Hjälp mig med motivationen och gör samtidigt något fint för andra!
SNÄLLA jag ber dig läsa detta!
Vid denna tiden om exakt en vecka så kommer jag sitta på cykeln och har förhoppningsvis börjat närma mig målet på Vätternrundan, årets jobbigaste, svåraste men samtidigt en av de mest givande utmaningarna för mig.
Det kommer då också vara på dagen nästan exakt två år sedan min syster Emma ringde och berättade att hon drabbats av cancer. Jag kommer aldrig, så länge jag lever glömma den stunden. Jag minns hur jag, efter att vi lagt på, bara stod där på vår uteplats och stirrade tomt på telefonen. Funderade på vad det här skulle innebära. Men det var ju ingen fara! Klart Emma skulle bli frisk! Det var ju min grymma storasyster. Klart hon skulle bli frisk, även om det kanske skulle ta lite tid. Jag minns att vi några gånger under sjukdomstiden skojade om att vi skulle köra Vätternrundan tillsammans när hon väl blivit frisk igen. Så det fanns ju inte en chans att hon skulle förlora kampen mot cancern.
Jag kommer heller aldrig någonsin glömma när jag 10månader senare stod bredvid hennes säng på hospice. Hur jag för sista gången fick hålla hennes hand, ge henne en sista kyss på kinden och säga ”jag älskar dig” Hur jag för sista gången fick höra hennes röst när hon viskade samma sak tillbaka. Det var vårt sista farväl, det sista vi sa till varandra.
Under årets Vätternrunda kommer jag köra gemensamt med Team Magnus som kör till förmån för barncancerfonden. Jag gör det för att hedra minnet av min älskade storasyster samt för att göra något för att försöka hjälpa till att bekämpa en hemsk sjukdom. Jag är beredd att offra blod, svett och tårar för detta. (hoppas slippa just blodbiten)
Men nu behöver jag har din hjälp! Du kan hjälpa mig med motivationen för att plåga mig själv lite hårdare runt Vättern!
För varje 100:- som ni bidrar med till antingen Emmas minnesfond hos cancerfonden, https://www.cancerfonden.se/insamlingar/emma-forslund, eller till barncancerfonder så lovar jag att försöka kapa 3min på min totaltid på Vätternrundan. Det kommer vara en grym utmaning för mig men den är futtig jämfört med den kamp som massor av människor har varje dag, timme och minut.
Så oavsett av vilken anledning du väljer att bidra i kampen mot cancern, och oavsett med hur mycket eller lite, så är jag tacksam för att du visar ditt engagemang och därigenom hjälper mig med motivationen nästa vecka.
Så om du vill bidra för att hjälpa en annan människa, kanske det blir någon nära dig att ha en chans att bli frisk. Att ge en annan människa chansen att uppfylla sina önskningar och mål. Eller om du helt enkelt vill lägga en slant för att glädja dig åt tanken att du får mig att plåga mig lite extra nästa vecka. Oavsett så är jag tacksam.
Hjälp till så kanske någon annan slipper förlora sitt syskon, sin vän, sitt barn. Hjälp ett barn så att det inte förgäves får vänta på att mamma ska komma hem igen.
Emma 1976-2016, älskad och saknad tills vi ses igen.
Dela gärna!
Vid denna tiden om exakt en vecka så kommer jag sitta på cykeln och har förhoppningsvis börjat närma mig målet på Vätternrundan, årets jobbigaste, svåraste men samtidigt en av de mest givande utmaningarna för mig.
Det kommer då också vara på dagen nästan exakt två år sedan min syster Emma ringde och berättade att hon drabbats av cancer. Jag kommer aldrig, så länge jag lever glömma den stunden. Jag minns hur jag, efter att vi lagt på, bara stod där på vår uteplats och stirrade tomt på telefonen. Funderade på vad det här skulle innebära. Men det var ju ingen fara! Klart Emma skulle bli frisk! Det var ju min grymma storasyster. Klart hon skulle bli frisk, även om det kanske skulle ta lite tid. Jag minns att vi några gånger under sjukdomstiden skojade om att vi skulle köra Vätternrundan tillsammans när hon väl blivit frisk igen. Så det fanns ju inte en chans att hon skulle förlora kampen mot cancern.
Jag kommer heller aldrig någonsin glömma när jag 10månader senare stod bredvid hennes säng på hospice. Hur jag för sista gången fick hålla hennes hand, ge henne en sista kyss på kinden och säga ”jag älskar dig” Hur jag för sista gången fick höra hennes röst när hon viskade samma sak tillbaka. Det var vårt sista farväl, det sista vi sa till varandra.
Under årets Vätternrunda kommer jag köra gemensamt med Team Magnus som kör till förmån för barncancerfonden. Jag gör det för att hedra minnet av min älskade storasyster samt för att göra något för att försöka hjälpa till att bekämpa en hemsk sjukdom. Jag är beredd att offra blod, svett och tårar för detta. (hoppas slippa just blodbiten)
Men nu behöver jag har din hjälp! Du kan hjälpa mig med motivationen för att plåga mig själv lite hårdare runt Vättern!
För varje 100:- som ni bidrar med till antingen Emmas minnesfond hos cancerfonden, https://www.cancerfonden.se/insamlingar/emma-forslund, eller till barncancerfonder så lovar jag att försöka kapa 3min på min totaltid på Vätternrundan. Det kommer vara en grym utmaning för mig men den är futtig jämfört med den kamp som massor av människor har varje dag, timme och minut.
Så oavsett av vilken anledning du väljer att bidra i kampen mot cancern, och oavsett med hur mycket eller lite, så är jag tacksam för att du visar ditt engagemang och därigenom hjälper mig med motivationen nästa vecka.
Så om du vill bidra för att hjälpa en annan människa, kanske det blir någon nära dig att ha en chans att bli frisk. Att ge en annan människa chansen att uppfylla sina önskningar och mål. Eller om du helt enkelt vill lägga en slant för att glädja dig åt tanken att du får mig att plåga mig lite extra nästa vecka. Oavsett så är jag tacksam.
Hjälp till så kanske någon annan slipper förlora sitt syskon, sin vän, sitt barn. Hjälp ett barn så att det inte förgäves får vänta på att mamma ska komma hem igen.
Emma 1976-2016, älskad och saknad tills vi ses igen.
Dela gärna!
