Misärfredag (typ) med filmer.
Drog iväg till Båstad efter jbbet för att cykla tvärs över landet ~180km till Karlshamn, ”misärfredag” fick det kallas. Stannade till på Willys i Båstad för att inhandla lite godis, drog i mig en dubbelnougat och vid 18:40 bar det av Österut. Medvind, solsken och helt tomma vägar dominerade de första milen på asfalt. Nu kom de första grusvägarna som bestod av långa rakor genom sädesfält och med solnedgången i ryggen kändes livet tämligen bra. Grusvägarna fortsatte genom böljande fält och förbi gårdar. Just när det kändes som att jag var ensam på jorden kommer en kille på en eldriven longboard (wtf) och vinkar frenetiskt, vinkar tillbaks och undrade vars fan han var på väg.
Ankommer till Markaryd och tänkte att det är dags att fylla på vattenflaskorna, visar sig inte finnas något öppet så tänker att det finns säkert något längre fram. Cyklar från Markaryd vid 20:15 och det börjar se mörkt ut på himlen, regn. Ungefär 30min senare så öppnar sig himlen och det börjar spöregna, detta regn skulle sedan hålla i sig resten av natten. Vid niotiden hamnar jag återigen på grusvägar, nu ganska kuperade sådana. Ser en kvinna gåendes med en hink vid sitt torp, stannar och frågar om jag kan få fylla vatten och hon säger ja. Finns ingen el på torpet så vattnet kommer från en handdriven pump. Hon undrar vars jag är påväg ”Karlshamn” svarar jag, ”Men det är ju långt dit??” , hon säger att jag är tokig, vi skrattar och skiljs åt. Jag susar fram genom det kuperade landskapet och bara njuter i det varma regnet, backe upp och backe ner på fina grusvägar och stigar.
Kommer till Osby vid tiotiden, köper en cola och sätter mig på en bänk inne i butiken. Det börjar regna så in i jävel vilket gör att jag väljer att sitta kvar tills stängning klockan 23. Det regnar fortfarande som tusan och jag ger mig iväg, regnjacka på men den åkte snabbt av då det fortfarande var ganska varmt. Svänger in på kuperade grusvägar som tills stor del hade förvandlats till bäckar i det kraftiga regnet. Vägarna blev mindre, små lövträd började hänga över spåren, var lätt att hålla sig skärpt eftersom dessa daskade en i ansiktet hela tiden.
Susar nedför en lång backe och plötligt är det en stor grind rakt över den lilla vägen, tvärnit. Staket på sidorna men som tur var fanns det en liten grind in i själva hagen. Fan vad gött tänker jag eftersom att jag slipper släpa cykeln över den stora grinden. Tar tag i handtaget till den lilla grinden och BZZZT ”FAN!” japp, personerna som byggt skiten hade kopplat elstängslet i stålgrinden. Måste ju genom så blöta jag tar tag i handtaget igen ”aj, aj, aj, aj,”. Väl inne i kohagen inser jag att det ligger ju kominor överallt, inte kul att träffa en eller flera sådana när jag inte har några skärmar. Navigerar mig genom minfältet och kommer till slutet av hagen där det är ännu en grind och samma procedur som tidigare utspelar sig, ”aj, aj, aj,”.
Cyklar vidare och gpsen säger ”sväng höger”, jag svänger och när mina lampor lyser upp vägen uppenbarar sig ett flertal fågelskrämmor/dockor. Cyklar en bit till och kommer fram till ett orange fårstängsel märkt ”varning starkström” och bakom staketet står det fler fågelskrämmor som bara stirrar på mig. Lyfter cykeln över staketet och far vidare förbi en förfallen lada och ett torp, creepy. Vägen övergår till bökig stig med många träd som fallit över, ser lite kantareller och en jääävla massa vildsvin. Helt plötsligt låser sig bakhjulet och tusen tankar hinner fara genom huvudet ”har bromsen pajat?” ”Är bakväxeln sönderböjd” ”Har nå småfolk kört in en pinne i hjulet och kommer för att döda mig”. Visar sig vara min regnjacka som fastnat i oket, bara att börja slita i den och efter några svordomar så lossnade jackan. Hela ena armen och luvan var söndersliten, tur att det fortfarande var varmt.
Stigen blir brötigare och brantare, på min vänstra sida dyker det helt plötsligt upp ett mindre stup men därnere kan jag skymta en grusväg ”fan vad skönt!”. Rullar nedför backen genom buskaget och kommer fram till:
Någon humdra meter bort skymtar jag en asfaltsväg men mellan mig och vägen är det en stor å. Någon tanke om att vada flyger genom mitt huvud ”är ju redan blöt osv”. Inser att det är en dum idé och börjar cykla längs med rälsen mot en lampa. Efter ungefär en kilometer cykling på slipers, skakigt, så kommer jag fram till lampan och det visar sig finnas en bro över ån. Nu börjar det blåsa satan och regna på diagonalen. Det blir kallt, jag börjar frysa men har ingen vindjacka att sätta på mig pga massor med hål i den. Biter ihop och cyklar vidare in i skogen ”sväng vänster” säger gpsen, svänger vänster och vägen försvinner men jag fortsätter i högt gräs och sly på en inbillad stig. Kör på en gömd stubbe och gör nästan en otb, slyn öppnar upp sig och plötsligt är jag på ett kalhygge:
Det är kallt, blött och blåser som fan.
Efter fadäsen på hygget så kommer jag ut på lite fina grusvägar och stigar igen, får följe med en grävling som springer framför mig ett tag, antagligen livrädd men det känns mysigt med sällskap. Härifrån rullar det på fint mot Karlshamn, solen börjar komma upp och jag börjar bli trött. Ankommer till Karlshamn vid 04 och skall göra ett vinstskutt upp på någon sorts formation av gatsten. Min trötta hjärna missbedömer hur mycket bakhjulet skall lyftas och det bara smäller in i kanten på gatstenen med ett pfffftttt ljud som följd ”FUCK”. Bara att börja byta slang och det har nog aldrig gått så illa som denna gången. Efter många om och men så är nya slangen i och hjulet på. Börjar pumpa och hör hur det pyser. Blir så less att jag bara går den sista 1.5km till tågstationen.Väl på tågstationen så satte jag mig på en bänk och beställde tubelessgucka.
Ankommer till Markaryd och tänkte att det är dags att fylla på vattenflaskorna, visar sig inte finnas något öppet så tänker att det finns säkert något längre fram. Cyklar från Markaryd vid 20:15 och det börjar se mörkt ut på himlen, regn. Ungefär 30min senare så öppnar sig himlen och det börjar spöregna, detta regn skulle sedan hålla i sig resten av natten. Vid niotiden hamnar jag återigen på grusvägar, nu ganska kuperade sådana. Ser en kvinna gåendes med en hink vid sitt torp, stannar och frågar om jag kan få fylla vatten och hon säger ja. Finns ingen el på torpet så vattnet kommer från en handdriven pump. Hon undrar vars jag är påväg ”Karlshamn” svarar jag, ”Men det är ju långt dit??” , hon säger att jag är tokig, vi skrattar och skiljs åt. Jag susar fram genom det kuperade landskapet och bara njuter i det varma regnet, backe upp och backe ner på fina grusvägar och stigar.
Kommer till Osby vid tiotiden, köper en cola och sätter mig på en bänk inne i butiken. Det börjar regna så in i jävel vilket gör att jag väljer att sitta kvar tills stängning klockan 23. Det regnar fortfarande som tusan och jag ger mig iväg, regnjacka på men den åkte snabbt av då det fortfarande var ganska varmt. Svänger in på kuperade grusvägar som tills stor del hade förvandlats till bäckar i det kraftiga regnet. Vägarna blev mindre, små lövträd började hänga över spåren, var lätt att hålla sig skärpt eftersom dessa daskade en i ansiktet hela tiden.
Susar nedför en lång backe och plötligt är det en stor grind rakt över den lilla vägen, tvärnit. Staket på sidorna men som tur var fanns det en liten grind in i själva hagen. Fan vad gött tänker jag eftersom att jag slipper släpa cykeln över den stora grinden. Tar tag i handtaget till den lilla grinden och BZZZT ”FAN!” japp, personerna som byggt skiten hade kopplat elstängslet i stålgrinden. Måste ju genom så blöta jag tar tag i handtaget igen ”aj, aj, aj, aj,”. Väl inne i kohagen inser jag att det ligger ju kominor överallt, inte kul att träffa en eller flera sådana när jag inte har några skärmar. Navigerar mig genom minfältet och kommer till slutet av hagen där det är ännu en grind och samma procedur som tidigare utspelar sig, ”aj, aj, aj,”.
Cyklar vidare och gpsen säger ”sväng höger”, jag svänger och när mina lampor lyser upp vägen uppenbarar sig ett flertal fågelskrämmor/dockor. Cyklar en bit till och kommer fram till ett orange fårstängsel märkt ”varning starkström” och bakom staketet står det fler fågelskrämmor som bara stirrar på mig. Lyfter cykeln över staketet och far vidare förbi en förfallen lada och ett torp, creepy. Vägen övergår till bökig stig med många träd som fallit över, ser lite kantareller och en jääävla massa vildsvin. Helt plötsligt låser sig bakhjulet och tusen tankar hinner fara genom huvudet ”har bromsen pajat?” ”Är bakväxeln sönderböjd” ”Har nå småfolk kört in en pinne i hjulet och kommer för att döda mig”. Visar sig vara min regnjacka som fastnat i oket, bara att börja slita i den och efter några svordomar så lossnade jackan. Hela ena armen och luvan var söndersliten, tur att det fortfarande var varmt.
Stigen blir brötigare och brantare, på min vänstra sida dyker det helt plötsligt upp ett mindre stup men därnere kan jag skymta en grusväg ”fan vad skönt!”. Rullar nedför backen genom buskaget och kommer fram till:
Någon humdra meter bort skymtar jag en asfaltsväg men mellan mig och vägen är det en stor å. Någon tanke om att vada flyger genom mitt huvud ”är ju redan blöt osv”. Inser att det är en dum idé och börjar cykla längs med rälsen mot en lampa. Efter ungefär en kilometer cykling på slipers, skakigt, så kommer jag fram till lampan och det visar sig finnas en bro över ån. Nu börjar det blåsa satan och regna på diagonalen. Det blir kallt, jag börjar frysa men har ingen vindjacka att sätta på mig pga massor med hål i den. Biter ihop och cyklar vidare in i skogen ”sväng vänster” säger gpsen, svänger vänster och vägen försvinner men jag fortsätter i högt gräs och sly på en inbillad stig. Kör på en gömd stubbe och gör nästan en otb, slyn öppnar upp sig och plötsligt är jag på ett kalhygge:
Det är kallt, blött och blåser som fan.
Efter fadäsen på hygget så kommer jag ut på lite fina grusvägar och stigar igen, får följe med en grävling som springer framför mig ett tag, antagligen livrädd men det känns mysigt med sällskap. Härifrån rullar det på fint mot Karlshamn, solen börjar komma upp och jag börjar bli trött. Ankommer till Karlshamn vid 04 och skall göra ett vinstskutt upp på någon sorts formation av gatsten. Min trötta hjärna missbedömer hur mycket bakhjulet skall lyftas och det bara smäller in i kanten på gatstenen med ett pfffftttt ljud som följd ”FUCK”. Bara att börja byta slang och det har nog aldrig gått så illa som denna gången. Efter många om och men så är nya slangen i och hjulet på. Börjar pumpa och hör hur det pyser. Blir så less att jag bara går den sista 1.5km till tågstationen.Väl på tågstationen så satte jag mig på en bänk och beställde tubelessgucka.
