Misslyckad skogstur

C

chromeharp

Ny medlem
Misslyckad skogstur
Det blir nog aldrig nån riktig cyklist av mig. Jag gav mig upp för Getryggen. Klarade typ den första delen och sen var det gå gå gå. Vet inte om det var lusten, energin eller tekniken som brast. Förmodligen alla tre.

Visst, det regnade. Har regnat nästan hela hösten och det var blött i markerna. Mjukt.

Fast inte uppför Getryggen förstås. Där består marken av sten. Men jag kom inte upp annat än klivandes. Rullade en bit, gick, gick, gick, rullade några meter till. Gick. Väl uppe gick det förstås bättre. Där sluttar det utför och marken är berg. Hårt och tryggt, om än lite halt.

Sedan sluttar det mer utför. Blir blött. Nå, mjukt. Det tycktes vara själva problemet igår. Att det var mjukt. Hjulen suger sig ner i marken - inte bara mot marken, utan alltså ner i marken. Här och där uppåt en halvmeter ner.

Där det inte är mjukt är det stenhårt - stenarna sticker upp som såna där stubbar man ska slå ner i sina hål på Gröna Lund. Det går inte att köra över dem - måste köra runt dem. Stenarna snitslar en stig. Den enda framkomliga vägen. Och det är en smal stig. Det är väl därför den här grenen kallas Singletrack. (Men igår var det mer Single Swamp Track och stigen mer ett smalt dike.)

Jag bromsade mig nedför den smala stigen som alltså mer liknade ett minimalt dike - gick över flera passager - och kom ner till korset där Red Devil går till vänster. Jag tog till höger med förhoppning om att komma ner på mer farbara stigar. Men det var lika blött här. Lika mjukt. Och skymningen hade kommit. Svårt att se stenar och rötter i farten. Gick ännu en hel del.

Tog mig så småningom ner vid Bertilssons cafe och ut på grusväg. Trist grusväg, men framkomlig. Jag vet att folk cyklar där jag försökte cykla. Hur gör de? Varför kan inte jag? Vem kan visa mig? Borde det inte finnas någon skola för såna som jag?

Kanske den bästa skolan är skogen själv. På söndag ska jag i alla fall dit igen.
 
Misslyckad skogstur
Skitkul läsning, även jag går ibland i sådana funderingar. Man undra hur folk tar sig fram, speciellt de där ss-människorna med stel framgaffel, de är helt obegripiga..Men den största gåtan är PANNLAMPSCYKLING. För en tid sedan bestämde jag mig för en egen lite pannlampstur, kom ungefär 200 meter innan en stor osynlig rot var ivägen för framhjulet och jag stod på öronen. Jag står alltid på näsan över rötter vid pannlampscyekling och undrar vad jag gör för fel? MILAlampa med 20 watt ska väl räcka!!??

Mitt självförtroende är stukat och pannlampan ligger hemma på hatthyllan och samlar damm...
 
Misslyckad skogstur
Johan S: kombinera pannlampan med mirage-set som lyser mer ner i backen :)

det värsta är om man cyklar med folk som kommer fram överallt och man själv har någon konstig dålig dag och får stopp på precis allting som inte är grusväg
 
Misslyckad skogstur
Hej

Tappa inte modet !

Vi har alla varit nybörjare, och att lära sig cykla i terräng kommer inte över en natt,beroende på hur mycket du tränar på det och ditt personliga intresse att lyckas besegra den där jäkla backen el komma över den där bäcken bestämmer hur fort du utvecklas som terrängcyklist.

Som du skrev så är skogen den bästa skolan,el om du har någon polare som kan visa dig grunderna.

Angånde konditionen så kommer den som ett brev på posten medans du tränar att cykla i terräng,men jag har blivit en starkare terrängcyklist genom att lägga in motionspass med en racercykel och stå upp och cykla i uppförsbackar på en tyngre växel,(en mtb duger också om du kör på stora klingan fram) men var försiktig när du börjar så du inte skadar dig/överanstränger musklerna i början,det kräver tålamod att bygga upp starka ryggmuskler och ben.

Efter ett tag så kommer du att märka att du kan stå upp och cykla längre i uppförsbackar och i terräng,och som alla vet är det otroligt jobbigt att cykla i teknisk,krävande terräng, och sedan kunna använda explosivitet i rätt ögonblick för att komma över ett krön eller upp över några rötter är en positiv utveckling och (nödvändig) i vissa fall.

Ett tips när du cyklar i våt terräng,framförallt på stenar är att släppa ur luft ur däcken så dom blir ordentligt mjuka,att hitta rätt lufttryck utan att få punktering kräver att man testar sig fram.

Då kommer du att märka att det blir mycket lättare och roligare,detta gäller även i torr terräng men det är nästan en nödvändighet i vått.

Upp med hakan och ut och träna....


Mvh/

 
Misslyckad skogstur
rejser skrev:
-------------------------------------------------------
>
>
>
> det värsta är om man cyklar med folk som kommer
> fram överallt och man själv har någon konstig
> dålig dag och får stopp på precis allting som inte
> är grusväg

Ibland blir det så, det känns otroligt frustrerande när det tar stopp överallt fast det egentligen inte är för svårcyklat i vanliga fall.
Man far hit och dit på cykeln och slår i knän och kulor titt som tätt, usch och tvi.


 
Misslyckad skogstur
Johan S skrev:
-------------------------------------------------------
> Men den största
> gåtan är PANNLAMPSCYKLING. För en tid sedan

:-) Det motsatta hände mig i början, körde runt lite i okända skogar och tyckte att allt var frid och fröjd. Dagen efter körde jag samma saker i dagsljus och då såg jag hur det såg ut - hur fasen klarade jag det igår tänkte jag, hade jag sett detsamma i dagsljus hade jag inte vågat (riktigt branta steniga och rotiga "över styret" nedförsbackar). Lampan hade slätat ut stigarna synbart och jag hade varit på extra gott humör antar jag...

Dock är man nu ganska uppgiven på skogcykling - funderar på att sälja av hela klabbet. Halvårs uppehåll pga skada och materialproblem, har inneburit att man tappat både kondition och teknik.. kombinera detta med höst, med allt vad det innebör av glashala rötter och sumpmark och man har nästan svårt att se vad tjusningen var. Jag ger det kanske några till försök (när kroppen läkt sig från senaste eskapaden), men som det ser ut nu lutar det mot att jag avslutar stigcyklingskapitlet.

Dessutom känns cykeln HEMSK, på tok för smalt styre, klena tvåfingersbromsar, hög sadel och topprör som är hopplöst ivägen, vidrig dämpning både fram och bak som gör att man tappar kontroll och pedaler som man sitter fast i, vilket gör en tveksam svåra saker och dessutom en massa växlar att hålla reda på. Det värsta av allt är att man har en cykel som kostar 40'+ och som egenligen är hur bra som helst, men man har vant sig vid annat under senaste tiden... det är liksom lättare att gå åt vissa håll än andra antar jag.

Nu är ju inte allt misär, det är bara det att jag hittat roligare former av cykling som sagt. Trial blir det nog framöver, kanske komplettera lite med racern, men mtb känns nästan som en taskig kompromiss i nuläget... långsammare än racern och händelselöst jämfört med trial.

:-( eller :-), vet inte faktiskt.

Till chromeharp, kan jag bara instämma i att det är många gången svårare att cykla på hösten och att man inte lär sig det perfekt på första säsongen - det kommer aldrig bli lika lätt eller roligt som att cykla på sommaren. Annars är det bara ligga i, tekniken kommer - ofta mellan träningarna, rätt var det är så bara sitter det utan att man fattar varför och hur man kommit dit. Dock är vägen dit halva nöjet! :-)
 
Misslyckad skogstur
Inte för att jag på något sätt är en duktig cyklist men mitt tips är "enkelt": sätt på dig så pass mycket skydd att du inte tror att du kommer att slå dig om du remlar.

Cykla för allt vad tygen håller och ramla under resans gång. Avdramatisera vurporna.

Om man inte är rädd för att vurpa så vurpar man mindre, eller åtminstone klarar saker som man inte hade klarat annars. Dessutom så lär man sig var gränser går om man då och då kliver över den, man lär sig inte var gränsen ligger om man aldrig utforskar den. Eller som testfylgarna säger: "öppnar upp envelopen". ;-)

/Magnus
 
Misslyckad skogstur
Tack för uppmuntrande ord och tips! Jag ska bära dem med mig på söndag när jag planerar att ge igen där ute i skogen! Med mindre luft i däcken och mer jävlar anamma i skallen!

Göteborgare: Finns förresten tips på nån stig kring Skatås/Delsjön/Härlanda tjärn som är aningen mindre fuktig/svampig än vad Red Devil är en bit efter Getryggen? /Henrik
 
Misslyckad skogstur
Nä.

//Jubel

"Vitsippan" kanske? Fast det blir ju lite transportsträcka från Skatås/Delsjön/Härlanda. Den går utmed Rådasjön till Säteriet.
 
Misslyckad skogstur
Bohusleden till Kåsjön för att där köra ett varv på grön/vit. Det brukar att passa mig och jag är ganska så ny på MTB. Den grön/vita slingan har iofs sina knixigheter men jag har bra mycket mera flyt på den än på Red Devil.
 
Misslyckad skogstur
Själv klarar jag knappt att ta mig över en trottoarkant, kan bero på att jag var med på den tiden man körde racer med tubdäck. I skogen får jag panik över alla rötter och blöta stenar, men efter ett tag när jag blivit trött (på skiten) och inbillar mig att det här måste ju vara roligt, med tanke på alla prylar jag införskaffat. Så bara kör jag och då går det hur bra som helst och har jag lampan på hjälmen så går det ännu bättre pga mitt dåliga mörkerseende som gör att alla hinder suddas ut till en konstant..
/noa
 
Misslyckad skogstur
Började själv förra året. Vet vad du pratar om - det ser så
lekande ut när en del tar sig fram över den ena svårigheten
efter den andra.
Skippa Getryggen ett tag och leta reda på några lagom svåra
stigar där du får till flytet och bara har kul.
Häng med på en Happy Ride och kolla hur folk gör. Be dom visa
lite tekniker.
Sedan provar du Getryggen igen och kollar ifall det blivit
lättare.
Köp skydd, både armbågs- och knäskydd så slipper du slå dig
fördärvad ifall du skrotar. Blåmärken kan det bli ändå när
man dänger i något ordentligt. Kanske en ryggplatta också,
det har jag på min önskelista iaf.
(Hjälm & handskar ...)
Det andra som hjälper mig är att jag har några slingor i
skogen och på vägen till och från jobbet där jag har spanat
i lite olika svårigheter som jag övar på regelbundet några
gånger i veckan. När jag fixar en så letar jag reda på något
svårare att börja jobba på, brantare slänter och högre dropps
Alla dom killar och tjejer som flyter fram i skogen har hållt
på ganska länge så räkna med att det tar lite tid innan det
släpper. Bara ta det steg för steg.
 
Misslyckad skogstur
Som en del har påpekat ovan så är det otroligt vad det kan gå lätt den ena dagen, den andra dagen kan man ha en dålig dag (med lite sämre självförtroende?) och då går allt snett, man tittar fel och missbedömer hinder. Men en del kan man ibland faktiskt relatera till materialet. Det har hänt att jag har kommit hem efter en dålig tur och upptäckt att jag har kört med 4 bar i skogen, och då är det ju inte konstigt om det hoppar, skuttar och fastnar överallt.
 
Misslyckad skogstur
Körde min första mtb-tur för ett år sedan. Min strategi har varit att ligga efter erfarna åkare och se hur de hanterar hinder och gör spårval. Nu går det ganska bra faktiskt, både i vått och torrt.

Sen går det faktiskt mycket bättre med fart över hinder.
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp