Poängen med racergeometri...?

Transwave

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Det har tagit mig många många år innan jag köpte mig min första hoj med bockstyre, och den jag köpte har enligt tillverkaren en "mtb-inspirerad geometri", vilket är anledningen till att jag älskade hojen vid första provturen.

Alla racers verkar stäva efter att ha framhjulet så nära vevpartiet som möjligt, gaffelvinkeln är brant och styrstammen är jättelång, vilket resulterar i en mycket nervös cykel som rent utav är läskig att cykla på. Det känns som att framhjulet är under mig snarare än framför mig och att jag kommer att flyga över styr om vägen lutar för mycket neråt eller om jag svänger för tvärt. Faktum är att jag höll på att ramla omkull när jag skulle göra en u-sväng med en racer jag höll på provcyklade för att framhjulet höll på försvinna under mig!

Min fundering är vad är poängen med en sådan geometri? Det är säkert något jag inte förstår men jag ser inga som helst fördelar med en sådan geometri. Varför skulle det någonsin vara bättre än att ha en lång reach, lite flackare gaffelvinkel och en kortare styrstam? Det gör hojen så mycket tryggare och stabilare.
 

Berk

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
En racer är nervös när man cyklar långsamt. Men den är tänkt att cykla med i hastigheter mellan 30 och 50 km/h och då blir en racer lagom stabil.

Om du vill har en mindre nervös cykel finns nuförtiden ett stor urval av gravelbikes med längre reach, flackare gaffelrörsvinkel och därför klarr längre hjulbas.

EDIT: Men såklart skulle en cykel med längre hjulbas vara jobbigt i klungan.
EDIT2: edit var på fel inlägg, nu tillagt till rätt inlägg.
 
Senast ändrad:

jolov

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?

Transwave

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Så geometrin har anpassats för att vara effektiv vid gruppkörning alltså, låter logiskt även om det är inget jag hade kunnat gissa. Man lär sig nåt nytt varje dag!

Om du vill har en mindre nervös cykel finns nuförtiden ett stor urval av gravelbikes med längre reach, flackare gaffelrörsvinkel och därför klarr längre hjulbas.
Det är precis en sådan jag köpt :)
 

Berk

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Jag håller inte med gruppkörningsförklaring. Gaffelrörsvinkel kring 73 grad är optimalt för lagom snabb styrning. Och en stam kring 10 cm är bra för rätt hävarm till styrning när händerna sitter så nära varandra och framför styrröret. Det ger geometrien av främre hälften av en racercykel.

Och jag är riktigt nöjd med racergeometrin och kör aldrig i en klunga.

EDIT: Men såklart skulle en cykel med längre hjulbas vara jobbigt i klungan.
 
Senast ändrad:

kais01

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
man skall nog inte underskatta fördelen att kunna ligga riktigt nära på rulle. såpass att cyklar med små hjul förbjöds av uci på sextiotalet. skördades innan dess inte oävna framgångar på moultons minicyklar. man kan i sammanhanget erinra om att världens hittills snabbaste cykel uppesittande position har 17-tums hjul.

sen i stora klungor kan det vara trångt på riktigt, inte minst när det drar ihop sig till spurtavgörande. en lång cykel kan då vara till nackdel, när man skall krångla sig till ett eget spår.

stabiliteten om man önskar just den uppnås trots lättstyrd brant gaffelvinkel med smalare styre, lång styrstam, och lång trail. motsatsen ger livligare känsla.

på senare år när mer utsträckt åkposition skördade framgångar kontrade uci genom att begränsa längden på cyklarna. såpass att det ger konstiga effekter för åkare över 190 cm.

sen en annan sak som inte kan underskattas tillräckligt är köparnas uppfattning om hur en snabb cykel skall kännas och se ut. kan t ex förklara varför allt smalare därmed allt långsammare däck länge var en trend, toppat med allt långsammare högre däcktryck.

galet värre.
 

Lejon

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Trots att jag levt länge med - och trivs med - lång styrstam, brant gaffelvinkel och relativt liten ramstorlek så tycker jag frågan är vettig. Så pass att jag som förra cykel köpte en 57a/large ram trots att jag ”borde” ha 52-54 i storlek och alltid kört med det. Bara för att testa.
Snack om att man kommer närmare cyklisten framför är ju för all del sant men ytterst marginellt i skillnad. De flesta har ändå rätt många cm i marginal i en klunga även på hög nivå. Att cykeln är mer lätthanterlig och snabb är mer känsla än verklighet tycker jag också. Men nackdelarna med ”brant och litet” är rätt små, nu kör jag på en 54a igen (jag är 178 cm). Mest för att det var en storlek jag råkade hitta på en cykel jag ville ha.

Men liiite längre reach och lite kortare styrstam än nuvarande standard känns ändå rimligt att experimentera med kan jag tycka.

Tvivlar dock på att hastigheten egentligen skulle öka. Skulle troligen gå lika snabbt men kanske bara kännas segare. Då är ju vinsten tveksam.
 

Makten

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
"Exempel på värderingar är respekt för äldre generationers bedrifter, normer om gott uppförande, lydnad gentemot traditionella auktoriteter och tro på estetiska ideal."


LVG-cykeln råkade vara kort när det begav sig, och alltså ska den förbli kort.
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
"Exempel på värderingar är respekt för äldre generationers bedrifter, normer om gott uppförande, lydnad gentemot traditionella auktoriteter och tro på estetiska ideal."


LVG-cykeln råkade vara kort när det begav sig, och alltså ska den förbli kort.

Det är en poäng men framförallt en poäng för cyklar som är uci-godkända. Gud förbjude någon utveckling.


Men vi pratar om en idrott där man testar bromsokets turbulens i vindtunnel, så några cm är inte lite utan väldigt väldigt mycket.

Samt att det är skillnad på cyklar utvecklade för klungan och de som är till för oss som hojar själva.

För gravelcyklar är det i många fall säkert mest en flackare gaffel för att få plats med mer däck än så värst mycket tanke bakom det.
 

Makten

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Det är en poäng men framförallt en poäng för cyklar som är uci-godkända. Gud förbjude någon utveckling.


Men vi pratar om en idrott där man testar bromsokets turbulens i vindtunnel, så några cm är inte lite utan väldigt väldigt mycket.

Samt att det är skillnad på cyklar utvecklade för klungan och de som är till för oss som hojar själva.

För gravelcyklar är det i många fall säkert mest en flackare gaffel för att få plats med mer däck än så värst mycket tanke bakom det.
UCI:s galenskaper beror ju dock på LVG-traditionens dito konservatism, så det är ju inte så konstigt.

Jag tycker att det är helt fascinerande att det är så diametralt motsatt förhållande inom MTB, där det svämmar över av olika genrer med vinklar och hjulstorlekar och fan och hans mormor, allt för att det ska finnas en cykel som passar exakt alla, på alla nivåer och alla typer av underlag. Men inom LVG suktar även de mediokra hobbymotionärerna fortfarande efter hojar som är anpassade för elitcyklister som ligger i klunga med näsan tre centimeter från framförvarandes röfv i femtio blås. Har lite svårt att förstå detta. Det kan inte bero på så mycket annat än ren konservatism, och kanske en skvätt gruppängslighet.

[/fredag]
 

Raggamuffin

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
UCI:s galenskaper beror ju dock på LVG-traditionens dito konservatism, så det är ju inte så konstigt.

Jag tycker att det är helt fascinerande att det är så diametralt motsatt förhållande inom MTB, där det svämmar över av olika genrer med vinklar och hjulstorlekar och fan och hans mormor, allt för att det ska finnas en cykel som passar exakt alla, på alla nivåer och alla typer av underlag. Men inom LVG suktar även de mediokra hobbymotionärerna fortfarande efter hojar som är anpassade för elitcyklister som ligger i klunga med näsan tre centimeter från framförvarandes röfv i femtio blås. Har lite svårt att förstå detta. Det kan inte bero på så mycket annat än ren konservatism, och kanske en skvätt gruppängslighet.

[/fredag]

Det tog bra lång tid innan mtbn släppte sargen med och inte var det utan motstånd.
 

ejma

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Inom de flesta idrotter där utövarnas prestation skall mätas försöker förbunden standardisera redskapen. Ganska tråkigt med sporter som tex längdskidåkning där landslaget med störst vallabuss och flest vallare är bäst.
De som inte tävlar på landsväg kan köra med vad de vill.
 

BJS

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Jag håller inte med gruppkörningsförklaring. Gaffelrörsvinkel kring 73 grad är optimalt för lagom snabb styrning. Och en stam kring 10 cm är bra för rätt hävarm till styrning när händerna sitter så nära varandra och framför styrröret. Det ger geometrien av främre hälften av en racercykel.

Och jag är riktigt nöjd med racergeometrin och kör aldrig i en klunga.

EDIT: Men såklart skulle en cykel med längre hjulbas vara jobbigt i klungan.
Vi som levt med detta sedan 80-talet är miljöskadade. Vi vill att en racer skall vara lite yster och att momentarmen från stammen ger kontrollen och inte något brett styre på en kort stam. Är man ny på det och inte fått gruppcykling och klassisk geometri med sig med modersmjölken tänker man kanske på ett annat sätt. Svårt för mig som insnöad gubbe att veta.
 

Batavus

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Man vill ha så litet flex i ram m. m. som möjligt, så kraften hamnar där det är tänkt. Luftmotståndet vill man ha ner. Kanske ni har märkt att, om man böjer sig framåt är det lättare att få upp farten. En vanlig jonne tycker dock inte det fungerar dagligdags med värstingmodellerna, utan de är enkom för dem som försörjer sig på att cykla fort. ...Som Fjärdebrunn här ovan. Han får kaffe och bullar hemma efter att ha cyklat riktigt fort. :giggle:
 

aben

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Olika cyklar för olika ändamål har olika geometri, för en landsvägscykel handlar det inte bara om kort hjulbas för att komma nära cyklisten framför. Ett bockstyre på en kort stam ger inte rätt styrrörelse och likaså när det gäller övrig geometri. Tror man inte på det kan man testa med bockstyre och framåtlutad körställning på en standardcykel för upprätt cykling, jag har i tidernas begynnelse provat det och det blir inte alls bra. En landsvägsracer har en kort hjulbas med brantare vinklar och längre stam för att den blir bra och behaglig att cykla aktivt och fort på (utan packning).

Sen är det klart att varje tid har sina idéer och allt kanske inte varit helt lyckat, som supersmala däck, men så fungerar utvecklingen.
 

kais01

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Man vill ha så litet flex i ram m. m. som möjligt, så kraften hamnar där det är tänkt. Luftmotståndet vill man ha ner. Kanske ni har märkt att, om man böjer sig framåt är det lättare att få upp farten. En vanlig jonne tycker dock inte det fungerar dagligdags med värstingmodellerna, utan de är enkom för dem som försörjer sig på att cykla fort. ...Som Fjärdebrunn här ovan. Han får kaffe och bullar hemma efter att ha cyklat riktigt fort. :giggle:
dock mest kraft ner i backen får man om det ändå finns ett visst flex i förhållande till åkarens styrka. det jämnar ut kraftflödet. en flexigare ram kan i vissa mätningar ge ett mervärde på så mycket som 50 watt vid körning kring 500 watt. alltså en snarast enorm skillnad, och i motsats till faktiskt kan vi nu efterhand fastställa myten styvare är bättre.

ska du pressa ur 1500 watt i en spurt blir samma cykel för mjuk. därför funkar konceptet bäst på tt. och för oss inte fullt så starka amatörer.

bekvämare blir det också:)


 

aben

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
dock mest kraft ner i backen får man om det ändå finns ett visst flex i förhållande till åkarens styrka. det jämnar ut kraftflödet. en flexigare ram kan i vissa mätningar ge ett mervärde på så mycket som 50 watt vid körning kring 500 watt. alltså en snarast enorm skillnad, och i motsats till faktiskt kan vi nu efterhand fastställa myten styvare är bättre.

ska du pressa ur 1500 watt i en spurt blir samma cykel för mjuk. därför funkar konceptet bäst på tt. och för oss inte fullt så starka amatörer.

bekvämare blir det också:)


Jag håller med men tror inte att det handlar om en utjämning av kraften utan mer om att en levande kropp arbetar sämre mot ett stumt motstånd, man ser samma fenomen inom många andra discipliner och även för andra djur än människor. Det är min teori åtminstone :)

Och precis som du är inne på finns det ett optimalt flex för varje individ och användning. Frågan är vilket som är sämst, en för mjuk ram eller en för styv? Jag lutar nog åt att en för mjuk är sämre men är inte helt säker.
 

kais01

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
en för mjuk ram ger iaf obehagliga kast. inte kul!

men som sagts, den ultimata cykeln definieras inte av maximal styhet.
 

aben

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Nu ska vi nog inte ta den här ”styv eller flexig”-diskussionen här igen va?
Det tycker jag absolut för det är av så stor betydelse för hur man upplever en cykel. Att det inte finns konsensus om vad som är bäst är inte ett skäl att avstå - tvärtom och att få in olika erfarenheter tycker jag är värdefullt även om man inte alltid håller med.
 

Kashmirsocialist

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Det tycker jag absolut för det är av så stor betydelse för hur man upplever en cykel. Att det inte finns konsensus om vad som är bäst är inte ett skäl att avstå - tvärtom och att få in olika erfarenheter tycker jag är värdefullt även om man inte alltid håller med.

Starta en tråd om flexiga kontra styva ramar. 👌🏻

PS. Väntar fortfarande på en ursäkt för märkliga påhopp. DS.
 

HåkanC

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
När jag cyklar asfalt, ensam eller i klunga, skulle jag aldrig välja en gravel. Seg, trög och död känsla.
Visst verkar det vara många gruscyklar som ger en onödigt(?) trög och trist cykling, åtminstone på väg (oavsett vägunderlag)
Men precis som det skiljer mellan alla andra cykelmodeller skiljer det även mellan olika gruscyklar, läs man recensioner/provcyklingar så verkar det finnas en hel del som kan kännas både kvicka och roliga även på ner eller mindre släta vägar

Jag håller med om att en racer känns helt annorlunda än en lls-mtb. Det är just det som är poängen.
+MASSOR
Det har jag även svarat @Transwave tidigare.
 

Freddie L

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Visst verkar det vara många gruscyklar som ger en onödigt(?) trög och trist cykling, åtminstone på väg (oavsett vägunderlag)
Men precis som det skiljer mellan alla andra cykelmodeller skiljer det även mellan olika gruscyklar, läs man recensioner/provcyklingar så verkar det finnas en hel del som kan kännas både kvicka och roliga även på ner eller mindre släta vägar


+MASSOR
Det har jag även svarat @Transwave tidigare.
Du har ju helt rätt i att det finns stora skillnader i geon på gravel-sidan. En riktig race-gravel (som jag ärligt aldrig suttit på) skulle säkert vara mycket närmare en racer än en äventyrs-gravel. Men det är nyanser som jag inte tror den typiske trådstartaren i de här trådarna är intresserad av. Utan här har vi ytterligare en tjomme som kommit på att en racer ska vara trygg och stabil… Då blir det raka tydliga budskap i retur! :-)
 

ejma

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Varför skulle det någonsin vara bättre än att ha en lång reach, lite flackare gaffelvinkel och en kortare styrstam? Det gör hojen så mycket tryggare och stabilare.
Jag tror att en orsak till att lvg cyklister inte vill ha flackare vinkel etc är att de i huvudsak cyklar i grupp och vill ha en lättmanövrerad cykel bland andra cyklister. Klungcykling är den stora tjusningen för de som tävlar. Klungspurt vid spurtpris och målgång.

Det som primärt utvecklat mtb är utförscykling. Vi cyklar brantare och snabbare utför. Med en 90-tals mtb behövs inte mycket medlut för en OTB. Vi har längre och bredare mtb för att att cykla säkrare utför, men de svänger långsammare. En modern mtb går knappast att cykla på en ringlande old school stig. Bakhjulet hamnar ofta utanför stigen i blåbärsriset.

MTB utvecklar sina egna stigar. Bättre terrängcyklar utvecklar mer utmanande stigar osv. Den drivkraften har inte lvg-cykling. Lvg går på flacka bilvägar ofta anpassade för att klara vinterväglag.

Om det blev populärt att tokcykla utför snabba och slingriga bergsvägar skulle vi säkert se en annan utveckling av dessa cyklar. Att med en lvg med hög fart bromsa hårt inför en tvär kurva är ofta lite svettigt. Är röven inte över bakhjulet vid inbromsningen är bakhjulet i luften.
 

mkallstrom

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Jag har nog skrivit det här i någon tidigare tråd, men jag tycker att min racer med brant styrrörsvinkel och relativt lång stam känns tryggare att cykla asfalt på än mina två grusorienterade cyklar. Den är lätt att styra med små kroppsrörelser, men den är ”kvick” på ett förutsägbart sätt. Speciellt i kurvor tycker jag att det är lättare att luta ner racern på ett kontrollerat sätt, utan att behöva ta i.

Jag tycker att det är obehagligt att åka snabbt utför på asfalt, men det handlar mest om hur lång stoppsträcka man har om något skulle komma ut framför en.
 

Froste

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Själv drar jag alltid parallellen till skidsport.

I skidsporten är skidan anpassad till åkarens storlek, styrka och teknik. Detta gäller både inom längd och alpint. Skidorna anpassas i längd, styvhet/spann, radie, kantslipning, etc.

Att motionärer åker på samma skida som elitåkaren är ovanligt. Kanske gäller detta framförallt i alpin skidåkning. Den som provåkt ett par riktiga storslalomskidor vet att det är otroligt krävande och mer eller mindre omöjligt att driva skidan så som den är skapt att drivas.

Men inom landsvägcykling åker vi alla på mer eller mindre samma material. Både MvdP som maxar 1500+w och Göran 56år 500w kan köra samma cykel. Bara plånboken är tillräckligt fet.

Kanske skulle vi vara bättre på att välja utrustning som är anpassad efter vår nivå.

Jag tror att detta gäller både geometri och flex.
 
Senast ändrad:

BJS

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Visst verkar det vara många gruscyklar som ger en onödigt(?) trög och trist cykling, åtminstone på väg (oavsett vägunderlag)
Men precis som det skiljer mellan alla andra cykelmodeller skiljer det även mellan olika gruscyklar, läs man recensioner/provcyklingar så verkar det finnas en hel del som kan kännas både kvicka och roliga även på ner eller mindre släta vägar


+MASSOR
Det har jag även svarat @Transwave tidigare.
Grunden är väl att problemen som skall lösas är olika och därför blir lösningarna olika. Cyklar man grus, bra stig och gärna lite fort så vill man ha känslan av lite stabilitet och bra kontroll och löser detta med lång hjulbas, kort stam och brett styre. Trögare styrning, sämre komfort och mer luftmotstånd kvittar då för många. Samma egenskaper blir tråkiga på landsväg - det fungerar, men trist. Klassiska racern fungerar lite sämre på gruset och med lite bredare (och högre) framdäck blir toe-overlap problemet mer uttalat dessutom. Personligen gillar jag att pendla, cykla grus och bra stig med något man kan kalla klassisk CX-geometri vilket är närmare racer än gravel. Det har sina fördelar och blir roligare att cykla på. Nackdelen är ju lite nevösare cykel, att den måste vara tillräckligt liten för att få tillräckligt lång styrstam vilket i sin tur leder till visst toe-overlap (med skärmar) och en viss OTB risk om man ger sig ut i sämre terräng än lämpligt.

Vad är rätt, vad är fel? Det beror ju på såklart - man får värdera för och nackdelar och välja det som passar ens preferenser och användning bäst. Så JAG tycker att en polariserad disskution är tråkig här - oaktat vilken sida man står på. Det är olika lösningar som löser ekvationen olika och det resulterar i olika egenskaper. Sen får var och en värdera vad man prioriterar - för ingen lösning är perfekt. (Förutom en klassisk fälgbromsad racer med 50/34 och 11-delat 12-25 och 25mm däck)
 

kais01

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Starta en tråd om flexiga kontra styva ramar. 👌🏻
det finns som sagt redan🚵🏼‍♂️🚵🏼‍♂️🚵🏼‍♂️

 

Makten

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
En modern mtb går knappast att cykla på en ringlande old school stig.
Nåt säger mig att du aldrig provat, för det där stämmer ju inte för fem jäkla öre. Så länge du inte väljer en extremt överdriven utförscykel så är de flesta moderna MTB totalt överlägsna de traditionella, på i stort sett alla underlag utom slät grusväg och asfalt (och det beror till 99% på däckval och vikt). Till och med XC-eliten har börjat fatta att det går fortare med 2,4"-däck, lång hjulbas och flack gaffel.
Att det skulle vara "trögt" att svänga med en längre cykel ser jag som en myt. Det känns möjligen som att det inte går lika fort, men det går i regel fortare.

Det blir extra märkligt att applicera känsloargumentet på LVG, där det oftast talas om mätbara fördelar. Men nu plötsligt ska cykeln kännas snabb snarare än vara det?
 

ejma

Aktiv medlem
Poängen med racergeometri...?
Nåt säger mig att du aldrig provat, för det där stämmer ju inte för fem jäkla öre.
Old school har kortare svängradie och byter spår snabbare. När folk gick över till modernare cyklar rätades stigarna ut pga cyklarna var längre. Att old schol är snabbare har jag inte skrivit.
 
Topp