[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5

Peth

Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5
Jo, det är klart, de kunde ju inte lämna en så brutal och rå stigning utan var tvungen att hyvla och putsa ner den till lite mer inbjudande utformning.
Precis, ingen dalkarlsbacke, men för att vara svensk 300-kilometersrando så är det en helt ok stigning.
F3E019A0-A4C2-4796-BA74-630F1C876F28.jpeg
 

Peth

Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5
Utöver höjdmetrar så ser vädret ut att kunna bjuda på extra pannbensträning. Kommer bli mysigt detta!
CC6F746F-335D-45E0-9CF2-9F0D63E35F58.jpeg
 

Peth

Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5
Tror arrangören får jobba lite med fläkten dock. Inte mycket till vind att yvas över.
Jag är lite besviken där. Dessutom kommer den vara med/sida med på hemvägen. Det är ju på slutet man verkligen vill ha det där lilla extra motståndet. För att få valuta för sin hundralapp, tänker jag.
 

Peth

Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5
Kan meddela att det rasar in anmälningar nu. Två stycken bara under det senaste dygnet. Totalt har sex personer anmält sig.
 

Peth

Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5
Dåså!

Väderutsikterna inför lördagen var… trista. Regn och kallt till en början och uppehåll och kallt fortsättningsvis. Det skulle dock inte bli så blåsigt. Regn och kallt stämde i alla fall.

En grupp om tolv stycken rullade ut från Scandic. Vägen mot första stämplingen i Stråtjära bjöd på medvind, blöta vägar och lätt regn. Gunnar, som fått våren förstörd av sjukdom, släppte i Ormbackarna, sen var vi bara elva. Det rullade på bra och vi hade ett fint snitt till Tempo i Stråtjära där det blev krämbulle och Pucko för undertecknad. Gunnar kom ikapp, stämplade snabbt och drog iväg i ledning.

Tacksamt nog så har arrangören av rundan placerat en rejäl stigning direkt efter varje stämpling. Detta självklart för att säkerställa att randonneurerna snabbt ska få upp värmen. Nu pekade kompassnålen mot norr och vinden kom sida mot, men med bara sex mil cyklade så fanns det fortfarande kraft kvar i benen. I Bergvik kom dagens enda idiotomkörning: två stycken bilister skulle prompt pressa sig förbi, bara för att tio meter senare stanna mitt i vägen inför en vänstersväng. Vad var meningen liksom?

När vi rullade in i Trönö så hade rullsnittet börjat sjunka. Det blev det ytterligare en fika. Svårt att få till välorganiserade stämplingar när det är elva stycken som ska stämpla. Det är lätt att det går mycket tid. Gunnar, som vi cyklade förbi en par tre mil innan stämpling kom ikapp, stämplade och drog iväg i ledning. Även Anders drog iväg – han hade planerat att bryta efter en tolv mil sisådär – och så var vi bara tio.

Det kändes fortfarande bra när vi nådde backarna efter Växbo. Det är konstigt hur det känns bra, ända tills det inte gör det längre. Segt motlut, piskande motvind, regnstänk och en lite för lång förning gjorde att det gick från bra till dåligt på tre minuter. Den lätta vinden som utlovades var inte alls speciellt lätt utan det friskade i ordentligt i kulturlandskapen och längs älven på vägen mot Järvsö. En vår fylld av förkylningar och ryggskott har inte gjort under för formen. Sen fick arrangören lite skäll när han, pga svårt att få till 300 km på de vägar vi har att röra oss med här uppe, dragit banan upp mot Nordsjö och därmed inkluderat en backe av det lite brutalare slaget. Drygt 100 hm i en liten knäppa, innan det rullar fort utförs in mot Järvsö. Jag hade ingen kraft alls i utförskörningen och blev omrullad av de lite tyngre cyklisterna som svängde in på Sibylla, jag och Derek rullade in dit en halv minut senare. Rullsnittet hade sjunkit ytterligare. På Sibylla satt traktens unga vuxna i folkdräkt, kostym eller paraduniform och åt. Vi tog ett bord för tio och tryckte i oss snabbmat.

Efter Järvsö, när vinden inte låg rakt mot och när solen gjorde ett litet besök, så stack pulsen iväg. Låg längst bak och sladdade med tröskelpuls. Peter W såg till att gruppen stannade för att kunna ta av lite kläder. Bort med vindjackan och genast började det kännas bättre och pulsen sjönk med 20 slag, det hade nog varit för varmt helt enkelt.

Mellan Järvsö och nästa stämpling i Edsbyn är det 84 km, samt ett jäkla berg. Vid botten av berget ligger byn Stocksbo, som stoltserar med att vara Sveriges först elektrifierade samhälle, med elektricitet sedan 1892. På toppen av berget ligger metropolen Risarven där ängsullen färgar myrar och dikeskanter vita. Däremellan är det väl en 250 höjdmeter. Backen kändes oförskämt enkel, men därefter så blev det jobbigt igen när de starka i gruppen vred upp farten i utförslöporna. Nu var det inte bara jag som hade det tungt då stigningen tagit ut sin rätt för några av de andra, och det blev lite kaos i växlingarna när fem av oss inte klarade av att följa med i roteringen. Det fick bli körning på ett led och de fem starka turades om att dra oss övriga in mot Edsbyn. Nu, med vinden i ryggen och på det stora hela utförs så gick det undan. Egentligen alldeles för fort för mig, men man vill ju inte släppa mitt ute i ödemarken, så det var bara att bita i. Derek och Lars-Erik verkade ha det än tyngre, men vi höll ihop till Byn, där det blev dagens tredje fika, denna gång på Preem.

Efter Edsbyn så är det inte raka spåret mot Bollnäs, utan det ska göras en avstickare, med stämpling, innan Älvkarhed. Nu var det rejält våta vägar och en regnskur gjorde att det inte var alltför mysigt, men orkade inte bry mig. Tempot vreds upp. Det och kantvinden gjorde att klungan splittrades vid ett flertal tillfällen. Men de starka i täten slog av på tempot och väntade in oss som sladdade efter – enormt tacksam för det! I Bollnäs var det lite vägarbeten, så vi tråcklade oss igenom lite villagator på väg in mot centrum. Väl där möttes vi av solsken, så jäkla fint, och vi rullade in till Scandic på slaget 20:00. Rullsnittet som, vid Risarven låg en bit under 29, hade hämtat sig och vi slutade på strax över 30 – alltid nåt.

Tack för all hjälp, det behövdes verkligen.

Pga vindjacka och handskar blev det väldigt lite fotat den här gången.
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[Kalender] Randonnée Bollnäs 300 km 28/5
Dåså!

Väderutsikterna inför lördagen var… trista. Regn och kallt till en början och uppehåll och kallt fortsättningsvis. Det skulle dock inte bli så blåsigt. Regn och kallt stämde i alla fall.

En grupp om tolv stycken rullade ut från Scandic. Vägen mot första stämplingen i Stråtjära bjöd på medvind, blöta vägar och lätt regn. Gunnar, som fått våren förstörd av sjukdom, släppte i Ormbackarna, sen var vi bara elva. Det rullade på bra och vi hade ett fint snitt till Tempo i Stråtjära där det blev krämbulle och Pucko för undertecknad. Gunnar kom ikapp, stämplade snabbt och drog iväg i ledning.

Tacksamt nog så har arrangören av rundan placerat en rejäl stigning direkt efter varje stämpling. Detta självklart för att säkerställa att randonneurerna snabbt ska få upp värmen. Nu pekade kompassnålen mot norr och vinden kom sida mot, men med bara sex mil cyklade så fanns det fortfarande kraft kvar i benen. I Bergvik kom dagens enda idiotomkörning: två stycken bilister skulle prompt pressa sig förbi, bara för att tio meter senare stanna mitt i vägen inför en vänstersväng. Vad var meningen liksom?

När vi rullade in i Trönö så hade rullsnittet börjat sjunka. Det blev det ytterligare en fika. Svårt att få till välorganiserade stämplingar när det är elva stycken som ska stämpla. Det är lätt att det går mycket tid. Gunnar, som vi cyklade förbi en par tre mil innan stämpling kom ikapp, stämplade och drog iväg i ledning. Även Anders drog iväg – han hade planerat att bryta efter en tolv mil sisådär – och så var vi bara tio.

Det kändes fortfarande bra när vi nådde backarna efter Växbo. Det är konstigt hur det känns bra, ända tills det inte gör det längre. Segt motlut, piskande motvind, regnstänk och en lite för lång förning gjorde att det gick från bra till dåligt på tre minuter. Den lätta vinden som utlovades var inte alls speciellt lätt utan det friskade i ordentligt i kulturlandskapen och längs älven på vägen mot Järvsö. En vår fylld av förkylningar och ryggskott har inte gjort under för formen. Sen fick arrangören lite skäll när han, pga svårt att få till 300 km på de vägar vi har att röra oss med här uppe, dragit banan upp mot Nordsjö och därmed inkluderat en backe av det lite brutalare slaget. Drygt 100 hm i en liten knäppa, innan det rullar fort utförs in mot Järvsö. Jag hade ingen kraft alls i utförskörningen och blev omrullad av de lite tyngre cyklisterna som svängde in på Sibylla, jag och Derek rullade in dit en halv minut senare. Rullsnittet hade sjunkit ytterligare. På Sibylla satt traktens unga vuxna i folkdräkt, kostym eller paraduniform och åt. Vi tog ett bord för tio och tryckte i oss snabbmat.

Efter Järvsö, när vinden inte låg rakt mot och när solen gjorde ett litet besök, så stack pulsen iväg. Låg längst bak och sladdade med tröskelpuls. Peter W såg till att gruppen stannade för att kunna ta av lite kläder. Bort med vindjackan och genast började det kännas bättre och pulsen sjönk med 20 slag, det hade nog varit för varmt helt enkelt.

Mellan Järvsö och nästa stämpling i Edsbyn är det 84 km, samt ett jäkla berg. Vid botten av berget ligger byn Stocksbo, som stoltserar med att vara Sveriges först elektrifierade samhälle, med elektricitet sedan 1892. På toppen av berget ligger metropolen Risarven där ängsullen färgar myrar och dikeskanter vita. Däremellan är det väl en 250 höjdmeter. Backen kändes oförskämt enkel, men därefter så blev det jobbigt igen när de starka i gruppen vred upp farten i utförslöporna. Nu var det inte bara jag som hade det tungt då stigningen tagit ut sin rätt för några av de andra, och det blev lite kaos i växlingarna när fem av oss inte klarade av att följa med i roteringen. Det fick bli körning på ett led och de fem starka turades om att dra oss övriga in mot Edsbyn. Nu, med vinden i ryggen och på det stora hela utförs så gick det undan. Egentligen alldeles för fort för mig, men man vill ju inte släppa mitt ute i ödemarken, så det var bara att bita i. Derek och Lars-Erik verkade ha det än tyngre, men vi höll ihop till Byn, där det blev dagens tredje fika, denna gång på Preem.

Efter Edsbyn så är det inte raka spåret mot Bollnäs, utan det ska göras en avstickare, med stämpling, innan Älvkarhed. Nu var det rejält våta vägar och en regnskur gjorde att det inte var alltför mysigt, men orkade inte bry mig. Tempot vreds upp. Det och kantvinden gjorde att klungan splittrades vid ett flertal tillfällen. Men de starka i täten slog av på tempot och väntade in oss som sladdade efter – enormt tacksam för det! I Bollnäs var det lite vägarbeten, så vi tråcklade oss igenom lite villagator på väg in mot centrum. Väl där möttes vi av solsken, så jäkla fint, och vi rullade in till Scandic på slaget 20:00. Rullsnittet som, vid Risarven låg en bit under 29, hade hämtat sig och vi slutade på strax över 30 – alltid nåt.

Tack för all hjälp, det behövdes verkligen.

Pga vindjacka och handskar blev det väldigt lite fotat den här gången.
Fin RR. Alltid bra med misärfaktor, det får en att tänka till. Det är noga med förberedelserna och upplägget. Bra jobbat, illustrativt nylle. 👍
 
Topp