[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
- Trådstartare Globalistic
- Start datum
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Jag har precis avslutat årets intensivaste träningspass!
Trots att jag låg på rulle hela tiden ☺
Jag är djupt imponerad av dig Per och Peter.
Ni är otroligt starka, tur att Håkan lattjar i en annan dela av Sverige, hade han varit med hade nog varit kört för min del.
Men det var väldigt kul, tack för att jag fick hänga med.
Jag gör gärna om det.
Trots att jag låg på rulle hela tiden ☺
Jag är djupt imponerad av dig Per och Peter.
Ni är otroligt starka, tur att Håkan lattjar i en annan dela av Sverige, hade han varit med hade nog varit kört för min del.
Men det var väldigt kul, tack för att jag fick hänga med.
Jag gör gärna om det.
Waterdragon
Medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Instämmer måste bli en repris. Skitkul. Bra kört allihop.
Globalistic
Aktiv medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Jag är på!
ordens skrev:
-------------------------------------------------------
> Lördag är sista dagen innan min fettosemester
> börjar, vädret ser ut att bli ok så vill någon
> med ut på en lvgtur? Ca 10 mil, Fart 30+ om vi
> blir några stycken!
ordens skrev:
-------------------------------------------------------
> Lördag är sista dagen innan min fettosemester
> börjar, vädret ser ut att bli ok så vill någon
> med ut på en lvgtur? Ca 10 mil, Fart 30+ om vi
> blir några stycken!
Waterdragon
Medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Jag e på
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
rillard skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag är på!
>
> ordens skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Lördag är sista dagen innan min fettosemester
> > börjar, vädret ser ut att bli ok så vill
> någon
> > med ut på en lvgtur? Ca 10 mil, Fart 30+ om vi
> > blir några stycken!
Kul grabbar, Rille har du återuppstått ;)
-------------------------------------------------------
> Jag är på!
>
> ordens skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Lördag är sista dagen innan min fettosemester
> > börjar, vädret ser ut att bli ok så vill
> någon
> > med ut på en lvgtur? Ca 10 mil, Fart 30+ om vi
> > blir några stycken!
Kul grabbar, Rille har du återuppstått ;)
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Skulle vara kul, men jag lämnade blod idag och har då ännu mindre chans att hänga med än vanligt.
Rille- kul att de gamla Ghetto-ynglingarna dyker upp här ibland :-)
Jag kommer att softa runt halva sträckan istället på lördag, antagligen på egen hand.
Rille- kul att de gamla Ghetto-ynglingarna dyker upp här ibland :-)
Jag kommer att softa runt halva sträckan istället på lördag, antagligen på egen hand.
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Har skogsraketen i förrådet så det blir inga ghettorides längre. Ska vi starta runt 10? Jag kommer ha med mig ett lok också...
ordens skrev:
-------------------------------------------------------
> Kul grabbar, Rille har du återuppstått ;)
ordens skrev:
-------------------------------------------------------
> Kul grabbar, Rille har du återuppstått ;)
Waterdragon
Medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
10 e bra för mej
Waterdragon
Medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
OK för mej
Waterdragon
Medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Ställer in. Vaknade precis upp med huvudvärken från helvetet. Hoppas på en tur senare istället.
Globalistic
Aktiv medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Jalla! Andreas ska ut i helgen. Vilka e på?
Starstream63
Ny medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Blir det imorgon är jag med.
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
pMr skrev:
-------------------------------------------------------
> Fan, jag är rökt. Nästa vecka SKA jag fan
> komma.
Det där har vi hört tidigare.
Skit i rökat och kom och lek AMduro med oss nu, Matte!
Vi blir så osäkra på linjeval och fallinjer när du inte är med.
-------------------------------------------------------
> Fan, jag är rökt. Nästa vecka SKA jag fan
> komma.
Det där har vi hört tidigare.
Skit i rökat och kom och lek AMduro med oss nu, Matte!
Vi blir så osäkra på linjeval och fallinjer när du inte är med.
Waterdragon
Medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Tack det va kul
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Här kommer en RR om mitt TransAlp (TA)äventyr!
I januari 2015 träffade jag min kompis, Jan (som också är cykelintresserad), i samband med en tjänsteresa och frågade honom om vi inte kunde cykla några dagar i Alperna (då han bor där i närheten).
Jo då! sade han. Det kan vi göra men vad sägs om att göra en TransAlp istället!
OK, sa jag, då vi gör det. Jag fattade ingenting. När jag väl var hemma från tjänsteresan började jag söka på nätet om TransAlp och insåg fakta - det var ingenting att skoja om! Det visade sig att det skulle komma att krävas en hel del förberedelser samt noggranna planer.
Och så var vi igång….
Vi började med att finna en lämplig tidpunkt för äventyret. När detta var klart bokade jag min flygbiljett. Upplägget blev följande: jag skulle flyga ner till München där Jan skulle möta mig med sin flickvän. Hon skulle köra oss någonstans söder om München, dumpa oss där, ta min resväska samt cykelväska (som blev en låda) med sig i bilen hem till sig och 7 dagar senare möta oss vid Gardasjön.
Det gick åt åtskilliga timmar för att finna en lämplig tur. Jag och Jan detaljstuderade de flesta turerna som andra har genomfört och hade schyst GPX data. Vi flög över dem med Google Earth och läste spaltmeter med tips och kommentarer.
Vi ville hitta en bra bana som inte skulle vara alldeles för lätt, ha rätt längd, gå en hel del off-road och där man inte behöver kånka cykeln på ryggen samt med så lite push bike som möjligt. Med alla dessa krav var det inte lätt att hitta en okej bana! Men till sist hade vi sållat bland de utvalda och bestämt oss för en som hette: Michis tour!
När väl turen var ”hittad” kvarstod en himla massa andra saker att gå igenom som cykeln, utrustningen, kläderna etc. Ganska tidigt hade jag redan bestämt mig för att min AM hoj, Kermit, får följa med då den är robust och har bra bromsar (tack Matte för det). Men sedan var det en massa andra saker som jag inte hade och var tvungen att komplettera med som ryggsäck (ryggsäck som skulle rymma allt som kläder, cykeltillbehör, verktyg med mera för 7 dagar), lätta extra skor etc.
Gällande packningen som skulle bäras på ryggen kan jag tillägga att målet var att viktoptimera allt och att få den så lätt som möjligt. Precis innan avfärden, när jag vägde in ryggsäcken, visade det sig att den vägde runt 6 kg plus 2 liter vatten som skulle tillkomma. Jag var nöjd! Men ack vad jag bedrog mig!
Det visade sig senare under turen att ha en extra vikt om 8 kg sliter en hel del på rumpan, axlar och rygg! Redan efter andra dagen fick jag köra med dubbla cykelbyxor. Givetvis så gick vi flera gånger minutiöst igenom vad som skulle med och delade upp tillbehören mellan varandra för att spara vikt. Tack vare den tyska noggrannheten så gick detta bra.
Då planeringen var igång för fullt började vi titta närmare på hur den tilltänkta sträckan skulle delas upp samt var övernattningarna skulle ske. Vi delade helt enkelt upp banan i sju delar och bokade boende vid varje stopp.
När detta var gjort kom nästa dilemma: hur skall cykeln komma ner till Tyskland och tillbaka? Jag skulle ju flyga ner så jag behövde en cykelväska. Redan i februari åkte jag till TCM och lånade en väska som visade sig vara för liten för min cykel så den planen blev kass.
Nästa idé var att skicka hojen till Tyskland och så skulle cykeln komma tillbaka med min kompis när han skulle köra Cykelvasan. Denna plan var inte så attraktiv heller då jag i så fall skulle behöva vara utan min cykel i nästan en hel månad!
Så kvarstod bara en sista plan: att flyga ner med cykeln och tillbaka men jag hade ju inget passande emballage till min cykel!! OK, man får inte vara dum! Jag fann en låda på jobbet som skulle passa. Jag kollade om cykel fick plats i den och det gjorde den. Sedan kontaktade jag flygbolaget för att undersöka om det var okej att ta med den då lådan var rätt stor! Tack och lov fick jag ett OK. Så var den saken ur världen :-) trodde jag…..
När det praktiska började falla på plats kvarstod att börja träna så att man skulle bli någorlunda förberedd samt att vänja rumpan för flera timmars cykling med extra tyngd. Träningen gick si så där. Det var svårt att få tiden att räcka… och var knepig att få till med många höjdmeter.
Tiden gick och så helt plötsligt vart det den 10 juli och avfärden var på gång!
Lite strapatser fick jag gå genom vid incheckningen på Arlanda. Det visade sig att flygplansmodellen som vi skulle flyga med var en mindre modell och det skulle bli problem att få in min cykellåda via lastluckan. Efter mycket dividerande fann personalen att det fanns 2 cm tillgodo på bredden av lastluckan så att lådan kunde gå in. J#klar! Det var nära….
Bild där går cykeln
Det blev min längsta incheckningstid någonsin. 50 min.
Då var man på plats!
Dag 1. München till Grainau
Två glada killar och kanonväder. Första sträckan var relativt lätt. Transportsträcka. Fina vägar och trevligt landskap. I början var det ganska platt men så småningom började bergen torna upp sig sakta och säkert. Dom skall vi igenom, påpekade Jan. Ok, sade jag, det kommer säkert att funka (fortfarande med pigga ben och hyfsat bra med ork…)
Dag 2. Grainau till Zams
Andra dagen när vi vaknade väntade en klarblå himmel samt fantastiskt fin miljö. Då var det dags att ge sig ut på äventyret.
Dagen började på asfalt som sedan övergick till fina stigar och lättare grusvägar. Lite push bike blev det också.
Vädret höll i sig och varmt var det som attan. Så här långt funkade allt (nästan) som vi hade beräknat och framemot kvällen kom vi fram till Zams i Österrike. Jag hade stött på lite problem och det var att utväxlingen på min hoj inte var det bästa för den terrängen och för de backarna. 32 singelklinga fram – och 42 bak. Någonting var vi tvungna att hitta på…
Forsättning följer i ett nytt inlägg.
I januari 2015 träffade jag min kompis, Jan (som också är cykelintresserad), i samband med en tjänsteresa och frågade honom om vi inte kunde cykla några dagar i Alperna (då han bor där i närheten).
Jo då! sade han. Det kan vi göra men vad sägs om att göra en TransAlp istället!
OK, sa jag, då vi gör det. Jag fattade ingenting. När jag väl var hemma från tjänsteresan började jag söka på nätet om TransAlp och insåg fakta - det var ingenting att skoja om! Det visade sig att det skulle komma att krävas en hel del förberedelser samt noggranna planer.
Och så var vi igång….
Vi började med att finna en lämplig tidpunkt för äventyret. När detta var klart bokade jag min flygbiljett. Upplägget blev följande: jag skulle flyga ner till München där Jan skulle möta mig med sin flickvän. Hon skulle köra oss någonstans söder om München, dumpa oss där, ta min resväska samt cykelväska (som blev en låda) med sig i bilen hem till sig och 7 dagar senare möta oss vid Gardasjön.
Det gick åt åtskilliga timmar för att finna en lämplig tur. Jag och Jan detaljstuderade de flesta turerna som andra har genomfört och hade schyst GPX data. Vi flög över dem med Google Earth och läste spaltmeter med tips och kommentarer.
Vi ville hitta en bra bana som inte skulle vara alldeles för lätt, ha rätt längd, gå en hel del off-road och där man inte behöver kånka cykeln på ryggen samt med så lite push bike som möjligt. Med alla dessa krav var det inte lätt att hitta en okej bana! Men till sist hade vi sållat bland de utvalda och bestämt oss för en som hette: Michis tour!
När väl turen var ”hittad” kvarstod en himla massa andra saker att gå igenom som cykeln, utrustningen, kläderna etc. Ganska tidigt hade jag redan bestämt mig för att min AM hoj, Kermit, får följa med då den är robust och har bra bromsar (tack Matte för det). Men sedan var det en massa andra saker som jag inte hade och var tvungen att komplettera med som ryggsäck (ryggsäck som skulle rymma allt som kläder, cykeltillbehör, verktyg med mera för 7 dagar), lätta extra skor etc.
Gällande packningen som skulle bäras på ryggen kan jag tillägga att målet var att viktoptimera allt och att få den så lätt som möjligt. Precis innan avfärden, när jag vägde in ryggsäcken, visade det sig att den vägde runt 6 kg plus 2 liter vatten som skulle tillkomma. Jag var nöjd! Men ack vad jag bedrog mig!
Det visade sig senare under turen att ha en extra vikt om 8 kg sliter en hel del på rumpan, axlar och rygg! Redan efter andra dagen fick jag köra med dubbla cykelbyxor. Givetvis så gick vi flera gånger minutiöst igenom vad som skulle med och delade upp tillbehören mellan varandra för att spara vikt. Tack vare den tyska noggrannheten så gick detta bra.
Då planeringen var igång för fullt började vi titta närmare på hur den tilltänkta sträckan skulle delas upp samt var övernattningarna skulle ske. Vi delade helt enkelt upp banan i sju delar och bokade boende vid varje stopp.
När detta var gjort kom nästa dilemma: hur skall cykeln komma ner till Tyskland och tillbaka? Jag skulle ju flyga ner så jag behövde en cykelväska. Redan i februari åkte jag till TCM och lånade en väska som visade sig vara för liten för min cykel så den planen blev kass.
Nästa idé var att skicka hojen till Tyskland och så skulle cykeln komma tillbaka med min kompis när han skulle köra Cykelvasan. Denna plan var inte så attraktiv heller då jag i så fall skulle behöva vara utan min cykel i nästan en hel månad!
Så kvarstod bara en sista plan: att flyga ner med cykeln och tillbaka men jag hade ju inget passande emballage till min cykel!! OK, man får inte vara dum! Jag fann en låda på jobbet som skulle passa. Jag kollade om cykel fick plats i den och det gjorde den. Sedan kontaktade jag flygbolaget för att undersöka om det var okej att ta med den då lådan var rätt stor! Tack och lov fick jag ett OK. Så var den saken ur världen :-) trodde jag…..
När det praktiska började falla på plats kvarstod att börja träna så att man skulle bli någorlunda förberedd samt att vänja rumpan för flera timmars cykling med extra tyngd. Träningen gick si så där. Det var svårt att få tiden att räcka… och var knepig att få till med många höjdmeter.
Tiden gick och så helt plötsligt vart det den 10 juli och avfärden var på gång!
Lite strapatser fick jag gå genom vid incheckningen på Arlanda. Det visade sig att flygplansmodellen som vi skulle flyga med var en mindre modell och det skulle bli problem att få in min cykellåda via lastluckan. Efter mycket dividerande fann personalen att det fanns 2 cm tillgodo på bredden av lastluckan så att lådan kunde gå in. J#klar! Det var nära….
Bild där går cykeln
Det blev min längsta incheckningstid någonsin. 50 min.
Då var man på plats!
Dag 1. München till Grainau
Två glada killar och kanonväder. Första sträckan var relativt lätt. Transportsträcka. Fina vägar och trevligt landskap. I början var det ganska platt men så småningom började bergen torna upp sig sakta och säkert. Dom skall vi igenom, påpekade Jan. Ok, sade jag, det kommer säkert att funka (fortfarande med pigga ben och hyfsat bra med ork…)
Dag 2. Grainau till Zams
Andra dagen när vi vaknade väntade en klarblå himmel samt fantastiskt fin miljö. Då var det dags att ge sig ut på äventyret.
Dagen började på asfalt som sedan övergick till fina stigar och lättare grusvägar. Lite push bike blev det också.
Vädret höll i sig och varmt var det som attan. Så här långt funkade allt (nästan) som vi hade beräknat och framemot kvällen kom vi fram till Zams i Österrike. Jag hade stött på lite problem och det var att utväxlingen på min hoj inte var det bästa för den terrängen och för de backarna. 32 singelklinga fram – och 42 bak. Någonting var vi tvungna att hitta på…
Forsättning följer i ett nytt inlägg.
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Dag 3. Zams till Nauders
Den tredje dagen skulle vi cykla runt 70 km och avverka närmare 3000 m på höjden. Med det i tankarna var det inte mycket att snacka om! Cykeln måste fixas så att jag skulle få en bättre utväxling för att kunna klättra med en högre kadens. Vi gav oss iväg. Dagen började fint. Fina vägar, bra terräng och fortfarande fint väder.
Vid Fiss stötte vi på en Bike Park.
Där försökte vi få hjälp med min cykel men de hade bara prylar för DH-cyklar. I alla fall, vi fick tips om att cykla tillbaka till byn för där finns två cykelbutiker. Väl framme, i butiken, när önskemålen var framlagda hos expediten kom realiteterna - de skulle inte kunna hjälpa mig. Men, så började expediten titta närmare på Kermit och nämnde: men hallå det är ju samma uppsättning på din drivlina som jag använder på min privata hoj! Kom in på verkstaden så hjälper jag dig! Och så plockade killen ner sin cykel, tog av den lilla klingan 22T och monterade den på min hoj! Snyggt! Allt detta för 20 EUR. Då fick jag plötsligt helt andra förutsättningar. Långbacke = ner med kedjan (manuellt) på den lilla klingan och det var bara att trampa….
Turen fortsatte och så helt plötsligt utbrister Jan. Va!! Ska vi in i Schweiz! Tydligen skulle vi det. Problemet var att Jan varken hade pass eller id-kort med sig men lyckligtvis gick det bra ändå. Vi skulle ha fått problem om vi hade stoppats vid gränskontrollen men vi hade tur! Vi var i Schweiz i ca. 20 minuter.
Kvällen fick avslutas med en rejäl Wiener Schnitzel i A4 storlek!!
Dag 4. Nauders till Trafoi
Den fjärde dagen skulle bli turens höjdpunkt! Ner i dalen, upp på en topp via Val D´ Uina på ca. 2300 m, sedan ner i dalen igen och upp på nästa topp på över 2000 m. Där någonstans skulle stugan finnas där övernattningen var planerad. Men, först fick vi modifiera rutten lite grand. Vi ville undvika den Schweiziska gränskontrollen och fick tips om att det fanns en fin skogsväg som möjliggjorde att vi kunde komma in i Italien ”osedda”.
Efter utförsåkningen som var jättekul kom en bit relativt platt terräng och så var vi plötsligt framme vid Val D´ Uinas startpunkt. Här började klättringen! Rätt kul i början men snart blev det tuffare och tuffare.
Sista biten mot toppen fick vi passera genom en urhuggen stig i berget där det överhuvudtaget inte var tal om att cykla då stupet var riktigt djupt, 200 m! Stigen saknade dessutom räcken bitvis…
Väl uppe så öppnade sig landskapet och stigen utför uppenbarade sig. Nu kom det roliga. Utför, off-road, på torra stigar med en bra cykel!!! Yippie - det var bara att ladda och njuta!
Utförsåkningen varade en bra stund då det var relativt långt ner till dalen. Sedan kom nästa berg som inte var lika rolig att klättra upp på som den förra och dessutom började det bli rätt sent, typ kl. 19.00.
Ok - vad gör man?! Det var bara att bita ihop och fortsätta. Det var inte långt till stugan, endast 9 km på längden och dryga 1 km på höjden. Ah det fixar vi, sade Jan. Stugan stänger 22.00 och vi har 3 h på oss att nå dit. Vi började klättra och klättra. Stigen blev brantare och brantare. Tiden gick. Efter 1,5 h blev det push bike mitt i den vilda skogen. Vi hade fortfarande 4 km kvar. Då gick det väldigt sakta. Till råga på allt började GPS-spåret helt plötsligt visa en helt annan väg än vi hade tänkt oss och då var vi dessutom vilse! Vi såg var stugan låg på kartan men vägen dit var inte riktig ok enligt GPS:en. Inte mycket att snacka om. Det var bara att gå, cykla där det gick att cykla och hålla på så där tills vi skulle komma fram.
Till slut nådde vi dit någon gång innan 23.00. Mörkt blev det också. De sista 2 km fick vi cykla i skenet av ficklampan på mobilen i terräng som det råder i Ghettoskogarna. Det var skittufft!
Väl framme vid stugan så visade det sig att den var stängd! Helt mörkt! Inte en käft där! Vi ringer till stugvärden och kollar läget. Vi får beskedet att kocken är kvar i stugan men förmodligen har gått och lagt sig. Inte hade han tänkt vänta på två galningar som oss så klart! Bara att börja knacka på fönstren, säger stugvärden, tills han vaknar. Sagt och gjort! Kocken vaknade och var på relativt bra humör. Släpper in oss och bjuder oss (mot betalning så klart) på världens godaste middag! Det var den dagen!
Den tredje dagen skulle vi cykla runt 70 km och avverka närmare 3000 m på höjden. Med det i tankarna var det inte mycket att snacka om! Cykeln måste fixas så att jag skulle få en bättre utväxling för att kunna klättra med en högre kadens. Vi gav oss iväg. Dagen började fint. Fina vägar, bra terräng och fortfarande fint väder.
Vid Fiss stötte vi på en Bike Park.
Där försökte vi få hjälp med min cykel men de hade bara prylar för DH-cyklar. I alla fall, vi fick tips om att cykla tillbaka till byn för där finns två cykelbutiker. Väl framme, i butiken, när önskemålen var framlagda hos expediten kom realiteterna - de skulle inte kunna hjälpa mig. Men, så började expediten titta närmare på Kermit och nämnde: men hallå det är ju samma uppsättning på din drivlina som jag använder på min privata hoj! Kom in på verkstaden så hjälper jag dig! Och så plockade killen ner sin cykel, tog av den lilla klingan 22T och monterade den på min hoj! Snyggt! Allt detta för 20 EUR. Då fick jag plötsligt helt andra förutsättningar. Långbacke = ner med kedjan (manuellt) på den lilla klingan och det var bara att trampa….
Turen fortsatte och så helt plötsligt utbrister Jan. Va!! Ska vi in i Schweiz! Tydligen skulle vi det. Problemet var att Jan varken hade pass eller id-kort med sig men lyckligtvis gick det bra ändå. Vi skulle ha fått problem om vi hade stoppats vid gränskontrollen men vi hade tur! Vi var i Schweiz i ca. 20 minuter.
Kvällen fick avslutas med en rejäl Wiener Schnitzel i A4 storlek!!
Dag 4. Nauders till Trafoi
Den fjärde dagen skulle bli turens höjdpunkt! Ner i dalen, upp på en topp via Val D´ Uina på ca. 2300 m, sedan ner i dalen igen och upp på nästa topp på över 2000 m. Där någonstans skulle stugan finnas där övernattningen var planerad. Men, först fick vi modifiera rutten lite grand. Vi ville undvika den Schweiziska gränskontrollen och fick tips om att det fanns en fin skogsväg som möjliggjorde att vi kunde komma in i Italien ”osedda”.
Efter utförsåkningen som var jättekul kom en bit relativt platt terräng och så var vi plötsligt framme vid Val D´ Uinas startpunkt. Här började klättringen! Rätt kul i början men snart blev det tuffare och tuffare.
Sista biten mot toppen fick vi passera genom en urhuggen stig i berget där det överhuvudtaget inte var tal om att cykla då stupet var riktigt djupt, 200 m! Stigen saknade dessutom räcken bitvis…
Väl uppe så öppnade sig landskapet och stigen utför uppenbarade sig. Nu kom det roliga. Utför, off-road, på torra stigar med en bra cykel!!! Yippie - det var bara att ladda och njuta!
Utförsåkningen varade en bra stund då det var relativt långt ner till dalen. Sedan kom nästa berg som inte var lika rolig att klättra upp på som den förra och dessutom började det bli rätt sent, typ kl. 19.00.
Ok - vad gör man?! Det var bara att bita ihop och fortsätta. Det var inte långt till stugan, endast 9 km på längden och dryga 1 km på höjden. Ah det fixar vi, sade Jan. Stugan stänger 22.00 och vi har 3 h på oss att nå dit. Vi började klättra och klättra. Stigen blev brantare och brantare. Tiden gick. Efter 1,5 h blev det push bike mitt i den vilda skogen. Vi hade fortfarande 4 km kvar. Då gick det väldigt sakta. Till råga på allt började GPS-spåret helt plötsligt visa en helt annan väg än vi hade tänkt oss och då var vi dessutom vilse! Vi såg var stugan låg på kartan men vägen dit var inte riktig ok enligt GPS:en. Inte mycket att snacka om. Det var bara att gå, cykla där det gick att cykla och hålla på så där tills vi skulle komma fram.
Till slut nådde vi dit någon gång innan 23.00. Mörkt blev det också. De sista 2 km fick vi cykla i skenet av ficklampan på mobilen i terräng som det råder i Ghettoskogarna. Det var skittufft!
Väl framme vid stugan så visade det sig att den var stängd! Helt mörkt! Inte en käft där! Vi ringer till stugvärden och kollar läget. Vi får beskedet att kocken är kvar i stugan men förmodligen har gått och lagt sig. Inte hade han tänkt vänta på två galningar som oss så klart! Bara att börja knacka på fönstren, säger stugvärden, tills han vaknar. Sagt och gjort! Kocken vaknade och var på relativt bra humör. Släpper in oss och bjuder oss (mot betalning så klart) på världens godaste middag! Det var den dagen!
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Dag 5. Trafoi till Ponte di Legno
På femte dagen skulle turen gå nästan bara på asfalt. Det var planerat att när vi ändå var där så skulle vi ta oss upp via den berömda serpentinvägen: Stelviopasset. Men först ner en bit. Det var fina stigar utför. Trots att vi var trötta efter gårdagens strapatser kom vi snabbt på bra humör när vi såg detta:
Stelviopasset med sina 48 hårnålskurvor med MTB med 8 kg på ryggen i 30 graders värme var en utmaning i sig. Men till sist kom vi upp….
På vägen ner gick det snabbt! Där hade vi fördel av våra bromsar, likaså våra däck, jämfört med LVG-cyklisterna. Det gick att ladda på rätt bra. På väg mot Ponte di Legno passerade vi några häftiga småbyar och en hel del vackert landskap.
Dag 6. Ponte di Legnio till Madonna di Campiglio
På den sjätte dagen började allt gå på rutin. Gå upp, äta frukost, fixa cyklarna och iväg. (Jag får flika in att under färden fick våra cyklar ompyssling också. Varje morgon smordes kedjan och dämparna rengjordes och smordes samt kollades cykeln igenom lite halvsnabbt).
Sakta lämnade vi byn bakom oss och kom ut i terräng igen! Vackert var det och fortfarande hade vi fint väder! Turen skulle börja med klättring men vid det laget visste vi vad det innebar. 5 timmar upp och en och en halv timme ner.
Det var värt det! Väl uppe så väntade spänningen igen!
…och så mer utför...
På femte dagen skulle turen gå nästan bara på asfalt. Det var planerat att när vi ändå var där så skulle vi ta oss upp via den berömda serpentinvägen: Stelviopasset. Men först ner en bit. Det var fina stigar utför. Trots att vi var trötta efter gårdagens strapatser kom vi snabbt på bra humör när vi såg detta:
Stelviopasset med sina 48 hårnålskurvor med MTB med 8 kg på ryggen i 30 graders värme var en utmaning i sig. Men till sist kom vi upp….
På vägen ner gick det snabbt! Där hade vi fördel av våra bromsar, likaså våra däck, jämfört med LVG-cyklisterna. Det gick att ladda på rätt bra. På väg mot Ponte di Legno passerade vi några häftiga småbyar och en hel del vackert landskap.
Dag 6. Ponte di Legnio till Madonna di Campiglio
På den sjätte dagen började allt gå på rutin. Gå upp, äta frukost, fixa cyklarna och iväg. (Jag får flika in att under färden fick våra cyklar ompyssling också. Varje morgon smordes kedjan och dämparna rengjordes och smordes samt kollades cykeln igenom lite halvsnabbt).
Sakta lämnade vi byn bakom oss och kom ut i terräng igen! Vackert var det och fortfarande hade vi fint väder! Turen skulle börja med klättring men vid det laget visste vi vad det innebar. 5 timmar upp och en och en halv timme ner.
Det var värt det! Väl uppe så väntade spänningen igen!
…och så mer utför...
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
Dag 7. Madonna di Campiglio till Lake Garda
Oj då! Vi började närma oss målet! Sista dagen. Det kändes nästan lite vemodigt. Sista biten var helt ok också. Lite klättring, fina skogsstigar. Vi närmade oss de varmare breddgraderna då skogen började övergå från barr- till lövträd och majsfälten började dyka upp.
…och så kom regnet i 40 minuter! Najz ! Vi hade tid så vi väntade ut det!
Vi cyklade vidare och började skymta målet! Gardasjön!
Vi var framme! Det var en fantastisk känsla!
Slutsats:
Om någon frågar! Skulle du göra om det är svaret definitivt : JA.
Vi hade i och för sig tur med vädret och allt funkade perfekt. Inget haveri, inga punkor. OK, vi dog både jag och Jan någon dag men det ingår.
I efterhand, det vi kom fram till är att när man är ute på en tur som denna bör man planera in en vilodag. Det gjorde inte vi och det fick vi smaka på. Man bör också tänka på att endast planera för en klättring om dagen då klättring tar tid och det ibland går väldigt sakta!
En observation var att för att slippa ha en tung ryggsäck på ryggen såg vi att vissa cyklister använde sig av speciella pakethållare som var avsedda för heldämpade cyklar. En sak att fundera på kanske.
En annan slutsats som vi drog var att det inte är så lämpligt att förhandsboka boende. Det gör en jäktad att hinna dit i tid och inte förlora bokningen samt pengarna. Detta fick vi smaka på den fjärde dagen.
För övrigt användes allt vi hade med oss för de 7 dagarna i våra ryggsäckar bortsett från förstahjälpen- lådan (tack och lov) samt vissa cykeltillbehör/verktyg och det var ingenting vi saknade. (Jo - vi blev tvungna att komplettera med varsellampor för att bli synliga när vi cyklade i tunnlar för att undvika att bli prejade av bilisterna).
Vad beträffar ”bristen” på kläder fick vi tvätta varje kväll men det gick ju rätt snabbt. På vissa hotell erbjöd de t o m gratis tvätt. Denna service fick vi två gånger i Österrike.
Och så var det genomfört! Utan tvekan en upplevelse för livet! Har ni en chans att göra något liknade så GÖR DET!
Oj då! Vi började närma oss målet! Sista dagen. Det kändes nästan lite vemodigt. Sista biten var helt ok också. Lite klättring, fina skogsstigar. Vi närmade oss de varmare breddgraderna då skogen började övergå från barr- till lövträd och majsfälten började dyka upp.
…och så kom regnet i 40 minuter! Najz ! Vi hade tid så vi väntade ut det!
Vi cyklade vidare och började skymta målet! Gardasjön!
Vi var framme! Det var en fantastisk känsla!
Slutsats:
Om någon frågar! Skulle du göra om det är svaret definitivt : JA.
Vi hade i och för sig tur med vädret och allt funkade perfekt. Inget haveri, inga punkor. OK, vi dog både jag och Jan någon dag men det ingår.
I efterhand, det vi kom fram till är att när man är ute på en tur som denna bör man planera in en vilodag. Det gjorde inte vi och det fick vi smaka på. Man bör också tänka på att endast planera för en klättring om dagen då klättring tar tid och det ibland går väldigt sakta!
En observation var att för att slippa ha en tung ryggsäck på ryggen såg vi att vissa cyklister använde sig av speciella pakethållare som var avsedda för heldämpade cyklar. En sak att fundera på kanske.
En annan slutsats som vi drog var att det inte är så lämpligt att förhandsboka boende. Det gör en jäktad att hinna dit i tid och inte förlora bokningen samt pengarna. Detta fick vi smaka på den fjärde dagen.
För övrigt användes allt vi hade med oss för de 7 dagarna i våra ryggsäckar bortsett från förstahjälpen- lådan (tack och lov) samt vissa cykeltillbehör/verktyg och det var ingenting vi saknade. (Jo - vi blev tvungna att komplettera med varsellampor för att bli synliga när vi cyklade i tunnlar för att undvika att bli prejade av bilisterna).
Vad beträffar ”bristen” på kläder fick vi tvätta varje kväll men det gick ju rätt snabbt. På vissa hotell erbjöd de t o m gratis tvätt. Denna service fick vi två gånger i Österrike.
Och så var det genomfört! Utan tvekan en upplevelse för livet! Har ni en chans att göra något liknade så GÖR DET!
Globalistic
Aktiv medlem
[Ghettoride Haninge] Varje tizdag, Samling 18.30 Åbyplan Västerhaninge - Del 3
mbmb
Köp & Sälj
-
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Skåne -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm
