Framtiden för MTB?

Nav

Medlem
Framtiden för MTB?
Det största frågan som jag ser det är användandet av andras marker för att cykla på. Det finns starka krafter i samhället som verkar för ett upphävande av allemansrätten och de konflikter som här kan uppstå vid cykling i skogen används för att flytta fram positionerna. Man får heller inte glömma att Sverige är ett av få länder i Europa med denna rätt att färdas och vistas på annans mark i naturen.
Det är därför bättre att cykla i mindre grupper på max 5-6 personer och inte i stora klungor på 30-40 stycken.
 

Berk

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag tycker att jag (vi) har tur att i Sverige att det finns stigar av mycket olika svårighetsgrad tillgångligt nästan överallt. Jag köpte min första MTB i början av 90-talet i Nederländerna och då måste jag cykla en mil asfalt för att komma till en lerig traktor väg. Och en mil till för att komma till skogväger som var helt släta. Inte en sten i närheten och säkert ingen branter. (Bra för nybörjare dock)
 

aben

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag ogillar inte cyklister, men ogillar att möta för många.

Om man är tidigt ut på stigen möter man dock aldrig många. Och i dessa hälften av året behöver man inte ens vara ute tidigt.
De jag brukar möta under vinterhalvåret är mest äldre tycker jag , 70 och uppåt, speciellt vid busväder.
 

Kashmirsocialist

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Det största frågan som jag ser det är användandet av andras marker för att cykla på. Det finns starka krafter i samhället som verkar för ett upphävande av allemansrätten och de konflikter som här kan uppstå vid cykling i skogen används för att flytta fram positionerna. Man får heller inte glömma att Sverige är ett av få länder i Europa med denna rätt att färdas och vistas på annans mark i naturen.
De krafter som verkar för ett upphävande av detta ska vi se till att mota i grind. Allemansrätten är något av det finaste vi har i det här landet.
 

MTBemil

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Att många spår byggs av entusiaster på en helt ideell basis är nog en av anledningarna till att spår och uppmärkning är mer anpassat för avancerade åkare än nybörjare. Dels så krävs det att man har en rätt god cykelförmåga för att förstå hur en bra och intressant led skall byggas, och därmed är dem också mer anpassade för mer avancerade åkare. Dessutom så tar lättåkta leder väldigt mycket mer arbete och matrial för att ta bort, täcka över, eller på andra sätt undvika för tekniska partier och hinder. Men man behöver inte heller leta långt för att hitt folk som är missnöjda över svåra leder som gjorts lättare.
Både spårsystem som är svårförstådda och dyra kostnader (och variationer) på prylar gör att mtb är en svår sport att börja med. Det är ett problem, och att låtsas som att det inte är det är att göra sporten en otjänst.
 

Emil777

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Upptäckarglädje och de naturliga hindren som skogen bjuder på är ju liksom poängen med stigcykling.

Parkcykling, främst DH, är svinkul och något jag gör så ofta jag får möjlighet till. Men det är ju ändå något helt annat än att cykla på naturstigar.

Tröskel, javisst. Det är det. Särskilt om man som erfaren vill dra ut en nybörjare. Men jag upplevde aldrig själv någon tröskeleffekt när mitt cykelintresse tog fart i tonåren, utan jag cyklade stigar som roade mig och provade mig fram. Ibland blev det för svårt, ibland för lätt men oftast var det kul.

Jag cyklade själv och med kompisar.

Jag tror att TS största problem är två saker: dels att det är någon form av underliggande förenings-/tävlingsperspektiv. Dels att det är med en ambition att man måste hjälpa sporten att växa.

Visst kan man glädjas åt att det ploppar upp cykelparker både här och där men samtidigt har konflikterna och förbuden ökat i takt med att fler cyklar. Dessutom så verkar det ju inte svårt att få sporten att växa, trots nuvarande läge.

Slutligen då, pengarna. Jag har två MTab-cyklar. Båda är rätt fancy. Den ena är en hardtail där jag köpt det mesta begagnat. Budget strax över 10k. Den går sin tredje säsong nästa år men används å andra sidan inte supermycket. Men ändå. Lätt under 5k per år i kostnad (med restvärde 0)

Min andra är en avancerad FS med genomgående high-endprylar. Den börjar sin femte säsong nästa år. Där landar man på lite under 10k per år om man räknar med 100% avskrivning.

Vad kostar det att ha en unge i en hockeyklubb ett år?
Dottern bl.a. rider och cyklar. Ridlektioner kostar mycket (8k/år) samtidigt som ny cykel är på G till henne.
Mycket pengar. Vi är inga höginkomsttagare.

Men det är värt, värt varenda spänn. (Thåström)
 

Tore krok

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
1. Inte dyrare än man gör det, varför skall grabben ha 70k hojj innan han kan åka en blå linje ?

2. Prylfixerad om man läser på nätet , ja helt enkelt för där pratas det prylar och folk är nördiga, svårt att cykla stig online. Irl är folk inte speciellt intresserade av dina saker utan är helt uppe i sina egna byggen/projekt.

3. Svårighetsgraden är för enkel, i stort sett alla svarta på naturstig borde vara röda. Kan man inte åka grön/blå lät det där med att cykla parkeringsplats vettigt.

4. Köp en GPS, folk som byggt leder helt gratis på sin fritid bryr sig nog inte så mycket om att märka upp, tror t.o.m. det är bra för annars hade fotgängare haft ännu en sak att gnälla över.
 

Fundadores

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Apropå cykelförbud. Inom EU finns en övergripande plan att man ska minska skogsbruket (troligtvis ska vi avverka regnskog istället). Istället ska man satsa på aktiviteter som tex MTB som ska ge inkomster till skogsägare. I Sverige får vi ett litet problem p g allemansrätten. Det kommer komma ett tryck på att skydda skog och vi får se om det är staten eller vi privatpersoner som får betala för det. Jag tror på det senare, på ett eller annat sätt.
 

uandt

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Apropå cykelförbud. Inom EU finns en övergripande plan att man ska minska skogsbruket (troligtvis ska vi avverka regnskog istället). Istället ska man satsa på aktiviteter som tex MTB som ska ge inkomster till skogsägare. I Sverige får vi ett litet problem p g allemansrätten. Det kommer komma ett tryck på att skydda skog och vi får se om det är staten eller vi privatpersoner som får betala för det. Jag tror på det senare, på ett eller annat sätt.
App-app-app. Inte politik tack för det är det du skriver om nu. Ganska kul läsa utländsk medias syn på det hela som är låt os säga, lite mer nyanserad en den svenska när det gäller den här frågan

 

N_sandstrom

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag förstår inte varför man (män?) så envist måste börja på blåa spår?

Hur många skidåkare ställer sig för allra första gången i en blå backe?
Många får öva plogning i flera timmar innan det en går att komma ner för barnbacken i ett svep.

Problemet är kanske snarare förväntningar.
Leder en del grupper med Friluftsfrämjandet. Män som aldrig cyklar terräng förr tycker det är självklart att dom ska börja i blå grupp.
Kvinnor med bra koll testar först i grön.


Nick består för övrig till 90% av terräng jag kan gena på med min gubb-pendlare.
Kan man inte vara glad för dom delarna som ny, istället för att gråta över det man måste gå förbi?
 

jolov

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Upptäckarglädje och de naturliga hindren som skogen bjuder på är ju liksom poängen med stigcykling.

Det här.




Jag aldrig riktigt förstått cykling som en föreningsaktivitet där man samlas på samma ställe, vid samma tid, i likadana kläder och cyklar samma loop gång på gång samtidigt som allt man hör är stravapip och snack om pulszoner. Det är inget fel med det, jag förstår det bara inte.

Jag har inte heller förstått folk som kommer till färdigbyggda spår, tar med ett barn som cyklar första gången på en blå led och sen gnäller över att det var alldeles för svårt.
 

Freddie L

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag förstår inte varför man (män?) så envist måste börja på blåa spår?

Hur många skidåkare ställer sig för allra första gången i en blå backe?
Många får öva plogning i flera timmar innan det en går att komma ner för barnbacken i ett svep.

Problemet är kanske snarare förväntningar.
Leder en del grupper med Friluftsfrämjandet. Män som aldrig cyklar terräng förr tycker det är självklart att dom ska börja i blå grupp.
Kvinnor med bra koll testar först i grön.


Nick består för övrig till 90% av terräng jag kan gena på med min gubb-pendlare.
Kan man inte vara glad för dom delarna som ny, istället för att gråta över det man måste gå förbi?
Det där med mäns överdrivna självförtroende är lite charmigt! Jag är som sagt ledare för de allra minsta barnen och nybörjarna i klubben, vilket är otroligt givande men ansträngande. Vi har massor av småtjejer i den gruppen, säkert typ nästan hälften. Ibland hör man när barnen pratar med varandra, inte sällan diskuteras grupptillhörigheten. ”Jag har nog kört färdigt i gröna gruppen snart, jag borde köra i blåa. Eller röda.” Detta kan man höra från någon som precis fick gå upp för ett svagt motlut eftersom hen vägrade att växla rätt, och strax innan fick stop mot en kotte. Vad tror ni, liten kille eller liten tjej? :-) Har hört liknande så många gånger att jag borde ge mig in i nån genusdebatt snart, har vi nån på Happy? ;-) Tjejerna pratar om annat, även de tuffa snabba som ligger på ens hjul och snart verkligen borde byta grupp.

En liten personlig betraktelse, vi behöver inte dra igång nåt tjafs runt det, va?
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Det är väl strävan att bli bättre som så ofta tar över, inte så konstigt.

Har flera gånger fått frågan om att bli ledare på den lokala banan och det lockar väl lite. Tyvärr är det inom friluftsfrämjandets vingar men det hade jag kanske kunnat kompromissa med.

Men det lärs ut så mycket tokigheter och det är svårt att få en rak linje bland ledarna. Och de är väl alla självlärda och vet inte själva vad de kanske gör tokigt.
Jag var med en gång med förra klubben där en ledare lärde barnen att ha tyngden på bakhjulet så cykeln följde med "runt" när man svängde.
 

Steffeman

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Om man lämnar parkcyklingen till MTB naturleder som Hjulsjö eller Rörbäcksnäs så har har jag sett utvecklingen under många år inom stigcyklingen främst i Rörbäcksnäs då gröna lederna rullar över vår gård, jag tyckte det var mycket 2019, men 2020 och 2021 kändes som det krossade allt i antal cyklister. Det jag noterade i somras var att jag aldrig sett så många icke MTB cyklar tidigare, då i alla kvaliteter, rostiga knarrande cyklar, hjälmar på sned, det går långsamt men familjer och vänner skrattar, vuxna pushar de små. Där i mellan kommer "tävlingsmotionären" på sin 50k hoj i full fart, grymt fokuserad, säkerligen lite irriterad på alla "hinder" i spåren, men han, jo han är en minoritet och inget att bry sig om. Jag brukar ofta påbörja mina turer vid skolan, sätter mig en stund innan och efter mest för att känna trycket, glädjen och se alla olika typer av cyklister. Jag vill nog påstå att jag aldrig sett sneda blickar från de med dyra hojar, möjligen ett leende mot barnfamiljen som har cyklar av alla de slag, antagligen med samma inställning som jag. Jag vet inte vad kriterierna är för att kallas folksport, men cykling på den här typen av leder vid turistområden så känns det inte långt ifrån att kalla stigcyklingen för folksport.
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Vi kan testa här inne.

En halvskarp vänstersväng, du kommer med lite fart, lägger ner så dhf-klackarna har tagit i.
Vilken hand har du tyngden på?

Bonus: Är det någon skillnad mot innan klackarna tagit i?

Har du ens tänkt på hur du gör?
 

DanielS

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Ang svårighetsnivå på stigar, om man tittar i mitt närområde (västra stockholm) så observerar jag följande efter att ha kollat trail forks:

-ganska få "gröna" stigar
-många av de gröna stigar som finns är väldigt enkla, mtb behövs ofta inte
-många gröna är elljusspår eller promenadvägar som inte lämpar sig för cykling
-stigar på trailforks i områden med cykelförbud utan att detta syns tydligt

Så jag håller med om att det kan vara svårt att hitta rätt för en nybörjare. Det är kanske inte graderingen i sig utan att glappet mellan en normal grön och en normal blå är rätt stort (i förhållande till skidåkning t ex).

Då är det rätt bra med tillgång till en dedikerad led som t ex på Lovön, som innehåller enklare och lite svårare partier.
 

jolov

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Vi kan testa här inne.

En halvskarp vänstersväng, du kommer med lite fart, lägger ner så dhf-klackarna har tagit i.
Vilken hand har du tyngden på?

Bonus: Är det någon skillnad mot innan klackarna tagit i?

Har du ens tänkt på hur du gör?
Enkel fråga.

Jag lägger all vikt på höger hand, försöker hålla cykeln så upprätt som möjligt för att undvika att sidoklackarna tar i marken, dom sabbar rullmotståndet.
För att inte tappa spåret släpper jag höger fot från pedalen, likt en mellanstadieelev på badhuset kryper jag ihop till en liten kanonkula på vänster sida av cykeln, känner ett lyckopirr i magen precis innan mina happy-rekommenderade 7psi i framdäcket inte längre räcker till att hålla kanttråden på plats och jag slungas ut i omloppsbana.
 

atorger

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Jag aldrig riktigt förstått cykling som en föreningsaktivitet där man samlas på samma ställe, vid samma tid, i likadana kläder och cyklar samma loop gång på gång samtidigt som allt man hör är stravapip och snack om pulszoner. Det är inget fel med det, jag förstår det bara inte.

Grejen med MTB är att det är ganska tekniskt, det är inte fel att gå en kurs och faktiskt lära sig hur man ska köra och det kan man hitta i föreningar. Harvar man på på landsväg eller grus eller simpla XC-stigar så är det ju bara att cykla. Men ska man köra tekniska stigar så kan man behöva lära sig en del av någon som kan... åtminstone känner jag så.
 

BJS

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Grejen med MTB är att det är ganska tekniskt, det är inte fel att gå en kurs och faktiskt lära sig hur man ska köra och det kan man hitta i föreningar. Harvar man på på landsväg eller grus eller simpla XC-stigar så är det ju bara att cykla. Men ska man köra tekniska stigar så kan man behöva lära sig en del av någon som kan... åtminstone känner jag så.
Det beror ju då iofs lite på ambitionen. Är man nöjd med att cykla enkla stigar så brhöver man ju inte absolut lära sig alla knep för att överleva stenkistor. Men åas vill man det så är det ju lämpligt att cykla med någon som är duktigare vilket visar vad som går att göra och ger ledtrådar till hur man gör det. Och som kan ringa ambulansen när man misslyckas - farliga, svåra saker är ju oklokt att göra ensam i skogen...
 

kais01

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
när jag har försökt säga att mtb är dyrt och föreslagit att cykelförbunden ska reglera/standardisera utrustningen på tävling för att försöka pressa ner priserna har jag bara blivit hånad.
dock ska man ha klart för sig att säkert 99 procent av skogscyklingen sker utanför tävling.

när det gäller att begränsa kostnaderna för föräldrar till tävlande barn ha man ju inom lvg konceptet att begränsa utväxlingen, förment för att skona barnens brosk och leder, men det riktiga skälet är nog att det inte skall löna sig så mycket att materialoptimera?

det är faktiskt svårt att komma på någon liknade teknisk begränsning för mtb, att t ex begränsa säg vikt känns ju ändå lite kontraproduktivt. kanske skulle en liknande regel som inom folkrace funka; att segraren i varje lopp är,skyldig att sälja cykeln för ett visst belopp?
 

Freddie L

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Har man ungar som tråkar varandra på xc-träningen har man ett problem med ledare/föräldrar.
Det är väl inte mitt inlägg om småpojkar med hybris du syftar på, utan TS första inlägg?

Men jag håller med! TS verkar ha lämnat tråden, men vi kan väl göra något konstruktivt av den ändå? I vår klubb har vi nolltolerans förstås, vi har rutiner och en krisgrupp. Kanske mest fluff, men ändå något som liksom finns med oss. Det har varit lite småsaker under åren, men vad jag vet hanteras allt direkt på plats. Tror ej krisgruppen har fått rycka in.

Tror alla SCF-anslutna föreningar har samma strukturer, så jag gissar att det som skiljer kan vara personliga attityder. Bland ledare, föräldrar och barn. I Stockholm kan det väl inte vara omöjligt att prova att cykla med en annan klubb?
 

atorger

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Det beror ju då iofs lite på ambitionen. Är man nöjd med att cykla enkla stigar så brhöver man ju inte absolut lära sig alla knep för att överleva stenkistor. Men åas vill man det så är det ju lämpligt att cykla med någon som är duktigare vilket visar vad som går att göra och ger ledtrådar till hur man gör det. Och som kan ringa ambulansen när man misslyckas - farliga, svåra saker är ju oklokt att göra ensam i skogen...
Ja precis. Jag själv har egentligen inte så mycket att tillföra i denna diskussion då de enda stigar jag cyklar är det enklaste och gör det på en cross stel både fram och bak, men har kompisar som håller på med MTB lite mer seriöst, enduro downhill, ramper, hopp och drops och grejer, och de går ju kurser som hålls av klubbarna.

Jag är mer intresserad av konditionsaspekten och "långa" äventyr än adrenalinkickar. Det ryms ju otroligt många genrer under paraplyet "cykling".
 

bekväm grop hejdå

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
dock ska man ha klart för sig att säkert 99 procent av skogscyklingen sker utanför tävling.

när det gäller att begränsa kostnaderna för föräldrar till tävlande barn ha man ju inom lvg konceptet att begränsa utväxlingen, förment för att skona barnens brosk och leder, men det riktiga skälet är nog att det inte skall löna sig så mycket att materialoptimera?

det är faktiskt svårt att komma på någon liknade teknisk begränsning för mtb, att t ex begränsa säg vikt känns ju ändå lite kontraproduktivt. kanske skulle en liknande regel som inom folkrace funka; att segraren i varje lopp är,skyldig att sälja cykeln för ett visst belopp?
om viljan finns kunde vi göra som politikerna: tillsätta nån slags utredning, fundera, skicka förslag på remiss. folkraceidén är också intressant, men skulle kanske riskera bli en helt egen sport och eventuellt öka prylhetsen (en måste ha en folkracehoj också). jag tror också det är svårt, men jag tror det skulle spela en viktig roll och få betydande påverkan även på icketävlingscykling.

men viljan verkar saknas helt. folk är helt okej med att cykling ska vara dyrt och exkluderande. många argumenterar att det är ens Fria Val att bli lurad av reklamindustrin, influerare, grupptryck och skam. folk som har råd med dyra cyklar är förskräckande oförstående till hur det känns att inte ha så mycket pengar och vilken mental styrka som krävs för att gå emot skönhetsidealen (prylfixeringen).
 

Oskar

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
Vi kan testa här inne.

En halvskarp vänstersväng, du kommer med lite fart, lägger ner så dhf-klackarna har tagit i.
Vilken hand har du tyngden på?

Bonus: Är det någon skillnad mot innan klackarna tagit i?

Har du ens tänkt på hur du gör?

Det enda jag tänkte när jag testade DHF första gången var att cykeln gick fanimej som på räls: "det här är ju fusk"...
 

bekväm grop hejdå

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
på youtube häromdan sa de att det inte är dyrt med en landsvägscykel för hundra papp för en roadracingmotorcykel i proffsnivå kostar femton miljoner. eller vad det var.
 

cubefritzz

Aktiv medlem
Framtiden för MTB?
1. MTB är en dyr sport. Jo, kanske en truism i sammanhanget men också förmodligen den enskilt största anledningen till att inte fler sysslar med sporten. Man har ju samma problem med tex utförsåkning numera (till skillnad från när jag växte upp och skidåkningen faktiskt var en riktig folksport i Sverige). Visst kan man skaffa en billig cykel eller hålla sig till "billiga" märken men då hamnar vi i problem 2 (se nedan).

Beror på hur man ser på detta med dyrt och jämför. Jämför gärna Mountainbike med Ishockey, Golf, Tennis osv och märkena däromkring. Visst cyklar slits. Enda sättet att spara pengar som familj är att lära sig själv att mecka och köpa reservdelar utanför Sverige. Finns hur mycket som helst om detta på youtube.com

2. Cykelkulturen är ... ehum .... väldigt prylfixerad. Och framförallt märkesfixerad. Att cykeln återigen blivit en viktig statussymbol för många är väldigt tydligt. Det är dessvärre rätt många gånger jag i samtal med andra cyklister (både IRL och här på happymtb) känt mig förflyttad till killarnas omklädningsrum på högstadiet... Och tyvärr ser jag även hur sonens kompisar redan i 13-14-årsåldern börjar häckla varandra om någon har en lite billigare cykel eller cykelpryl. Otroligt sorgligt att se.

Inget nytt, så här var det för mig också på 80 och 90 talet i den åldern. Körde man DBS istället för Crescent och dessutom inte BMX så blev man också både retad och mobbad. Detta var innan Mountainbike blev en hit! Det gäller bara att tuffa till sig och köra ifrån de som har dyrare cyklar först då håller de käften. Det är inte cykeln som gör att du är snabb och bra utan din kondition, styrka och mentalitet i alla fall i den åldern!

3. Svårighetsgrad på leder (både xc och dh). Här tror jag alla som är helt nya får lite av en shock. Det är helt enkelt fruktansvärt svårt för någon som är HELT nybörjare på MTB att ta sig an även dom enklaste leder och nerfarter. Har själv varit ledare för barn som fått testa mtb för första gången och det är nästan omöjligt för dom att ge sig ut i ett uppmärkt mtb-spår direkt. Om man jämför med tex utförsåkning (som ju har samma färger) blir man ju rätt förvånad när man upptäcker vilka svårigheter som kan finnas på tex en blå led (NICK i Ursvik som ju har graderingen blå är ett bra exempel). Här tror jag att man måste tänka om lite kring gradering om man nu VILL att fler ska testa sporten. Och framförallt ge fler enklare alternativ till dom som är helt nybörjare.

FEL! Håll dig undan de stora städerna och de stora banorna dit alla vallfärder. Åk istället till småstäder som du inte tänkt på som också har bra MTB leder för barn så skall du se hur kul de får. Även Campingplatser runtom i Sverige har börjat satsa på MTB leder som de själva byggt med familjen som mål och inte proffs/eliten. Dessa banor är dessutom gratis. Går alltid att parkera utanför Campingen och cykla in =).

4. Märkning av själva lederna. På vissa ställen är det bra uppmärkt men på andra extremt sparsamt. Kan verka vara en detalj men det här var faktiskt en av anledningarna till att jag själv testade men sen inte fortsatte med sporten för ca 10 år sen. Finns inget mer frustrerande än att hela tiden åka vilse i skogen och att febrilt försöka hitta dom (få) märken som markerar var leden är. Speciellt om man är nybörjare men även om man åker på ett nytt ställe för första gången.

Som punkt 3, människor är allmänt trevligare i småstäder och de hjälps gärna åt om du skulle köra fel i skogen träffar du alltid någon som plockar bär, promenerar med hunden eller annan MTB cyklist som visar vägen. Dessutom har många av de mindre städerna samt kommuner, camping, i just Sverige satsat mängder på MTB leder och märkning för just familjer barn osv mm.

Skippa de stora platserna och åk till de små = problemet löst. Man kan ha riktig roligt på de små platserna också.

Största problemet är också Happyride.se det första man ser på startsidan längst ner gällande tur tips ligger långt åt fanders fel, i fel riktning med flera 100 km. Alla pratar hela tiden om de stora ställena och inte de små vilket är ganska irriterande. Skulle vilja se happyride skriva om tur tips kring de små ställena långt söder samt sydväst om samtliga av Sveriges fjäll, samt söder om Stockholm, Karlstad, Mora, Idre, Sälen, Åre osv mm samt norr om Göteborg! Alla bor inte kring dessa områden som Happyride hela tiden pratar/skriver om.
 
Senast ändrad:
Topp