Precis, en racerapport vore koolt
På någon läsares enträgna begäran försöker jag nedan redovisa MINA upplevelser av årets Epic Gran Canaria.
Brukar kunna anmäla sig från oktober/november typ. BlackFriday erbjudande nappade jag på. Anmäler man sig tidigt ingår en cykeltröja i den storlek man själv väljer. Ett år bara T-tröja. I år fanns även bibs i matchande färg att köpa för 24 Euro. Det fattade inte jag eftersom det stod shorts på beställningssidan. Mailade senare och fick klart att det var riktiga cykelbyxor och beställde då två par att betala vid nummerlappsutlämningen. Röda så de kommer att matcha min Mora CK tröja och tidigare Epic tröjor jag fått.
Hämtade i fredags ut påsen med nummerlapp/chip, cykeltröja, bandana, enkla öronsnäckor och i min påse låg även ett par bibs. Tjejerna frågade inte efter betalning för bibsen så jag tänkte…..”jag provar dem först”, hade dagen till ära kostat på mig rena kallingar. L passade bra på tjockisen. Gick tillbaka till sekretariatet och skulle betala bibsen och fråga efter det andra paret. Då hävdade chefen för Epic (börjar känna honom nu) att bibsen i påsen var en gåva till mig från sponsorn!!!!! Andra paret ville de ha 24€ för kontant. Jag som är sparsam ,enligt frugan snål, blev ju överlycklig. Bibs o tröja till ett värde motsvarande anmälningsavgiften helt gratis. Gemytlig stämning och lagom varmt där nere vid RIU Hotel Dunas Maspalomas med utsikt över sanddyner och havet. Hade stämt träff med några andrar Svenskar och andra kompisar för att efter nummerlapparna ladda med Asiatisk buffe´ på restaurang Inovador. Håller på att bli tradition. 15€ + dryck. Bara att beställa in rätt efter rätt tills man rullar fram.
Lördag morgon upp strax efter 6 för stadig frukost.
75 cl cola i extra flaska som jag dumpade före start. Liten flaska med lite vatten och ett par coffeingel som jag fick köpa billigt av M2 förra veckan. Stora cykelflaskan med bara pulver avsedd att vätska upp efter första korta etappen som har mål vid Chima Petro Gonsales. (Ayagauresklättringen)
Endast tunn vindjacka som förstärkningsplagg. Behövdes redan när jag i gryningen lämnade lägenheten i Sonnenland för att rulla till hotellet där vi hämtade grejerna dagen före.
Glada hej, hello, bueno dias, chiao till de jag känner sedan tidigare. Stötte även på några andra Dalmasar som jag nu känner bättre. Mycket trevligt.
Alla måste sätta sin signatur under startnumret på en stor glasvägg. Epic försöker att få oss att känna oss som proffs. Didi (yngre Spansk upplaga) springer omkring med eldgaffel. Hög rytmisk musik. Mängder med förväntansfulla cyklister. Cyklisterna förväntas inför start 8:30 ställa upp sig i ett långt brett led i den takade gången mellan de två huskropparna. Gången fungerar även som väg ner till sanddynerna. Blir riktigt trångt. Över 400 hundra anmälda. Hotellgästerna kommer inte fram. Vakter försöker göra det framkomligt för hotellgästerna genom att mota undan oss cyklister någon liten bit. Även detta flyter på utan problem. På tal om FLYTER……. återkommer om det. Chippolini är vist med även i år och får stå långt fram. Lika så Aimar Sobeldia som för övrigt blev tvåa totalt. Högljudd speaker presenterar celebriteterna på spanska, engelska och ibland tyska. Typ GCs Vacchi utan lugnande inslag ifrån Adamsson. Slarvas förresten betänkligt med både hjälmregler och strumplängd och färg här nere. Lite obehagligt faktiskt.
Så äntligen är kl 8:30 och vi rullar iväg på exakt tid. Bara en sån sag!!! Masterstart ner till Aqualand där första tidtagningen börjar. Numer startar klockan när varje cyklist rullar över ”mattan”. Tidigare startade klockan när förste man passerade startlinjen. Jag har varit mycket fokuserad hela vägen för att inte trassla in mig i andra cyklister. 400 st o så lilla jag som absolut inte får vurpa mer. Hejar på de kompisar jag inte tidigare sett men stirrar hela tiden rakt fram. Är så fokuserar att jag knappt märker att det börjar regna. Känner igen Chippolini som stannat för att ta på regnjacka. Han verkar ha varit mer avslappnad och noterat att det börjat regna. Märkligt!!!
JAG TROR han bröt där. Regn jö!!!
Jag ligger skapligt långt fram ändå för att försöka hitta ryggar som passar mig första ca 8 km som består av 2-3% stigning. Pulsen går obönhörligt upp och närmar sig tröskel. Just som stigningen börjar vid Stellans Corner går jag lite åt sidan för att försöka få ner pulsen något slag innan det jobbiga börjar. Så börjar klättringen. Regnet ökar. Håller koll på effekten för att inte spränga mig. Regnet ökar ännu mer.. Efter kyrkotorget och fiket är det ju kort utför och 90 grader vänster. Bara kloka cyklister i min närhet som tar höjd för hal asfalt. Går bra. Så den korta språngbacken som fixas på stora klingan. Kort utför med skarp sväng igen. Går bra även det. Vägen avstängd. Inga möten. Lägger ner på fegklingan och växlar efterhand ner. Snart är största bak (32) det självklara valet resten av stigningen. Får syn på Tenneriffakillen som vann H60 för två eller tre år sedan. Han var bland de yngsta i H60 då. Nu 63. Jag är 5 år äldre. Han ligger typ 10 cykellängder framför mig. Frestande att försöka ta ikapp men törs inte försöka. Ska ju upp till Ayacata via Soria senare under dagen.
Känns som fler passerar mig i stigningen jämfört tidigare år. Ser hur Tenneriffa når mållinjen några sekunder framför mig. Han kan ha passerat startlinjen något efter mig eftersom han tog ca 40 sekunder på mig där. Musik, bananer, cola, vatten, vitt bröd med Nutella, nötter, godis osv. Har fram till nu varit utan vindjackan. Tar på den. Småregnar och blåser. Vädjar till tävlingsledaren/chefen att stanna till vid Pasito Blanco där sista segmentet startar för att vi ska kunna ta av oss överdragskläder på ett säkert sätt. Visar sig vara omöjligt varför jag tar av jackan innan masterbilen tar oss ner via Montana la Data. Troligen har det strax före regnat betydligt mer här uppe för det forsar i brist på diken lervälling ut över vägen. Hörde om tjej som gick omkull i vällingen längre bak i kön. Ändå körde masterbilen skapligt sakta. Ni som kört här vet att det lutar på bra ner Mot Montana la Data och även efter. Blöt och fartvind utan vindjacka. Fryser men biter ihop. Det är ju årets första tävling. Väjer för sten och grus som spolats ut på vägen. Känner sand mellan fingrar och styre.
Tar oss utan missöden ner till den fantastiska kustvägen som bjuder på värme och uppehåll. Men vist är det otäckt med så stor klunga även i de korta utförsbackarna. Vid Pasito Blanco släpps vi igen. Jag letar ryggar och lyckas rätt bra. Allt emellanåt är det tomt bakom min rygg. Alltså är jag en av de svagare i mellanskiktet. I sista rondellen (El Pajar) före dalgången mot Filipinas/Soria har man stängt av så vi får vara ifred i ytterfil. Bilarna får hålla till i innerfilen.
Rätt tidigt efter rondellen får jag syn på Teneriffa igen. Lägger mig bakom honom. Andra kör om oss. Han gör inga som helst försök att hänga på de som är snabbare. Hmmm. Hur gör jag nu? Jo jag bestämmer mig för att inte försöka gå med de som är snabbare. Han gör inga försök att tvinga fram mig. Blir en riktigt behaglig resa i hans rygg ända till foten av stigningen. Jag tackar för draghjälpen och säger ”Gracias ……Hasta luego” Tack, vi ses senare. Jag är övertygad om att han kommer att vara starkare än mig. Om inte annat över Tauropass. Han ser ut att ha en ”fegklinga ad modum Kroem” fram. Till min förvåning lyckas jag hänga med första biten. Så hör jag hur hans bakväxel börjar väsnas. Nu har det börjat regna igen. Vi möter mängder med vatten som är på väg ner längs vägbanan.. Det är så mycket att vattnet typ svallar. Hans växel strular och väsnas när han ska växla. ”Elväxel” tänker jag som kör med manuell. (Snål)
Hör hur han frågar något till de som står och hejar. Uppfattar ”Aciete de la Cadena” (Kedjeolja). Men ingen har tydligen kedjeolja. Jag börjar hoppas att han ska hitta någon som har kedjeolja ……….. ja det förstår ju vem som helst att jag vill ju inte att han ska behöva irritera sig över missljud resten av sträckan till Auacata (30km). Jag står ut. Det är ju inte min cykel. Det är en av mina konkurrenters cykel. Så äntligen är det en kille med skåpbil vid sidan av vägen som säger si si. Teneriffa stannar och som av en tillfällighet ökar jag effekt och puls något. Tauropass går förvånande bra. Försöker hålla fart. Hör en Skånsk trevlig stämma bakom mig. Det måste vara L som jag kört med tidigare. Han är starkare än mig men faktiskt ännu mer försiktig utför än mig. Jag ropar bekräftande åt honom just som vi passerar en hejarklack från Hedemora/Falun. Jag hoppas få nytta av hans rygg på de kommande plattare partierna längre farm men icke. L körde väldigt klokt ner på den skakiga och grusiga biten ner till korsningen. Jag hittar ibland andra ryggar. Ser inte Teneriffa de gånger jag vänder mig om. Kilometerskyltarna lovar att vi kommer allt närmare Aycata och välbehövlig vila. Är riktigt trött när jag passerar mållinjen. Stannar direkt och tar på vindjackan. Väntar in L som visar sig ha tre sekunder långsammare tid än mig på detta segment. Tror ni håller med om att 3 sekunder på 45 km är väldigt mycket. I alla fall om den långsammare är minst 10 år yngre. Teneriffa passerar även han men inte alls lång efter. Har flera sekunder bättre tid än mig. Han måste ha passerat startlinjen långt efter mig. Kanske därför han inte stressade i dalgången utan var nöjd att ha koll på mig. Hmmmm ändå tog han sig tid att smörja kedjan.
Vid kyrkotorget i Ayacata är det inte lika uppslupen stämning som tidigare år. Folk fryser. En liter tunn Italienare sitter på en bänk och lutar sig mot kyrkoväggen inlindad i aluminiumfilt och en kvinna knådar hans ben i ett försök att få honom varmare. Han skakar hel. Jag frågar om han vill ha varmt kaffe. Inte. Dricker själv kaffe för en gångs skull för att bli varmare. Personalen delar ut papper så vi ska kunna snyta oss och torka av oss i ansiktet. Jag frågar efter en extra pappersbit och visar att jag vill ha den under tröjan. Då sticker de rutinerat till mig en bit wellpapp som jag tar närmast kroppen. Helt perfekt. L och jag tar sällskap ner tillbaka till morgonens startplats. Bio brake efter San Bartolome. Lera vid sidan av vägen som kladdar fast i klossarna. I de flesta korsningar och rondeller på väg ner står det poliser och funktionärer som stoppar bilar så vi inte ska bli hindrade. Vid starten där det är varmare bjuds det på fri massage. Träffar tre kompisar som brutit. Den ene italienare och ett ”hot” i H60. Han menade sig vara för tunn för att klara kylan. Själv stoltserade jag med min bukfetma och påstod stöddigt att sådant här väder har vi nästan jämt i Sverige.
Slutar sexa i H60 och ganska mitt i fältet i totalen första dagen.
Beskriver nog dagens etapp först i morgon för den som står ut. Hoppas jag inte stört i träningen
svenska.yle.fi
