[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser

GustafH

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
OBS: Skitlångt! Kanske mer självreflekterande nybörjarrandoessä än RR så läs på egen risk.

Prolog, första försöket



Efter att ha fascinerats av långdistanscykling i flera år och med mål att dessutom göra några själv, blev det i våras klart att i år skulle det kunna gå. Jag fick boka av Vättern -17 pga skada och -19 pga, ja, ingen träning (tror jag) och aldrig riktigt kommit till skott med de lokala breveterna så nu tänkte jag att det skulle bli av. Efter en schysst träningsvår spände jag bågen och, eftersom det inte fanns några sanktionerade 20-milare i närheten, ritade en runda som startade från dörren. Det skulle visst bli varmt så jag startade tidigt.

Soluppgången är inte sent i juni.

04.20 kom jag iväg. Första tio milen var lugnt men när solen väl hade gått upp var det, ja, soligt. Och 32 grader varmt. Personligen är jag mer av en vår-/höst-person men jag har inte haft några problem med värmen förut och jag hade ordentligt med vätska med mig. Men magen började strejka strax efter 4 timmar och jag kunde inte äta något på flera timmar. Kanske alls, jag minns inte riktigt. Det slutade med totalbonk efter 17 mil, 3/4 upp för Söderåsen från Ljungbyhed. Lite besviken men inte hemskt, jag skyller helt klart på värmen. Det tog ungefär en timme innan jag fick andningen under kontroll överhuvudtaget. Och totalt under 17 mil hade jag sänkt över 5 liter vatten (jag är ingen stordrickare annars när jag tränar så det var helt klart märkligt).

Kapitel 1, lite förberedelser

Så, med det i ryggen och en del långturer runt 15 mil under sommaren bokade jag upp mig på Milslukarens 200k den 4/9 (så här i efterhand hade jag ju gärna kört den 11:e men hade redan bokat andra dumheter som var lite svårt att avboka). Lite nojande under veckan men inget direkt tufft. Jag har respekt för distansen men jag vet också ganska säkert att jag kan klara av det. Så fredag kväll efter fredagspizzan och en film med grabben packar jag i ordning, blandar sportdryck i de två stora flaskorna (Elites Fly 950 ml) och fixar så jag slipper göra nåt annat än klä på mig och hänga på cykeln på lördag morgon.

Eftersom jag känner mig bekväm med distansen får det här bli ett test av magen och matstrategi inför nästa veckas dumheter (som är traillöpning på låg ultradistans). Funkar det kommer jag köra exakt samma grejer då. Jag kör obakade energibollar (enligt GCN och Hannah Grants recept på tuben), Eldorados müslibars, Umara gels (1 av varje per timme) och sportdryck. Det är ungefär 250-300 kcal och 40g kolisar i timmen plus sportdrycken så det borde vara under kontroll plus att varje "portion" är så liten att magen borde fixa det utan att knorra.

Kapitel 2, start

Lördag morgon gick helt enligt plan. Gick upp 6, lastade bilen, gjorde kaffe och frukost och satt och degade tills magen satte igång strax innan sju. Sen på med cykelgrejer och iväg tio över sju. Det tog exakt 35 min att köra hemifrån till Hyllie där starten skulle gå. Betalade parkering, packade på mig allt jag skulle ha och laddade upp rutten i Wahoo:n och efter lite allmänt faffing about tog jag mig upp till torget där NLC vinkade in mig i morgonsolen.

IMG_1171.jpeg

Efter lite småprat och regler och sånt berättade han att den andra anmälde blir lite sen pga glömd mobil. Jag bestämde mig för att vänta för att se om det var nån man kunde dela lite arbete under dagen med. Så runt fem över åtta rullar Ingmar in och även han visar sig vara en trevlig prick. Tyvärr har han andra ambitioner än jag så vi märker rätt fort att vi inte kommer köra så långt tillsammans. Dock kör vi alla tre ut ur stan i lagom tempo och pratar lite trevligt innan NLC sätter av i något högre tempo för han skulle bara hem. Tror jag.

Kapitel 3, första halvan.

Ingmar och jag kör första halvtimmen ihop och han visar mig vägen ut ur civilisationen men när vi kommit över E65:an behöver han en nature break så då tar vi farväl och jag kör på.

Det var motvind och troligen skulle jag ha motvind minst hela först fem milen som gick rakt österut, men troligen hela vägen upp till Ljungbyhed (13 mil). Här i söder var det helt ok, det gick att hålla 25-26 km/h på platten utan att ta i för mycket. men det var, trots att det är Skåne, inte så mycket platt (inte jättehöga backar men ändå mer än vad jag som nordvästskåning är van vid). Vägen parallellt med E65 var lite lagom inspirerande men kort därefter svänger man vänster upp mot Skabersjö och det var en trevlig väg. Sen är det generellt trevliga vägar upp till och genom Häckeberga. Jag slogs flera gånger av hur vackert Skåne är i morgonljuset, särskilt här nere i de lite kuperade delarna.

IMG_1172.jpeg IMG_1173.jpeg

IMG_1174.jpeg IMG_1175.jpeg
(Hyby nya kyrka från 1800-talet)

Det kändes ganska kvickt förbi Häckeberga och upp till Dörröd. Jag tog det riktigt lugnt uppför backen, vet inte vad den snittar men den hade en eller två ramper över 10% (enligt min Wahoo, så stor nypa salt) men försökte hålla mig under 300W vilket kändes rimligt just då, med sisådär en sju timmar kvar att cykla. Rutten gick upp till Romeleåsens högsta punkt Kläggeröd (vet inte om vägen går precis över högsta punkten men däromkring) innan en schysst nedförslöpa till första fotostoppet. Intressant idé, att fota sig själv, ett landmärke och brevetkortet. Lite mjukstart i randovärlden för mig, inget försöka få folk att hitta stämplar, osv. Lite fusk kanske. Jag lovar att ta igen det nån dag.

IMG_1181.jpeg
(Känner mig otroligt fotogenisk, älskar bilder på mig själv)

Mitt foto fick i alla fall tummen upp av NLC så jag satte av vidare nedför backen mot Vombsjön. Här började magen strula sist och en bra bit här tänkte jag inte på annat. Inte att fota heller. Men träden runt om skyddade mig från motvinden så det var ju rätt najs.

Ett par kilometer senare kommer nästa stora backe, strax över 2 kilometer, snitt på knappt 4% där första kilometern snittar 5,8%. Men sen fortsätter det uppåt typ en mil till och motvind på det. Det var ju kul. Men jag mötte Svenska Morgan-klubben som var ute och rastade sina bilar så det var ju kul. Dock var jag lite andfådd just då så jag hade inte sinnesnärvaro att fota nån av dem.

IMG_1183.jpeg IMG_1185.jpeg
(Högseröds kyrka från 1100-talet och bild på det otroliga landskapet. Otroliga är dock inte fotografens utrustning/kunskaper)
IMG_1186.jpeg IMG_1189.jpeg
(Station Hurva ser ut som nåt ur Simon Stålenhags fantasi och Lyby Kyrka, delvis 1100-tal)

Det är ett trevligt landskap att cykla genom, trots att det går lite uppför. Men det går ju rätt skapligt nedför när man väl kommer dit och efter det är det bara nån mil till nästa fotostopp. Den ikoniska macken Preem i Höör.

IMG_1190.jpeg
(Återigen ett makalöst porträtt)

Jag tyckte jag var rätt effektiv här. Fotade mig, låste cykeln, slängde skräp, gick på dass, fyllde den enda vattenflaskan jag gjort slut på och sen köpte jag en cola och en croissant som jag tryckte i snabb takt (inte colan, den fick vara färdkost). Men tydligen tog det här en kvart. Det var en kort kvart.

Kapitel 4, andra halvan.

Det går rätt stadigt uppför från Preem till stationen och sen upp mot Skånes Djurpark och bort mot Norra Rörum. Det kändes helt ok. Magen började strejka lite, det var nog säkert colan, eller så var det PTSD efter sist jag var där eftersom det var där jag började bonken. Men det rullade på helt ok, även här hjälpte skogen till att skydda lite från motvinden som dök upp när det öppnade upp sig. Från Norra Rörum så är det netto-nedförsbacke hela vägen till Ljungbyhed, även om det är en och annan knöl på vägen, men trots lite knorr i magen funkade det helt ok, jag fick i mig vad jag skulle och dog inte av magknip. 13:37 stannade jag vid konditoriet i Ljungbyhed.

IMG_1192.jpeg IMG_1193.jpeg

IMG_1196.jpeg IMG_1195.jpeg
(Riseberga kyrka från medeltiden. Jag gillar den. Tänkte ta en bättre bild men det dök upp en cyklist i brandgult som jag hälsade på och så "poff" så var jag förbi)

Under de tre milen från Höör och hit hade jag tänkt på två saker (förutom att jag glömt texten till ett par låtar som jag försökte sjunga på): det ena var att magen började strejka men redde ut sig själv ett par kilometer innan Ljungbyhed (vilket rent mental var otroligt skönt) och det andra var att jag slarvat bort tid på förra stoppet. Så här tänkte jag vara effektiv, fota mig, ta av hjälmen, ta en gel och sitta ner i fem minuter. Inte mer. Och precis så gjorde jag.

IMG_1197.jpeg

Under min lilla vila gick tankarna till den kommande backen. Jag har vid mina två tillfällen tidigare blivit besegrad av den. Och ja, jag vet att den inte är den värsta i världen, eller ens i Skåne (den från Billesholm tycker jag nog är värre), eller ens den värsta jag har klarat, men det där har satt sig i huvudet. Så det var starkt fokus på att klara av det, på att inte bli besegrad igen, när jag rullade ned från konditoriet mot foten av åsen.

Utan att förta mig tog jag ändå lite fart för den tar slut rätt fort när man dunkar in i 8% lutning men jag tog en bekväm växel (som visade sig vara 34/23) och i tufft men inte mördande tempo tog jag mig upp, vilade lite där det flackar av utanför Lotta, som lockade med våfflor, och på det igen där det blir 12-14% runt hörnet. Snart var jag förbi där jag kollapsade första gången och jag var inte ens uppe i pulszon 4, och strax därefter passerade jag elskåpet där jag gav upp tidigare i sommar. Efter det visste jag att det inte var superlångt kvar upp till toppen vid värdshuset och inga branta ramper, så då kände jag att jag besegrat backen. Och det hade jag. Tänk så barnsligt stolt man kan bli över sig själv även när man är 37. Skön känsla, jag ska vara stolt över mig själv oftare tror jag.

IMG_1199.jpeg
(De fördömdas elskåp)

Härifrån är det nettonedför hela vägen till Kävlinge, och kanske ännu längre, med ett par dryga passager på vägen, bl.a. Rävatoftavägen som är en slakmota med kass beläggning och motvind (så även den här dagen). En annan sån är vägen mellan Torrlösa och Norra Skrävlinge, som jag aldrig har haft medvind på åt nåt håll, trots att jag cyklar där regelbundet, vilket vi hade pratat om vid starten på morgonen. Så döm om min förvåning när, trots att jag ser hur vindkraftverken är riktade snett mot mig, jag känner en vind i ryggen. Och med en otrolig snitteffekt på 159W och 127 Bpm tog jag därmed PR på den sträckan med en knapp halvminut (jmf med näst bästa tiden där jag hade snittpuls på närmare 160). Med en märklig känsla körde jag in i Norra Skrävlinge och missade att vägen svängde när jag skulle fota kyrkan (jag kommer allra oftast från andra hållet förbi där) så bilden blev, ja, sådär.

IMG_1200.jpeg

Här är också där jag är närmast hemma, en knapp mil västerut ligger mitt hus så varje tramptag nu tar mig längre hemifrån. Emedan jag kanske inte var orolig över det så var det ändå nåt jag hade funderat på hur jag skulle reagera över. Förmodligen hade de tidigare 16 milen eller så inte varit tillräckligt med misär för att jag ens skulle längta hem. Nu var det ju bara knappt fyra mil i mål, en vanlig kvällsrunda. Och medvind nästan hela vägen. Oförskämt bra.

Det märks dock att man är i mer bebyggda trakter här. Mer trafik, större vägar. De mindre vägarna hade nog gjort rundan för lång, för man måste ju trots allt tillbaka till där bilen står. Eller jag måste det i alla fall.

IMG_1202.jpeg
(E6, skånes pulsåder)

Så nu var det bara att tugga på, stora vägar och cykelbanor, lördag eftermiddag med en massa trafik. Tiden såg bra ut. Min projicerade tid på mellan 8 och 9 timmar verkade hur lugnt som helst men allt som jag närmade mig Malmö såg mitt lilla hemliga mål på 8,5 lite sämre ut.

IMG_1203.jpeg
(Det är skitsvårt att få en bra bild av Malmö från Västkustvägen när man måste dodga lördagsflanörer, enhandscyklister och fågelskådare hela tiden)

Det är en rätt lång bit cykelbana genom stan, typ en mil. Och när jag passerat Sydsvenskan är det rätt vältrafikerat också. Men jag tuggar på helt ok. Så vid ett rödljus vid Dalaplan hugger det till i ryggen. Helt oprovocerat. Skitkropp. Jag kan fortfarande cykla och jag tar mig framåt. Där är Shell på Holma, därifrån är det lugn väg och väldigt lätt trafikerad cykelbana in på Hyllieområdet. Jag ser Arenan helt plötsligt. En och en halv kilometer ungefär. Ett snabbt öga på klockan. 16:27. Det går. Jag höjer tempot lite och rullar in precis när klockan slår 16:30. Seger!

IMG_1204.jpeg
(Återigen ett mästerverk. Annie Leibowitz hade varit stolt)

Epilog

Det tog mig en halvtimme att få ordning på allt och komma iväg hemåt. Depåstopp på Gyllene Måsen på hemvägen där jag inhalerade en Big El Maco och en stor pommes (jag äter rätt snabbt generellt men jag imponerade till och med på mig själv över hastigheten som det här försvann). Hemma duschade jag och packade ihop mig i lagom lågt tempo. Sen sa ryggen “tjena, inte ska du väl stå upp, det kan du ju inte!”

Så idag går jag med gubbgördel och paracetamol. Kunde jag inte fått lite träningsvärk också i alla fall?

Vintern ser ut att gå mer i löpningens tecken men med det här i ryggen (fniss) känns det definitivt som att jag går en randovår till mötes där jag förväntar mig (det vore väl fel att säga "hoppas på") lite mer misär.

Tack NLC och Milslukaren för att ni körde den här helgen också, trots att det bara är en vecka till jubileet! Annars hade jag nog skjutit på det än en gång och gått miste om makalös dag i sadeln.
 

NLC

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
Härligt med en RR full med bilder på skånska kyrkor! Kan tipsa om att 20-milarundan nästa helg har två (andra) av dessa som fotokontroll (samt en kannibalsten).

Och stort grattis till genomförandet 👏👏👏
 

Hasse#7

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
Fin RR, stort grattis. Känner igen lite vyer och delar av berättelsen efter en cyklande långhelg med boende på Spången i Ljungbyhed. Jag körde Åsenbacken utför. 75 km/h vill jag minnas. Hoppas du får snabb bättring på ryggen.
 

Ebbeb

Ny medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
OBS: Skitlångt! Kanske mer självreflekterande nybörjarrandoessä än RR så läs på egen risk.

Prolog, första försöket



Efter att ha fascinerats av långdistanscykling i flera år och med mål att dessutom göra några själv, blev det i våras klart att i år skulle det kunna gå. Jag fick boka av Vättern -17 pga skada och -19 pga, ja, ingen träning (tror jag) och aldrig riktigt kommit till skott med de lokala breveterna så nu tänkte jag att det skulle bli av. Efter en schysst träningsvår spände jag bågen och, eftersom det inte fanns några sanktionerade 20-milare i närheten, ritade en runda som startade från dörren. Det skulle visst bli varmt så jag startade tidigt.

Visa bilaga 510974

04.20 kom jag iväg. Första tio milen var lugnt men när solen väl hade gått upp var det, ja, soligt. Och 32 grader varmt. Personligen är jag mer av en vår-/höst-person men jag har inte haft några problem med värmen förut och jag hade ordentligt med vätska med mig. Men magen började strejka strax efter 4 timmar och jag kunde inte äta något på flera timmar. Kanske alls, jag minns inte riktigt. Det slutade med totalbonk efter 17 mil, 3/4 upp för Söderåsen från Ljungbyhed. Lite besviken men inte hemskt, jag skyller helt klart på värmen. Det tog ungefär en timme innan jag fick andningen under kontroll överhuvudtaget. Och totalt under 17 mil hade jag sänkt över 5 liter vatten (jag är ingen stordrickare annars när jag tränar så det var helt klart märkligt).

Kapitel 1, lite förberedelser

Så, med det i ryggen och en del långturer runt 15 mil under sommaren bokade jag upp mig på Milslukarens 200k den 4/9 (så här i efterhand hade jag ju gärna kört den 11:e men hade redan bokat andra dumheter som var lite svårt att avboka). Lite nojande under veckan men inget direkt tufft. Jag har respekt för distansen men jag vet också ganska säkert att jag kan klara av det. Så fredag kväll efter fredagspizzan och en film med grabben packar jag i ordning, blandar sportdryck i de två stora flaskorna (Elites Fly 950 ml) och fixar så jag slipper göra nåt annat än klä på mig och hänga på cykeln på lördag morgon.

Eftersom jag känner mig bekväm med distansen får det här bli ett test av magen och matstrategi inför nästa veckas dumheter (som är traillöpning på låg ultradistans). Funkar det kommer jag köra exakt samma grejer då. Jag kör obakade energibollar (enligt GCN och Hannah Grants recept på tuben), Eldorados müslibars, Umara gels (1 av varje per timme) och sportdryck. Det är ungefär 250-300 kcal och 40g kolisar i timmen plus sportdrycken så det borde vara under kontroll plus att varje "portion" är så liten att magen borde fixa det utan att knorra.

Kapitel 2, start

Lördag morgon gick helt enligt plan. Gick upp 6, lastade bilen, gjorde kaffe och frukost och satt och degade tills magen satte igång strax innan sju. Sen på med cykelgrejer och iväg tio över sju. Det tog exakt 35 min att köra hemifrån till Hyllie där starten skulle gå. Betalade parkering, packade på mig allt jag skulle ha och laddade upp rutten i Wahoo:n och efter lite allmänt faffing about tog jag mig upp till torget där NLC vinkade in mig i morgonsolen.

Visa bilaga 510975

Efter lite småprat och regler och sånt berättade han att den andra anmälde blir lite sen pga glömd mobil. Jag bestämde mig för att vänta för att se om det var nån man kunde dela lite arbete under dagen med. Så runt fem över åtta rullar Ingmar in och även han visar sig vara en trevlig prick. Tyvärr har han andra ambitioner än jag så vi märker rätt fort att vi inte kommer köra så långt tillsammans. Dock kör vi alla tre ut ur stan i lagom tempo och pratar lite trevligt innan NLC sätter av i något högre tempo för han skulle bara hem. Tror jag.

Kapitel 3, första halvan.

Ingmar och jag kör första halvtimmen ihop och han visar mig vägen ut ur civilisationen men när vi kommit över E65:an behöver han en nature break så då tar vi farväl och jag kör på.

Det var motvind och troligen skulle jag ha motvind minst hela först fem milen som gick rakt österut, men troligen hela vägen upp till Ljungbyhed (13 mil). Här i söder var det helt ok, det gick att hålla 25-26 km/h på platten utan att ta i för mycket. men det var, trots att det är Skåne, inte så mycket platt (inte jättehöga backar men ändå mer än vad jag som nordvästskåning är van vid). Vägen parallellt med E65 var lite lagom inspirerande men kort därefter svänger man vänster upp mot Skabersjö och det var en trevlig väg. Sen är det generellt trevliga vägar upp till och genom Häckeberga. Jag slogs flera gånger av hur vackert Skåne är i morgonljuset, särskilt här nere i de lite kuperade delarna.

Visa bilaga 510976 Visa bilaga 510977

Visa bilaga 510978 Visa bilaga 510979
(Hyby nya kyrka från 1800-talet)

Det kändes ganska kvickt förbi Häckeberga och upp till Dörröd. Jag tog det riktigt lugnt uppför backen, vet inte vad den snittar men den hade en eller två ramper över 10% (enligt min Wahoo, så stor nypa salt) men försökte hålla mig under 300W vilket kändes rimligt just då, med sisådär en sju timmar kvar att cykla. Rutten gick upp till Romeleåsens högsta punkt Kläggeröd (vet inte om vägen går precis över högsta punkten men däromkring) innan en schysst nedförslöpa till första fotostoppet. Intressant idé, att fota sig själv, ett landmärke och brevetkortet. Lite mjukstart i randovärlden för mig, inget försöka få folk att hitta stämplar, osv. Lite fusk kanske. Jag lovar att ta igen det nån dag.

Visa bilaga 510982
(Känner mig otroligt fotogenisk, älskar bilder på mig själv)

Mitt foto fick i alla fall tummen upp av NLC så jag satte av vidare nedför backen mot Vombsjön. Här började magen strula sist och en bra bit här tänkte jag inte på annat. Inte att fota heller. Men träden runt om skyddade mig från motvinden så det var ju rätt najs.

Ett par kilometer senare kommer nästa stora backe, strax över 2 kilometer, snitt på knappt 4% där första kilometern snittar 5,8%. Men sen fortsätter det uppåt typ en mil till och motvind på det. Det var ju kul. Men jag mötte Svenska Morgan-klubben som var ute och rastade sina bilar så det var ju kul. Dock var jag lite andfådd just då så jag hade inte sinnesnärvaro att fota nån av dem.

Visa bilaga 510983 Visa bilaga 510984
(Högseröds kyrka från 1100-talet och bild på det otroliga landskapet. Otroliga är dock inte fotografens utrustning/kunskaper)
Visa bilaga 510985 Visa bilaga 510986
(Station Hurva ser ut som nåt ur Simon Stålenhags fantasi och Lyby Kyrka, delvis 1100-tal)

Det är ett trevligt landskap att cykla genom, trots att det går lite uppför. Men det går ju rätt skapligt nedför när man väl kommer dit och efter det är det bara nån mil till nästa fotostopp. Den ikoniska macken Preem i Höör.

Visa bilaga 510988
(Återigen ett makalöst porträtt)

Jag tyckte jag var rätt effektiv här. Fotade mig, låste cykeln, slängde skräp, gick på dass, fyllde den enda vattenflaskan jag gjort slut på och sen köpte jag en cola och en croissant som jag tryckte i snabb takt (inte colan, den fick vara färdkost). Men tydligen tog det här en kvart. Det var en kort kvart.

Kapitel 4, andra halvan.

Det går rätt stadigt uppför från Preem till stationen och sen upp mot Skånes Djurpark och bort mot Norra Rörum. Det kändes helt ok. Magen började strejka lite, det var nog säkert colan, eller så var det PTSD efter sist jag var där eftersom det var där jag började bonken. Men det rullade på helt ok, även här hjälpte skogen till att skydda lite från motvinden som dök upp när det öppnade upp sig. Från Norra Rörum så är det netto-nedförsbacke hela vägen till Ljungbyhed, även om det är en och annan knöl på vägen, men trots lite knorr i magen funkade det helt ok, jag fick i mig vad jag skulle och dog inte av magknip. 13:37 stannade jag vid konditoriet i Ljungbyhed.

Visa bilaga 510989 Visa bilaga 510990

Visa bilaga 510992 Visa bilaga 510991
(Riseberga kyrka från medeltiden. Jag gillar den. Tänkte ta en bättre bild men det dök upp en cyklist i brandgult som jag hälsade på och så "poff" så var jag förbi)

Under de tre milen från Höör och hit hade jag tänkt på två saker (förutom att jag glömt texten till ett par låtar som jag försökte sjunga på): det ena var att magen började strejka men redde ut sig själv ett par kilometer innan Ljungbyhed (vilket rent mental var otroligt skönt) och det andra var att jag slarvat bort tid på förra stoppet. Så här tänkte jag vara effektiv, fota mig, ta av hjälmen, ta en gel och sitta ner i fem minuter. Inte mer. Och precis så gjorde jag.

Visa bilaga 510993

Under min lilla vila gick tankarna till den kommande backen. Jag har vid mina två tillfällen tidigare blivit besegrad av den. Och ja, jag vet att den inte är den värsta i världen, eller ens i Skåne (den från Billesholm tycker jag nog är värre), eller ens den värsta jag har klarat, men det där har satt sig i huvudet. Så det var starkt fokus på att klara av det, på att inte bli besegrad igen, när jag rullade ned från konditoriet mot foten av åsen.

Utan att förta mig tog jag ändå lite fart för den tar slut rätt fort när man dunkar in i 8% lutning men jag tog en bekväm växel (som visade sig vara 34/23) och i tufft men inte mördande tempo tog jag mig upp, vilade lite där det flackar av utanför Lotta, som lockade med våfflor, och på det igen där det blir 12-14% runt hörnet. Snart var jag förbi där jag kollapsade första gången och jag var inte ens uppe i pulszon 4, och strax därefter passerade jag elskåpet där jag gav upp tidigare i sommar. Efter det visste jag att det inte var superlångt kvar upp till toppen vid värdshuset och inga branta ramper, så då kände jag att jag besegrat backen. Och det hade jag. Tänk så barnsligt stolt man kan bli över sig själv även när man är 37. Skön känsla, jag ska vara stolt över mig själv oftare tror jag.

Visa bilaga 510994
(De fördömdas elskåp)

Härifrån är det nettonedför hela vägen till Kävlinge, och kanske ännu längre, med ett par dryga passager på vägen, bl.a. Rävatoftavägen som är en slakmota med kass beläggning och motvind (så även den här dagen). En annan sån är vägen mellan Torrlösa och Norra Skrävlinge, som jag aldrig har haft medvind på åt nåt håll, trots att jag cyklar där regelbundet, vilket vi hade pratat om vid starten på morgonen. Så döm om min förvåning när, trots att jag ser hur vindkraftverken är riktade snett mot mig, jag känner en vind i ryggen. Och med en otrolig snitteffekt på 159W och 127 Bpm tog jag därmed PR på den sträckan med en knapp halvminut (jmf med näst bästa tiden där jag hade snittpuls på närmare 160). Med en märklig känsla körde jag in i Norra Skrävlinge och missade att vägen svängde när jag skulle fota kyrkan (jag kommer allra oftast från andra hållet förbi där) så bilden blev, ja, sådär.

Visa bilaga 510995

Här är också där jag är närmast hemma, en knapp mil västerut ligger mitt hus så varje tramptag nu tar mig längre hemifrån. Emedan jag kanske inte var orolig över det så var det ändå nåt jag hade funderat på hur jag skulle reagera över. Förmodligen hade de tidigare 16 milen eller så inte varit tillräckligt med misär för att jag ens skulle längta hem. Nu var det ju bara knappt fyra mil i mål, en vanlig kvällsrunda. Och medvind nästan hela vägen. Oförskämt bra.

Det märks dock att man är i mer bebyggda trakter här. Mer trafik, större vägar. De mindre vägarna hade nog gjort rundan för lång, för man måste ju trots allt tillbaka till där bilen står. Eller jag måste det i alla fall.

Visa bilaga 510996
(E6, skånes pulsåder)

Så nu var det bara att tugga på, stora vägar och cykelbanor, lördag eftermiddag med en massa trafik. Tiden såg bra ut. Min projicerade tid på mellan 8 och 9 timmar verkade hur lugnt som helst men allt som jag närmade mig Malmö såg mitt lilla hemliga mål på 8,5 lite sämre ut.

Visa bilaga 510997
(Det är skitsvårt att få en bra bild av Malmö från Västkustvägen när man måste dodga lördagsflanörer, enhandscyklister och fågelskådare hela tiden)

Det är en rätt lång bit cykelbana genom stan, typ en mil. Och när jag passerat Sydsvenskan är det rätt vältrafikerat också. Men jag tuggar på helt ok. Så vid ett rödljus vid Dalaplan hugger det till i ryggen. Helt oprovocerat. Skitkropp. Jag kan fortfarande cykla och jag tar mig framåt. Där är Shell på Holma, därifrån är det lugn väg och väldigt lätt trafikerad cykelbana in på Hyllieområdet. Jag ser Arenan helt plötsligt. En och en halv kilometer ungefär. Ett snabbt öga på klockan. 16:27. Det går. Jag höjer tempot lite och rullar in precis när klockan slår 16:30. Seger!

Visa bilaga 510998
(Återigen ett mästerverk. Annie Leibowitz hade varit stolt)

Epilog

Det tog mig en halvtimme att få ordning på allt och komma iväg hemåt. Depåstopp på Gyllene Måsen på hemvägen där jag inhalerade en Big El Maco och en stor pommes (jag äter rätt snabbt generellt men jag imponerade till och med på mig själv över hastigheten som det här försvann). Hemma duschade jag och packade ihop mig i lagom lågt tempo. Sen sa ryggen “tjena, inte ska du väl stå upp, det kan du ju inte!”

Så idag går jag med gubbgördel och paracetamol. Kunde jag inte fått lite träningsvärk också i alla fall?

Vintern ser ut att gå mer i löpningens tecken men med det här i ryggen (fniss) känns det definitivt som att jag går en randovår till mötes där jag förväntar mig (det vore väl fel att säga "hoppas på") lite mer misär.

Tack NLC och Milslukaren för att ni körde den här helgen också, trots att det bara är en vecka till jubileet! Annars hade jag nog skjutit på det än en gång och gått miste om makalös dag i sadeln.
8.30 på första Åsarundan är en jättebra tid, särskilt när man beaktar att du spenderade en halvtimma på att ta foton... Välkommen tillbaka på fler rundor! Hade varit där om det inte hade varit för Vätternrundan.
 

fhloston

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
OBS: Skitlångt! Kanske mer självreflekterande nybörjarrandoessä än RR så läs på egen risk.

Prolog, första försöket



Efter att ha fascinerats av långdistanscykling i flera år och med mål att dessutom göra några själv, blev det i våras klart att i år skulle det kunna gå. Jag fick boka av Vättern -17 pga skada och -19 pga, ja, ingen träning (tror jag) och aldrig riktigt kommit till skott med de lokala breveterna så nu tänkte jag att det skulle bli av. Efter en schysst träningsvår spände jag bågen och, eftersom det inte fanns några sanktionerade 20-milare i närheten, ritade en runda som startade från dörren. Det skulle visst bli varmt så jag startade tidigt.

Visa bilaga 510974

04.20 kom jag iväg. Första tio milen var lugnt men när solen väl hade gått upp var det, ja, soligt. Och 32 grader varmt. Personligen är jag mer av en vår-/höst-person men jag har inte haft några problem med värmen förut och jag hade ordentligt med vätska med mig. Men magen började strejka strax efter 4 timmar och jag kunde inte äta något på flera timmar. Kanske alls, jag minns inte riktigt. Det slutade med totalbonk efter 17 mil, 3/4 upp för Söderåsen från Ljungbyhed. Lite besviken men inte hemskt, jag skyller helt klart på värmen. Det tog ungefär en timme innan jag fick andningen under kontroll överhuvudtaget. Och totalt under 17 mil hade jag sänkt över 5 liter vatten (jag är ingen stordrickare annars när jag tränar så det var helt klart märkligt).

Kapitel 1, lite förberedelser

Så, med det i ryggen och en del långturer runt 15 mil under sommaren bokade jag upp mig på Milslukarens 200k den 4/9 (så här i efterhand hade jag ju gärna kört den 11:e men hade redan bokat andra dumheter som var lite svårt att avboka). Lite nojande under veckan men inget direkt tufft. Jag har respekt för distansen men jag vet också ganska säkert att jag kan klara av det. Så fredag kväll efter fredagspizzan och en film med grabben packar jag i ordning, blandar sportdryck i de två stora flaskorna (Elites Fly 950 ml) och fixar så jag slipper göra nåt annat än klä på mig och hänga på cykeln på lördag morgon.

Eftersom jag känner mig bekväm med distansen får det här bli ett test av magen och matstrategi inför nästa veckas dumheter (som är traillöpning på låg ultradistans). Funkar det kommer jag köra exakt samma grejer då. Jag kör obakade energibollar (enligt GCN och Hannah Grants recept på tuben), Eldorados müslibars, Umara gels (1 av varje per timme) och sportdryck. Det är ungefär 250-300 kcal och 40g kolisar i timmen plus sportdrycken så det borde vara under kontroll plus att varje "portion" är så liten att magen borde fixa det utan att knorra.

Kapitel 2, start

Lördag morgon gick helt enligt plan. Gick upp 6, lastade bilen, gjorde kaffe och frukost och satt och degade tills magen satte igång strax innan sju. Sen på med cykelgrejer och iväg tio över sju. Det tog exakt 35 min att köra hemifrån till Hyllie där starten skulle gå. Betalade parkering, packade på mig allt jag skulle ha och laddade upp rutten i Wahoo:n och efter lite allmänt faffing about tog jag mig upp till torget där NLC vinkade in mig i morgonsolen.

Visa bilaga 510975

Efter lite småprat och regler och sånt berättade han att den andra anmälde blir lite sen pga glömd mobil. Jag bestämde mig för att vänta för att se om det var nån man kunde dela lite arbete under dagen med. Så runt fem över åtta rullar Ingmar in och även han visar sig vara en trevlig prick. Tyvärr har han andra ambitioner än jag så vi märker rätt fort att vi inte kommer köra så långt tillsammans. Dock kör vi alla tre ut ur stan i lagom tempo och pratar lite trevligt innan NLC sätter av i något högre tempo för han skulle bara hem. Tror jag.

Kapitel 3, första halvan.

Ingmar och jag kör första halvtimmen ihop och han visar mig vägen ut ur civilisationen men när vi kommit över E65:an behöver han en nature break så då tar vi farväl och jag kör på.

Det var motvind och troligen skulle jag ha motvind minst hela först fem milen som gick rakt österut, men troligen hela vägen upp till Ljungbyhed (13 mil). Här i söder var det helt ok, det gick att hålla 25-26 km/h på platten utan att ta i för mycket. men det var, trots att det är Skåne, inte så mycket platt (inte jättehöga backar men ändå mer än vad jag som nordvästskåning är van vid). Vägen parallellt med E65 var lite lagom inspirerande men kort därefter svänger man vänster upp mot Skabersjö och det var en trevlig väg. Sen är det generellt trevliga vägar upp till och genom Häckeberga. Jag slogs flera gånger av hur vackert Skåne är i morgonljuset, särskilt här nere i de lite kuperade delarna.

Visa bilaga 510976 Visa bilaga 510977

Visa bilaga 510978 Visa bilaga 510979
(Hyby nya kyrka från 1800-talet)

Det kändes ganska kvickt förbi Häckeberga och upp till Dörröd. Jag tog det riktigt lugnt uppför backen, vet inte vad den snittar men den hade en eller två ramper över 10% (enligt min Wahoo, så stor nypa salt) men försökte hålla mig under 300W vilket kändes rimligt just då, med sisådär en sju timmar kvar att cykla. Rutten gick upp till Romeleåsens högsta punkt Kläggeröd (vet inte om vägen går precis över högsta punkten men däromkring) innan en schysst nedförslöpa till första fotostoppet. Intressant idé, att fota sig själv, ett landmärke och brevetkortet. Lite mjukstart i randovärlden för mig, inget försöka få folk att hitta stämplar, osv. Lite fusk kanske. Jag lovar att ta igen det nån dag.

Visa bilaga 510982
(Känner mig otroligt fotogenisk, älskar bilder på mig själv)

Mitt foto fick i alla fall tummen upp av NLC så jag satte av vidare nedför backen mot Vombsjön. Här började magen strula sist och en bra bit här tänkte jag inte på annat. Inte att fota heller. Men träden runt om skyddade mig från motvinden så det var ju rätt najs.

Ett par kilometer senare kommer nästa stora backe, strax över 2 kilometer, snitt på knappt 4% där första kilometern snittar 5,8%. Men sen fortsätter det uppåt typ en mil till och motvind på det. Det var ju kul. Men jag mötte Svenska Morgan-klubben som var ute och rastade sina bilar så det var ju kul. Dock var jag lite andfådd just då så jag hade inte sinnesnärvaro att fota nån av dem.

Visa bilaga 510983 Visa bilaga 510984
(Högseröds kyrka från 1100-talet och bild på det otroliga landskapet. Otroliga är dock inte fotografens utrustning/kunskaper)
Visa bilaga 510985 Visa bilaga 510986
(Station Hurva ser ut som nåt ur Simon Stålenhags fantasi och Lyby Kyrka, delvis 1100-tal)

Det är ett trevligt landskap att cykla genom, trots att det går lite uppför. Men det går ju rätt skapligt nedför när man väl kommer dit och efter det är det bara nån mil till nästa fotostopp. Den ikoniska macken Preem i Höör.

Visa bilaga 510988
(Återigen ett makalöst porträtt)

Jag tyckte jag var rätt effektiv här. Fotade mig, låste cykeln, slängde skräp, gick på dass, fyllde den enda vattenflaskan jag gjort slut på och sen köpte jag en cola och en croissant som jag tryckte i snabb takt (inte colan, den fick vara färdkost). Men tydligen tog det här en kvart. Det var en kort kvart.

Kapitel 4, andra halvan.

Det går rätt stadigt uppför från Preem till stationen och sen upp mot Skånes Djurpark och bort mot Norra Rörum. Det kändes helt ok. Magen började strejka lite, det var nog säkert colan, eller så var det PTSD efter sist jag var där eftersom det var där jag började bonken. Men det rullade på helt ok, även här hjälpte skogen till att skydda lite från motvinden som dök upp när det öppnade upp sig. Från Norra Rörum så är det netto-nedförsbacke hela vägen till Ljungbyhed, även om det är en och annan knöl på vägen, men trots lite knorr i magen funkade det helt ok, jag fick i mig vad jag skulle och dog inte av magknip. 13:37 stannade jag vid konditoriet i Ljungbyhed.

Visa bilaga 510989 Visa bilaga 510990

Visa bilaga 510992 Visa bilaga 510991
(Riseberga kyrka från medeltiden. Jag gillar den. Tänkte ta en bättre bild men det dök upp en cyklist i brandgult som jag hälsade på och så "poff" så var jag förbi)

Under de tre milen från Höör och hit hade jag tänkt på två saker (förutom att jag glömt texten till ett par låtar som jag försökte sjunga på): det ena var att magen började strejka men redde ut sig själv ett par kilometer innan Ljungbyhed (vilket rent mental var otroligt skönt) och det andra var att jag slarvat bort tid på förra stoppet. Så här tänkte jag vara effektiv, fota mig, ta av hjälmen, ta en gel och sitta ner i fem minuter. Inte mer. Och precis så gjorde jag.

Visa bilaga 510993

Under min lilla vila gick tankarna till den kommande backen. Jag har vid mina två tillfällen tidigare blivit besegrad av den. Och ja, jag vet att den inte är den värsta i världen, eller ens i Skåne (den från Billesholm tycker jag nog är värre), eller ens den värsta jag har klarat, men det där har satt sig i huvudet. Så det var starkt fokus på att klara av det, på att inte bli besegrad igen, när jag rullade ned från konditoriet mot foten av åsen.

Utan att förta mig tog jag ändå lite fart för den tar slut rätt fort när man dunkar in i 8% lutning men jag tog en bekväm växel (som visade sig vara 34/23) och i tufft men inte mördande tempo tog jag mig upp, vilade lite där det flackar av utanför Lotta, som lockade med våfflor, och på det igen där det blir 12-14% runt hörnet. Snart var jag förbi där jag kollapsade första gången och jag var inte ens uppe i pulszon 4, och strax därefter passerade jag elskåpet där jag gav upp tidigare i sommar. Efter det visste jag att det inte var superlångt kvar upp till toppen vid värdshuset och inga branta ramper, så då kände jag att jag besegrat backen. Och det hade jag. Tänk så barnsligt stolt man kan bli över sig själv även när man är 37. Skön känsla, jag ska vara stolt över mig själv oftare tror jag.

Visa bilaga 510994
(De fördömdas elskåp)

Härifrån är det nettonedför hela vägen till Kävlinge, och kanske ännu längre, med ett par dryga passager på vägen, bl.a. Rävatoftavägen som är en slakmota med kass beläggning och motvind (så även den här dagen). En annan sån är vägen mellan Torrlösa och Norra Skrävlinge, som jag aldrig har haft medvind på åt nåt håll, trots att jag cyklar där regelbundet, vilket vi hade pratat om vid starten på morgonen. Så döm om min förvåning när, trots att jag ser hur vindkraftverken är riktade snett mot mig, jag känner en vind i ryggen. Och med en otrolig snitteffekt på 159W och 127 Bpm tog jag därmed PR på den sträckan med en knapp halvminut (jmf med näst bästa tiden där jag hade snittpuls på närmare 160). Med en märklig känsla körde jag in i Norra Skrävlinge och missade att vägen svängde när jag skulle fota kyrkan (jag kommer allra oftast från andra hållet förbi där) så bilden blev, ja, sådär.

Visa bilaga 510995

Här är också där jag är närmast hemma, en knapp mil västerut ligger mitt hus så varje tramptag nu tar mig längre hemifrån. Emedan jag kanske inte var orolig över det så var det ändå nåt jag hade funderat på hur jag skulle reagera över. Förmodligen hade de tidigare 16 milen eller så inte varit tillräckligt med misär för att jag ens skulle längta hem. Nu var det ju bara knappt fyra mil i mål, en vanlig kvällsrunda. Och medvind nästan hela vägen. Oförskämt bra.

Det märks dock att man är i mer bebyggda trakter här. Mer trafik, större vägar. De mindre vägarna hade nog gjort rundan för lång, för man måste ju trots allt tillbaka till där bilen står. Eller jag måste det i alla fall.

Visa bilaga 510996
(E6, skånes pulsåder)

Så nu var det bara att tugga på, stora vägar och cykelbanor, lördag eftermiddag med en massa trafik. Tiden såg bra ut. Min projicerade tid på mellan 8 och 9 timmar verkade hur lugnt som helst men allt som jag närmade mig Malmö såg mitt lilla hemliga mål på 8,5 lite sämre ut.

Visa bilaga 510997
(Det är skitsvårt att få en bra bild av Malmö från Västkustvägen när man måste dodga lördagsflanörer, enhandscyklister och fågelskådare hela tiden)

Det är en rätt lång bit cykelbana genom stan, typ en mil. Och när jag passerat Sydsvenskan är det rätt vältrafikerat också. Men jag tuggar på helt ok. Så vid ett rödljus vid Dalaplan hugger det till i ryggen. Helt oprovocerat. Skitkropp. Jag kan fortfarande cykla och jag tar mig framåt. Där är Shell på Holma, därifrån är det lugn väg och väldigt lätt trafikerad cykelbana in på Hyllieområdet. Jag ser Arenan helt plötsligt. En och en halv kilometer ungefär. Ett snabbt öga på klockan. 16:27. Det går. Jag höjer tempot lite och rullar in precis när klockan slår 16:30. Seger!

Visa bilaga 510998
(Återigen ett mästerverk. Annie Leibowitz hade varit stolt)

Epilog

Det tog mig en halvtimme att få ordning på allt och komma iväg hemåt. Depåstopp på Gyllene Måsen på hemvägen där jag inhalerade en Big El Maco och en stor pommes (jag äter rätt snabbt generellt men jag imponerade till och med på mig själv över hastigheten som det här försvann). Hemma duschade jag och packade ihop mig i lagom lågt tempo. Sen sa ryggen “tjena, inte ska du väl stå upp, det kan du ju inte!”

Så idag går jag med gubbgördel och paracetamol. Kunde jag inte fått lite träningsvärk också i alla fall?

Vintern ser ut att gå mer i löpningens tecken men med det här i ryggen (fniss) känns det definitivt som att jag går en randovår till mötes där jag förväntar mig (det vore väl fel att säga "hoppas på") lite mer misär.

Tack NLC och Milslukaren för att ni körde den här helgen också, trots att det bara är en vecka till jubileet! Annars hade jag nog skjutit på det än en gång och gått miste om makalös dag i sadeln.

Min helt anektodiska reflektion angående magproblemen... Jag skulle också få magproblem om jag tog en gel per timme. På min första 30-milare, i somras, fick jag också strul med magen. Det tillskriver jag helt att jag åt för lite "riktig" mat, och behövde då fylla på med mer socker. Jag klarar mig åtminstone 10 mil utan påfyllnad, men kan givetvis hålla ett högre tempo om jag fyller på med kolhydrater under tiden. Utan påfyllnad börjar jag tappa märkbart efter ca 6 mil, och känner mig inte alls fräsch när jag går i mål.
Men det finns säkert de som kan sluka gel utan att få problem. Även vilken gel/sportdryck som passar, verkar väldigt individuellt när man läser trådar om det.
 

RFLSWE

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
Från en som haft en del magbesvär på längre turer både till fots och på cykel så rekommenderar jag att prova Maurtens drycker och gel. Funkar för mig som har haft besvär med många andra varianter.

Tack för en skön RR också - Gjorde rundan 2015 men är sugen på att ta ett nytt varv snart.
 

GustafH

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
Men det finns säkert de som kan sluka gel utan att få problem. Även vilken gel/sportdryck som passar, verkar väldigt individuellt när man läser trådar om det.
Jag har kört Umaras gels när jag springer och cyklar de senaste två åren utan problem så de brukar funka. Sportdrycken är "ny", jag har alltid varit skeptisk men köpte en burk i somras för att testa och jag blir inte så där kladdig i munnen som jag befarade/förväntade mig. Första försöket, när jag fick bryta, hade jag inga gels och ingen sportdryck utan bara flapjacks, jordnötsmörsmackor, mandelmassa och nötter. Samma kcal- och kolhydratsmängd (på en höft) men annorlunda. Så den här gången var det tillbaka till sånt som jag vet har funkat förut i mitt liv, dock inte allt på en gång. Jag tror också att jag hade klarat mig på mindre men jag tror inte jag kan springa långt med mindre så jag passade på att testa allt på en gång.

Från en som haft en del magbesvär på längre turer både till fots och på cykel så rekommenderar jag att prova Maurtens drycker och gel. Funkar för mig som har haft besvär med många andra varianter.

Tack för en skön RR också - Gjorde rundan 2015 men är sugen på att ta ett nytt varv snart.

Jag har sett Maurten ofta i såna sammanhang så det kanske får bli att testa det under vintern och se hur det är. Umara funkar nu så det är ju gött men å andra sidan kanske Maurten funkar bättre, och det hade varit skönt att inte behöva noja över magen halva rundorna.
 

Spacekitty

Aktiv medlem
[RR] 20-milaren som blev av; eller, En Randonybörjares Bekännelser
Vad är det som gäller för Milslukarens fotokontroller i år? Selfie med gult kort och kontrollens objekt?
 

Köp & Sälj

Topp