jkarlsson84
Ny medlem
[RR]Klimpfjäll - Stekenjokk
- Norgefararleden
Efter några års uppehåll så var det till slut dags för att ta en cykeltur i fjällen igen. Än om det var nära att det skulle ha blivit en skidtur då det fortfarande fanns got om fin åkning. Men efter att redan ha fått 2 dagars skidåkning den veckan bestämde jag mig för att det var dags för en sväng med cykeln. Målet var att ta 4-hjulingsvägen ifrån Stekenjokk till Norgefararleden och sen följa den tillbaka till Klimpfjäll.
Efter att ha läst om turen på:
https://hungryhen.wordpress.com/2014/07/14/invalid-boot-camp-in-stekenjokk/
så tyckte jag det lät som en rolig ide samtidigt som möjligheten att samtidigt åka skidor begravde många av de andra turerna ifrån Stekenjokk i snö.
Vädret på vägen upp var molnigt men det lovades sol framåt eftermiddagen
Att föredra skulle vara att kunna lämna en bil ungefär här, vid Norgefarargården eller kanske lite mer passande vid skidanläggningen i klimpfjäll, för att sedan ta en andra bil och cyklar upp till Stekenjokk.
Då jag inte hade tillgång till en andra bil fick jag vackert börja med att trampa de ce 17 km asfalt upp mot Stekenjokk. Jag bestämde mig för att det kändes lättare att börja med den biten istället för att avsluta med den. Min gissning var att jag skulle ha ungefär lika mycket ork när jag kom ner till Klimpfjäll igen hur jag än gjorde.
Som tur var flöt gick det ganska fort att komma fram till parkeringen där 4 hjulingsvägen startar och därifrån gick det snabbt upp på kalfjället.
Den första biten går väldigt fort och enkelt, iaf om man kollar vart man cyklar och inte bara kollar på utsikten och ska ta fram kameran hela tiden.
Svårt att säga annat än att fjällkänslan fanns där
Efter ett tag var det dags att fortsätta på vandringslederna och lite vatten att passera. Efter det är leden lite jobbigare med stenar och buskage. Letade mig fram lite ovanför den markerade leden och hittade ganska snabbt 4 hjulingsspåret som går mot Tjokkele stugorna. Det kändes lite mer lättcyklat än vad jag kom ihåg att den markerade leden är ifrån när jag vandrat sträckan. Någon med lite mera koll på områden kan kanske tipsa hur man tar sig fram bäst?
Hur som helst närmade sig Norgefararleden sig snabbt, dock typiskt att det skulle starta med en uppförsbacke.
Som tur var blev det även lite nerför.
Det gick dock snabbt upp på kalfjället igen och utsikten visade sig än en gång. Nu blev det dock lite jobbigare då det inte fanns samma marginaler att fumla runt när blicken ville leta sig ut över fjällen.
16 km rent nöje? Första gången jag såg en mer specifik siffra på hur långt det var. Första tanken var det här kan nog ta ett tag, så här i efterhand tror jag att jag hade rätt.
En liten paus
Tror jag räknade till 10 st snölegor som gick över leden men bara nån enstaka som var lite större.
Ångrade att jag enbart hade med en vätskepåse för vatten. Så gott vatten förtjänar något bättre.
Bara att fortsätta
Kom igen nu, se tuff ut... Jaja, skylten är ju fin iaf.
Hittills hade det varit ganska torrt och fint men nu började det bli lite blötare. Vattnet rann stundtals efter leden.
Men man kan ha roligt iaf, är huvet dumt får kroppen lida.
Bild vattenstänk
Nackdelen med att kolla bakåt är att man blir frestad att vända om.
Bild tillbaka blick
Men det är bara att fortsätta
Bild
Eller?
Nu kom den delen som jag tyckte var jobbigast. Mycket sten och endel lera. Det var visserligen helt klart hanterbart men det började kännas i benen och kameran gjorde sitt både på balansen och på orken.
Nu blev det helt plötsligt lite mera fart efter leden som hittills varit väldigt gles på möten, 2 vandrare och 2 cyklar.
Man blir lite avundsjuk på dom som får ströva runt på fjället hela sommaren
Fortsättning följer....
Efter att ha läst om turen på:
https://hungryhen.wordpress.com/2014/07/14/invalid-boot-camp-in-stekenjokk/
så tyckte jag det lät som en rolig ide samtidigt som möjligheten att samtidigt åka skidor begravde många av de andra turerna ifrån Stekenjokk i snö.
Vädret på vägen upp var molnigt men det lovades sol framåt eftermiddagen
Att föredra skulle vara att kunna lämna en bil ungefär här, vid Norgefarargården eller kanske lite mer passande vid skidanläggningen i klimpfjäll, för att sedan ta en andra bil och cyklar upp till Stekenjokk.
Då jag inte hade tillgång till en andra bil fick jag vackert börja med att trampa de ce 17 km asfalt upp mot Stekenjokk. Jag bestämde mig för att det kändes lättare att börja med den biten istället för att avsluta med den. Min gissning var att jag skulle ha ungefär lika mycket ork när jag kom ner till Klimpfjäll igen hur jag än gjorde.
Som tur var flöt gick det ganska fort att komma fram till parkeringen där 4 hjulingsvägen startar och därifrån gick det snabbt upp på kalfjället.
Den första biten går väldigt fort och enkelt, iaf om man kollar vart man cyklar och inte bara kollar på utsikten och ska ta fram kameran hela tiden.
Svårt att säga annat än att fjällkänslan fanns där
Efter ett tag var det dags att fortsätta på vandringslederna och lite vatten att passera. Efter det är leden lite jobbigare med stenar och buskage. Letade mig fram lite ovanför den markerade leden och hittade ganska snabbt 4 hjulingsspåret som går mot Tjokkele stugorna. Det kändes lite mer lättcyklat än vad jag kom ihåg att den markerade leden är ifrån när jag vandrat sträckan. Någon med lite mera koll på områden kan kanske tipsa hur man tar sig fram bäst?
Hur som helst närmade sig Norgefararleden sig snabbt, dock typiskt att det skulle starta med en uppförsbacke.
Som tur var blev det även lite nerför.
Det gick dock snabbt upp på kalfjället igen och utsikten visade sig än en gång. Nu blev det dock lite jobbigare då det inte fanns samma marginaler att fumla runt när blicken ville leta sig ut över fjällen.
16 km rent nöje? Första gången jag såg en mer specifik siffra på hur långt det var. Första tanken var det här kan nog ta ett tag, så här i efterhand tror jag att jag hade rätt.
En liten paus
Tror jag räknade till 10 st snölegor som gick över leden men bara nån enstaka som var lite större.
Ångrade att jag enbart hade med en vätskepåse för vatten. Så gott vatten förtjänar något bättre.
Bara att fortsätta
Kom igen nu, se tuff ut... Jaja, skylten är ju fin iaf.
Hittills hade det varit ganska torrt och fint men nu började det bli lite blötare. Vattnet rann stundtals efter leden.
Men man kan ha roligt iaf, är huvet dumt får kroppen lida.
Nackdelen med att kolla bakåt är att man blir frestad att vända om.
Men det är bara att fortsätta
Eller?
Nu kom den delen som jag tyckte var jobbigast. Mycket sten och endel lera. Det var visserligen helt klart hanterbart men det började kännas i benen och kameran gjorde sitt både på balansen och på orken.
Nu blev det helt plötsligt lite mera fart efter leden som hittills varit väldigt gles på möten, 2 vandrare och 2 cyklar.
Man blir lite avundsjuk på dom som får ströva runt på fjället hela sommaren
Fortsättning följer....
