni så nogsamt satt upp. Det kommer att hagla skämt som skulle få Ricky Gervais och Simon G att rodna och kippa efter luft.

Och det är till stor del ert fel. Det är humor.
ja det var ju inte någon större förlust att eventuellt missa det där. ämnet är bra, likaså i stort slutsatserna.

men den osammanhängande och snuttifierade framställningen dödar ju allt intresse för vad karln har att säga.
 
Alla hatar landsvägscyklister
ok då är det ok att prejja cyklister spruta spolarvätska skrika bög o annat.... det räknas väl som humor
då e jag humorlös hellre..... hot hat kränkningar kan aldrig vara ok
 

Makten

Aktiv medlem
Alla hatar landsvägscyklister
Förmodligen kränker jag någons immateriella rättigheter när jag lägger in texten till krönikan här. Men hellre det än forumedlemmar som blir kränkta av betalvägger ;-). Håll till godo!

Hur blev vi så överkänsliga mot humor? Många verkar älska att bli hyperkränkta och kräva största möjliga tystnad. Frågan är vad den reflexen gör med ett samhälle.

Häromveckan sammanfördes två komikergenerationer, Simon Gärdenfors och Adde Malmberg, i SVT-serien ”Mötet”. Malmberg är känd från den svenska ståuppkomikens barndom. Gärdenfors – bland annat – för låten med den subtila titeln ”Knulla barn”, som gjorde skandal för två år sedan.

Några saker som Malmberg framförde är typiska för debatten om humor och vad som får och inte får sägas i det här landet: Han tycker inte ”Knulla barn” är rolig. Han förstår inte vad den har för syfte. Det eventuella skämtet ”tar inte ställning mot övergrepp”, säger han.

Malmberg vill förstås väl, men han går i en enkel fälla. Det han inte tycker är roligt, det är inte roligt. Och eftersom det dessutom förolämpar folk – varför ska det då alls finnas?

Nyligen skrev Aftonbladets Johanna Frändén en krönika med rubriken ”Vad mer får man inte skämta om?”. Texten lyfter fram ”vikten att få skoja om precis allt, också på liv och död”. Frändén gör en observation: Allt fler tycks ha tappat förmågan att skratta åt sig själva. De blir arga och kränkta i stället.

Vi bör börja fråga oss vad det gör med ett samhälle.

Alltid när någon känner sig drabbad av humor infinner sig ett givet, slitet argument: ”Men ta ditt skämt och byt ut medelålders män, feminister, landsvägscyklister eller allergiker mot judar – är det lika roligt då? Om det nu inte finns några gränser, får man skämta om Förintelsen?”

Det finns flera svar på det. Ett är att jämförelsen mycket ofta haltar eftersom det ännu inte finns någon som i närtid byggt upp utrotningsläger specifikt för medelålders män, feminister, landsvägscyklister eller allergiker.

Ett annat är att ja, man får skämta om judar, det måste man få. Men då måste man också gå med öppna ögon in i risken att bli dömd – inte av en domstol utan av människor i ens omgivning som kanske tycker att man är en ganska smaklös typ.

Sedan har vi den märkliga åsikten att ett skämt om en företeelse skulle legitimera hat eller hets mot den företeelsen. Och ja, att skratta åt någon kan vara en form av grymhet, men det måste inte vara det. Att det ibland kan vara svårt att dra gränsen är inte synonymt med att skämt om din grupp alltid är hat. Det kan också handla om att du bör jobba lite med din självdistans.

Det finns en riktigt allvarlig aspekt av den grasserande humorfobin, och det är att den inte är ett isolerat fenomen.

Kränkthetsartilleriet beskjuter hela det kulturella fältet: Den konsten är olämplig på grund av sexism. Den filmen borde stoppas eftersom den är gjord av fel människor. Den låten måste bort från Spotify för att texten, upphovspersonen eller artisten på något sätt är misshaglig.

Och det kommer från många håll. Religiösa värnar sina heliga skrifter, delar av vänstern är hyperkänslig för allt som andas exkludering, SD-sfären med omnejd inte bara jagar komiker som driver med dem, de mullrar också om diverse förgriplig ”menskonst”. Och så har vi hela kopplet influerare som sitter med ett vibrerande finger över tangentbordets enterknapp och formligen febrar efter att någon ska råka försäga sig så att de kan avfyra hela arsenalen av indignationsmissiler.

Var finns motståndet? Inte minst många inom vänstern borde ju bli tokiga när prydheten och korrektheten lägger sig som en död McCarthy-hand över kulturen. Var det inte just detta ni gjorde uppror mot på 60-talet?

I slutet av programmet ”Mötet” konfronteras Adde Malmberg med ett av sina egna skämt, som gick ut på att en svart man i publiken var misstänkt välgödd för att komma från Eritrea. Men mannen skrattade ju själv!

Och ja, det visar två saker: Dels att de humorns gränser vi sätter upp alltid är mer subjektiva än vi vill erkänna – vi vill ju göra dem till allmänt rättesnöre. Dels att det ofta är oerhört svårt att fastslå vem som är ”offer” för ett skämt. Om bara en liten minoritet cyklister eller allergiker blir upprörda – varför ska man då lyssna mer på dem än på de många i respektive grupp som gillade skämtet?

I vintras sa den brittiska komikern Ricky Gervais en sak i tidningen Spectator som jag burit med mig: ”Jag brukar utmana folk att dra ett skämt som inte är kränkande, och så hittar jag något kränkande i det”. Och ja, alla kan bli kränkta av allt, alla kan gosa in sig i drevets och kränkthetens härlighet. Och alla tycker de att just deras grupp är extra utsatt och därför extra olämplig att skämta om, och alla tycker de sig ha så goda skäl att tycka just så.

”Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?” ”Ja, inte min pappa i alla fall, efter den tredje stroken går han ingenstans.” ”Vet du vad 57:an sa till löjtnanten?” ”Va, driver du med våra blå gossar och flickor som riskerar livet varje dag för att du ska få skoja om 57:an?” ”Det var Bellman, en rysk och en tysk...” ”Jaha, skrattar vi åt nationella stereotyper nu plötsligt?”

Ni ser vad som blir resultatet? Om man inte får dra skämt som riskerar att kränka folk kommer vi inte att ha några skämt kvar. Alls. Bokstavligen.

Tack och lov kommer det knappast att hända. Jag vill i stället avsluta med en annan spådom. Alla ni som tycker att man inte ska skämta om just ert favoritämne, och som därmed gör all humor alltmer laddad: Var beredda. Er snörpiga tes kommer att föda en antites. Det ligger i människans natur att göra fadersuppror. Vi kommer att se en ny generation komiker och hobbyhumorister som älskar att spränga alla de tabun ni så nogsamt satt upp. Det kommer att hagla skämt som skulle få Ricky Gervais och Simon G att rodna och kippa efter luft.

Och det är till stor del ert fel. Det är humor.
Utmärkt text med många bra poänger, tycker jag. Däremot skämtas det väl knappast om cyklister?
 
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer