Varför ska enduro tävlingscyklar anpassas till stigcyklande motionärer?
Jag körde tidigare en HD4 som faktiskt vann EWS och kör nu en Ripmo V1 som också tävlat i EWS. Det var cyklar som funkar till såväl enduro (back in the days) som till stigcykling i Sverige. Nu ska allt optimeras så extremt för ett smalt område. En endurocykel nu fungerar i princip bara för att tävla med i enduro. Som jag skrev är det väl egentligen inget problem eftersom det finns massa andra typer av cyklar men det känns som att det riskerar (eller redan gjort) grenen Enduro mindre relevant imho.
Förstår din poäng men provat någom av cyklarna du syftar på? Som jag förstår det har Ibis kört 168 slag bak på Ripmon länge. Eller det var lögn. Iaf kört 216x63 dämpare, ingen aning om de har speciallänkage eller inte men går att få till på de flesta storlekar. Vilket i längsta utförandet ger 168mm slag.
Har inte provat någon brutal Enduro med 63 grader gaffelvinkel och över 500mm reach i Large men är rätt säker på att det inte är för mig. Har kört min Ripmo V1 med angle set (65 graider) i lite olika Bike Parks och tycker inte att jag behöver mer slag, samtidigt fungerar den bra hemma då den är så trampeffektiv.
Ingen aning om vad du kör för size normalt men reach kan man fortsatt välja så ser inte att det är ett jätteproblem så länge man inte är kort då Canyons minsta storlek med 455 reach är den som jag valt och är 178cm.
En downcountry är för mig den ultimata skogslekar-hojen. Snabb uppför som en XC o kapabel nerför som en Trail säger dom och jag håller i princip med. Att sedan downcountry verkar vara nutidens XC är en annan sak. Se bara på nya Scott Spark RC med 120/120 numera.
