[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6

A.Nilsson

Medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Trivsam tur = att man är mosad efteråt?!

På något konstigt vis har jag trots allt en viss förståelse för vad du skriver.
Jo, lite märkligt kanske men jag var ju väl medveten om vad som väntade redan innan jag gav mig ut :)

Och själva resan var ju fantstisk med vackert Sommarsverige, gott sällskap och fina vägar.
 

Grimpeur

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Är det någon som skall köra 100-milaren nu när ni ändå är uppvärmda? Start på torsdag :-).
Det var ambitionen innan 60 milaren. Jag bonkade dock mer än rejält under den turen. Så för att köra behöver jag dels övertyga mig att jag fixar det och dels övertyga min fru. Känns idag avlägset med start men man brukar återfå kraften snabbare än man tror efter randoloppen. Sista anmälan är två dar innan så vi fattar beslut imorgon.
 

Schlocum

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Lösa tankar och minnesbilder från i lördags.
Jag blev så djäkla glad när mailet kom med info om att det skulle gå att köra randolopp igen. Har verkligen saknat loppen under våren och att Sverigetempot försvann, så jag var så sjukt pepp på att köra. Premiär på denna rundan också :-)

Vädret skulle ju bli magiskt även om man har respekt för värmen, men peppar peppar så brukar jag klara mig bra. Kör med resob i flaskorna och det verkar vara ett recept som funkar. Hade packat lite onödigt mycket, men efter att kört light style på en Täby 600 och överraskats av regn i Grängesberg gör jag inte om det. Hellre lite för mycket än för lite.

Jag hade ingen direkt plan mer än att sikta på under dygnet, men det beror ju också vilka som man kör ihop med. Jag hade packat en foliefilt uti fall att. Som det skrivits tidigare så rullade det på bra från början, men det var ingen stress vid stämplingarna utan alla han med att göra det man skulle.

Vid backarna in mot Borensberg så tackade Ingvar för sig och då var det Staffan, Adrian, Sven och jag kvar. Kropp och knopp kändes fortfarande OK och snart skulle vi ju vända hemåt :-) Ganska snabbt stopp i Vadstena då vi skulle käka middag i Ödeshög.

Sven sa tidigt att han skulle ta det lugnt upp för Omberg och jag tänkte gå på känsla. Jag hade ju tydligt märkt att Adrian och Staffan var pigga och vi hade inte uttalat någon gemensam plan utan jag tänkte att det får gå som det går. Det är ju en fantastiskt vacker väg vid Omberg och jag kunde till och med njuta av den. Sven gjorde som han sa och kom in till Ödeshög lite efter oss.

Efter ett skönt stopp rullade vi fyra iväg. Staffan visade inga tendenser till att mattas av utan sin vana trogen höjde farten ett snäpp vid varje förning. Vid backarna in till Mjölby släppte Sven oss. Sakta men säkert blev det tydligt vilken form Staffan har. Jag har aldrig tidigare upplevt att jag längtat efter att få ta min förning så att jag kund få ta ner tempot och återhämta mig lite. Staffans lösning på det var att bara ta längre förningar.....

Sån tur var hade Staffans lampa legat på i ryggsäcken så laddningen inte räckte hela natten. Det gav mig och Adrian turligt nog någon timme i ett mer humant tempo tills Staffan tyckte att det ljusnat tillräckligt för att gå fram igen. Nu kan jag erkänna att jag hade en extralampa i packningen, men min överlevnadsinstinkt gjorde att jag var tyst.

Det fanns stunder då jag verkligen övervägde att släppa, men hoppet av att killen skulle bli trött någon gång höll mig kvar, men som Staffan skrev tidigare så blev han nästa bara piggare... När han brände av sina 20 min på 300 W var jag så trött att jag nästan blev förbannad, vi var ju för fasen nästan hemma. Men i samma sekund sjukt imponerad av att han fortfarande hade orken och det är ju verkligen ingen som tvingar mig att försöka hålla ett hjul :-) Avslutningen från Sillekrog var galet slitsam, både för kropp och knopp. Så skönt att få rulla in till Hittings och få sätta stämpel i kortet.

Rejält sliten under gårdagen, sin vana trogen väcktes jag av en galen kramp i ljumsken efter 4 timmars sömn runt kl 11. Sjöblöt och helt slut efter att fått den att verka ut var det bara att ta sig en söndagen med ett leende :-)

Stort tack till alla för en minnesvärd runda. Fantastiskt att få cykla genom ett så vackert Sommarsverige. Och extra kudos till Staffan! Fasen vad stark du är, njut av det för det är ingen lek att ligga bakom :-)

Det blir ingen 100-milare för mig. På onsdag kommer jag Istället att ta mig ner till Skåne i lugnt och skönt tempo längs östkusten.
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Lösa tankar och minnesbilder från i lördags.
Jag blev så djäkla glad när mailet kom med info om att det skulle gå att köra randolopp igen. Har verkligen saknat loppen under våren och att Sverigetempot försvann, så jag var så sjukt pepp på att köra. Premiär på denna rundan också :-)

Vädret skulle ju bli magiskt även om man har respekt för värmen, men peppar peppar så brukar jag klara mig bra. Kör med resob i flaskorna och det verkar vara ett recept som funkar. Hade packat lite onödigt mycket, men efter att kört light style på en Täby 600 och överraskats av regn i Grängesberg gör jag inte om det. Hellre lite för mycket än för lite.

Jag hade ingen direkt plan mer än att sikta på under dygnet, men det beror ju också vilka som man kör ihop med. Jag hade packat en foliefilt uti fall att. Som det skrivits tidigare så rullade det på bra från början, men det var ingen stress vid stämplingarna utan alla han med att göra det man skulle.

Vid backarna in mot Borensberg så tackade Ingvar för sig och då var det Staffan, Adrian, Sven och jag kvar. Kropp och knopp kändes fortfarande OK och snart skulle vi ju vända hemåt :-) Ganska snabbt stopp i Vadstena då vi skulle käka middag i Ödeshög.

Sven sa tidigt att han skulle ta det lugnt upp för Omberg och jag tänkte gå på känsla. Jag hade ju tydligt märkt att Adrian och Staffan var pigga och vi hade inte uttalat någon gemensam plan utan jag tänkte att det får gå som det går. Det är ju en fantastiskt vacker väg vid Omberg och jag kunde till och med njuta av den. Sven gjorde som han sa och kom in till Ödeshög lite efter oss.

Efter ett skönt stopp rullade vi fyra iväg. Staffan visade inga tendenser till att mattas av utan sin vana trogen höjde farten ett snäpp vid varje förning. Vid backarna in till Mjölby släppte Sven oss. Sakta men säkert blev det tydligt vilken form Staffan har. Jag har aldrig tidigare upplevt att jag längtat efter att få ta min förning så att jag kund få ta ner tempot och återhämta mig lite. Staffans lösning på det var att bara ta längre förningar.....

Sån tur var hade Staffans lampa legat på i ryggsäcken så laddningen inte räckte hela natten. Det gav mig och Adrian turligt nog någon timme i ett mer humant tempo tills Staffan tyckte att det ljusnat tillräckligt för att gå fram igen. Nu kan jag erkänna att jag hade en extralampa i packningen, men min överlevnadsinstinkt gjorde att jag var tyst.

Det fanns stunder då jag verkligen övervägde att släppa, men hoppet av att killen skulle bli trött någon gång höll mig kvar, men som Staffan skrev tidigare så blev han nästa bara piggare... När han brände av sina 20 min på 300 W var jag så trött att jag nästan blev förbannad, vi var ju för fasen nästan hemma. Men i samma sekund sjukt imponerad av att han fortfarande hade orken och det är ju verkligen ingen som tvingar mig att försöka hålla ett hjul :-) Avslutningen från Sillekrog var galet slitsam, både för kropp och knopp. Så skönt att få rulla in till Hittings och få sätta stämpel i kortet.

Rejält sliten under gårdagen, sin vana trogen väcktes jag av en galen kramp i ljumsken efter 4 timmars sömn runt kl 11. Sjöblöt och helt slut efter att fått den att verka ut var det bara att ta sig en söndagen med ett leende :-)

Stort tack till alla för en minnesvärd runda. Fantastiskt att få cykla genom ett så vackert Sommarsverige. Och extra kudos till Staffan! Fasen vad stark du är, njut av det för det är ingen lek att ligga bakom :-)

Det blir ingen 100-milare för mig. På onsdag kommer jag Istället att ta mig ner till Skåne i lugnt och skönt tempo längs östkusten.
Fin RR, bra cyklat. Det låter ju helt omänskligt med en cyklist som andra duktiga cyklister inte orkar ligga bakom och som ökar i slutet av 60 mil. Hatten av.
 

IngvarW

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Jag brukar också svära i huvudet åt de där ungdomarna som bara maler på och alltid höjer farten några km/h när de ligger främst. Men det är ju charmen med cykling och inte minst rando-cykling. Någon km/h snabbare och benen lägger ner, det är små marginaler. Att bli avhängd får man räkna med men då får man se till att det inte är försent så man bonkar helt. Förra året ramlade jag av både 30 och 40-milarna men lyckades bita mig fast på 60-milaren. Hasse#7 är du morgonpigg?
 

Peth

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Jag brukar också svära i huvudet åt de där ungdomarna som bara maler på och alltid höjer farten några km/h när de ligger främst. Men det är ju charmen med cykling och inte minst rando-cykling. Någon km/h snabbare och benen lägger ner, det är små marginaler. Att bli avhängd får man räkna med men då får man se till att det inte är försent så man bonkar helt. Förra året ramlade jag av både 30 och 40-milarna men lyckades bita mig fast på 60-milaren. Hasse#7 är du morgonpigg?
Jag vill minnas en herre, som kanske inte kan klassas som en ungdom, som ett par mil utanför Uppsala för några år sedan tog över täten efter mig och höjde farten såpass att jag fick spendera resten av turen med motvinden som enda sällskap. Inte bara ungdomar alltså.
 

IngvarW

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Jag vill minnas en herre, som kanske inte kan klassas som en ungdom, som ett par mil utanför Uppsala för några år sedan tog över täten efter mig och höjde farten såpass att jag fick spendera resten av turen med motvinden som enda sällskap. Inte bara ungdomar alltså.
Men va f-n är inte det preskriberat? På den tiden kunde jag cykla typ eller så skulle jag visa mig duktig :-( :-)
 

Schlocum

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Jag brukar också svära i huvudet åt de där ungdomarna som bara maler på och alltid höjer farten några km/h när de ligger främst. Men det är ju charmen med cykling och inte minst rando-cykling. Någon km/h snabbare och benen lägger ner, det är små marginaler. Att bli avhängd får man räkna med men då får man se till att det inte är försent så man bonkar helt. Förra året ramlade jag av både 30 och 40-milarna men lyckades bita mig fast på 60-milaren. Hasse#7 är du morgonpigg?
Håller verkligen med! Och som du säger, det är verkligen charmen med randocykling. Självklart skapar fysiken förutsättningar, men huvudet påverkar så mycket mer än vid annan cykling. Den där inre rösten kan verkligen hjälpa eller stjälpa en :-)
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Jag brukar också svära i huvudet åt de där ungdomarna som bara maler på och alltid höjer farten några km/h när de ligger främst. Men det är ju charmen med cykling och inte minst rando-cykling. Någon km/h snabbare och benen lägger ner, det är små marginaler. Att bli avhängd får man räkna med men då får man se till att det inte är försent så man bonkar helt. Förra året ramlade jag av både 30 och 40-milarna men lyckades bita mig fast på 60-milaren. Hasse#7 är du morgonpigg?
Ja, jag är morgonpigg. Klockan ringer 04:28 på vardagar. Helger kan jag ibland dra mig till 05:30 eller rent av 06:00.
 
Senast ändrad:

IngvarW

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Var går egentligen gränsen för "ungdom" i den här sporten?

Jag är iallafall väldigt ofta yngste man till start och jag är 37...
Det är en intressant definitionsfråga eller kanske en filosofisk. Tror man utgår från sig själv som princip. De som bara är några år yngre är ungefär lika gamla, ännu yngre är ungdomar. För egen del har jag bara tänkt att jag, SvenC och Bengt är gubbar vad gäller randos som jag känner. Samtliga födda i närheten av 1960. Övriga randos som jag träffat är typiska ungdomar - vad jag vet i alla fall. (Finns nog några till i Stockholm som jag inte kommer ihåg namnet på, paret som cyklar tandem till exempel). Eller är det bara vad jag tror eller tycker mig tro. Är jorden platt, brann verkligen Eldkvarn och vad tyckte de gamla grekerna om cykling egentligen, eller som Oscar Wilde sa “Var dig själv; alla andra är redan upptagna.”
 

GoranS

Aktiv medlem
[Randonneur]Södertälje 60 mil 27/6
Det är en intressant definitionsfråga eller kanske en filosofisk. Tror man utgår från sig själv som princip. De som bara är några år yngre är ungefär lika gamla, ännu yngre är ungdomar. För egen del har jag bara tänkt att jag, SvenC och Bengt är gubbar vad gäller randos som jag känner. Samtliga födda i närheten av 1960. Övriga randos som jag träffat är typiska ungdomar - vad jag vet i alla fall. (Finns nog några till i Stockholm som jag inte kommer ihåg namnet på, paret som cyklar tandem till exempel). Eller är det bara vad jag tror eller tycker mig tro. Är jorden platt, brann verkligen Eldkvarn och vad tyckte de gamla grekerna om cykling egentligen, eller som Oscar Wilde sa “Var dig själv; alla andra är redan upptagna.”
Tandemcyklisterna = Tage och Barbro?
 
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer