Haha, rätt forum.Jag ogillar cyklister, gillar att cykla
Det är därför bättre att cykla i mindre grupper på max 5-6 personer och inte i stora klungor på 30-40 stycken.Det största frågan som jag ser det är användandet av andras marker för att cykla på. Det finns starka krafter i samhället som verkar för ett upphävande av allemansrätten och de konflikter som här kan uppstå vid cykling i skogen används för att flytta fram positionerna. Man får heller inte glömma att Sverige är ett av få länder i Europa med denna rätt att färdas och vistas på annans mark i naturen.
Jag okynnescyklar mest.Jag vill se fler som cyklar, att många fler ser cykeln som ett bra och billigt transportmedel som förenar nytta med nöje och att det börjar redan i tidig ålder. Inte att det reduceras till en sport bland andra sporter och för ett fåtal.
Märk att jag skrev reduceras till, okynnescykling (nöjescykling) är helt ok i min värld.Jag okynnescyklar mest.
Det är lungt, dom flesta här cyklar inte speciellt mycket :)Haha, rätt forum.
Jag ogillar cyklister, gillar att cykla
De jag brukar möta under vinterhalvåret är mest äldre tycker jag , 70 och uppåt, speciellt vid busväder.Jag ogillar inte cyklister, men ogillar att möta för många.
Om man är tidigt ut på stigen möter man dock aldrig många. Och i dessa hälften av året behöver man inte ens vara ute tidigt.
De krafter som verkar för ett upphävande av detta ska vi se till att mota i grind. Allemansrätten är något av det finaste vi har i det här landet.Det största frågan som jag ser det är användandet av andras marker för att cykla på. Det finns starka krafter i samhället som verkar för ett upphävande av allemansrätten och de konflikter som här kan uppstå vid cykling i skogen används för att flytta fram positionerna. Man får heller inte glömma att Sverige är ett av få länder i Europa med denna rätt att färdas och vistas på annans mark i naturen.
Jösses. Jante.
Dottern bl.a. rider och cyklar. Ridlektioner kostar mycket (8k/år) samtidigt som ny cykel är på G till henne.Upptäckarglädje och de naturliga hindren som skogen bjuder på är ju liksom poängen med stigcykling.
Parkcykling, främst DH, är svinkul och något jag gör så ofta jag får möjlighet till. Men det är ju ändå något helt annat än att cykla på naturstigar.
Tröskel, javisst. Det är det. Särskilt om man som erfaren vill dra ut en nybörjare. Men jag upplevde aldrig själv någon tröskeleffekt när mitt cykelintresse tog fart i tonåren, utan jag cyklade stigar som roade mig och provade mig fram. Ibland blev det för svårt, ibland för lätt men oftast var det kul.
Jag cyklade själv och med kompisar.
Jag tror att TS största problem är två saker: dels att det är någon form av underliggande förenings-/tävlingsperspektiv. Dels att det är med en ambition att man måste hjälpa sporten att växa.
Visst kan man glädjas åt att det ploppar upp cykelparker både här och där men samtidigt har konflikterna och förbuden ökat i takt med att fler cyklar. Dessutom så verkar det ju inte svårt att få sporten att växa, trots nuvarande läge.
Slutligen då, pengarna. Jag har två MTab-cyklar. Båda är rätt fancy. Den ena är en hardtail där jag köpt det mesta begagnat. Budget strax över 10k. Den går sin tredje säsong nästa år men används å andra sidan inte supermycket. Men ändå. Lätt under 5k per år i kostnad (med restvärde 0)
Min andra är en avancerad FS med genomgående high-endprylar. Den börjar sin femte säsong nästa år. Där landar man på lite under 10k per år om man räknar med 100% avskrivning.
Vad kostar det att ha en unge i en hockeyklubb ett år?
Detta är dystopin, att det blir för stor påverkan så gemene man lackar ur och det blir ett generellt cykelförbud överallt där det inte är tillåtet.... inte kan leda någon annan stans än att vi blir förpassade till ett fåtal tillåtna ställen.
App-app-app. Inte politik tack för det är det du skriver om nu. Ganska kul läsa utländsk medias syn på det hela som är låt os säga, lite mer nyanserad en den svenska när det gäller den här fråganApropå cykelförbud. Inom EU finns en övergripande plan att man ska minska skogsbruket (troligtvis ska vi avverka regnskog istället). Istället ska man satsa på aktiviteter som tex MTB som ska ge inkomster till skogsägare. I Sverige får vi ett litet problem p g allemansrätten. Det kommer komma ett tryck på att skydda skog och vi får se om det är staten eller vi privatpersoner som får betala för det. Jag tror på det senare, på ett eller annat sätt.
Upptäckarglädje och de naturliga hindren som skogen bjuder på är ju liksom poängen med stigcykling.
Det där med mäns överdrivna självförtroende är lite charmigt! Jag är som sagt ledare för de allra minsta barnen och nybörjarna i klubben, vilket är otroligt givande men ansträngande. Vi har massor av småtjejer i den gruppen, säkert typ nästan hälften. Ibland hör man när barnen pratar med varandra, inte sällan diskuteras grupptillhörigheten. ”Jag har nog kört färdigt i gröna gruppen snart, jag borde köra i blåa. Eller röda.” Detta kan man höra från någon som precis fick gå upp för ett svagt motlut eftersom hen vägrade att växla rätt, och strax innan fick stop mot en kotte. Vad tror ni, liten kille eller liten tjej? :-) Har hört liknande så många gånger att jag borde ge mig in i nån genusdebatt snart, har vi nån på Happy? ;-) Tjejerna pratar om annat, även de tuffa snabba som ligger på ens hjul och snart verkligen borde byta grupp.Jag förstår inte varför man (män?) så envist måste börja på blåa spår?
Hur många skidåkare ställer sig för allra första gången i en blå backe?
Många får öva plogning i flera timmar innan det en går att komma ner för barnbacken i ett svep.
Problemet är kanske snarare förväntningar.
Leder en del grupper med Friluftsfrämjandet. Män som aldrig cyklar terräng förr tycker det är självklart att dom ska börja i blå grupp.
Kvinnor med bra koll testar först i grön.
Nick består för övrig till 90% av terräng jag kan gena på med min gubb-pendlare.
Kan man inte vara glad för dom delarna som ny, istället för att gråta över det man måste gå förbi?
Enkel fråga.Vi kan testa här inne.
En halvskarp vänstersväng, du kommer med lite fart, lägger ner så dhf-klackarna har tagit i.
Vilken hand har du tyngden på?
Bonus: Är det någon skillnad mot innan klackarna tagit i?
Har du ens tänkt på hur du gör?
Jag aldrig riktigt förstått cykling som en föreningsaktivitet där man samlas på samma ställe, vid samma tid, i likadana kläder och cyklar samma loop gång på gång samtidigt som allt man hör är stravapip och snack om pulszoner. Det är inget fel med det, jag förstår det bara inte.
Det beror ju då iofs lite på ambitionen. Är man nöjd med att cykla enkla stigar så brhöver man ju inte absolut lära sig alla knep för att överleva stenkistor. Men åas vill man det så är det ju lämpligt att cykla med någon som är duktigare vilket visar vad som går att göra och ger ledtrådar till hur man gör det. Och som kan ringa ambulansen när man misslyckas - farliga, svåra saker är ju oklokt att göra ensam i skogen...Grejen med MTB är att det är ganska tekniskt, det är inte fel att gå en kurs och faktiskt lära sig hur man ska köra och det kan man hitta i föreningar. Harvar man på på landsväg eller grus eller simpla XC-stigar så är det ju bara att cykla. Men ska man köra tekniska stigar så kan man behöva lära sig en del av någon som kan... åtminstone känner jag så.
dock ska man ha klart för sig att säkert 99 procent av skogscyklingen sker utanför tävling.när jag har försökt säga att mtb är dyrt och föreslagit att cykelförbunden ska reglera/standardisera utrustningen på tävling för att försöka pressa ner priserna har jag bara blivit hånad.
Det är väl inte mitt inlägg om småpojkar med hybris du syftar på, utan TS första inlägg?Har man ungar som tråkar varandra på xc-träningen har man ett problem med ledare/föräldrar.
Ja precis. Jag själv har egentligen inte så mycket att tillföra i denna diskussion då de enda stigar jag cyklar är det enklaste och gör det på en cross stel både fram och bak, men har kompisar som håller på med MTB lite mer seriöst, enduro downhill, ramper, hopp och drops och grejer, och de går ju kurser som hålls av klubbarna.Det beror ju då iofs lite på ambitionen. Är man nöjd med att cykla enkla stigar så brhöver man ju inte absolut lära sig alla knep för att överleva stenkistor. Men åas vill man det så är det ju lämpligt att cykla med någon som är duktigare vilket visar vad som går att göra och ger ledtrådar till hur man gör det. Och som kan ringa ambulansen när man misslyckas - farliga, svåra saker är ju oklokt att göra ensam i skogen...
om viljan finns kunde vi göra som politikerna: tillsätta nån slags utredning, fundera, skicka förslag på remiss. folkraceidén är också intressant, men skulle kanske riskera bli en helt egen sport och eventuellt öka prylhetsen (en måste ha en folkracehoj också). jag tror också det är svårt, men jag tror det skulle spela en viktig roll och få betydande påverkan även på icketävlingscykling.dock ska man ha klart för sig att säkert 99 procent av skogscyklingen sker utanför tävling.
när det gäller att begränsa kostnaderna för föräldrar till tävlande barn ha man ju inom lvg konceptet att begränsa utväxlingen, förment för att skona barnens brosk och leder, men det riktiga skälet är nog att det inte skall löna sig så mycket att materialoptimera?
det är faktiskt svårt att komma på någon liknade teknisk begränsning för mtb, att t ex begränsa säg vikt känns ju ändå lite kontraproduktivt. kanske skulle en liknande regel som inom folkrace funka; att segraren i varje lopp är,skyldig att sälja cykeln för ett visst belopp?
Vi kan testa här inne.
En halvskarp vänstersväng, du kommer med lite fart, lägger ner så dhf-klackarna har tagit i.
Vilken hand har du tyngden på?
Bonus: Är det någon skillnad mot innan klackarna tagit i?
Har du ens tänkt på hur du gör?
Men det är ju när du jämför med rally och det är då inte mkt till folksport.Detta har vi diskuterat innan och var väl inte överens då heller. Men cykling är billigt.