Framtiden för MTB?

J

JALS

Guest
Framtiden för MTB?
Läste "Frihet på två hjul" av Henrik Höjer under julhelgen som handlar om cykelns historia from 1810-talet och framåt. Hur cykeln i början framförallt var en statussymbol för unga, rika män men hur den sedan under 1900-talet alltmer blev ett bruksföremål för arbetarklassen och ett fortskaffningsmedel för dom som inte hade råd med bil. Och hur den på senare år återigen blivit en statussymbol bland en välbeställd medel- och överklass. (Fanns naturligtvis mycket annat intressant i boken. Läs den!)

Som relativt nybliven stigcyklare har jag periodvis funderat lite hur framtiden för sporten kommer att se ut. Framförallt eftersom jag har en son som är väldigt hängiven och duktig mtb-cyklist. MTB och cykling är för närvarande hela hans liv. MTB är ju ändå en relativt ung sport och som jag ser det finns det några rätt allvarliga problem som jag tror att man förr eller senare måste ta tag i (framför allt kanske klubbar och föreningar men även inom vad man kanske skulle kunna kalla för det allmänna "cykelkollektivet"). Jag har ju själv blivit biten av att cykla i skogen och just nu är det den motionsform jag ägnar mig åt absolut mest. Jag tycker det är fruktansvärt kul helt enkelt. Det är kanske därför jag är lite orolig för sportens framtid.

Utan inbördes ordning kan jag tex nämna följande som man får problem med som antingen nybliven mtb-cyklist (men även något som drabbar de mer erfarna).

1. MTB är en dyr sport. Jo, kanske en truism i sammanhanget men också förmodligen den enskilt största anledningen till att inte fler sysslar med sporten. Man har ju samma problem med tex utförsåkning numera (till skillnad från när jag växte upp och skidåkningen faktiskt var en riktig folksport i Sverige). Visst kan man skaffa en billig cykel eller hålla sig till "billiga" märken men då hamnar vi i problem 2 (se nedan).

2. Cykelkulturen är ... ehum .... väldigt prylfixerad. Och framförallt märkesfixerad. Att cykeln återigen blivit en viktig statussymbol för många är väldigt tydligt. Det är dessvärre rätt många gånger jag i samtal med andra cyklister (både IRL och här på happymtb) känt mig förflyttad till killarnas omklädningsrum på högstadiet... Och tyvärr ser jag även hur sonens kompisar redan i 13-14-årsåldern börjar häckla varandra om någon har en lite billigare cykel eller cykelpryl. Otroligt sorgligt att se.

3. Svårighetsgrad på leder (både xc och dh). Här tror jag alla som är helt nya får lite av en shock. Det är helt enkelt fruktansvärt svårt för någon som är HELT nybörjare på MTB att ta sig an även dom enklaste leder och nerfarter. Har själv varit ledare för barn som fått testa mtb för första gången och det är nästan omöjligt för dom att ge sig ut i ett uppmärkt mtb-spår direkt. Om man jämför med tex utförsåkning (som ju har samma färger) blir man ju rätt förvånad när man upptäcker vilka svårigheter som kan finnas på tex en blå led (NICK i Ursvik som ju har graderingen blå är ett bra exempel). Här tror jag att man måste tänka om lite kring gradering om man nu VILL att fler ska testa sporten. Och framförallt ge fler enklare alternativ till dom som är helt nybörjare.

4. Märkning av själva lederna. På vissa ställen är det bra uppmärkt men på andra extremt sparsamt. Kan verka vara en detalj men det här var faktiskt en av anledningarna till att jag själv testade men sen inte fortsatte med sporten för ca 10 år sen. Finns inget mer frustrerande än att hela tiden åka vilse i skogen och att febrilt försöka hitta dom (få) märken som markerar var leden är. Speciellt om man är nybörjare men även om man åker på ett nytt ställe för första gången.

Ni som är aktiva inom föreningar eller klubbar: är det här saker man öht pratar om? Finns det något medvetenhet om den här problematiken? Är man intresserad av att se sporten växa? Vill man på allvar att MTB ska bli en folksport? (Som ibland hävdas att mtb blivit i tex reklamutskick från Sälen/Järvsö/Åre mfl). Hur ser ni andra på det här? Är det något jag missat eller något ni vill tillägga?

Ordet är fritt.

--------------------
(Lång text såhär i mellandagarna men jag var alldeles för trött för att göra något vettigt (har åkt Nick-spåret tre dagar i rad) och det var för tidigt för att knäcka en öl...)
 
J

JALS

Guest
Framtiden för MTB?
... så svårt är det inte att cykla enklare leder

För dig och mig ja. Försök ta med några 10-12-åringar med begränsad koordination och minimal cykelvana i ett blått mtb-spår.

Det här är väl egentligen ytterligare ett exempel på något som jag tror skrämmer bort många nybörjare. Man spelar hela tiden ner svårigheterna och säger att allt är jättelätt. Tyvärr något jag har sett här på happy alltför ofta och det verkar ligga någon slags prestige (och lite machoideal) att inte erkänna att mtb kan vara svårt. Allt är svårt för någon som är helt grön. Jag lovar.
 

rix

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Är det något som gör en orolig för mtb:ens framtid så är det förenklandet av alla leder, se bara på din punkt 3 där Nick-spåret är ett utmärkt exempel där antalet spångar, grusade berms etc ökar exponentiell. Lägg på att vissa föreningar tar på sig någon form av ansvar att tala för alla cyklister med kommuner har lett till att all form av friåkning blir paria och allt ska koncentreras till fördummade grusade leder. Alla leder ska inte kunna cyklas av alla, en del av charmen är att det finns utmanande partier.
 

bekväm grop hejdå

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
det verkar ligga någon slags prestige (och lite machoideal) att inte erkänna att mtb kan vara svårt. Allt är svårt för någon som är helt grön. Jag lovar.
det tvivlar jag inte på, men det finns en generös tolkning som är att folk inte vill avskräcka nybörjare genom att säga att det är svårt. "det här klarar du!" kan i bästa fall vara uppmuntrande. men sen finns väl macho-inställningen också.

ett "problem" är väl att det är lätt att göra en svår led. det är bara märka upp. en lätt led kräver ofta mer bygg. och när det är entusiaster som bygger vill de såklart göra en led som de själva tycker om.

men när det är kommuner och föreningar som ansvarar för byggen så borde de kunna ta ett beslut att först och främst bygga en superlätt led. i andra hand en lätt led. sedan en medelsvår. men förstås inte förstöra befintliga svårare leder i processen.

och om cykelorganisationerna och föreningarna satsade mer på nybörjarverksamhet, lånecyklar och att pressa tillbaka prylhetsen i tävlingssammanhang skulle kanske kommunerna bli mer positiva till att bygga lätta leder.

terrängcykling har verkligen potentialen att bli en billig sport, men utvecklingen går åt helt fel håll.
 

SocialGimp

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Håller inte helt med om nr 2 även om du säkert har sett o hört ett o annat. Jag märker ingen större skillnad i attityd när jag kör hojar för 130' eller 5' men då är jag ju vuxen så klart.

Men visst, i alla sporter är det väl en viss status med nya o snygga prylar.
 

aben

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Det största frågan som jag ser det är användandet av andras marker för att cykla på. Det finns starka krafter i samhället som verkar för ett upphävande av allemansrätten och de konflikter som här kan uppstå vid cykling i skogen används för att flytta fram positionerna. Man får heller inte glömma att Sverige är ett av få länder i Europa med denna rätt att färdas och vistas på annans mark i naturen.
 
J

JALS

Guest
Framtiden för MTB?
Håller inte helt med om nr 2 även om du säkert har sett o hört ett o annat. Jag märker ingen större skillnad i attityd när jag kör hojar för 130' eller 5' men då är jag ju vuxen så klart.

Men visst, i alla sporter är det väl en viss status med nya o snygga prylar.
Ja för egen del är det inget problem. Jag umgås egentligen inte alls med några cyklister och i min omgivning är det definitivt ingen status att ägna sig åt mtb. Skulle jag beskriva min bekantskapskrets så är det väl mestadels högutbildad medelklass inom framförallt humaniora och kultur. Inte många som tycker att mtb är en statuspryl bland dom. Snarare tvärtom.

Men visst har jag fått höra väldigt mycket gliringar under min första tid som mtb-cyklist. Om man är nybörjare, okunnig och dessutom har billiga prylar är nog det nästan oundvikligt.

Tråkigt att se hur det beteendet tas upp så fort av dom yngre bara. Har sysslat med rätt många sporter genom åren (tränade och tävlade på eltinivå som yngre och var aktuell för landslaget i en helt annan sport) och nog aldrig sett något så extremt någon annanstans. Tyvärr.
 

DanielS

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Var i Funäsdalen i somras, där tycker jag definitivt att cykling kändes som en folksport. Fullt med cyklister på alla olika nivåer.

Jämfört med skidåkning så borde ju mtb ändå vara rätt billigt, man kan cykla bra stig nära våra storstäder medan skidåkning kräver många timmar i bil för att komma till (bra) backar.

Prylar är väl som det är, var samma sak med jeans och pingisracketar när jag var tonåring. Där kan man väl som vuxen inte göra så mycket mer än att vara en bra förebild. Finns väl inget härligare än när jag på min dyra cykel blir omkörd av en gubbe på mtb från 1995.

Vissa trådar där någon söker en cykel för 5k spårar ju ur rätt snabbt till att allt under 45k är helt ocyklingsbart, vi borde kanske tänka efter lite innan man ger sådana råd. Visst det blir roligare med bra grejer, men man kan ha roligt på något billigt också.

Annars tycker jag att största hotet mot sporten är det som andra refererar till, att cykling riskerar att förpassas till enstaka anvisade spår, t ex är cykling i terräng förbjudet i hela stockholms kommun.
 

trailbiker

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Är det något som gör en orolig för mtb:ens framtid så är det förenklandet av alla leder, se bara på din punkt 3 där Nick-spåret är ett utmärkt exempel där antalet spångar, grusade berms etc ökar exponentiell. Lägg på att vissa föreningar tar på sig någon form av ansvar att tala för alla cyklister med kommuner har lett till att all form av friåkning blir paria och allt ska koncentreras till fördummade grusade leder. Alla leder ska inte kunna cyklas av alla, en del av charmen är att det finns utmanande partier.

Försvarar NICK-spåret med att alternativet till spång / omdragningar (vilket föranledde berms som en lite roligare variant än rätt utför) var markförstöring och en konfliktkorsning med ryttare/löpare. Då spåret går i två naturreservat så var alternativet att ta ner skyltarna eller lösa problemen. Däremot har vi hållit emot föreslagna omdragningar för att förenkla och istället dragit b-linjer. Men de svåra partierna finns kvar. Det gör att de flesta tar sig runt med hjälp av lite pushbike.

NICK har förvaltats av förening sedan 2005, alla är välkomna att delta i arbetet även om det såklart är lättare att skriva kommentarer här än att bidra.
 
Senast ändrad:

clara

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Håller verkligen inte med dig om 3. När åkte du senast slalom med en nybörjare? Krävs många åk i grön backe innan de kan ta en blå, iaf på de större skidorterna.

På samma sätt är blå led inte lämplig för nybörjare inom mtb. Om vi gör lederna lättare kan man ju lika gärna cykla på vanlig väg... Kanske är det en del nybörjare behöver göra. Ut och öva bromsa, svänga, stå och trampa på vanlig parkeringsplats innan man ger sig ut i skogen.
 

jomper

Forumpappa
Forumvärd
Framtiden för MTB?
Beror väl lite på hur man graderar också, precis som i skidvärlden är det inte helt enhetligt.

I Högbo tog sig vår då 6 år gamla son an de blåa lederna utan några som helst problem. Sista dan vi var där kördes även en av de enklare röda (Maja). De gröna tyckte han var tråkiga då de var mest som grusvägar och cyklades av alla möjliga cyklister på vanliga cyklar.

Prylhetsen är som den är. Alla vill ju lägga pengar på sitt stora intresse och då utnyttjas det givetvis. Samma sak inom alla intressen.
 

jonte987

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Skillnaden mot skidåkning är väl bla att om det finns nåt svårt på den blå leden så hoppas jag man går av och leder hojen förbi. Är det detta som anses jobbigt?

Sen som Clara skriver..om man inte behärskar cykeln så ska man nog först träna på det.
 

bekväm grop hejdå

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Var ligger behovet av att det skall bli en folk sport?
Sverige har ju redan fotboll/ishockey.
en väldigt bra fråga.

försök till svar:
1. terrängcykling som folksport skulle innebära/kräva en demokratiseringsreform för naturen och skogarna. vi får miljontals ögon som kontrollerar så att inte markägarna begår miljöbrott i tysthet. ögon som till skillnad från myndigheterna inte sitter i samma bastu som markägarna. vi får en massa människor som bryr som om naturen och som kommer få en konkret relation ett större naturområde runt platsen där de bor. det kommer skapa en större opinion för att bevara skogarna och begränsa det industriella skogsbruket, som är precis vad klimatet behöver framöver. om folk springer runt på en fotbollsplan fattar de inte vad som händer omkring dem, det är en fördummande verklighetsflykt, medan terrängcykling är en ögonöppnare.
2. terrängcykling är en frihetsreform för de enskilda individerna. en stark cykelkropp möjliggör ett friare liv än en försoffad kropp eller en knäskadad fotbollskropp. genom att "lura" folk att träna intervallträning i backarna i skogen får de bra kondition och cykelvana som kunde vara ett litet sätt att försöka minska bilismen.
3. folkligheten och den ökade konkurrensen kommer pressa ner priserna och driva teknikutvecklingen för oss som redan är frälsta. det kommer göra terrängcykling billigare och ännu roligare.

självklart är det ingen magisk universallösning som kommer fixa alla världens problem, men om jag fick välja vilken sport folket skulle ägna sig åt har jag svårt att komma på något bättre än terrängcykling.

men varför ska vi ha roligt? och varför ska vi demokratisera samhället när solen ändå kommer sluka jorden till slut?
 

Fundadores

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
MTB kommer aldrig bli en folksport. Om det ska bli så lätt kommer det likna att cykla hybridcykel på grusväg och, tja, det kan ju alla göra. Det är billigt och enkelt. Sen tror jag på allvar att det är en väldigt bra motionsform för många.

När det gäller MTB så tror jag det kommer bli fler bikeparks och fler elcyklar.

Antingen dör intresset av och det fortsätter som vanligt, eller så blir det fler som vill ut i skogen och då kommer det nog komma begränsningar.
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Hoppas det aldrig blir en folksport.

I övrigt håller jag bara med eller känner igen punkt 4, det är rätt trist med officiella spår med dålig märkning.
 

mcperand

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Angående jämförelsen med skidbackar och tillgängligheten på backar/spår med olika svårighetsgrader. Den absoluta majoriteten av Sveriges skidsystem drivs av företag på kommersiell bas. Det finns (mer eller mindre) pengar att investera och finns det inte backar som lockar vill ingen betala för att åka. Alltså bygger man backar både för de absoluta nybörjarna (och barn så att mamma och pappa vill åka dit) och mer erfarna åkare.

Även om fler och fler kommuner börjar anlägga MTB-spår (med blandad framgång) så byggs och underhålls de flesta lederna av ideella krafter, privat eller i klubbar, med lite eller inga pengar alls bakom. Då bygger man det man själv vill åka på och det blir ofta mer tekniskt om det inte är någon klubb med ungdomsverksamhet eller så. Jag kan verkligen inte klaga på att de som lägger ner mycket av sin tid helt frivilligt inte bygger nybörjarspår som de själva är helt ointresserade av.

Kvar har vi då anläggningar som Högbo med allt från grusvägar och släta stigar till svart för de vill locka alla möjliga kunder, och offentlig verksamhet. Där har jag mest erfarenhet av Uppsalas nya Gula som inte är ett nybörjarspår alls men jäkligt kul ganska snart, och Sigtuna där jag sett treåringar på springcyklar ta sig runt.

Till TS kan jag bara, på absolut vänligast möjliga sätt, säga: klaga inte på de som bygger spår på sin fritid (vilket du inte heller direkt gör!), fixa en egen slinga som passar dig eller prata med din kommun.
 

kais01

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
synliga och uppmärkta leder i allehanda stadsnära skogar är i förstone attraktivt tanke, men är samtidigt om det expanderar ett revirpinkande som leder rakt mot en strid som inte kan leda någon annan stans än att vi blir förpassade till ett fåtal tillåtna ställen.

undvik där det är möjligt säger jag. i mtb får sägas ingå att kunna hitta sin väg, och det är dessutom roligt socialt såväl som tekniskt att åkare visar varandra sina pärlor. elektroniska hjälpmedel har också tagit bort det egentliga behovet av skyltar och uppmärkning, eller det som verkligen är värst när man är ute en kväll; ideliga reflexer att uppmärksamma så det inte står ett djur där.

när det gäller prisbilden leder accepterandet av dagens jag tvekar inte att säga giriga exponentiella fantasipriser på topp-produkterna rakt i riktning mot en förgubbning, och om det väl blir ett faktum kommer inga ungdomar vara intresserade längre. de kommer att fly fältet liksom de övergivit fejan.

när det gäller status och pris är det iaf positivt att rutinerade rävar jag åker med knappt bryr sig om det. att ha roligt står i fokus, och ingen jag åker med fnyser åt den som tar sig fram på enklare grejor.

så det kanske finns hopp.

det är ju roligare tycker jag om materialet är 'tillräckligt' bra, men en viss 'underbiking' skänker ju krydda i tillvaron. det är mest de nybitna fotograferna som tror att den dyraste kameran är nödvändig för den bästa bilden.
 

Freddie L

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag är ledare i en Mtb-förening på vischan. Jag känner inte igen mycket av det du spaltar upp, faktiskt.

1 Dyrt? Jo, rätt så. Men mest pga okunskap. Den största biten där är ju att snorungarna växer och typ behöver ny cykel minst vartannat år. Men ffa svårt att veta som oinsatt förälder vad man ska köpa.
Vår strategi är att ha lånecyklar för kort- och långtidsutlåning, samt försöka råda lite vid begagnat- och ny-köp.

2 Prylfixerat? Inte farligt. Det är typ jag och en till som är nördar (plus en del nybörjarpappor). De ”riktiga cyklisterna” kör ifrån mig på en relativt enkel Scott eller Merida eller Canyon. Folk verkar mest besvärade när jag kommer fram och vill prata prylar.
Vårt budskap är ständigt att en enkel hoj räcker långt. (Helt otroligt vad mycket bättre en 5k-cykel är idag än för 10-20 år sedan.) Ett större problem är att många är helt analfabeter vad gäller service och underhåll, vi ordnade en enkel kurs riktad mot föräldrar (det här är utanför LBS-land).

3 Svårighet? Det gäller ju att behålla de som kommit en bit i intresset också… Svårt i en given grupp av barn/ungdomar att hela tiden ligga rätt, man får utmana de duktiga och stötta de svagare. Om man ger sig ut på en stig där HELA gruppen får gå, ja då har man klantat sig som ledare.
Vi underhåller och anlägger slingor av varierande svårighetsgrad. Nya ledare som inte hittar och riskerar att hamna fel med fel grupp får erbjudande om guidning i området.

4 Hitta? Jo visst. Men det där är liksom en sak man ”förtjänar” (nu lär det bli ett jävla liv, allt-till-alla osv). Cykla runt mycket (tillsammans med andra?) eller köp en GPS. Jag kan sakna tiden när man ibland inte visste riktigt var man var, jag ger mig ofta ut på rådjursstigar och hoppas hitta Eldorado.
De flesta ledare hittar riktigt bra. Nya ledare åker efter först, eller får erbjudande om guidning. Några uppmärkta spår, men där bedrivs sällan hela träningar.

Det övriga? Folksport osv. Jo, vi är jätteglada för det ökande intresset och vill gärna växa. Men vi har mkt svårt med att rekrytera ledare.
Att det nu finns fantastiska destinationer, både söderöver och i fjällen, ser jag som väldigt värdefullt för att väcka intresse för hela familjen. Där ser jag det folkliga, men kanske utan sporten.
 

atorger

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag tycker cykling är en skitsport egentligen, dyrt och prylfixerat. Tacka vet jag orientering och löpning. Jag hade fortsatt hålla på med löpning istället för cykling om kroppen inte pajade hela tiden.

Men (halv)skämt åsido, det är inte den enda sporten som är dyr. Och jämfört landsvägscyklingen tycker jag MTB-kulturen verkar vara rätt så avslappnad och välkomnande.

Det är för övrigt minst lika mycket status runt skicklighet och fitness som det är runt prylar, mer skulle jag säga. Dvs om du är kass på att köra eller dålig kondis så kan det vara svårt att få vara med och leka. Men det är ju naturlig att det blir så, det är roligast att köra med de som är ungefär lika skickliga som en själv, så det brukar dela upp sig så. Hamnar man i ett ingemansland för att exempelvis alla andra är bättre kan det bli lite tråkigt.

Största utmaningen med MTB är inte utrustningen tror jag, det är detta med att det ska byggas leder, ganska utrymmes- och resurskrävande.

Jag har själv engagerat mig i gruscykling istället för MTB för att gruscykling har större chans att fungera ute i glesbygden som jag är ifrån, kräver mindre resurser. Men jag tycker inte heller att alla sporter behöver fungera överallt, man får satsa på det som passar där man är.
 

Hasse#7

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Ni som tränar barn på MTB är hjältar. Sjukt svårt att träna sina egna eller framförallt andras barn på LVG. Skall de börja cykla måste det nästan bli i skogen eller möjligen på grus. Asfalt med trafik är för farligt för unga nybörjare.
 

Makten

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Den enda status som är värd något är den man uppnår genom att vara en jävel på att cykla. Möjligen kan denna status öka om man därtill är en jävel på att cykla på en skitcykel. Den som tycker att dyra saker ger status är ingen jag skulle bry mig ett jota om ändå.

Cykling är så dyrt som man gör det till. Det går att snickra ihop en enkel HT som funkar till det mesta för 5-10 lök. Men i det stora hela handlar det om prioriteringar. "Måste" man renovera sin bostad trots att det egentligen inte behövs, köpa bil för hundratusentals kronor och hälla pengar på annat man kunnat avstå, så kanske det inte finns så mycket kvar till cykel. Men det bör vara väldigt få som faktiskt på riktigt inte har råd, ens om de anstränger sig och försakar något annat.

Svårighetsgraden kan man också välja själv, vilket är det bästa av allt. Det går att cykla i stort sett var som helst, utan anläggningar, liftkort, klubbar och tillstånd. Det gäller att hitta nåt lämpligt sällskap som har ungefär samma ambitioner som man själv. Gillar man inte prylnörderi så kan man stänga av öronen eller cykla med nån annan.
 

Nav

Medlem
Framtiden för MTB?
Tycker att det verkar som att stigcykling är på väg bort och det verkar bli mer och mer BMX som på 80-talet. Om det är Youtube som ljuger vet jag inte...
 

bekväm grop hejdå

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
och har man valt att inte stänga av öronen och tvångsmässigt håller fast i sitt olämpliga sällskap så får man skylla sig själv om man blir pålurad massa skit som man inte behöver 🙃
 

n3wton

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
För dig och mig ja. Försök ta med några 10-12-åringar med begränsad koordination och minimal cykelvana i ett blått mtb-spår.

Det här är väl egentligen ytterligare ett exempel på något som jag tror skrämmer bort många nybörjare. Man spelar hela tiden ner svårigheterna och säger att allt är jättelätt. Tyvärr något jag har sett här på happy alltför ofta och det verkar ligga någon slags prestige (och lite machoideal) att inte erkänna att mtb kan vara svårt. Allt är svårt för någon som är helt grön. Jag lovar.
Har inte läst hela tråden ännu, men:

Vilken 10-12-åring kan snöra på sig ett par fotbollsskor och börja kicka boll i ett fotbollslag? Eller åka skidor? Eller börja med dans, köra motorcross, rida, gymnastisera?

Det är kanon med låga insteg i alla sporter såklart, men verkligheten ser inte riktigt sådan ut. Cyklingen ligger ju öppen (om plånboken varit öppen strax innan dvs...) för alla barn, men kräver att föräldrarna är engagerade och beredda att lägga tiden och pengarna som krävs. Om man jämför lite mer krasst rakt över hela idrottssverige så är det "lika svårt" att börja med någon idrott vid såpass sen ålder som 10-12.

Att hoja runt lite med morsan eller farsan går såklart bra vid vilken ålder som helst. Till exempel cyklar jag i princip ALDRIG med skolade cyklister, utan de allra flesta har börjat cykla i vuxen ålder. Det går bra det också tydligen. Men det är lika dyrt..
 

ooms

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Förstår inte varför man ska sträva efter att sporten ska bli större och att fler ska hålla på (såvida man inte har ekonomiska intressen i det hela). Ju fler som håller på, desto mer trängsel och hets. Själv hoppas jag istället att det ska bli ute med ex.vis längdskidåkning och cykling igen, så att hetsen och trängseln i spåren och på arrangemang försvinner.
 

atorger

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Själv cyklar jag 90% av tiden solo, 9% med nära vänner i sällskap om 2 - 4 pers och endast 1% med en klubb. Började idrotta först i vuxen ålder, och är således kass på alla sporter jag utövar, men roligt har jag ändå.

Jag brinner lite för cyklingen men då som en motionsform främst för vuxna. Själv är jag inte så intresserad av att göra det till en breddsport bland ungdomar för att driva fram en mängd elitsatningar och världsstjärnor.

Om man inte är så bekymrad över Sveriges avtryck som nation ute på tävlingsbanorna så tror jag status quo är ganska ok.
 

atorger

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Förstår inte varför man ska sträva efter att sporten ska bli större och att fler ska hålla på (såvida man inte har ekonomiska intressen i det hela). Ju fler som håller på, desto mer trängsel och hets. Själv hoppas jag istället att det ska bli ute med ex.vis längdskidåkning och cykling igen, så att hetsen och trängseln i spåren och på arrangemang försvinner.
Om man inte åker Vasaloppet eller de andra långloppen som främst vänder sig till motionärer så upplever jag att det är redan nu ganska lugnt på skidtävlingarna 🙂. Kan förstås fortfarande vara stökigt i motionsspåren för de som tränar inför loppen, men det är ju där stora folkhälsovinsten görs.

Tror längdskidåkningen på elitnivå kommer få det tuffare framöver då det snösituationen blir allt knepigare. Vi har förvisso snö i Sverige, men inte på samma ställen som vi har folk.

Är man engagerad i en klubb så kan jag känna igen den där önskan om att fler ska hålla på, och det är väl inte ekonomiskt intresse, utan jag tror det mer handlar om kärlek till sporten, man gillar sporten själv och vill att så många som möjligt ska få uppleva den. En annan dimension kan vara att man önskar att sporten blir stor så Sverige som nation kan hävda sig bättre internationellt på tävlingar. För det måste inte sporten nödvändigtvis vara stor, men det hjälper för att hitta talanger. Norge är ju stort i längdåkningen för att typ alla åker.
 

aben

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag vill se fler som cyklar, att många fler ser cykeln som ett bra och billigt transportmedel som förenar nytta med nöje och att det börjar redan i tidig ålder. Inte att det reduceras till en sport bland andra sporter och för ett fåtal.
 

BJS

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag har alltid varit kass på mtb, men tycker att det är kul ändå. Mtb är hobby och lek, tempocykling är det som jag en gång i tiden var bra på.

Men man gör som man vill och ser man inte mtb som en tävlingsform är det väl skit samma om det går långsamt eller om man har en primitiv cykel?! Man gör det ju ändå för motion och för att det är kul.
 

bekväm grop hejdå

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
vi anar kanske en slags kollision mellan gamla värderingar i form av kärlek till sporten och en önskan att sprida glädje och det bästa en vet till fler, och nya värderingar som säger att man ska försöka hålla sin usp för sig själv. om massa andra frilansande ingenjörer också börjar sälja in sig som den mountainbikecyklande ingenjören så liksom devalveras det kapital som en investerat i sitt personliga varumärke.
 

zinkpasta

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
De som hipstercyklar/cyklade (t.ex. hoppade på enduro när det "kom" för 7-10(?) år sedan) har väl dragit vidare till andra sporter alt. mer freeride / dj om man är kvar på cykeln, sen det stora Svenneintåget under Corona. Så ser det ut från min horisont iaf.

Inte för att det har något med TS ursprungsinlägg att göra, men iaf.
 

tompathepilot

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
när jag har försökt säga att mtb är dyrt och föreslagit att cykelförbunden ska reglera/standardisera utrustningen på tävling för att försöka pressa ner priserna har jag bara blivit hånad.
En "stock" klass där man mer eller mindre har enhetsutrustning eller iaf styrt reglemente för hur utrustning får utformas är ju väldigt vanligt i andra sporter för att hålla ner kostnader. Segling, vindsurfing och motorsport tex.
En sån deltagarklass hade nog varit bra! Eller inte... Vad vet jag.

Sen är ju mountainbike en väldigt bred gren där allt från "friluftscykling" med vänner, boxvin och kanelgifflar ingår till rena xc-race. Det behöver inte kosta skjortan att äga en mtb och cykla i naturen, behöver inte heller vara avancerat. Men vi som hänger här tillhör inte den kategorin.
Det som är fantastiskt är ju att nästan alla kan cykla och därmed har grundkunskaperna till att komma ut i skogen.
 

Köp & Sälj

Topp