Cykla på natten vid ultradistanscykling

[aben]

Intressant att höra från erfarna långdistanscyklister. Min längsta brevet är 1000km. Då körde vi fort på dagen och sov länge på hotell på natten. Blev 3 x ca 333km i 30km snittfart. Sov ca 7 timmar båda nätterna. Detta var Gamblers1000 i Nevada 2019.

11 h cykling, 7 h sömn. Vad gick resterande 6 timmar till?

 

[BJS]

11 h cykling, 7 h sömn. Vad gick resterande 6 timmar till?

Äta?

 

[MrSthlm]

Enligt min något traumatiska erfarenhet 😅 kan nacken ta rejält med stryk under ultracykling även om det väl är högst personligt också, i synnerhet om man använder tempopinnarna extremt mycket. Men det handlar väl också en del om vana, inställningar samt behovet av att växla position.

Sedan vet jag inte riktigt vad som faller under "ultra" begreppet, jag (högst personligt) drar nog den gränsen för utmaningar på 60 mil och längre (ungefär... beroende på banprofil, väder etc). Det är ju avsevärt enklare när man kan cykla hela sträckan utan övernattningar och sådant.

 

[Froste]

11 h cykling, 7 h sömn. Vad gick resterande 6 timmar till?

Sorry, det var rullande snitt. Långlunch, fikastopp, middag, cykelfix, stretch, etc. hade nog lite svårt att somna om kvällarna också.

Gruppen jag körde med ville köra på det här viset och jag hände på. Hade jag cyklat själv hade det nog sett annorlunda ut.

Kanske hade det gått att köra i ett streck men då åter till frågan. Hade jag anlänt till målet mycket snabbare? Hade upplevelsen varit bättre? Det var dessutom knepigt med temperaturen, minus -5 på natten och +30 på dagen.

 

[BJS]

Sorry, det var rullande snitt. Långlunch, fikastopp, middag, cykelfix, stretch, etc. hade nog lite svårt att somna om kvällarna också.

Gruppen jag körde med ville köra på det här viset och jag hände på. Hade jag cyklat själv hade det nog sett annorlunda ut.

Kanske hade det gått att köra i ett streck men då åter till frågan. Hade jag anlänt till målet mycket snabbare? Hade upplevelsen varit bättre? Det var dessutom knepigt med temperaturen, minus -5 på natten och +30 på dagen.

35 graders skillnad?! Huvaligen, jag som brukar beklaga mig när det skilljer 15 grader...

 

[Transwave]

Koffein i mängder verkar ju driva i alla fall Jimmy Rönn, intressant när han berättar hur han satt och sökte på hur stor mängd koffein som är dödlig :D och det är tydligen ganska stor dos som behövs

Det där låter obehagligt, över en viss mängd koffein får man nästan bara bieffekter..

 

[aben]

Sorry, det var rullande snitt. Långlunch, fikastopp, middag, cykelfix, stretch, etc. hade nog lite svårt att somna om kvällarna också.

Gruppen jag körde med ville köra på det här viset och jag hände på. Hade jag cyklat själv hade det nog sett annorlunda ut.

Kanske hade det gått att köra i ett streck men då åter till frågan. Hade jag anlänt till målet mycket snabbare? Hade upplevelsen varit bättre? Det var dessutom knepigt med temperaturen, minus -5 på natten och +30 på dagen.

Förstod det, var nyfiken på hur ni använde tiden som blev "över" med ett så högt rullsnitt, långluncher och middagar och att sova ordentligt är helt i min smak kruxet för mig är bara att jag att jag inte cyklar lika fort :)

 

[KjellF]

Min högst begränsade erfarenhet från UTU i somras och mörkerpendling.
Du kan ta ganska långa sovpass och ändå klara dig under maxtiden, utnyttja det. Samtidigt är det bra om du har lite marginal. Jag fick t ex väldigt ont i absolut nedre delen av ryggen och det blev värre ju längre jag cyklade på dagen. Med lite marginal till maxtiden kunde jag ta en halv natts sömn med 120 km kvar. Det var underbart att bara myscykla in till Uppsala. Varför stressa när det enbart handlar om att klara av det.
Jag tycker att det går snabbt men mitt snittempo blir alltid betydligt lägre i mörker.

 

[NotReallyGunde]

Min högst begränsade erfarenhet från UTU i somras och mörkerpendling.
Du kan ta ganska långa sovpass och ändå klara dig under maxtiden, utnyttja det. Samtidigt är det bra om du har lite marginal. Jag fick t ex väldigt ont i absolut nedre delen av ryggen och det blev värre ju längre jag cyklade på dagen. Med lite marginal till maxtiden kunde jag ta en halv natts sömn med 120 km kvar. Det var underbart att bara myscykla in till Uppsala. Varför stressa när det enbart handlar om att klara av det.
Jag tycker att det går snabbt men mitt snittempo blir alltid betydligt lägre i mörker.

jag borde sovit några timmar i Avesta, hade varit mer tidseffektivt än långsamcykling och två slummerstopp.

 

[Raggamuffin]

Det hjälper också att vara en sådan som är piggast på dygnet efter 22. Sen suger det i övrigt oftast eftersom morgonpigga tydligen är de som bestämmer.

 

[RL]

Gunnar Ohlanders om RAAM (från Ljusdals-posten):

”– För att klara sig under maxtiden så måste man köra minst 40 mil om dagen i 12 dagar. Det var nog det extremaste lopp jag gjort, genom att man fick så lite sömn. Sömnbristen var nästan det svåraste. Jag sov i snitt två timmar per dygn, utspritt lite då och då.

Förutom extrema sittsår som han behövde söka vård för, så ledde sömnbristen till hallucinationer.

– Ibland kunde jag bara ta av på någon liten stickväg, så de tutade och ropade från följebilen.

Han stannade också mitt i natten för att sätta upp skyltar.

– Jag hade fått för mig att vi skulle sätta upp sådana där varningspilar i en skarp kurva. De som satt i följebilen sa åt mig att glöm det där Gunnar, cykla på du. Det kanske inte var det hälsosammaste men de hade ju koll på mig, hade jag börjat vingla eller något sådant så hade de ju stoppat mig.”

”År 2018 cyklade han åter ett lopp i USA som var 200 mil längre – Trans Am Bike Race, på 680 mil. Där måste man köra helt ensam och ha all packning med sig på cykeln.
– Då är man helt utlämnad till sig själv. Jag sov på hotell kanske hälften av nätterna, resten hade jag en sovsäck som jag rullade ut på sidan om vägen och la mig och sov några timmar.
I det loppet har man ingen följebil eller team med sig. Deltagarna får inte ta hjälp utifrån och fick inte cykla bredvid varandra någon längre stund.
– För att klara det loppet så måste man ha tankeverksamheten igång själv, då kan man inte vara som en zombie för då blir det för farligt. Där sov jag väl i alla fall 4-4,5 timme snitt per dygn.”

Haha,

” Ibland kunde jag bara ta av på någon liten stickväg, så de tutade och ropade från följebilen.”

Det är ju exakt som jag.
Plötsligt känner jag att jag måste cykla nerför grusstigen till höger. Några 100:à meter senare förstår jag att det är fel och får släpa cykeln tillbaka till vägen.

//Roger

Intressant läsning! Vad var det för lopp du körde RL som du beskriver? Gunnar Ohlanders äventyr låter verkligen extrema på alla sätt och vis, men jag antar att man får en unik upplevelse av att pressa sig själv så pass hårt. För bara ett par år sedan lärde jag mig att kallbada vilket breddade min syn på vad som är möjligt och vad kroppen klarar av, kan tänka mig att cykla en distans som kräver både dag & nattkörning ger breddar ytterligare ens perspektiv och självkännedom. Längtar efter att utforska detta!

Den enda erfarenheten jag har av långdistanskörning är när jag genomförde en IronButt körning SS1000, som gick ut på att köra 1000 miles (drygt 1600km) inom ett dygn på MC. Jag gjorde det på en lätt 125:a mestadels över småvägar så det tog sin tid men var inga problem allt som allt. Gjorde det nära inpå midsommar för att få så mycket ljustid som möjligt, startade sent på natten/tidigt på morgonen beroende på hur man väljer att se på det. Var magiskt att uppleva soluppgången och dygnets alla faser och väderlekar medan man var ute på vägarna! De sista timmarna var motorväg vilket eliminerade behovet av att navigera, vilket kändes tacksamt eftersom jag började bli lite mosig i huvudet och ville undvika tänka mer än nödvändigt. Var dock aldrig tillräckligt trött för att utgöra nån trafikfara, det var jag noga med.

Det var NorthCape 4000 jag körde ii somras.
Fantastiskt äventyr, grymt rekommenderat.

//Roger

 

[Transwave]

Det var NorthCape 4000 jag körde ii somras.
Fantastiskt äventyr, grymt rekommenderat.

//Roger

Wow, bra att det finns alternativ om man tycker att sverigetempot är på tok för mesigt! Man ska avvekrka 4200km inom perioden 22 jul - 15 aug, vilket blir ca 170km/dag i nästan en månads tid. Starkt jobbat!

 

[mkallstrom]

Det tog inte en månad för @RL 😉

 

[Fjärdebrunn]

I sammanhanget är det kanske lämpligt att påminna om Mike Hall, ultracyklingens allra främste, och hur radikal sömnbrist ledde till hans fatala olycka. Vill minnas att hans sista meddelande var att ”nu kan jag inte se längre”.

 

[aben]

Det jag tycker är synd med randonneuring är att tidsgränserna är så tuffa. För att klara flerdagars måste man cykla minst runt 35 mil per dag och det tycker jag är för tufft. Jag hade velat se att man sänkte det till kanske hälften och fokuserade på den totala distansen, tror fler kommit med då. Men reglerna är internationella och har väl varit samma under många år gissar jag så det är nog inget som går att ändra.

 

[Froste]

Det jag tycker är synd med randonneuring är att tidsgränserna är så tuffa. För att klara flerdagars måste man cykla minst runt 35 mil per dag och det tycker jag är för tufft. Jag hade velat se att man sänkte det till kanske hälften och fokuserade på den totala distansen, tror fler kommit med då. Men reglerna är internationella och har väl varit samma under många år gissar jag så det är nog inget som går att ändra.

Det hade då krävt dubbla volontärtimmar under loppen om man antar samma upplägg.

Gillar man inte upplägget kan man ju lätt köra brevets som permanents på sin egen tid. I samma anda som du kör.

 

[HåkanC]

Gillar man inte upplägget kan man ju lätt köra brevets som permanents på sin egen tid. I samma anda som du kör.

+MASSOR
För åtminstone "alla"(?) svenska breveter finns ju GPXer/banbeskrivningar att ladda hem.
Dessutom är det så att för åtminstone mig är breveter/randonneurcykling inte enbart att cykla en bestämd distans och bana på så kort tid som möjligt, det är även att cykla med andra, vilket är minst lika viktigt.
Om man ändå har bestämt sig för att man ska cykla helt ensam, på vilket lockar då en brevet?

 

[aben]

Det hade då krävt dubbla volontärtimmar under loppen om man antar samma upplägg.

Gillar man inte upplägget kan man ju lätt köra brevets som permanents på sin egen tid. I samma anda som du kör.

I vilken anda är det du anser att jag kör? Självklart kan man köra samma sträckning på egen hand, man kan köra var man vill, men det är något annat än organiserade turer.

 

[Froste]

I vilken anda är det du anser att jag kör? Självklart kan man köra samma sträckning på egen hand, man kan köra var man vill, men det är något annat än organiserade turer.

Tycker du verkar ha en riktigt fin inställning till cyklingen, med många fina långa utforskande turer. Väldigt inspirerande! Ganska likt hur jag spenderade min tid på cykeln innan jag fick barn. Tror det blir mer sådant framöver.

 

[NotReallyGunde]

det är även att cykla med andra, vilket är minst lika viktigt.
Om man ändå har bestämt sig för att man ska cykla helt ensam, på vilket lockar då en brevet?

mina första 20-60 milare var väldigt ensamma. det gick ju bra det med.

 

[aben]

Det hade då krävt dubbla volontärtimmar under loppen om man antar samma upplägg.

Gillar man inte upplägget kan man ju lätt köra brevets som permanents på sin egen tid. I samma anda som du kör.

Med lite eftertanke så är väl poängen med de längre distanserna inom randonneur att de skall vara ganska krävande, skulle man släppa på det hade det inte varit samma känsla med loppen. Det jag tyckte var lite synd var att det inte finns något motsvarande utan tidskravet men det finns nog inte underlag för det, de som cyklar så vill hellre fritt kunna lägga upp egna rutter tror jag.

 

[Pugilism]

Det jag tycker är synd med randonneuring är att tidsgränserna är så tuffa. För att klara flerdagars måste man cykla minst runt 35 mil per dag och det tycker jag är för tufft. Jag hade velat se att man sänkte det till kanske hälften och fokuserade på den totala distansen, tror fler kommit med då. Men reglerna är internationella och har väl varit samma under många år gissar jag så det är nog inget som går att ändra.

Jag tänker att det kanske är så att de längre distanserna kanske inte är för alla. Hela grejen är ju att det är lite knepigt, jobbigt och utmanande.
Med mina livsval går gränsen vid 30 milare. Jag får fortsatta drömma om de längre distanserna till den dag då det finns mer egentid.

 

[desmo]

Jo just det. Mitt bästa knep när sömnen gör sig påmind är att prata! Så har jag sällskap cyklar jag gärna tvåpar på natten och har någon att prata med. Men detta gör ju såklart att farten går ner istället för att ligga på rulle.

 

[Fjärdebrunn]

Poängen är ju att det finns breveter att öva sig på. Både de kortare att hålla fart på och de längre att disponera fart och vila på. Upp till 100 mil brukar cyklister med väldigt olika fartambition kunna ta sig i mål på. På Sverigetempot gick det ju att ta ordentlig nattvila på. Ultradistans-lopp är ju ofta race med resultatlista. De är inga vanliga motionslopp.

 

[Transwave]

Tog en testrunda idag och lärde mig hur viktig ens mentala inställning är. Trots att det var kallt och småsnöade under halva dagen samt att jag inte är i form så planerade jag rutten och bestämde mig att detta går, det här kommer jag att klara! 11h i sadeln fick jag ihop det till. Jag slutade frysa efter ett par timmar, kroppen anpassade sig efter rådande förhållanden och det fanns inte ett enda tillfälle då jag önskade att turen vore över eller ångrat mig av ruttvalet. Sista 2h var i mörker och det var härligt på sitt sätt - omgivningen blev diffus, jag visste inte om jag körde fort eller långsamt, det enda som fanns var andningen och mina trampande ben, kändes meditativt. En 30 och kanske 40mila brevet känns nu inom räckhåll! Jag var klart trött när jag kom hem men med middag nr2 och en redbull på det så hade jag kunnat fortsätta, om jag hade ställt in mig mentalt på det.

Den delen som jag blev mest trött i var nacken, var rejält stel när jag kom hem trots att sittpositionen är inställd för komfort och jag varierade händernas position ofta och utnyttjade hela styret. Kan man träna nacken på något sätt tro?

 

[Raggamuffin]

Nacken vänjer sig om inte annat, men framförallt behöver man inte hålla upp den så högt heller. Sänk ner och vila nacken ofta, lyft blicken istället för hela huvudet och använd en lätt hjälm. Clipsons avlastar nacken också, inte för att huvudet är på ett annat ställe men det avlastarna musklerna runt omkring.

 

[Pugilism]

Jag brukar behöva påminna mig om att röra lite mer på mig. Sträcka ut ryggen, skaka loss armarna osv. Börjar man bli stel har man väntat för länge. Att ståcykla i motlut hjälper också till.

 

[C-dale]

Läste för länge sedan om en av vinnarna av RAAM, som tvingats bryta tidigare upplaga pga Schermers neck. Genom att träna upp nacken med att sitta o nicka med ett pannband med en vikt på ett snöre ,slapp han nackproblemen o kunde vinna loppet.

 

[Fjärdebrunn]

Jag råkade ut för Schermers Neck på en 60-milare en gång. Det är en riktigt läskig game changer.

Jag kunde fortsätta med händerna på styret. I bocken föll skallen ihop ofelbart.