[RR??] En mtb nybörjares första intryck
För den som ids läsa kommer här första intrycken av en mtb novis
Jag har bara cyklar lvg tidigare men sneglat på mtb.
Efter en tids funderande och läsning på Happy så slog jag till på en 29 tums HT.
I helgen var det dags så dags för premiär. På med munderingen och rullar ut hojjen.
Det går en grusväg rakt in i skogen ca 100 meter från huset så jag tar sikte på den och trampar iväg.
Märklig känsla att rulla med de breda däcken, motstånd även i nedförsbacke. Singelklinga med 30T gör att jag får trampa ordentligt för att få upp farten. Milsvidds skillnad jämfört räcerns slicks.. Denna gång är jag dock tacksam för de breda däcken med rejäla mönster då det är isigt & slaskigt på vägen. Kommer in på grusvägen som är täckt av ca 5-6cm halvfrusen is/snösörja. Jag vinglar och far, tittar bakom mig och spåren efter mig liknar mer storslalom än cykling.. tänker att det måste gå bättre i skogen.. efter en stund svänger jag av vägen och följer spåren efter nåt som liknar traktorspår rakt in i skogen. Nu djävlar får jag jobba för att hålla balansen och styrfart. Spåret är bitvis fyllt av snö och vatten. Det går enormt trögt, det blir smalare och smalare ju djupare in i skogen jag kommer. Uppför en brant backe följt av en skarp sväng, nu hänger träd och buskar ner över spåret och jag måste leda cykeln en bit. Stretar vidare i snösörjan, helt omöjligt att se när det ligger tjocka grenar över spåret eller när det plötsligt blir 30cm djupt vatten under snön. Jag sliter så svetten sprutar, hjärtat bankar och blodsmaken är påtaglig. Tittar ner på min Lezyne gps. WTF!! 3km och 10 km/h i snitt.. Det känns som jag cyklat 3 mil..
Vafan, ska det vara så här tänker jag och tittar mig plötsligt oroligt omkring. Jag har nämligen lämnat storstaden och flyttat till Dalarna så jag befinner mig i vildmarken (iaf i mina ögon). En granne har sett björnspår i just denna skog tidigare i höstas. Vad gör jag om jag kör ner i ett björnide och väcker Nalle Puh? Med min fart kör jag inte ens ifrån en ilsken koala än mindre en nyvaken nallebjörn.. Nåja, jag stretar vidare och njuter varje sekund av att kroppen får slita. Kan dock inte undgå att känna en viss lättnad när jag skönjer en bilväg i skogsbrynet framför mig.
Fortsätter en kort bit på vägen och kommer strax till en skylt med texten "Biking Dalarna". Perfekt tänker jag och viker in på spåret.
Helvete va kul! I den täta skogen finns ingen snö så det går med mina mått mätt fort fram över rötter och stenar. Maxxis Ikon resp Ardent däcken greppar förvånansvärt bra på de snorhala grenarna. Väl ute ur den täta skogen är jag tillbaka i snön som sänker farten till pinsamma nivåer men ändå bra mycket snabbare än i urskogen tidigare. Jag ser den stora bilvägen skymta och lämnar cykelstigen och beger mig hemåt.
Väl hemma sitter jag utpumpad på trappan och pustar länge.
Min premiärtur blev på ca 7km med ett snitt av drygt 10km/h och jag blev lika trött som efter 3-4 timmar på räcern med 30km/h i snittfart.
Man ska förmodligen inte jämföra på det viset men vad vet en mtb novis som jag..
Efter denna premiär kan jag konstatera några saker:
MTB är skitkul och snorjobbigt trots snigelfart.
Jag måste öva!
Jag slog i kulorna i sadeln ett par gånger så en dropper står högt på önskelistan.
Bättre pedaler står på raden under droppern. Halkade av hela tiden.
Jag kommer inte säga det högt hemma men jag längtar till våren och snöfria stigar.
Nästa helg ska jag ut igen såvida inte Kung Bore ställer till det!
Jag har bara cyklar lvg tidigare men sneglat på mtb.
Efter en tids funderande och läsning på Happy så slog jag till på en 29 tums HT.
I helgen var det dags så dags för premiär. På med munderingen och rullar ut hojjen.
Det går en grusväg rakt in i skogen ca 100 meter från huset så jag tar sikte på den och trampar iväg.
Märklig känsla att rulla med de breda däcken, motstånd även i nedförsbacke. Singelklinga med 30T gör att jag får trampa ordentligt för att få upp farten. Milsvidds skillnad jämfört räcerns slicks.. Denna gång är jag dock tacksam för de breda däcken med rejäla mönster då det är isigt & slaskigt på vägen. Kommer in på grusvägen som är täckt av ca 5-6cm halvfrusen is/snösörja. Jag vinglar och far, tittar bakom mig och spåren efter mig liknar mer storslalom än cykling.. tänker att det måste gå bättre i skogen.. efter en stund svänger jag av vägen och följer spåren efter nåt som liknar traktorspår rakt in i skogen. Nu djävlar får jag jobba för att hålla balansen och styrfart. Spåret är bitvis fyllt av snö och vatten. Det går enormt trögt, det blir smalare och smalare ju djupare in i skogen jag kommer. Uppför en brant backe följt av en skarp sväng, nu hänger träd och buskar ner över spåret och jag måste leda cykeln en bit. Stretar vidare i snösörjan, helt omöjligt att se när det ligger tjocka grenar över spåret eller när det plötsligt blir 30cm djupt vatten under snön. Jag sliter så svetten sprutar, hjärtat bankar och blodsmaken är påtaglig. Tittar ner på min Lezyne gps. WTF!! 3km och 10 km/h i snitt.. Det känns som jag cyklat 3 mil..
Vafan, ska det vara så här tänker jag och tittar mig plötsligt oroligt omkring. Jag har nämligen lämnat storstaden och flyttat till Dalarna så jag befinner mig i vildmarken (iaf i mina ögon). En granne har sett björnspår i just denna skog tidigare i höstas. Vad gör jag om jag kör ner i ett björnide och väcker Nalle Puh? Med min fart kör jag inte ens ifrån en ilsken koala än mindre en nyvaken nallebjörn.. Nåja, jag stretar vidare och njuter varje sekund av att kroppen får slita. Kan dock inte undgå att känna en viss lättnad när jag skönjer en bilväg i skogsbrynet framför mig.
Fortsätter en kort bit på vägen och kommer strax till en skylt med texten "Biking Dalarna". Perfekt tänker jag och viker in på spåret.
Helvete va kul! I den täta skogen finns ingen snö så det går med mina mått mätt fort fram över rötter och stenar. Maxxis Ikon resp Ardent däcken greppar förvånansvärt bra på de snorhala grenarna. Väl ute ur den täta skogen är jag tillbaka i snön som sänker farten till pinsamma nivåer men ändå bra mycket snabbare än i urskogen tidigare. Jag ser den stora bilvägen skymta och lämnar cykelstigen och beger mig hemåt.
Väl hemma sitter jag utpumpad på trappan och pustar länge.
Min premiärtur blev på ca 7km med ett snitt av drygt 10km/h och jag blev lika trött som efter 3-4 timmar på räcern med 30km/h i snittfart.
Man ska förmodligen inte jämföra på det viset men vad vet en mtb novis som jag..
Efter denna premiär kan jag konstatera några saker:
MTB är skitkul och snorjobbigt trots snigelfart.
Jag måste öva!
Jag slog i kulorna i sadeln ett par gånger så en dropper står högt på önskelistan.
Bättre pedaler står på raden under droppern. Halkade av hela tiden.
Jag kommer inte säga det högt hemma men jag längtar till våren och snöfria stigar.
Nästa helg ska jag ut igen såvida inte Kung Bore ställer till det!