[mini-RR] Vårt lilla äventyr på Bergs gård MTB-arena

[mini-RR] Vårt lilla äventyr på Bergs gård MTB-arena
Vi var några kompisar (eller egentligen gubbar, vem försöker jag lura?) som besökte Bergs gård MTB-arena häromdagen och jag tänkte dela med mig av vår upplevelse.

Vi vaknade med tuppen och lämnade Stockholm i ottan. Efter 3600 sekunders till bristningsgränsen spänd förväntan färdandes genom Södermanlands öppna vidder anlände vi till Bergs gård på förmiddagen.

Solen sken, fåglarna kvittrade välkomnande och den storslagna naturen mötte oss. Vi kastade oss ivrigt på cyklarna och skyndade oss ned från parkeringen för att betala spåravgiften.

När vi väl betalt tvekade vi länge, men med dårars beslutsamhet bestämde vi oss till sist för ta ett varv på den enorma pumptracken, sina skräckinjagande rollers till trots. Det tog sin tid, men till slut lyckades vi ta oss runt med livet i behåll, uppvärmda var vi dessutom! Tyvärr förolyckades några barn på vägen, men det kan inte hjälpas. De cyklade förövrigt ganska långsamt och på inhemska märkescyklar så jag spår dem knappast någon lysande framtid ändå.

Härnäst trampade vi oss upp till "Farmors flowtrail", och vilken flowtrail sedan! Fiskartorpet har inte en chans, t.o.m. Easyrider får se upp. - Upp och ner och upp och ner, upp och upp och upp. Sedan höger- och vänstersväng och upp och ner igen. Sen upp igen och upp igen, och till sist ner till starten igen. Inte illa! Ett trail var det minsann, kanske inte så mycket flow dock, för det brukar det behövas ungefär hälften nerförslöpor, och tyvärr var det mest uppför här.
Men man kunde ändå cykla snabbt och det gjorde vi! Vår teamkamrat Mikael somnade visserligen men han har narkolepsi efter tredje vaccindosen så det kan knappast ligga "Farmors Flowtrail" till last.

Efter detta äventyr trodde vi att vi hade sett allt, men det fanns ännu mer!

Vi ägnade resterande delen av förmiddagen åt att försöka tolka de flera olika ledkartor som fanns att tillgå vid spårcentralen. De var väldigt färgranna, om än lite motsägande, och vi insåg till sist att trailforks nog var att föredra för vår del.

Nu var det dags för vår första "loop". Väl uppe vid nästa spårcentral (en till av flera andra spårcentraler) möttes vi av ungefär en miljard skyltar, pilar och leder. Det sägs att mängden information som möter en där är större än den samlade mängden information som finns på internet, och vi säger inte emot. Informativt var det i alla fall, om än lite förvirrande.

Första riktiga leden, "södra loopen", var magnifik. Vi var rörande överens om att vi aldrig upplevt bättre cykling. Naturupplevelsen var makalös, spårbygget var gudomligt, cyklingen var episk.
Enda smolket i bägaren var att någon verkade ha dragit lederna rätt genom träskmarken vilket gjorde att man befann sig under vatten i stort sett hela sträckan. Ingen stor sak, och som tur var fanns det träbroar som stack upp som livbojar varannan km som man kunde klamra sig fast vid och hämta andan innan man fortsatte.
Vi tappade en man där ute i träskmarken, vi tror att han strök med eftersom han inte kunde simma. Nåväl, vi tänkte inte låta det stoppa oss från detta våra livs äventyr.
Om någon mot förmodan träffar på ett utsvultet gyttjemonster i lycra, orakade ben och Uvexhjälm så är det Martin, vår saknade vän. Håll er undan bara, har blir lätt förvirrad och lite grinig om han inte får sin snus.

Över grusväg och träskmark gav vi oss iväg på nästa led; "bergsloopen".
Denna stig överträffade vår fattningsförmåga. Det låter helt overkligt, men här hade man alltså dragit spåret RUNT träsket så att man befann sig OVANFÖR vattenytan under nästan hela cyklingen. Helt fantastiskt!
Enda nackdelen var att det var lite svårt att hitta. Det fanns över 100 miljarder spår som korsade vår led i mer än tre dimensioner. Arkitekten bakom gamla slussen hade varit avundsjukt på den inducerade förvirringen. Tack och lov hade några blinda barn lagt ut grenar som plockepinn över spåren för att visa vägen, så vi lyckades till slut navigera oss tillbaka.

Med trötta ben och glansiga ögon rullade vi vidare ner via leden "topptur". Topptur, var kanske den minst intressanta leden för dagen; ingen lervälling, inga garnnystan av korsande leder, inga grusvägar där man kunde vaska höjdmeter. Bara "stup", "velodromkurvor" och "gupp". Efter att ha lett cyklarna ner till parkeringen började det skymma och vi insåg att vårt äventyr denna gång hade kommit till sitt slut.

Det blir dock inte sista gången vi besöker denna ljuvliga plats. Jag spår en lysande framtid för Bergs gårds MTB-arena. Med sina tusentals leder kommer de ta flera år att utforska alla stigmeter, speciellt eftersom man måste simma dem. Jag för min del tar mycket hellre min traktor 10 mil och betalar en dagslön i spåravgift för klimatsmart och happykorrekt uppförscykling i träskmarkerna utanför Trosa, än gratis men ack så naturvidrig och juridiskt tveksam cykling över hellarna i Hellas.

* Extra plus * - För att de har en cykeltvätt vid cafét. Hade varit ännu bättre med vatten till tvätten också, men man kan inte få allt. Vi hade trots allt fått mer än väl av den varan ute på lederna.

På återseende!

- Egon Ström -
 

Rholm

Aktiv medlem
[mini-RR] Vårt lilla äventyr på Bergs gård MTB-arena
Om det här inte är reklam så beundrar jag engagemanget hos en oberoende cyklist att så målande beskriva sin upplevelse.
 
Topp