Alltså, jag har verkligen försökt sätta mig in i det här med geometri men förstår fortfarande inte riktigt vad de olika måtten ger för olika egenskaper, vad som skiljer äldre och yngre hojar från varandra geometrimässigt. Har någon en bra genomgång (inte bara en massa mått och sätt att mäta) så är jag supertacksam.
Jag vet inte jättemycket men kul fråga! Min bild är att gamla cyklar har mycket frigång för däcken vilket ger långa sadelstag vilket enligt allmän internetkunskap ger en lite stabilare/sävligare gång. De har också vanligtvis flackare styrvinkel vilket också ger stabilare gång och en längre hjulbas som i viss mån kan minska känslan av att riskera att gå över styret.
Sedan blir det komplicerat. Beroende på gaffelns rake får man olika trail. Rake är svårt att mäta om man inte har en bra kamera och typ Photoshop eller något annat program.
Om man har kort trail blir styrningen kvick, ”nervös” eller responsiv. Jan Heine förespråkar det eftersom det gör att man kan väja för potthål etc enklare. Generell internetkunskap säger snarare att hög trail är bra för då går cykeln ”som på räls” och går rakt fram oavsett vad man cyklar genom.
Styrvinkeln samspelar med raken och ger mer eller mindre Wheel flop. Det är effekten man kan känna på vissa cyklar där man har som ”styrservo”. Cykeln är stabil i en rak linje men om man lutar sig eller svänger mycket blir det självförstärkande och man dras in i kurvan. Om man har en cykel med hög trail och flack vinkel bör wheel flop öka om jag inte tänker fel. För att kunna styra de väldigt rikningsstabila high-trail-cyklarna blir styrena bredare för att få mer hävstång.
En längre styrstam ger vad jag förstår en på ett sätt stabilare cykel eftersom kroppens tyngd gör att styrstammen vill vara rak. Som en pendel som vill återgå till mittenläget. En kort styrstam ska vad jag förstår underlätta svängar eftersom det blir mer som en ratt än som en pendel.
Låg trail-cyklar blir stabilare med packning på styret. (Tex Bromton har väldigt låg trail men blir mycket lättare att cykla på med deras klassiska fram-väska).
Breda däck ger något trögare styrning iom mer kontaktyta (förenklat). Men oklart om det är något man märker.
Jag tenderar att föredra en kvick racer med lägre trail än exv en trail-mtb eftersom jag upplever att trail mtb är slöa oftast men ibland oförutsägbara.
Under historien är min bild att man först hade flacka styrvinklar, gott om utrymme för däck och långa kedjestag med syftet att få en stabil cykel som klarade allt grus som fanns på den tiden. Därefter (ca tidigt 1970-tal) blev det mer asfaltfokus. Tighta däckutrymmen, brantare vinklar, nervöst som ett rådjur på 90-talet. Sedan kom gravel-trenden med bredare däck. Geometrin är dock lite annorlunda än på 60-talet. Nu handlar det mer om breda styren och high trail och korta kedjestag.