En viktig sak som glöms bort i dessa diskussioner är att Naturvårdsverket, som är den myndighet sätter regelverket för den grundläggande myndighetsutövningen, är tydliga med att cyklism ska bedömas på samma grunder som vandring. Då blir det skevt att förbjuda den ena utan att ha ordentlig forskning att luta sig emot. Som referens har både Norska och Finska myndigheter tittat på frågan och valt att öppna upp mer för cykling.
Tittar man på den här typen av diskussioner blir det ofta en massa killgissningar från alla håll. Man tappar lätt bort sig eftersom det saknas samsyn i vad man egentligen diskuterar. Jag tror att ämnet tjänar på att man försöker bena ut detta, och jag tänker att det till syvende och sist handlar om skador och störningar. (Skadebegreppet gjorde jag ett försök att bena ut i ett tidigare inlägg.)
Störningsbegreppet är ännu knepigare att reda ut. Men jag kastar ut ett embryo till diskussion:
1. "Du ser inte ut som jag"
Folk är ju som bekant kapabla att störa sig på precis vadsomhelst. Och extra lätt är det att känna sig störd över någon som inte är precis som en själv. Vad som kategoriseras som "intolerans" eller ej är en flytande skala beroende på vem man frågar. En myndighet behöver dock vara överförsiktig att inte hamna där.
2. Beteenden som stör människor
Sen finns det mellanmänskliga störningar som är enklare att enas kring, som lösspringande hundar på badstranden och boomblasters på fjällvandringen. Eller cyklister som inte passerar på ett ansvarsfullt sätt. Här landar det ofta i människors utgångspunkt, se punkt ett. Känner man liten gemenskap ropar man snart på förbud. Känner man stor gemenskap yrkar man på att det framförallt behövs attityd- och beteendeförändringar. Det här är en superknivig fråga, för vi kan inte lösa all världens problem med förbud, och vi vet att det finns de som har svårt att visa hänsyn för andra.
3. Störningar för djurlivet
Återigen en bedömningsfråga. Det finns de som helst skulle spärra av naturen helt och låta djurlivet sköta sig själva. Andra skulle gärna spärra av det helt, utom när de själva vill jaga, osv i någon slags fallande/stigande skala där man till slut landar i någon version av allemansrätten.
Om vi tittar på sista kategorin ovan måste jag erkänna att jag tycker att argumenten för cyklismens störning av renskötseln känns något krystade. Argumenten som framförs är att: A) Renarna är som mest lättstörda under senvåren när de kalvar. Men under den perioden går det inte att cykla i fjällen, det är för slaskigt. B) Att cyklister kommer så fort och tyst att de överraskar renarna. På något sätt har man resonerat sig fram till att cyklister helt saknar omdöme och ansvarskänsla. På fjället går det faktiskt inte särskilt fort, och man ser renarna i god tid. Det är bara att sakta in och stanna tills "kontakt är etablerad", precis som vid vilken passage som helst. Jag inbillar mig inte att det alltid är friktionsfritt, men argumenten känns mer som att de bottnar i konflikter med skoteråkare.
Min personliga åsikt är att svepande förbud är slapp och lat myndighetsutövning. Ta isälvsdalen som exempel. Det är helt självklart att man inte ska cykla i backen ovanför Kungens Jaktstuga, stigen är lika delar stig som bäck. Marken är så känslig att man borde bygga en trappa där. Solklart förbud. Själva platån liknar mer en stenstrand, passager på stigen medför ingen skada, den är stenhård. Här finns väldigt lite växtlighet, men den som finns är såklart mycket känslig. Jag kan absolut förstå att man har valt att förbjuda cykling utanför stig här, tycker inte man behöver gå utanför heller. Så långt inga större konstigheter tycker jag. Men den längsta delen av sträckningen i kilometer är från parkeringen upp till Isälvsdalen. Större delen av den här rundan tillbringar man alltså på ett 1,5 m brett fyrhjulingspår, över myren är det spångat brett som en brygga. Jag kan inte hur jag än försöker se varför det är problematiskt att cykla på den sträckan. Varför ska det då vara förbjudet?
www.svt.se
