Här kommer nån form a RR.
Efter sedvanligt vädernojjande så beslutades det för cykel utan skärmar – det skulle ju ändå bara regna nån timme. Vi var 11 st som gav oss av från Scandic i Bollnäs för att cykla ”runt” Siljan. 9 grader och regn får ingen att höja på mungiporna, men när vi efter en mil ser kanten på molnen och blå himmel bakom så stiger humöret betänkligt. Farten är god, och vi ankommer i stort sett i samlad tropp till första kontrollen i Furudal. Jocke och c.o.h.j har släppt i nerförsbackarna in mot kontrollen. Jocke, har tydligen problem med knäna och tvingas sedan bryta i Leksand – trist.
Skattungbyn bjuder på sedvanlig vidunderlig utsikt och Våmhusvägen är en fantastisk väg att cykla. Farten fortsätter att vara god in mot nästa kontroll i Mora, lite för god då mina lår börjar göra ont. Efter en relativt snabb stämpling på Preem i Mora beslutar jag, Anders och c.o.h.j oss för att inte hänga på snabbgruppen utan vi tar det lite lugnare.
Vägen längs Siljan och ut på Sollerön är en fröjd att cykla. Inte speciellt mycket trafik och massor av andra cyklister som vi glatt hejar på och som hejar tillbaka. Vyn över Siljansnäs är fantastisk och Pizzan i Leksand, där vi träffar
@MrGunnar och en till klubbkamrat från Randonneur Stockholm, sitter som den ska (som en degklump i magen).
Vinden har nu börjat friska i lite, men vad gör det när den ligger i ryggen? Små fina byar, och slingrande bygator passeras och sedan börjar den backiga delen av sträckningen. Skönt att få ställa sig upp och trycka i lite. Anders och c.o.h.j tar det lite lugnare uppför och jag väntar in på toppen av backarna. Bra arbetsfördelning kan jag tycka. Sedan gammalt så har jag en krånglande rygg och axlar som popppar ur led lite då och då, så jag hade tryckt ett par värktabletter tillsammans med pizzan, dessa börjar nu kicka in och jäklar vad skönt det är att cykla när ryggen inte skriker åt en. Mitt ressällskap märker också av detta då jag nu tar förningar på 20-30 minuter i stöten och det går undan in till Svärdsjö där det blir en öl (varm och alkoholfri) utanför ICA.
Efter Svärdsjö blir det till att klättra. Vi ska upp på 400 meters höjd. Men uppförsbackar brukar följas av nerförsbackar, så även denna. In mot Ockelbo går det sedan fort. Fikat på Preem tillsammans med traktens motorburna ungdomar drog ut lite längre på tiden än vad jag tänkt, men det var nog behövligt, för framförallt Anders som börjar bli trött.
Mellan Ockelbo och Bollnäs är det sedan sju relativt lättåkta mil vilket var tacksamt. Jag drog stor del av sträckan, men nu började c.o.h.j att vakna till och tog längre och hårdare förningar. Anders var trött, men hängde i – tror det var ölen på Scandic som hägrade. 23:20 rullade vi in till målet, och vi hade då cyklat 408 km på 16:50.
En härlig dag med trevligt sällskap, fina vägar och många fantastiska vyer. Klapp på axeln till arrangören.