Det var varmt. Det var stressigt. Det var konstigt att bada i bibs. Det var kul att cykla och mindre kul (diplomatisk omskrivning) att springa.
Att dessutom behöva göra allt detta med Bang bakom sig var också en pulshöjande faktor.
Växlingen bad/cykel tog lite tid. Jag envisades med att sätta på mig handskar och där tappade jag ett par placeringar men plockade två cyklister redan efter 400 meter. Sen hade jag Attilas långsamt försvinnande rygg att titta på ett tag. Men var fanns Bang? Stress!!!
Jag var helt säker på att han skulle komma farande på sin HT som skjuten ur en kanon. Men icke. Jag tappade ryggen på Attila ungefär halvvägs ut på mtbspåret och efter det var det ensamsegling, fast med Bangstressen hängandes över mig. Växeln cykel/spring gick smidigare fast det var nära att jag sprang iväg med hjälmen på huvudet. :)
Löpning i 2 km var i längsta laget tycker jag nog. 200 meter hade räckt bra för efter ungefär så långt var jag helt slut i kroppsdelar jag knappt visste fanns och vid det här laget då jag växlade mellan att lufsa och stappla frammåt var jag övertygad om att B skulle komma och segla förbi med höga knän och ett hånfullt leende på läpparna. Dessbättre så slapp jag uppleva det. Efter hästskon så såg jag fortfarande inte till någon bakom och började känna mig mycket bättre till mods. Jag defilerade in i mål på en skön femteplats, fast på hörntänderna för nu var jag helt utpumpad.
Badet efter målgång var nog sommarens bästa.
Och allt sammanslaget så var det trots ovana övningar en helt fantastisk förmiddag. Tack Fixar-Bang, Foto-Hazze och kommisarie Peter.