Jag har gjort två Ironbutt, 1000 miles inom 24 timmar på mc för att jag behövde ta mig till ställen och inte för själva prestationen (om den nu skulle vara någon alls). Första gången, 165 mil, på BMW K100 RS och då blev det i sträck förutom mat och tankning. Klev av pigg som en nyponros, ung och vältränad, och jag kunde nog ha kört 40 mil till utan problem. Tomma vägar och en hoj som lätt marschade...för fort. Andra gången var i somras, från Nordkapp och hem, 163 mil, på en BMW F800 GS som är ökänd för sin usla sadel. Trots att jag stannade och sov 4-5 timmar i Haparanda var jag makalöst mör i kroppen, gammal och sliten som jag nu är. De sista 30 milen stod jag mer än jag satt.
I bil 172 mil på en dag. Jag startade mycket tidigt i gryningen i södra New Mexico med en lånad, mycket bekväm bil och körde upp till Denver på en nästan rak, bred Interstate för att köpa en luftinsats till den första generationen Manitou-gaffeln hos tillverkaren där som sålde över disk. 5 minuter inköp och sen in i bilen igen och hemfärd. Det blev en hel del flytande, kolsyrad koffein och sockerbaserad föda på vägen hem (och mitt livs enda fortkörningsbot, man är inte kaxig med en highway patrol officer i hatt och pilot-rayban och med en absolut gigantisk revolver längs sidan, ståendes bredvid bilen när man inser att körkortet ligger i ryggsäcken på golvet framför passagerarstolen - låååångsamma rörelser...). Idag skulle jag inte göra om det, framför allt inte när allt går att beställa, men då var det en härlig klassisk road trip med ett av världens finaste landskap utanför. Från öken och platåklippor till Klippiga bergen.
