[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd

desmo

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Kanske inte alls gäller för era symptom men det jag tror många missar och som jag tror blir viktigare o viktigare ju äldre vi blir är uppvärmning och förebyggande styrketräning.
Många (säkert inte ni 😉) knyter på sig skorna och börjar springa. Ingen uppvärmning utan direkt från soffan ut i spåret. Och sen undrar de varför de får skadekänningar efter några veckor.
Det gäller mig i allra högsta grad att jag slarvar med uppvärmningen. Och nedvarvning och stretch. Jag skyller på många år med hockey/fotboll.
Men hur värmer man lämpligast? Jag springer för att det är tidseffektivt så inga 20-minutersprogram. Som det är nu försöker jag hålla igen första kilometern eller så..
 

H.

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Woho. Det här gick ju bra idag. Kom under 2h med ett par sekunders marginal tack vare bristande konsekvenstänk på utförslöpningen nerför fjället... :)

Sälen fjällmaraton får 5 av 5 poäng. Bra arrangemang, bra bana. Och fint väder!
 

MtbIte

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Woho. Det här gick ju bra idag. Kom under 2h med ett par sekunders marginal tack vare bristande konsekvenstänk på utförslöpningen nerför fjället... :)

Sälen fjällmaraton får 5 av 5 poäng. Bra arrangemang, bra bana. Och fint väder!

Bra jobbat 👍😃, själv hamnade man på 2h prick .

Håller med , sälen fjällmaraton är ett riktigt bra arrangerat race .
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
[RR]Skåneleden Skäralid-Onsvalakällan

Jag uppskattade era RRs så jag tänkte att jag lägger till en egen.

En icke-cyklande kompis och jag började ett litet projekt i våras där vi tänkte springa Skåneledens Ås till Ås-led, etapp för etapp. Vi började i våras från starten i Åstorp med mål på Skäralid i Söderåsens nationalpark. Det blev en schysst 40 km-tur med ca 750 höjdmeter och mycket teknisk stig. Vi kom i mål på strax under 6 timmar.

Det blodade tanden lite så idag gav vi oss på nästa etapp som skulle ta oss båda till våra första ultradistanser på strax under 48 km och 769 klättringsmeter (på aktiviteten, 778 enligt Stravas ruttverktyg).

Jag gick upp strax innan fem, drack lite kaffe och käkade lite grekisk yoghurt och granola och ett par mackor med jordnötssmör tillsammans med Bigmollos sista Sverigetempofilm. Lagom start. Allt var packat och klart sen kvällen innan så det var bara att dra på sig kläderna och lasta ut västen i bilen. Vi planerade att parkera min bil på Skäralid och sen få skjuts från 'mål' tillbaka dit.

Strax efter sex plockade jag upp Magnus och kvart i sju var på Skäralid och värmde upp.

Alltihop börjar med en halvteknisk backe på 300 m med 75 höjdmeter så man är bra varm ganska snart. Sen går det helt ok nedför till Röstånga innan det blir asfalts- och grusväg ett par km innan det går in i skogen igen. Första etappen med slut vid Jällabjärs vindskydd kunde ha gått lite fortare om de hade skyltat där man svänger av från den stora stigen vi sprang på så vi sluppit den extra kilometern eller så. Anyway, vi hade precis börjat. Det var mulet, lite kvavt men också lite svalt så det hade inte gått åt så mycket vatten. Nästa vattenstopp är om 15 km, det är inga problem, jag har två nästan fulla 500 ml-soft flasks.

IMG_1209.jpegIMG_1211.jpeg
(Glada och pigga; lite disigt över Odensjön)

IMG_1215.jpegIMG_1216.jpeg
(Djur på vägen till Jällabjär. Mamma får tyckte inte om när smålammen kom så nära oss)

Andra etappen är ganska mycket väg, mycket uppför och nedför och väldigt lite platt. Fantasiskt ställe att cykla på men något enformigt att springa. Skogsstigarna är väldigt trevliga, inte för tekniska och med trevliga vyer. Officiellt slutar den där Södra Hultarps naturreservat börjar men vi hade ett par km till vattenpåfyllningen i Hallaröd så det var vårt mål. Här var mitt vatten slut och magen började krångla. 25 km är ungefär vad jag har gjort distansmässigt till fots över sommaren så det kanske inte var så lustigt. Uppe på krönet av naturreservatet hörde vi reveljen (klockan var ju ändå 10) innan vi kom på att vi sett nåt om jaktritt i reservatet under dagen så det var säkert starten på det. Här var det lite mörkt, enligt plan var ju vattenstoppet på 25 km men våra felspringiningar gjorde att klockan stämde dåligt med verkligheten, och jag behövde verkligen vatten.

IMG_1219.jpegIMG_1221.jpeg
(Otroligt vacker stig; fler djur. Muu)
IMG_1225.jpegIMG_1226.jpeg
(Utsikt från stigen)

Hallaröds kyrka är en härligt chunky medeltidskyrka och precis utanför kyrkogården är en liten drickavattenkran med kanske det godaste vattnet i Sverige. Spontan känner jag att jag kanske skulle kunna ta bilen dit och tycka detsamma en dag när jag inte varit utan vatten 5 km och mår kass. Men fem minuters paus, en skön spolning i ansiktet och en snabb flaska i magen (inte helt säker på att det är smart att dricka en halvliter kallt vatten när magen redan är sådär, men det funkade) så satte vi iväg igen. Det går uppför igen. Först på asfalt, sen på grusväg och när det vänder ner är det teknisk stig. Sen missade vi avtaget också så vi fick nån halvkilometer extra nedför (som vi fick ta ikapp uppåt såklart) Nu började framsida lår göra sig påminda, inte hemskt, men lite. Och att inte ha kunnat äta på nån timme gjorde mig lite orolig, så vi tog det lugnt ner till Frostavallen och bort till etapp 3:s slut i Maglebjär. Nu har vi 10,5 km kvar. Det gör vi ju en vanlig tisdagkväll, inga problem.

IMG_1230.jpegIMG_1232.jpeg
(Lite kokt vid Hallaröds kyrka; ett hus. Sen blev det inte fler bilder)

Och ett par km till var det lugnt. Men sen kommer man ut på en asfaltsväg som går uppför i en km, sen får man en teknisk nedförslöpa ut på, just det, en asfaltsväg som går uppför. Som slutar i en teknisk stig nedåt. Det gjorde ont i ett flertal tår och ett knä och båda låren just nu. Mörk period, mycket promenad. Men jag joggade på fram till marathondistans och sen fick jag gå en bit. Nu är det bara fem kilometer kvar, det är ju inga problem. Fram med pannbenet. Min kompis var trött men ok.

Vi korsar stora väg 23 och dyker in i skogen, en trevlig barrskogsstid som tar oss ut till en ... grusväg. Som går uppför. Hikey hikey. Klockan tickar över till 43 och min kompis stannar för att spy. Det kommer inget men hans mage är kokt. Vi går upp till toppen av backen och svänger in i skogen, det är 4 km kvar. Nu kommer jag tillbaka men Magnus har träffat stora bonken. Han orkar knappt gå. Men ända stället att bli upplockad på är vid mål, vi är mitt i skogen. Kom igen, en fot framför den andra, gå på. Håll upp huvudet, andas. Jag hoppas att han ska kunna springa igen, jag har energi, vi är snart framme, men nej, Det blir hajk sista fyra. Totalt 6 timmar 42 minuter. Ändå helt ok.

Jag är inte så hemskt trött men mina ben är helt döda. Det har inte blivit mer än kanske femton rundor totalt sen maj, två stycken runt två mil men annars bara 8-12 km styck så som man bäddar får man ligga etc. Lite mer synd är det dock om min polare som aldrig bonkat förut. Hoppas han inte hade stora planer för eftermiddagen.
 

Azog

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
[RR]Skåneleden Skäralid-Onsvalakällan

Jag uppskattade era RRs så jag tänkte att jag lägger till en egen.

En icke-cyklande kompis och jag började ett litet projekt i våras där vi tänkte springa Skåneledens Ås till Ås-led, etapp för etapp. Vi började i våras från starten i Åstorp med mål på Skäralid i Söderåsens nationalpark. Det blev en schysst 40 km-tur med ca 750 höjdmeter och mycket teknisk stig. Vi kom i mål på strax under 6 timmar.

Det blodade tanden lite så idag gav vi oss på nästa etapp som skulle ta oss båda till våra första ultradistanser på strax under 48 km och 769 klättringsmeter (på aktiviteten, 778 enligt Stravas ruttverktyg).

Jag gick upp strax innan fem, drack lite kaffe och käkade lite grekisk yoghurt och granola och ett par mackor med jordnötssmör tillsammans med Bigmollos sista Sverigetempofilm. Lagom start. Allt var packat och klart sen kvällen innan så det var bara att dra på sig kläderna och lasta ut västen i bilen. Vi planerade att parkera min bil på Skäralid och sen få skjuts från 'mål' tillbaka dit.

Strax efter sex plockade jag upp Magnus och kvart i sju var på Skäralid och värmde upp.

Alltihop börjar med en halvteknisk backe på 300 m med 75 höjdmeter så man är bra varm ganska snart. Sen går det helt ok nedför till Röstånga innan det blir asfalts- och grusväg ett par km innan det går in i skogen igen. Första etappen med slut vid Jällabjärs vindskydd kunde ha gått lite fortare om de hade skyltat där man svänger av från den stora stigen vi sprang på så vi sluppit den extra kilometern eller så. Anyway, vi hade precis börjat. Det var mulet, lite kvavt men också lite svalt så det hade inte gått åt så mycket vatten. Nästa vattenstopp är om 15 km, det är inga problem, jag har två nästan fulla 500 ml-soft flasks.

Visa bilaga 512206Visa bilaga 512209
(Glada och pigga; lite disigt över Odensjön)

Visa bilaga 512210Visa bilaga 512211
(Djur på vägen till Jällabjär. Mamma får tyckte inte om när smålammen kom så nära oss)

Andra etappen är ganska mycket väg, mycket uppför och nedför och väldigt lite platt. Fantasiskt ställe att cykla på men något enformigt att springa. Skogsstigarna är väldigt trevliga, inte för tekniska och med trevliga vyer. Officiellt slutar den där Södra Hultarps naturreservat börjar men vi hade ett par km till vattenpåfyllningen i Hallaröd så det var vårt mål. Här var mitt vatten slut och magen började krångla. 25 km är ungefär vad jag har gjort distansmässigt till fots över sommaren så det kanske inte var så lustigt. Uppe på krönet av naturreservatet hörde vi reveljen (klockan var ju ändå 10) innan vi kom på att vi sett nåt om jaktritt i reservatet under dagen så det var säkert starten på det. Här var det lite mörkt, enligt plan var ju vattenstoppet på 25 km men våra felspringiningar gjorde att klockan stämde dåligt med verkligheten, och jag behövde verkligen vatten.

Visa bilaga 512212Visa bilaga 512213
(Otroligt vacker stig; fler djur. Muu)
Visa bilaga 512214Visa bilaga 512215
(Utsikt från stigen)

Hallaröds kyrka är en härligt chunky medeltidskyrka och precis utanför kyrkogården är en liten drickavattenkran med kanske det godaste vattnet i Sverige. Spontan känner jag att jag kanske skulle kunna ta bilen dit och tycka detsamma en dag när jag inte varit utan vatten 5 km och mår kass. Men fem minuters paus, en skön spolning i ansiktet och en snabb flaska i magen (inte helt säker på att det är smart att dricka en halvliter kallt vatten när magen redan är sådär, men det funkade) så satte vi iväg igen. Det går uppför igen. Först på asfalt, sen på grusväg och när det vänder ner är det teknisk stig. Sen missade vi avtaget också så vi fick nån halvkilometer extra nedför (som vi fick ta ikapp uppåt såklart) Nu började framsida lår göra sig påminda, inte hemskt, men lite. Och att inte ha kunnat äta på nån timme gjorde mig lite orolig, så vi tog det lugnt ner till Frostavallen och bort till etapp 3:s slut i Maglebjär. Nu har vi 10,5 km kvar. Det gör vi ju en vanlig tisdagkväll, inga problem.

Visa bilaga 512216Visa bilaga 512217
(Lite kokt vid Hallaröds kyrka; ett hus. Sen blev det inte fler bilder)

Och ett par km till var det lugnt. Men sen kommer man ut på en asfaltsväg som går uppför i en km, sen får man en teknisk nedförslöpa ut på, just det, en asfaltsväg som går uppför. Som slutar i en teknisk stig nedåt. Det gjorde ont i ett flertal tår och ett knä och båda låren just nu. Mörk period, mycket promenad. Men jag joggade på fram till marathondistans och sen fick jag gå en bit. Nu är det bara fem kilometer kvar, det är ju inga problem. Fram med pannbenet. Min kompis var trött men ok.

Vi korsar stora väg 23 och dyker in i skogen, en trevlig barrskogsstid som tar oss ut till en ... grusväg. Som går uppför. Hikey hikey. Klockan tickar över till 43 och min kompis stannar för att spy. Det kommer inget men hans mage är kokt. Vi går upp till toppen av backen och svänger in i skogen, det är 4 km kvar. Nu kommer jag tillbaka men Magnus har träffat stora bonken. Han orkar knappt gå. Men ända stället att bli upplockad på är vid mål, vi är mitt i skogen. Kom igen, en fot framför den andra, gå på. Håll upp huvudet, andas. Jag hoppas att han ska kunna springa igen, jag har energi, vi är snart framme, men nej, Det blir hajk sista fyra. Totalt 6 timmar 42 minuter. Ändå helt ok.

Jag är inte så hemskt trött men mina ben är helt döda. Det har inte blivit mer än kanske femton rundor totalt sen maj, två stycken runt två mil men annars bara 8-12 km styck så som man bäddar får man ligga etc. Lite mer synd är det dock om min polare som aldrig bonkat förut. Hoppas han inte hade stora planer för eftermiddagen.
Snyggt sprunget. Grattis till ultran. 🙂

Det är en fin sträcka!
 

Azog

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Tack! Det är en fin sträcka, men tuff i nedförsbackarna. Det ser ut som att jag kommer få vackra naglar.
Hehe, det är lätt hänt att man inte behöver måla tånaglarna på ett tag. 😁

Kan för övrigt rekommendera skor med stor tåbox för att slippa/minska problemet rejält. Förr hade jag alltid några naglar på väg av, men numera är det rätt sällan.
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Hehe, det är lätt hänt att man inte behöver måla tånaglarna på ett tag. 😁

Kan för övrigt rekommendera skor med stor tåbox för att slippa/minska problemet rejält. Förr hade jag alltid några naglar på väg av, men numera är det rätt sällan.

Ja, det är definitivt nåt jag ska kolla på. Har ett par Salomon Sense Ride 2 nu och jag har förstått att Ultra Glide är lite rymligare och har lite mer dämpning så det kanske blir ett par såna. Eller några andra, vi får se.

Men nåt man kunde tänkt på innan var ju att klippa naglarna, särskilt stortånaglarna. Då hade de nog mått betydligt bättre idag. 😅
 

MtbIte

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
[RR]Skåneleden Skäralid-Onsvalakällan

Jag uppskattade era RRs så jag tänkte att jag lägger till en egen.

En icke-cyklande kompis och jag började ett litet projekt i våras där vi tänkte springa Skåneledens Ås till Ås-led, etapp för etapp. Vi började i våras från starten i Åstorp med mål på Skäralid i Söderåsens nationalpark. Det blev en schysst 40 km-tur med ca 750 höjdmeter och mycket teknisk stig. Vi kom i mål på strax under 6 timmar.

Det blodade tanden lite så idag gav vi oss på nästa etapp som skulle ta oss båda till våra första ultradistanser på strax under 48 km och 769 klättringsmeter (på aktiviteten, 778 enligt Stravas ruttverktyg).

Jag gick upp strax innan fem, drack lite kaffe och käkade lite grekisk yoghurt och granola och ett par mackor med jordnötssmör tillsammans med Bigmollos sista Sverigetempofilm. Lagom start. Allt var packat och klart sen kvällen innan så det var bara att dra på sig kläderna och lasta ut västen i bilen. Vi planerade att parkera min bil på Skäralid och sen få skjuts från 'mål' tillbaka dit.

Strax efter sex plockade jag upp Magnus och kvart i sju var på Skäralid och värmde upp.

Alltihop börjar med en halvteknisk backe på 300 m med 75 höjdmeter så man är bra varm ganska snart. Sen går det helt ok nedför till Röstånga innan det blir asfalts- och grusväg ett par km innan det går in i skogen igen. Första etappen med slut vid Jällabjärs vindskydd kunde ha gått lite fortare om de hade skyltat där man svänger av från den stora stigen vi sprang på så vi sluppit den extra kilometern eller så. Anyway, vi hade precis börjat. Det var mulet, lite kvavt men också lite svalt så det hade inte gått åt så mycket vatten. Nästa vattenstopp är om 15 km, det är inga problem, jag har två nästan fulla 500 ml-soft flasks.

Visa bilaga 512206Visa bilaga 512209
(Glada och pigga; lite disigt över Odensjön)

Visa bilaga 512210Visa bilaga 512211
(Djur på vägen till Jällabjär. Mamma får tyckte inte om när smålammen kom så nära oss)

Andra etappen är ganska mycket väg, mycket uppför och nedför och väldigt lite platt. Fantasiskt ställe att cykla på men något enformigt att springa. Skogsstigarna är väldigt trevliga, inte för tekniska och med trevliga vyer. Officiellt slutar den där Södra Hultarps naturreservat börjar men vi hade ett par km till vattenpåfyllningen i Hallaröd så det var vårt mål. Här var mitt vatten slut och magen började krångla. 25 km är ungefär vad jag har gjort distansmässigt till fots över sommaren så det kanske inte var så lustigt. Uppe på krönet av naturreservatet hörde vi reveljen (klockan var ju ändå 10) innan vi kom på att vi sett nåt om jaktritt i reservatet under dagen så det var säkert starten på det. Här var det lite mörkt, enligt plan var ju vattenstoppet på 25 km men våra felspringiningar gjorde att klockan stämde dåligt med verkligheten, och jag behövde verkligen vatten.

Visa bilaga 512212Visa bilaga 512213
(Otroligt vacker stig; fler djur. Muu)
Visa bilaga 512214Visa bilaga 512215
(Utsikt från stigen)

Hallaröds kyrka är en härligt chunky medeltidskyrka och precis utanför kyrkogården är en liten drickavattenkran med kanske det godaste vattnet i Sverige. Spontan känner jag att jag kanske skulle kunna ta bilen dit och tycka detsamma en dag när jag inte varit utan vatten 5 km och mår kass. Men fem minuters paus, en skön spolning i ansiktet och en snabb flaska i magen (inte helt säker på att det är smart att dricka en halvliter kallt vatten när magen redan är sådär, men det funkade) så satte vi iväg igen. Det går uppför igen. Först på asfalt, sen på grusväg och när det vänder ner är det teknisk stig. Sen missade vi avtaget också så vi fick nån halvkilometer extra nedför (som vi fick ta ikapp uppåt såklart) Nu började framsida lår göra sig påminda, inte hemskt, men lite. Och att inte ha kunnat äta på nån timme gjorde mig lite orolig, så vi tog det lugnt ner till Frostavallen och bort till etapp 3:s slut i Maglebjär. Nu har vi 10,5 km kvar. Det gör vi ju en vanlig tisdagkväll, inga problem.

Visa bilaga 512216Visa bilaga 512217
(Lite kokt vid Hallaröds kyrka; ett hus. Sen blev det inte fler bilder)

Och ett par km till var det lugnt. Men sen kommer man ut på en asfaltsväg som går uppför i en km, sen får man en teknisk nedförslöpa ut på, just det, en asfaltsväg som går uppför. Som slutar i en teknisk stig nedåt. Det gjorde ont i ett flertal tår och ett knä och båda låren just nu. Mörk period, mycket promenad. Men jag joggade på fram till marathondistans och sen fick jag gå en bit. Nu är det bara fem kilometer kvar, det är ju inga problem. Fram med pannbenet. Min kompis var trött men ok.

Vi korsar stora väg 23 och dyker in i skogen, en trevlig barrskogsstid som tar oss ut till en ... grusväg. Som går uppför. Hikey hikey. Klockan tickar över till 43 och min kompis stannar för att spy. Det kommer inget men hans mage är kokt. Vi går upp till toppen av backen och svänger in i skogen, det är 4 km kvar. Nu kommer jag tillbaka men Magnus har träffat stora bonken. Han orkar knappt gå. Men ända stället att bli upplockad på är vid mål, vi är mitt i skogen. Kom igen, en fot framför den andra, gå på. Håll upp huvudet, andas. Jag hoppas att han ska kunna springa igen, jag har energi, vi är snart framme, men nej, Det blir hajk sista fyra. Totalt 6 timmar 42 minuter. Ändå helt ok.

Jag är inte så hemskt trött men mina ben är helt döda. Det har inte blivit mer än kanske femton rundor totalt sen maj, två stycken runt två mil men annars bara 8-12 km styck så som man bäddar får man ligga etc. Lite mer synd är det dock om min polare som aldrig bonkat förut. Hoppas han inte hade stora planer för eftermiddagen.

Vilken bragd , kul att du delar med dig en liten (RR).
 

SIE

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Igår skulle Göteborgsvarvet gått av stapeln, det var roligt att se innerstan full av vad jag förmodar var tillresta med sedan länge bokade resor och boenden som passade på att springa varvet virtuellt på plats 🙂
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Igår var det äntligen dags för första upplagan av Torekov - Båstad. Jag har inte sprungit organiserat sen Lundaloppet 2019 och innan dess bara en gång och ingen av dem har varit nåt jag gjort seriöst utan mer som en kul grej med kompisar.

Torekov-Båstad var tänkt att vara i mars egentligen men, ja ... ni vet. Sträckan är ju lite magisk bara i sig och när min gode vän (se RR ovan) sa att han skulle springa loppet för typ ett år sen så hängde jag på. En halvmara kan man ju snyta ur sig en eftermiddag tänkte jag. Att det var övervägande stig gjorde ju också att jag med mitt prestationshuvud kunde ta det lite lugnt, jag kunde ju inte trycka på så hemskt, utan jag kör det som träning inför vår Skåneleden-tur istället (den innan RR ovan). Sen flyttades racet och helt plötsligt fick jag rätt mycket träningsmöjlighet innan det blev dags. Och så har det liksom slunkit ur huvudet lite med allt annat som har hänt på sistone.

Men förra helgen blev det plötsligt verklighet igen. Jag har haft lite hatkärlek till organiserad motionssport ganska länge för jag har haft svårt att släppa mina egna tidigare prestationer. Men antagligen har det gått ganska bra sista två, tre åren för just nu kändes det bara kul. Pirrigt men kul. Och istället för att ta det som ett träningspass bestämde jag mig för att faktiskt göra en tävling av det. Så ingen väst, inget vatten, bara ett par gels, en soft cup och klockan. Drömmen var att komma in under två timmar men efter veckans bangenomgång förstod jag att det inte var möjligt (för mig). Dock satte jag målet att ligga högt i tempozon första halvan och sen öka efter den långa backen. Så jag tog bort pace från klockan, bara tid, distans och puls.

Morgonen gick väldigt smidigt, tog en timme med frukost och kaffe, drog på mig kläderna och drog iväg för att tanka och hämta upp Magnus. Sen en knapp timme i bilen till Båstad. Väl där fanns det volontärer som vinkade in oss hela vägen till första lediga parkeringsplatsen. Very nice. Sen fick vi en liten promenad i morgonkylan (nåja) till mållinjen på stranden för att hämta nummerlappar. Lite toapaus, lite smygkik på Hokas nya skor och sen tillbaka till bilen för att göra iordning och sen ta bussen till Torekov och start, även detta väldigt smidigt ordnat, man bara slussas runt och hamnar rätt.

IMG_1301.jpegIMG_1302.jpeg

Min start gick klockan 11 och bussen var framme en halvtimme innan vilket blev perfekt för en schysst uppvärmning och en nervöskiss innan det var dags. Eftersom jag aldrig sprungit så här långt organiserat kände jag att jag hade dålig koll på hur fort folk i gemen springer så jag kände mig lite osäker på var jag skulle ställa mig. Jag valde att stå i den främre tredjedelen av klungan men ändå i bakkant av den (så att säga). Det innebar att jag fick springa om ganska många första sex, sju kilometrarna. Det var lugnt men en bra lärdom. Inget som egentligen saktade ner mig nånting, jag fastnade aldrig bakom nån utan det var stort och öppet fram till man börjar klättringen upp mot Hovs Hallar.

IMG_1303.jpegIMG_1306.jpeg

Väldigt härlig sträcka precis vid havet genom hagar och över klapperstensfält (folk i gemen kan inte springa över sten tydligen för här passerade jag måååånga). Jag försökte hålla pulsen i Z3 men jag snittade stadigt 160 (på gränsen mellan Z3 och 4) men det kändes bra så jag hoppades att det skulle hålla.

Sen började backarna. Första biten var brant som katten och strax kom det ett parti där man behövde använda händerna också. Kul ju! Sen kom man upp till grusvägen som ledde till första vätskestationen. Där tog jag två kanelgifflar, ett glas enervit och ett glas vatten to go. Det är skitsvårt att äta kanelgifflar när man springer i uppförsbacke. Dricka vatten ur mugg var lite klurigt men inte omöjligt. Och uppförsbacken fortsatte en knapp kilometer till i lagom lutning och på gräs.

Sen börjar loppets tuffa bit. Det är otroligt tekniskt, lerigt och brant. Det var i princip power walk både ned och upp. Den långa backen är ca 100 hm på typ 1,5 km och där det är som brantast är det dessutom riktigt lerigt. Jag önskade mig ett par andra skor precis där. Men jag är nöjd med tempot och plötsligt var man uppe (och där satt en kul skylt där det stod typ "Ta en selfie, du har nu klarat loppets tuffaste backe").

IMG_1308.jpeg
(Utsikten från toppen)

Tekniska nedförslöpor är tydligen nåt jag är mycket bättre på än andra. Så här kom jag ikapp och om alla som jag tappat i uppförsbacken och hade roligt under tiden. Sen spottades vi ut på asfaltsvägen ett par kilometer (och fler höjdmeter) innan andra vätskedepån. Samma strategi, först Enervit, sen vatten och två gifflar. Det var nedförsbacke efter den här depån och det var mycket enklare att käka gifflar där men mycket svårare att dricka vatten. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Nån halvkilometer eller så till sen kom man in på sista skogssträckan. Upp och ner, mycket lera men breda, fina stigar så här kunde man trycka på. Det gjorde jag inte, men man kunde.

IMG_1311.jpegIMG_1313.jpeg

Sen kom jag fram till en backe när jag plötsligt sa att nej, nu tänker jag inte springa upp för fler backar, nu går jag. Och det visade sig vara sista backen. Typiskt. Men där kommer man ut på en asfaltsväg som är rätt brant nedför och där var det bara att släppa på. Även här sprang jag ikapp och om ett helt gäng folk som sprang mycket långsammare nedförs. Min högra stortå skrek på mig att också springa så långsamt men jag sa bestämt till att "nej, du får helt enkelt skärpa dig, tiden är viktigare än din nagel, och det planar ut snart så låt mig vara". Det planade ut runt 18,5 km och sista biten var i princip platt och grusväg till mål. Här nånstans slutade jag fungera. Kroppen sprang fortfarande, jag hade bra hållning, men jag var slut. Jag visste i huvudet att det är max en kvart kvar, blunda och håll i, så det gjorde jag. Men oj vad långt det är mellan kilometerskyltarna nu.
IMG_1314.jpeg
(Vacker utsikt i alla fall, även om jag inte njöt just nu)

Runt 20,5 km kände jag att jag inte kunde blunda och hålla i längre så då gjorde jag ett aktivt val att sakta ner lite. Kollar jag på Strava nu så syns det inte att jag saktade ner men det gjorde jag. Tror jag. Det kändes så i alla fall. Och där borta är mål, 400-ish meter kvar. Ett varv bara kvar, det klarar jag. Och det gjorde jag ju så klart. Officiell tid 2:12.29 vilket jag är otroligt nöjd med. I mål fanns Enervit, vatten och kanelgifflar.

IMG_1315.jpeg


Helt kokt i mål men utan att tappa tempo. Snittpuls 160 så det funkade, med tanke på känslan precis där så tror jag att upplägget var helt perfekt. Lite som vädret. Och organisationen.Har ni vägarna förbi i mars kan jag varmt rekommendera att springa lite Torekov - Båstad (tror de snackade om 26:e mars).
 

DanielS

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Igår var det äntligen dags för första upplagan av Torekov - Båstad. Jag har inte sprungit organiserat sen Lundaloppet 2019 och innan dess bara en gång och ingen av dem har varit nåt jag gjort seriöst utan mer som en kul grej med kompisar.

Torekov-Båstad var tänkt att vara i mars egentligen men, ja ... ni vet. Sträckan är ju lite magisk bara i sig och när min gode vän (se RR ovan) sa att han skulle springa loppet för typ ett år sen så hängde jag på. En halvmara kan man ju snyta ur sig en eftermiddag tänkte jag. Att det var övervägande stig gjorde ju också att jag med mitt prestationshuvud kunde ta det lite lugnt, jag kunde ju inte trycka på så hemskt, utan jag kör det som träning inför vår Skåneleden-tur istället (den innan RR ovan). Sen flyttades racet och helt plötsligt fick jag rätt mycket träningsmöjlighet innan det blev dags. Och så har det liksom slunkit ur huvudet lite med allt annat som har hänt på sistone.

Men förra helgen blev det plötsligt verklighet igen. Jag har haft lite hatkärlek till organiserad motionssport ganska länge för jag har haft svårt att släppa mina egna tidigare prestationer. Men antagligen har det gått ganska bra sista två, tre åren för just nu kändes det bara kul. Pirrigt men kul. Och istället för att ta det som ett träningspass bestämde jag mig för att faktiskt göra en tävling av det. Så ingen väst, inget vatten, bara ett par gels, en soft cup och klockan. Drömmen var att komma in under två timmar men efter veckans bangenomgång förstod jag att det inte var möjligt (för mig). Dock satte jag målet att ligga högt i tempozon första halvan och sen öka efter den långa backen. Så jag tog bort pace från klockan, bara tid, distans och puls.

Morgonen gick väldigt smidigt, tog en timme med frukost och kaffe, drog på mig kläderna och drog iväg för att tanka och hämta upp Magnus. Sen en knapp timme i bilen till Båstad. Väl där fanns det volontärer som vinkade in oss hela vägen till första lediga parkeringsplatsen. Very nice. Sen fick vi en liten promenad i morgonkylan (nåja) till mållinjen på stranden för att hämta nummerlappar. Lite toapaus, lite smygkik på Hokas nya skor och sen tillbaka till bilen för att göra iordning och sen ta bussen till Torekov och start, även detta väldigt smidigt ordnat, man bara slussas runt och hamnar rätt.

Visa bilaga 517705Visa bilaga 517706

Min start gick klockan 11 och bussen var framme en halvtimme innan vilket blev perfekt för en schysst uppvärmning och en nervöskiss innan det var dags. Eftersom jag aldrig sprungit så här långt organiserat kände jag att jag hade dålig koll på hur fort folk i gemen springer så jag kände mig lite osäker på var jag skulle ställa mig. Jag valde att stå i den främre tredjedelen av klungan men ändå i bakkant av den (så att säga). Det innebar att jag fick springa om ganska många första sex, sju kilometrarna. Det var lugnt men en bra lärdom. Inget som egentligen saktade ner mig nånting, jag fastnade aldrig bakom nån utan det var stort och öppet fram till man börjar klättringen upp mot Hovs Hallar.

Visa bilaga 517707Visa bilaga 517710

Väldigt härlig sträcka precis vid havet genom hagar och över klapperstensfält (folk i gemen kan inte springa över sten tydligen för här passerade jag måååånga). Jag försökte hålla pulsen i Z3 men jag snittade stadigt 160 (på gränsen mellan Z3 och 4) men det kändes bra så jag hoppades att det skulle hålla.

Sen började backarna. Första biten var brant som katten och strax kom det ett parti där man behövde använda händerna också. Kul ju! Sen kom man upp till grusvägen som ledde till första vätskestationen. Där tog jag två kanelgifflar, ett glas enervit och ett glas vatten to go. Det är skitsvårt att äta kanelgifflar när man springer i uppförsbacke. Dricka vatten ur mugg var lite klurigt men inte omöjligt. Och uppförsbacken fortsatte en knapp kilometer till i lagom lutning och på gräs.

Sen börjar loppets tuffa bit. Det är otroligt tekniskt, lerigt och brant. Det var i princip power walk både ned och upp. Den långa backen är ca 100 hm på typ 1,5 km och där det är som brantast är det dessutom riktigt lerigt. Jag önskade mig ett par andra skor precis där. Men jag är nöjd med tempot och plötsligt var man uppe (och där satt en kul skylt där det stod typ "Ta en selfie, du har nu klarat loppets tuffaste backe").

Visa bilaga 517712
(Utsikten från toppen)

Tekniska nedförslöpor är tydligen nåt jag är mycket bättre på än andra. Så här kom jag ikapp och om alla som jag tappat i uppförsbacken och hade roligt under tiden. Sen spottades vi ut på asfaltsvägen ett par kilometer (och fler höjdmeter) innan andra vätskedepån. Samma strategi, först Enervit, sen vatten och två gifflar. Det var nedförsbacke efter den här depån och det var mycket enklare att käka gifflar där men mycket svårare att dricka vatten. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Nån halvkilometer eller så till sen kom man in på sista skogssträckan. Upp och ner, mycket lera men breda, fina stigar så här kunde man trycka på. Det gjorde jag inte, men man kunde.

Visa bilaga 517715Visa bilaga 517717

Sen kom jag fram till en backe när jag plötsligt sa att nej, nu tänker jag inte springa upp för fler backar, nu går jag. Och det visade sig vara sista backen. Typiskt. Men där kommer man ut på en asfaltsväg som är rätt brant nedför och där var det bara att släppa på. Även här sprang jag ikapp och om ett helt gäng folk som sprang mycket långsammare nedförs. Min högra stortå skrek på mig att också springa så långsamt men jag sa bestämt till att "nej, du får helt enkelt skärpa dig, tiden är viktigare än din nagel, och det planar ut snart så låt mig vara". Det planade ut runt 18,5 km och sista biten var i princip platt och grusväg till mål. Här nånstans slutade jag fungera. Kroppen sprang fortfarande, jag hade bra hållning, men jag var slut. Jag visste i huvudet att det är max en kvart kvar, blunda och håll i, så det gjorde jag. Men oj vad långt det är mellan kilometerskyltarna nu.
Visa bilaga 517718
(Vacker utsikt i alla fall, även om jag inte njöt just nu)

Runt 20,5 km kände jag att jag inte kunde blunda och hålla i längre så då gjorde jag ett aktivt val att sakta ner lite. Kollar jag på Strava nu så syns det inte att jag saktade ner men det gjorde jag. Tror jag. Det kändes så i alla fall. Och där borta är mål, 400-ish meter kvar. Ett varv bara kvar, det klarar jag. Och det gjorde jag ju så klart. Officiell tid 2:12.29 vilket jag är otroligt nöjd med. I mål fanns Enervit, vatten och kanelgifflar.

Visa bilaga 517719


Helt kokt i mål men utan att tappa tempo. Snittpuls 160 så det funkade, med tanke på känslan precis där så tror jag att upplägget var helt perfekt. Lite som vädret. Och organisationen.Har ni vägarna förbi i mars kan jag varmt rekommendera att springa lite Torekov - Båstad (tror de snackade om 26:e mars).
Fin RR och bra jobbat! Jag får alltid 10-15 slag högre puls på tävling (vid samma känsla/fart) så jag har börjat ta bort pulsen från klockan och försöker gå helt på känsla istället när jag ska prestera. Det har fungerat lite bättre för mig.
 

SIE

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Igår var det äntligen dags för första upplagan av Torekov - Båstad. Jag har inte sprungit organiserat sen Lundaloppet 2019 och innan dess bara en gång och ingen av dem har varit nåt jag gjort seriöst utan mer som en kul grej med kompisar.

Torekov-Båstad var tänkt att vara i mars egentligen men, ja ... ni vet. Sträckan är ju lite magisk bara i sig och när min gode vän (se RR ovan) sa att han skulle springa loppet för typ ett år sen så hängde jag på. En halvmara kan man ju snyta ur sig en eftermiddag tänkte jag. Att det var övervägande stig gjorde ju också att jag med mitt prestationshuvud kunde ta det lite lugnt, jag kunde ju inte trycka på så hemskt, utan jag kör det som träning inför vår Skåneleden-tur istället (den innan RR ovan). Sen flyttades racet och helt plötsligt fick jag rätt mycket träningsmöjlighet innan det blev dags. Och så har det liksom slunkit ur huvudet lite med allt annat som har hänt på sistone.

Men förra helgen blev det plötsligt verklighet igen. Jag har haft lite hatkärlek till organiserad motionssport ganska länge för jag har haft svårt att släppa mina egna tidigare prestationer. Men antagligen har det gått ganska bra sista två, tre åren för just nu kändes det bara kul. Pirrigt men kul. Och istället för att ta det som ett träningspass bestämde jag mig för att faktiskt göra en tävling av det. Så ingen väst, inget vatten, bara ett par gels, en soft cup och klockan. Drömmen var att komma in under två timmar men efter veckans bangenomgång förstod jag att det inte var möjligt (för mig). Dock satte jag målet att ligga högt i tempozon första halvan och sen öka efter den långa backen. Så jag tog bort pace från klockan, bara tid, distans och puls.

Morgonen gick väldigt smidigt, tog en timme med frukost och kaffe, drog på mig kläderna och drog iväg för att tanka och hämta upp Magnus. Sen en knapp timme i bilen till Båstad. Väl där fanns det volontärer som vinkade in oss hela vägen till första lediga parkeringsplatsen. Very nice. Sen fick vi en liten promenad i morgonkylan (nåja) till mållinjen på stranden för att hämta nummerlappar. Lite toapaus, lite smygkik på Hokas nya skor och sen tillbaka till bilen för att göra iordning och sen ta bussen till Torekov och start, även detta väldigt smidigt ordnat, man bara slussas runt och hamnar rätt.

Visa bilaga 517705Visa bilaga 517706

Min start gick klockan 11 och bussen var framme en halvtimme innan vilket blev perfekt för en schysst uppvärmning och en nervöskiss innan det var dags. Eftersom jag aldrig sprungit så här långt organiserat kände jag att jag hade dålig koll på hur fort folk i gemen springer så jag kände mig lite osäker på var jag skulle ställa mig. Jag valde att stå i den främre tredjedelen av klungan men ändå i bakkant av den (så att säga). Det innebar att jag fick springa om ganska många första sex, sju kilometrarna. Det var lugnt men en bra lärdom. Inget som egentligen saktade ner mig nånting, jag fastnade aldrig bakom nån utan det var stort och öppet fram till man börjar klättringen upp mot Hovs Hallar.

Visa bilaga 517707Visa bilaga 517710

Väldigt härlig sträcka precis vid havet genom hagar och över klapperstensfält (folk i gemen kan inte springa över sten tydligen för här passerade jag måååånga). Jag försökte hålla pulsen i Z3 men jag snittade stadigt 160 (på gränsen mellan Z3 och 4) men det kändes bra så jag hoppades att det skulle hålla.

Sen började backarna. Första biten var brant som katten och strax kom det ett parti där man behövde använda händerna också. Kul ju! Sen kom man upp till grusvägen som ledde till första vätskestationen. Där tog jag två kanelgifflar, ett glas enervit och ett glas vatten to go. Det är skitsvårt att äta kanelgifflar när man springer i uppförsbacke. Dricka vatten ur mugg var lite klurigt men inte omöjligt. Och uppförsbacken fortsatte en knapp kilometer till i lagom lutning och på gräs.

Sen börjar loppets tuffa bit. Det är otroligt tekniskt, lerigt och brant. Det var i princip power walk både ned och upp. Den långa backen är ca 100 hm på typ 1,5 km och där det är som brantast är det dessutom riktigt lerigt. Jag önskade mig ett par andra skor precis där. Men jag är nöjd med tempot och plötsligt var man uppe (och där satt en kul skylt där det stod typ "Ta en selfie, du har nu klarat loppets tuffaste backe").

Visa bilaga 517712
(Utsikten från toppen)

Tekniska nedförslöpor är tydligen nåt jag är mycket bättre på än andra. Så här kom jag ikapp och om alla som jag tappat i uppförsbacken och hade roligt under tiden. Sen spottades vi ut på asfaltsvägen ett par kilometer (och fler höjdmeter) innan andra vätskedepån. Samma strategi, först Enervit, sen vatten och två gifflar. Det var nedförsbacke efter den här depån och det var mycket enklare att käka gifflar där men mycket svårare att dricka vatten. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Nån halvkilometer eller så till sen kom man in på sista skogssträckan. Upp och ner, mycket lera men breda, fina stigar så här kunde man trycka på. Det gjorde jag inte, men man kunde.

Visa bilaga 517715Visa bilaga 517717

Sen kom jag fram till en backe när jag plötsligt sa att nej, nu tänker jag inte springa upp för fler backar, nu går jag. Och det visade sig vara sista backen. Typiskt. Men där kommer man ut på en asfaltsväg som är rätt brant nedför och där var det bara att släppa på. Även här sprang jag ikapp och om ett helt gäng folk som sprang mycket långsammare nedförs. Min högra stortå skrek på mig att också springa så långsamt men jag sa bestämt till att "nej, du får helt enkelt skärpa dig, tiden är viktigare än din nagel, och det planar ut snart så låt mig vara". Det planade ut runt 18,5 km och sista biten var i princip platt och grusväg till mål. Här nånstans slutade jag fungera. Kroppen sprang fortfarande, jag hade bra hållning, men jag var slut. Jag visste i huvudet att det är max en kvart kvar, blunda och håll i, så det gjorde jag. Men oj vad långt det är mellan kilometerskyltarna nu.
Visa bilaga 517718
(Vacker utsikt i alla fall, även om jag inte njöt just nu)

Runt 20,5 km kände jag att jag inte kunde blunda och hålla i längre så då gjorde jag ett aktivt val att sakta ner lite. Kollar jag på Strava nu så syns det inte att jag saktade ner men det gjorde jag. Tror jag. Det kändes så i alla fall. Och där borta är mål, 400-ish meter kvar. Ett varv bara kvar, det klarar jag. Och det gjorde jag ju så klart. Officiell tid 2:12.29 vilket jag är otroligt nöjd med. I mål fanns Enervit, vatten och kanelgifflar.

Visa bilaga 517719


Helt kokt i mål men utan att tappa tempo. Snittpuls 160 så det funkade, med tanke på känslan precis där så tror jag att upplägget var helt perfekt. Lite som vädret. Och organisationen.Har ni vägarna förbi i mars kan jag varmt rekommendera att springa lite Torekov - Båstad (tror de snackade om 26:e mars).
Grym RR, den där ska jag springa!
Fanns det shuttle tillbaks till bilen?
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Fin RR och bra jobbat! Jag får alltid 10-15 slag högre puls på tävling (vid samma känsla/fart) så jag har börjat ta bort pulsen från klockan och försöker gå helt på känsla istället när jag ska prestera. Det har fungerat lite bättre för mig.

Tack! Jag tror inte att min puls är högre, det kändes som 160 och just nu litar jag inte riktigt på min känsla för skillnaden upp till nåt jag inte kan hålla i två timmar är nog ganska liten. Men jag får träna mer på det.

Grym RR, den där ska jag springa!
Fanns det shuttle tillbaks till bilen?

Tack och ja, har du möjlighet så bara kör! Man ställer bilen i Båstad och shuttlas till starten så man springer tillbaka till bilen. Om man bryter så tror jag de löser så man kommer tillbaka in till stan. Sen finns det ju ett och annat trevlig hotell i Båstad också som jag nog tänker begagna mig av till våren. Att ta en öl eller två (eller, ja) i takpoolen på Skansen lockar.
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
För ett par veckor sen hoppade jag på ultra-tåget på riktigt och anmälde mig till Tjörnarparens 100k i februari. Efter helgens eskapader (samt tidigare äventyr) har jag kommit fram till att jag behöver springa in ett par nya trailskor nu snart inför en sån lång tur.

Just nu kör jag Salomon Sense Ride 2 och tycker de är grymt bra, förutom det lilla problemet att min höger stortå inte fixar att springa nedförs med dem (sitter med nageltrångsliknande symptom just nu och gjorde det även efter Skåneledenturen). Jag har inga problem med kroppen, muskler eller leder efter långa turer (förutom då tån) och vill inte offra greppet som Sense Ride 2 har (mer behövs inte för långa turer men jag vill inte ha mindre heller) så egentligen skulle jag gärna ha samma sko fast lite bredare (eller är det nåt annat som gör att stortån slår i när jag springer nedförs kanske?).

Vad kör ni långlöpare för skor? Är det bara Hoka och Altra som gäller eller är det nån som testat typ Salmons Ultra Glide? Eller funkar det med en typ Sense 4 även för 100k-distanser?
 

SIE

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
För ett par veckor sen hoppade jag på ultra-tåget på riktigt och anmälde mig till Tjörnarparens 100k i februari. Efter helgens eskapader (samt tidigare äventyr) har jag kommit fram till att jag behöver springa in ett par nya trailskor nu snart inför en sån lång tur.

Just nu kör jag Salomon Sense Ride 2 och tycker de är grymt bra, förutom det lilla problemet att min höger stortå inte fixar att springa nedförs med dem (sitter med nageltrångsliknande symptom just nu och gjorde det även efter Skåneledenturen). Jag har inga problem med kroppen, muskler eller leder efter långa turer (förutom då tån) och vill inte offra greppet som Sense Ride 2 har (mer behövs inte för långa turer men jag vill inte ha mindre heller) så egentligen skulle jag gärna ha samma sko fast lite bredare (eller är det nåt annat som gör att stortån slår i när jag springer nedförs kanske?).

Vad kör ni långlöpare för skor? Är det bara Hoka och Altra som gäller eller är det nån som testat typ Salmons Ultra Glide? Eller funkar det med en typ Sense 4 även för 100k-distanser?
Jag springer inte ultra men passformsmässigt har transitionen från Sense Ride 2 till Saucony Peregrine funkat finfint (förvisso sprungit asfalt i div Saucony Kinvara sedan typ 2013).
Bytte från Sense Ride 2 då jag tyckte den var dålig på att torka ur, testade även gtx-versionen som jag sålde efter ett 10-tal rundor då jag tyckte membranet gjorde skon för stel/hård och det gav inte med sig.
 

Azog

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
För ett par veckor sen hoppade jag på ultra-tåget på riktigt och anmälde mig till Tjörnarparens 100k i februari. Efter helgens eskapader (samt tidigare äventyr) har jag kommit fram till att jag behöver springa in ett par nya trailskor nu snart inför en sån lång tur.

Just nu kör jag Salomon Sense Ride 2 och tycker de är grymt bra, förutom det lilla problemet att min höger stortå inte fixar att springa nedförs med dem (sitter med nageltrångsliknande symptom just nu och gjorde det även efter Skåneledenturen). Jag har inga problem med kroppen, muskler eller leder efter långa turer (förutom då tån) och vill inte offra greppet som Sense Ride 2 har (mer behövs inte för långa turer men jag vill inte ha mindre heller) så egentligen skulle jag gärna ha samma sko fast lite bredare (eller är det nåt annat som gör att stortån slår i när jag springer nedförs kanske?).

Vad kör ni långlöpare för skor? Är det bara Hoka och Altra som gäller eller är det nån som testat typ Salmons Ultra Glide? Eller funkar det med en typ Sense 4 även för 100k-distanser?
Trevligt, den ska jag också springa.

Jag började med hoka och kör numera mest altra. Lite sämre dämpning och mycket bättre för tårna.

Men jag har kört tjörnarparen i (metalldubbade orienteringsskorna) inov8 oroc också, så det mesta funkar. Du kan ju dessutom byta skor efter första varvet om du inte är nöjd. Det kan vara väldigt olika underlag på det loppet beroende på vädret.

Jag kommer förmodligen springa i altra lone peak. Är det jättelerigt möjligen VJ Rock och jättetorrt möjligen hoka speedgoat.
 

MtbIte

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
För ett par veckor sen hoppade jag på ultra-tåget på riktigt och anmälde mig till Tjörnarparens 100k i februari. Efter helgens eskapader (samt tidigare äventyr) har jag kommit fram till att jag behöver springa in ett par nya trailskor nu snart inför en sån lång tur.

Just nu kör jag Salomon Sense Ride 2 och tycker de är grymt bra, förutom det lilla problemet att min höger stortå inte fixar att springa nedförs med dem (sitter med nageltrångsliknande symptom just nu och gjorde det även efter Skåneledenturen). Jag har inga problem med kroppen, muskler eller leder efter långa turer (förutom då tån) och vill inte offra greppet som Sense Ride 2 har (mer behövs inte för långa turer men jag vill inte ha mindre heller) så egentligen skulle jag gärna ha samma sko fast lite bredare (eller är det nåt annat som gör att stortån slår i när jag springer nedförs kanske?).

Vad kör ni långlöpare för skor? Är det bara Hoka och Altra som gäller eller är det nån som testat typ Salmons Ultra Glide? Eller funkar det med en typ Sense 4 även för 100k-distanser?

Hooka speedgoat 2 är grym sköna skor, men dom är lite speciella så dom passar inte alla så prova dom ordenligt i butiken innan du slår till.
 

nisseson

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
För ett par veckor sen hoppade jag på ultra-tåget på riktigt och anmälde mig till Tjörnarparens 100k i februari. Efter helgens eskapader (samt tidigare äventyr) har jag kommit fram till att jag behöver springa in ett par nya trailskor nu snart inför en sån lång tur.

Just nu kör jag Salomon Sense Ride 2 och tycker de är grymt bra, förutom det lilla problemet att min höger stortå inte fixar att springa nedförs med dem (sitter med nageltrångsliknande symptom just nu och gjorde det även efter Skåneledenturen). Jag har inga problem med kroppen, muskler eller leder efter långa turer (förutom då tån) och vill inte offra greppet som Sense Ride 2 har (mer behövs inte för långa turer men jag vill inte ha mindre heller) så egentligen skulle jag gärna ha samma sko fast lite bredare (eller är det nåt annat som gör att stortån slår i när jag springer nedförs kanske?).

Vad kör ni långlöpare för skor? Är det bara Hoka och Altra som gäller eller är det nån som testat typ Salmons Ultra Glide? Eller funkar det med en typ Sense 4 även för 100k-distanser?
Slår tån i så låter det mer som längd än bredd på skon i mina öron, men jag har inte mycket data att gå på och osäker på om jag vill se bilder. :-) För mig så behövs en halvstorlek större skor på distanser över 25km, annars får jag blånaglar av att fötterna har svällt och slår i fram och eller uppåt mot skon.
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Jag springer inte ultra men passformsmässigt har transitionen från Sense Ride 2 till Saucony Peregrine funkat finfint (förvisso sprungit asfalt i div Saucony Kinvara sedan typ 2013).
Bytte från Sense Ride 2 då jag tyckte den var dålig på att torka ur, testade även gtx-versionen som jag sålde efter ett 10-tal rundor då jag tyckte membranet gjorde skon för stel/hård och det gav inte med sig.
Hehe ja, inte torkar den snabbt och det fantastiska ljudet när den är blöt är också en av de starka fördelarna... ;) Men Peregrine 10 fick ju fantastiska betyg och 11:an verkar ju enligt youtube vara ganska nära så den kanske man ska testa.

Trevligt, den ska jag också springa.

Jag började med hoka och kör numera mest altra. Lite sämre dämpning och mycket bättre för tårna.

Men jag har kört tjörnarparen i (metalldubbade orienteringsskorna) inov8 oroc också, så det mesta funkar. Du kan ju dessutom byta skor efter första varvet om du inte är nöjd. Det kan vara väldigt olika underlag på det loppet beroende på vädret.

Jag kommer förmodligen springa i altra lone peak. Är det jättelerigt möjligen VJ Rock och jättetorrt möjligen hoka speedgoat.
Kul, då ses vi däromkring!

Jag tänker också att det mesta funkar, det är mjukt och fint där borta och jag har inga egentliga problem med dämpning men tunnare skor kanske ger mig problem (har haft mycket benhinneproblem med tunna/hårda skor så jag nojar lite). Hur stort är steget att gå från t.ex. Hokas 4mm drop eller Salomons 6mm till Altra eller Inov8 zero-drop-skor? Är det ytterligare nåt att noja över eller är det bara att köra? Jag landar rätt mycket på framfoten redan och har tidigare i livet sprungit en del barfota så jag har en del vana av den känslan men det är ändå fem, sex år sen.

Hooka speedgoat 2 är grym sköna skor, men dom är lite speciella så dom passar inte alla så prova dom ordenligt i butiken innan du slår till.

Lite svåra att få tag på men 4:orna kanske är lika bra? Ska testa i alla fall. Tack!

Slår tån i så låter det mer som längd än bredd på skon i mina öron, men jag har inte mycket data att gå på och osäker på om jag vill se bilder. :-) För mig så behövs en halvstorlek större skor på distanser över 25km, annars får jag blånaglar av att fötterna har svällt och slår i fram och eller uppåt mot skon.

Ja det är det definitivt, högerfoten är 5 mm längre än vänsterfoten vilket gör det lite klurigt. Men det är också snett fram som jag slår i så det hade varit najs om de var ett par mm bredare inåt också. Men jag kanske helt enkelt ska ta och gå upp storlek och fortsätta på Sense Ride-serien, ändra så lite som möjligt.
 

Azog

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Hur stort är steget att gå från t.ex. Hokas 4mm drop eller Salomons 6mm till Altra eller Inov8 zero-drop-skor? Är det ytterligare nåt att noja över eller är det bara att köra?
Jag tyckte att det gick bra att börja med det. Men jag roterade på många olika skor med olika drop och såg till att inte springa med nollorna när jag kände av vaderna. Eller två dagar i rad oavsett.

Jag gick från huvudsakligen 4 mm.
 

Azog

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Angående dämpning så sprang jag för några år sedan ultravasan med salomon speedcross första halvan och hoka clifton andra halvan. Jag var tröttare i fötterna halvvägs än i mål. Så visst spelar det roll.
 

SIE

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Angående dämpning så sprang jag för några år sedan ultravasan med salomon speedcross första halvan och hoka clifton andra halvan. Jag var tröttare i fötterna halvvägs än i mål. Så visst spelar det roll.
Intressant! Hur är Hoka Clifton i stl jämfört med Salomon?
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Intressant! Hur är Hoka Clifton i stl jämfört med Salomon?

Lite mer plats för tårna men lite smalare för mellanfoten i samma (UK-)storlek är min känsla. Jag har för mig att jag har samma UK-storlek i båda. Jag har Clinton 6 och den är mycket mjukare i uppern än mina Salomon men sen är det ju en utpräglad vägsko så det finns ingen typ av skydd i den.
 

grondahl

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Vad kör ni långlöpare för skor? Är det bara Hoka och Altra som gäller eller är det nån som testat typ Salmons Ultra Glide? Eller funkar det med en typ Sense 4 även för 100k-distanser?

Kilian, Dauwalter etc springer ju för Salomon så uppenbarligen går det att springa både långt och snabbt med skorna.
 

GustafH

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Kilian, Dauwalter etc springer ju för Salomon så uppenbarligen går det att springa både långt och snabbt med skorna.

Jo, så klart och även jag fixade nästan 50k i mina Sense Ride 2 utan större problem (om jag hade klippt naglarna ordentligt), men för oss som inte har 20-40 timmar i veckan att träna kan man ju försöka få lite materiella fördelar och i just amatör-ultra verkar just fulldämpat vara det som är mest populärt. Jag springer t.ex. nästan bara i Hoka Clifton och Bondi på asfalt för att slippa slita så mycket på kroppen och kanske är det det som är melodin även offroad, och erfarenheterna jag söker är ju främst från folk som inte gör UTMB på 20 timmar utan snarare 35 timmar.

Och just nu har jag kokat ner det till tre par, Lone Peak 5, Ultra Glide och Sense Ride 4.
 

grondahl

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Jag har Lone Peak, de är ju inte direkt maxdämpade. Rätt trevliga men inte mitt förstaval om det är stökigare stig.

Om du gillar Clifton skulle jag kolla på Speedgoat.
 

MtbIte

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Jo, så klart och även jag fixade nästan 50k i mina Sense Ride 2 utan större problem (om jag hade klippt naglarna ordentligt), men för oss som inte har 20-40 timmar i veckan att träna kan man ju försöka få lite materiella fördelar och i just amatör-ultra verkar just fulldämpat vara det som är mest populärt. Jag springer t.ex. nästan bara i Hoka Clifton och Bondi på asfalt för att slippa slita så mycket på kroppen och kanske är det det som är melodin även offroad, och erfarenheterna jag söker är ju främst från folk som inte gör UTMB på 20 timmar utan snarare 35 timmar.

Och just nu har jag kokat ner det till tre par, Lone Peak 5, Ultra Glide och Sense Ride 4.

Mina cliftton 7 jag hade räckte cirka 510 km innan dom var slut och det kändes som att springa i sandaler .

Det är väll igentligen inget konstigt då då hooka själva rekommenderar att man ska byta skor efter 50 mil.
 
Senast ändrad:

SIE

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Mina cliftton 7 jag hade räckte cirka 510 km innan dom var slut och det kändes som att springa i sandaler .

Det är väll igentligen inget konstigt då då hooka själva rekommenderar att man ska byta efter 50 skor efter 50 mil.
Känns ju lite väl slit-och-släng, den approachen känns inte riktigt i linje med målgruppens etos (säger man så?)
 

jomper

Forumpappa
Forumvärd
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Mina Altra Torin Plush är också rätt slut efter 50 mil måste jag säga. NB som jag körde förut kändes helt OK efter det dubbla. Vad ska man göra med alla utslitna löparskor?? Oftast ser de helt OK ut.
 

sdx

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Mina Altra Torin Plush är också rätt slut efter 50 mil måste jag säga. NB som jag körde förut kändes helt OK efter det dubbla. Vad ska man göra med alla utslitna löparskor?? Oftast ser de helt OK ut.
Dom som har gjort bra tider dom sparar man som affektions värde rästen skänker man till röda korset.
 

SIE

Aktiv medlem
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Mina Altra Torin Plush är också rätt slut efter 50 mil måste jag säga. NB som jag körde förut kändes helt OK efter det dubbla. Vad ska man göra med alla utslitna löparskor?? Oftast ser de helt OK ut.
Vore intressant att ställa den frågan till tillverkaren.
 

jomper

Forumpappa
Forumvärd
[OT] [Run, Forrest, Run] Happys egen löpartråd
Verkligen. Nu springer jag bara runt 100 mil om året, men t.ex. min fru springer mångdubbelt mer och det blir ju en himla massa skor varje år även om hennes brukar hålla längre.
 
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer