Jag kom som sagt iväg på en halvtimmes tur i närområdet igår lunch. Grusväg varvat med lite asfalt och även en rejält rotig stig.
Känslan? Överlag kändes hojen riktigt lekfull, lätthanterlig och lättrullad. Styret som jag haft funderingar på många gånger var inte alls dumt faktiskt, framförallt i bocken kändes positionen helrätt och stabil. Uppe på hoodsen var lite konstigare till en början eftersom de är så vinklade, men det var inte en så stor grej när jag väl kom igång.
(Väntar med styrlinda tills jag är helt nöjd med bromshandtagens position)
Även kedjelinjen klarade sig. Jag var tvungen att lämna kvar en 1 mm spacer på drivsidan av vevpartiet, annars hade även de nya kortare klingbultarna gått i ramen. God damn you, 130 bcd. Det knorrade en del på lättaste, men hoppade aldrig. Jag hade slarvat lite med justeringen, men det var lätt att fixa.
Något som jag inte hade tänkt på tidigare var hur minimalt med plats mellan häl och bakbroms det var när jag körde med spd. Tur att jag inte är så storfotad, för det var väl en cm marginal ungefär...
(Känsliga läsare varnas för orakade ben)
På tal om bromsarna. Nej cantisarna ger inte nån fantastisk bromskraft, men tillräckligt för hur jag kommer använda cykeln. Förhoppningsvis bättrar det sig ytterligare lite när jag sliter in dem.
Rapp och i sitt rätta element på grusvägen. Sista etappen var dock tidigare nämnda rotiga stig och där får jag väl erkänna att jag saknade min riktiga stigcykel lite. Men kul med lite utmaning!
Betyget? Med beröm godkänt! Riktigt lekfull och kompetent i sitt rätta element, som är det den kommer gå i klart mest.
Det enda som återstår nu är att summera kostnaderna. Och att ha riktigt kul på en ”ny” hoj!
