Läskigt med spd, tips?

[fiskarn]

Jag kan inte stå still på cykeln och klicka i, måste röra mig sakta typ. Så finns enstaka tillfällen där jag kan hamna i att man behöver hålla i något om man "fastnat" på något ställe.

 

[N_sandstrom]

Att träna upp att starta och klicka i samtidigt ser jag som en grundkompetens man bör träna in rätt omgående. Sen kan det ju ta ett tag innan man helt litar på att verkligen komma i men då bör man nog snarare gå bak ett par meter så man hinner avbryta om man misslyckas än att hålla sig i saker tycker jag. Annars tränar man in fel beteende.

Ah, du tänker så.
Men då tappar man SPD-fördelen att man "vet" att man sitter fast innan man träffar branten.

Och vill påstå att med liknande mängd träning, så kan man lära sig att starta och sätta en platt-sko rätt på pedalen också :p

 

[Der Kaiser]

Ni har det bra ni med två rörliga fotleder, min stelopererade vänstra är riktigt svår att få ur. Om jag bara kunde få ramla åt höger varje gång ....

 

[Rattnalle]

Men då tappar man SPD-fördelen att man "vet" att man sitter fast innan man träffar branten.

Och vill påstå att med liknande mängd träning, så kan man lära sig att starta och sätta en platt-sko rätt på pedalen också :p

Nja, har man tränat in rörelsen så vet man oavsett tycker jag.

Jag cyklar nog sett till antalet timmar ungefär lika mycket på SPD och plattisar över året. Och har kört uteslutande det ena eller det andra längre perioder. Jag tycker inte att det generellt är ett problem med någon av dem, men SPD hjälper till mer att komma exakt rätt om man är nästan rätt.

 

[manneblask]

Nu cyklar jag 99% av tiden med folk som kör plattisar men de gånger man cyklar med nån med SPD måste de alltid stanna/starta vid typ träd. Kanske är för att de är för lata att klicka ur 😛
Stillastående SPD-vurvor ser man ju rätt frekvent också 🤭

 

[jonte987]

Ja, det sket vi i att nämna. Med spd måste man starta vid ett träd så skit i det och ralla runt på plattisar

 

[Mårten]

Nu föredrar jag plattformar, efter att ha kört måååånga år på båda typerna, men inte är det så krångligt med SPD som många verkar tycka.

Klicka i gör man medan man trackstandar om så krävs. Gäller förövrigt också med plattformar om man vill vara säker på att stå rätt direkt - framfoten placeras korrekt, bakfoten placeras rätt i samband med stillastående påstigning.

 

[n3wton]

Ja, det sket vi i att nämna. Med spd måste man starta vid ett träd så skit i det och ralla runt på plattisar

Exakt, jag har alltid med mig ett träd under de ca 300 timmar jag cyklar per år. Säkrast så.

Eller hur var det nu, kunde man cykla med spd utan träd...?

 

[manneblask]

Måste va omöjligt utifrån mina observationer 🙂

 

[Berk]

Om man inte stannar på vägen behöver man dock bara ett träd nära hem.

 

[Mårten]

Exakt, jag har alltid med mig ett träd under de ca 300 timmar jag cyklar per år. Säkrast så.

Cykelmonterat eller rygga?

 

[n3wton]

Cykelmonterat eller rygga?

Stort flaskställ

 

[TobiasLj]

det är sådär brant så att jag inte vet om jag kommer att spinna eller tippa bakåt

Det där är tyvärr ett av de lägen där knäskålar (eller ädlare kroppsdelar) riskerar att få sig en smäll när bakhjulet släpper eller ens vighet sätts på spel när man gör en bakåtkullerbytta. Hände mig senast i förrgår och jag kommer nog hitta enbarr i kläderna ett bra tag efter den enbuske jag landade i...
Skämt åt sido så tror jag att det kommer lösa sig om du tränar. Jag cyklar med Time Atac och det finns inte en chans att få ur fötterna utan att vrida. Ovant i början men i dag är det en reflex som ibland är för snabb. I vissa fall tar det stopp bara för att jag reflexmässigt vrider loss foten för att hjärnan tror det kommer gå åt skogen...

Det jag gjorde i början var att köra teknikpass där jag tränade att vrida ur och klicka i på bestämda ställen. Satte även larm med ett par minuters mellanrum på pulsklockan och vred loss så fort larmet gick. Det blir många gånger på ett pass.

 

[Fjärdebrunn]

Jag har kört både SPD och plattisar i skogen. Skillnaden är mindre än vad man kan tro. Att inte få släpp eller stopp i bryten är en teknikfråga. Det går bra att sätta ner foten med SPD och det gå bra att trilla med plattisar.

 

[Hans Melange]

Jag var van och orädd med spd men valde att slänga på ett par flats på min XC för att våga köra några steniga partier (i utförslut) jag inte riktig bemästrade innan. Det gick galant. Känslan av att kunna sätta ner foten gjorde att dessa partier blev betydligt mindre läskiga och jag hade inga som helst problem att ta dem. Sen var planen att slänga på spd pedalerna igen. Det var två år sedan...
Det visade sig att det var betydlig roligare att cykla tekniskt och svår XC med fötterna lösa. Dock är det inte "enklare" eller snabbare. Bara roligare. Det finns väldigt mycket fördelar med att sitta fast och kunna få med sig cykeln när det är riktigt stökigt.
Nu våndas jag över att hoppa över till spd-pedalerna - men vill ändå göra det för att kunna cykla "bättre"/snabbare.

 

[TobiasLj]

Känslan av att kunna sätta ner foten gjorde att dessa partier blev betydligt mindre läskiga och jag hade inga som helst problem att ta dem.

Jag tror att just ordet känsla är nyckeln och det är tur att vi har olika val för vi är alla olika.

Personligen så skulle jag aldrig komma på tanken att sätta ner en fot i ett stökigt parti eftersom det skulle kräva att jag ställer vevarna vertikalt och inte horisontellt. Sätter jag ner en fot utför en stenkista, trappa eller brant med rötter och stök så har jag antingen tappat kontrollen och stannat/ramlat eller valt att stanna innan jag tappar kontrollen.

 

[Hans Melange]

Jag tror att just ordet känsla är nyckeln och det är tur att vi har olika val för vi är alla olika.

Personligen så skulle jag aldrig komma på tanken att sätta ner en fot i ett stökigt parti eftersom det skulle kräva att jag ställer vevarna vertikalt och inte horisontellt. Sätter jag ner en fot utför en stenkista, trappa eller brant med rötter och stök så har jag antingen tappat kontrollen och stannat/ramlat eller valt att stanna innan jag tappar kontrollen.

Jo, det är ju naturligtvis under förutsättning att man tappat kontrollen. Det är vetskapen att OM det händer så sitter man inte fast. Det gör att det känns säkrare, i synnerhet om man skall prova ett parti man tycker är läskigt.

 

[KjellF]

Grejen som gör

Det man är ute efter är att få in rörelsen att hälen går först när man tar av foten. Jag som nästan alltid kör spd gör samma rörelse när jag tar av foten från en platt pedal också har jag märkt - finns liksom inget annat sätt när man är van. Kör man då klossar där man kan kringgå detta, utan att få fördelen med att man kan lita på att man inte tappar pedalerna, så kommer man aldrig komma till läget där man verkligen har nytta av spd-pedaler "på riktigt".

Jag har ramlat otaliga gånger, och inte en enda gång har jag suttit fast i cykeln. Man kommer loss, varje gång, utan undantag och helt utan att tänka på det.

Då har du haft tur. Jag kör med spd och har normalt inga problem att komma loss men det har hänt. En gång var med vinterskor. Det extra gummit i sulan gjorde att jag inte kom loss. Gissa om jag sträckte mig i ljumskmusklerna. En annan gång i ett djupt hjulspår, det fanns inte utrymme åt sidan att vrida skon.
Jag blir lite trött på alla självsäkra kommentarer. Ibland har folk bara haft tur.

 

[KjellF]

Ytterligare en gång då jag var riktigt nära en krasch med spd-sl, två skruvar hade gängat ur och jag kunde vrida skon hur mycket som helst. En kompis råkade ut för samma sak på VR i Hjo med jättemycket publik.

 

[C-dale]

Jag tycker nog att SPD faktiskt är lättare än plattisar när man ska starta på krönet av en brant. SPD är väldigt tacksamt eftersom man kommer exakt rätt med foten direkt. Med plattisar är det väldigt lätt att hamna lite snett och att komma rätt är inte det lättaste när man inte kan lätta foten från pedalen pga terräng.

Det andra löser man som sagt med att kolla spänningen på grejerna och inte köra med för slitna klossar. Jag brukar dra åt mina pedaler rätt hårt för fördelen är ju just att man sitter fast och då vill jag sitta fast.

Håller med. Började med flats som var ganska usla på 80- början av 90-talet. Gick över till SPD när shimano 737 kom. Efter 18 år på SPD tänkte jag prova flats igen på en AM/freeride hoj och skaffade pedaler med vassa spikar och 5ten skor. Men pedalvalet misslyckades eftersom jag var alldeles för dålig på att sätta foten rätt på pedalen om jag hade ut foten i en kurva etc. Foten gick ju inte att flytta alls på pedalen o som Nalle sa, det går ju inte att lyfta på foten och försöka rätta till.

 

[Berk]

Då har du haft tur. Jag kör med spd och har normalt inga problem att komma loss men det har hänt. En gång var med vinterskor. Det extra gummit i sulan gjorde att jag inte kom loss. Gissa om jag sträckte mig i ljumskmusklerna. En annan gång i ett djupt hjulspår, det fanns inte utrymme åt sidan att vrida skon.
Jag blir lite trött på alla självsäkra kommentarer. Ibland har folk bara haft tur.

Vet inte om det är "tur". Såna kombinationer ska man undvika. Men det vet man ofta inte innan det är för sent. Jag har aldrig haft problem med att klicka ur, det är helt automatiskt. Men inkompatibel kombination av Five Ten Hellcat och Simano M8020 har tyvärr orsakat två hål i mitt skenbenet

 

[n3wton]

Då har du haft tur. Jag kör med spd och har normalt inga problem att komma loss men det har hänt. En gång var med vinterskor. Det extra gummit i sulan gjorde att jag inte kom loss. Gissa om jag sträckte mig i ljumskmusklerna. En annan gång i ett djupt hjulspår, det fanns inte utrymme åt sidan att vrida skon.
Jag blir lite trött på alla självsäkra kommentarer. Ibland har folk bara haft tur.

Ytterligare en gång då jag var riktigt nära en krasch med spd-sl, två skruvar hade gängat ur och jag kunde vrida skon hur mycket som helst. En kompis råkade ut för samma sak på VR i Hjo med jättemycket publik.

Är inte det där rena extremfall som kan hända med lite vad som helst på en cykel, speciellt om man har dålig koll på att alla skruvar sitter fast?

Man synar ju marken emellanåt om man cyklar, hur man än vrider och vänder på saken. De exempel du tar upp är inget som avskräcker mig åtminstone..

 

[Makten]

Man synar ju marken emellanåt om man cyklar, hur man än vrider och vänder på saken.

Det här visar nog bara hur olika man kan se på saker och ting. Jag ramlar nära nog aldrig när jag cyklar, och gör jag det så sker det i regel vid fummel när jag står nästan still (och då är SPD etter värre än plattisar). Räknar liksom inte med att ramla, vilket en del andra tycks göra.

 

[Freddie L]

Ytterligare en gång då jag var riktigt nära en krasch med spd-sl, två skruvar hade gängat ur och jag kunde vrida skon hur mycket som helst. En kompis råkade ut för samma sak på VR i Hjo med jättemycket publik.

Det där har jag gjort flera gånger, tyvärr. Men efter sista gången, för kanske fem år sedan, tröttnade jag och började använda gänglåsning på klossskruven. Rekommenderas! ;-)

 

[Rattnalle]

Då har du haft tur. Jag kör med spd och har normalt inga problem att komma loss men det har hänt. En gång var med vinterskor. Det extra gummit i sulan gjorde att jag inte kom loss. Gissa om jag sträckte mig i ljumskmusklerna. En annan gång i ett djupt hjulspår, det fanns inte utrymme åt sidan att vrida skon.
Jag blir lite trött på alla självsäkra kommentarer. Ibland har folk bara haft tur.

Att inte testa sina sko-pedal-kombos ordentligt är ju inte systemets fel i sig. Samma med om skruvarna gängar ur sig, det är klart det kan hända och då är det otroligt svårt att komma loss men det är inte systemets fel i sig.
Däremot att cykla i ett djupt hjulspår där det är ont om plats händer ju ibland men man ser ju rätt tydligt om man är på ett sånt ställe och får anpassa sig därefter. Antingen genom att se till att inte ramla eller genom att inte cykla ner i hjulspåret.

Kan väl också apropå de sista inläggen tillägga att jag hör till skaran som räknar med att ramla nån gång ibland. Det händer när man tänjer tillräckligt på sina och materialets gränser. Har aldrig råkat ut för att jag inte kommit loss när jag ramlat.

 

[Berk]

Kan väl också apropå de sista inläggen tillägga att jag hör till skaran som räknar med att ramla nån gång ibland. Det händer när man tänjer tillräckligt på sina och materialets gränser. Har aldrig råkat ut för att jag inte kommit loss när jag ramlat.

Jag är feg och försöker att hålla mig bort från den gränsen. Men så händer det fortfarande då och då att jag ramlar. En gång fick jag en helt oväntat OTB på relativt låg hastighet i en stenkista. Då landade jag bredvid stigen på magen med cykeln på ryggen. Otroligtvis helt utan skador på mig eller cykeln. Jag förstår fortfarande inte vad som hände. Läskigaste var när jag körde med hög hastighet genom en kurva och framhjulet krockade med en stubbe som var dolt i gräset. Jag slingrade nästan okontrollerat emellan träd bredvid stigen. Sista årerna har jag bara "ramlat" när däck tappade sidogrepp på lös underlag i snabba kurvor. Där kunde jag snabbt sätta en fot på marken.

I alla fall har SPD skor lösnat utan tanke eller fördröjning.

 

[-Andy-]

Ytterligare en gång då jag var riktigt nära en krasch med spd-sl, två skruvar hade gängat ur och jag kunde vrida skon hur mycket som helst. En kompis råkade ut för samma sak på VR i Hjo med jättemycket publik.

Det där får du och din kompis skriva upp på klant-kontot. Klart man kollar med jämna mellanrum att både cykel och övrig utrustning är i okej skick.

 

[Hans Melange]

Eftersom trådstarten INTE var "Är SPD eller Flats bäst - berätta varför din set-up är så kunglig" så ger jag följande tips:

Om man vill ha spd men tycker att vissa ställen är läskiga: skaffa ett par flats/skor och vänj dig att åka i lite läskigare terräng med dessa - när lite självförtroende finns: kör med samma partier med spd.

 

[N_sandstrom]

Eftersom trådstarten INTE var "Är SPD eller Flats bäst - berätta varför din set-up är så kunglig" så ger jag följande tips:

Om man vill ha spd men tycker att vissa ställen är läskiga: skaffa ett par flats/skor och vänj dig att åka i lite läskigare terräng med dessa - när lite självförtroende finns: kör med samma partier med spd.

Kan nog vara vettigt.
Bonus, man kan lära sig att hålla kvar fötterna utan "fusk", så att man sedan har en bättre teknik när man ger sig på SPD.

 

[TobiasLj]

Eftersom trådstarten INTE var "Är SPD eller Flats bäst - berätta varför din set-up är så kunglig" så ger jag följande tips:

Tyvärr ganska vanligt på Happy. Jag gav också några konkreta tips tidigare i tråden men tyvärr försvinner de fort i flödet.
Om jag skulle ta ett av mina tips så är det att sätta ett larm med givet intervall i sin telefon, klocka, aktivitetsmätare... och varje gång det piper klicka ur och sedan i oavsett situation. Sedan ge sig ut i naturen och cykla enklare men blandad terräng. Efter några hundra "klick" så börjar det sitta i ryggraden.

 

[ejma]

Fart är din bästa vän! Vid stigcykling är det enklare att hålla balansen och ta sig över stock och sten med fart än att krypköra.
Träna krypkörning där du kan trilla utan att rasa ner för ett stup.

 

[NON]

Tyvärr ganska vanligt på Happy. Jag gav också några konkreta tips tidigare i tråden men tyvärr försvinner de fort i flödet.
Om jag skulle ta ett av mina tips så är det att sätta ett larm med givet intervall i sin telefon, klocka, aktivitetsmätare... och varje gång det piper klicka ur och sedan i oavsett situation. Sedan ge sig ut i naturen och cykla enklare men blandad terräng. Efter några hundra "klick" så börjar det sitta i ryggraden.

Gav spd fyra år men blev aldrig riktigt kompis med dom i kniviga situationer, antar att jag är tröglärd, men på racern så skulle jag inte vilja vara utan spd-sl.