Miss Lycka 2.0
Aktiv medlem
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Körde du med modern geometri på din "Gravelcykel"?
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
- Trådstartare GoranS
- Start datum
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Angående geometri är ju Sixten satt i skamvrån och jag orkar inte reda ut om geometrin är modern enligt hans vokabulär. Är dock inget tåöverlapp på den med mina 45:or i skor så helt säker på att den inte är modern kan jag inte vara. Jag är dock rätt nöjd med hur det känns när jag sitter på den så ...Miss Lycka 2.0 sa:
Hade f.ö. inte tackat nej till åtminstone däck a' la gravelbike upp där. Kom upp utan att behöva gå vilket var ett mål men hade det varit lite risigare får jag erkänna att jag nog hade klivit av. Mer tekniska cyklister hade säkert kört upp ändå men jag hade beslutat mig för att om det började kännas alltför tveksamt om jag skulle kunna hålla mig på hjulen skulle jag kliva av hellre än att riskera ytterligare ett cykelrelaterat sjukvårdsbesök detta år eller kanske snarare över huvud taget.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Avslutning av lucka 7.
Pustade ut och trampade sen upp några meter till vänster för att komma till en position där jag fick lite bättre vinkel att fota vägen jag kommit upp på.
(Och, ja, jag vet att det är ett "hack" i nedersta bilden. Tycker dock att den trots allt visar lite mer av hur det ser ut och jag har ingen bättre att ta i stället.)
Bytte sedan om till vandringssandalerna då jag kände att det skulle kunna bli onödigt spännande att försöka cykla nerför grusvägen.
Hade egentligen tänkt att strunta i att ta mig bort till fortet öster om passet, men när jag såg att avtaget upp dit var bara några meter ner längsmed asfaltsvägen kunde jag inte låta bli att knalla upp dit och titta på det samt utsikten från den sidan.
Klockan var halv två då jag påbörjade vandringen från passet ner till asfalten. Tog närmare en timme inklusive tid för lite fotande.
När jag kom ner till asfalten bytte jag om till cykelskor igen. Passade även på att äta upp resten av mackan innan jag började turen nerför de 30 serpentinerna till huvudvägen.
Där nere såg jag någon bil komma uppför men också att bilarna som kom till trafikljuset nerifrån stannade. När sista bilen på väg uppför passerat mig började jag nerfärden. Var nog en viss marginal inlagd mellan de slog om ljusen i de olika riktningarna för även om jag tog det lugnt hann jag en bra bit innan bilar började komma ikapp mig. Rätt skönt.
Nere i Tende såg jag att bageriet var öppet så jag svängde in och köpte mig en blåbärskaka (lite åt crostata-hållet men inte riktigt). Fick den i en ordentlig pappförpackning så det var inga problem att ta den i ryggsäcken.
Genom att jag inte skulle ha någon chans att hinna ner till Ventimiglia till 15.25 vilket var när sista tåget gick som skulle ha tagit mig till Villefranche innan cykel-på-tåg-förbudstiden slog till 16.30 tänkte jag att jag skulle ta en liten avstickare till Saorge, den liten bergsbyn som syns på åttonde bilden i luckans första inlägg. Man kan komma till byn med bil från två håll men det går inte att köra genom byn pga att dess gränder är så smala.
Fyllde på nytt på flaskorna i nedre delen av Tende.
Stannade även till i en by lite längre ner och köpte en läsk innan jag kom till Fontan där avtaget till Saorge ska vara. Vet inte om det var ouppmärksamhet eller att det var lite trafik runtomkring mig som gjorde det, men helt plötsligt var jag ute ur byn utan att ha sett något avtag. Funderade lite på om jag skulle ta det nedre avtaget upp till Saorge, men kände mig rätt trött för så jag beslutade mig för att skippa att ta en backe till så jag rullade vidare neråt.
Det mest spännande på vägen ner var nog tunnelpassagerna med ca en mil kvar. Var ju egentligen inte tillåtet att cykla där p.g.a. vägarbetet. Hade ett tag en fundering på om jag skulle försöka åka via Sospel till Menton och ta tåget därifrån för att slippa tunnlarna. Var dock ganska gles trafik och jag visste att det huvudsakligen var svagt utför genom tunnlarna så jag beslutade mig för att se till att gå in i dem med ryggen fri och köra på vad jag kunde för att hålla nere tunneltiden så mkt som möjligt. Lyckades rätt väl. Blev upphunnen av en bil men kunde då glida ut till sidan då det blev lite bredare precis där.
In i Ventimiglia tog jag vägen som var avstängd. Såg ut som de höll på att bygga om vid järnvägen och jag fick gå precis vid passagen över spåren. Kom till stationen i Ventimiglia strax efter fem. Satte mig utanför stationen och åt min blåbärskaka. God, men inte lika bra som brödet.
Blev en rätt lång väntan då det inte var tillåtet att ta med cykel på tåget förrän 18.30. Började efter en stund blåsa lite småkyligt så jag gick in och satte mig i vänthallen innan det började bli dags för tåget från Frankrike att ankomma 15-20 min innan avgång.
Var rätt måttligt med folk på tåget när det gick. Vid första stoppet kom ett antal poliser på tåget och gick igenom det. Sen gick de av och tåget åkte vidare. Monaco var den stora påstigningsstationen på hemresan. Tåget ankom planenligt Villefranche och jag var efter en lång dag tillbaka på hotellet strax före åtta. Efter middag orkade jag borsta tänderna innan jag slocknade på sängen.
Karta och profil nedan. Profilen innehåller lite "brus" orsakade av tunnlar.
Om man vill få lite bättre känsla för stigningen kan man titta på https://www.google.com/maps/@44.139...k-no-pi-0-ya38.86993-ro-0-fo100!7i8000!8i4000 och https://www.pinterest.com/pin/390898442646843189/visual-search/
Pustade ut och trampade sen upp några meter till vänster för att komma till en position där jag fick lite bättre vinkel att fota vägen jag kommit upp på.
(Och, ja, jag vet att det är ett "hack" i nedersta bilden. Tycker dock att den trots allt visar lite mer av hur det ser ut och jag har ingen bättre att ta i stället.)
Bytte sedan om till vandringssandalerna då jag kände att det skulle kunna bli onödigt spännande att försöka cykla nerför grusvägen.
Hade egentligen tänkt att strunta i att ta mig bort till fortet öster om passet, men när jag såg att avtaget upp dit var bara några meter ner längsmed asfaltsvägen kunde jag inte låta bli att knalla upp dit och titta på det samt utsikten från den sidan.
Klockan var halv två då jag påbörjade vandringen från passet ner till asfalten. Tog närmare en timme inklusive tid för lite fotande.
När jag kom ner till asfalten bytte jag om till cykelskor igen. Passade även på att äta upp resten av mackan innan jag började turen nerför de 30 serpentinerna till huvudvägen.
Där nere såg jag någon bil komma uppför men också att bilarna som kom till trafikljuset nerifrån stannade. När sista bilen på väg uppför passerat mig började jag nerfärden. Var nog en viss marginal inlagd mellan de slog om ljusen i de olika riktningarna för även om jag tog det lugnt hann jag en bra bit innan bilar började komma ikapp mig. Rätt skönt.
Nere i Tende såg jag att bageriet var öppet så jag svängde in och köpte mig en blåbärskaka (lite åt crostata-hållet men inte riktigt). Fick den i en ordentlig pappförpackning så det var inga problem att ta den i ryggsäcken.
Genom att jag inte skulle ha någon chans att hinna ner till Ventimiglia till 15.25 vilket var när sista tåget gick som skulle ha tagit mig till Villefranche innan cykel-på-tåg-förbudstiden slog till 16.30 tänkte jag att jag skulle ta en liten avstickare till Saorge, den liten bergsbyn som syns på åttonde bilden i luckans första inlägg. Man kan komma till byn med bil från två håll men det går inte att köra genom byn pga att dess gränder är så smala.
Fyllde på nytt på flaskorna i nedre delen av Tende.
Stannade även till i en by lite längre ner och köpte en läsk innan jag kom till Fontan där avtaget till Saorge ska vara. Vet inte om det var ouppmärksamhet eller att det var lite trafik runtomkring mig som gjorde det, men helt plötsligt var jag ute ur byn utan att ha sett något avtag. Funderade lite på om jag skulle ta det nedre avtaget upp till Saorge, men kände mig rätt trött för så jag beslutade mig för att skippa att ta en backe till så jag rullade vidare neråt.
Det mest spännande på vägen ner var nog tunnelpassagerna med ca en mil kvar. Var ju egentligen inte tillåtet att cykla där p.g.a. vägarbetet. Hade ett tag en fundering på om jag skulle försöka åka via Sospel till Menton och ta tåget därifrån för att slippa tunnlarna. Var dock ganska gles trafik och jag visste att det huvudsakligen var svagt utför genom tunnlarna så jag beslutade mig för att se till att gå in i dem med ryggen fri och köra på vad jag kunde för att hålla nere tunneltiden så mkt som möjligt. Lyckades rätt väl. Blev upphunnen av en bil men kunde då glida ut till sidan då det blev lite bredare precis där.
In i Ventimiglia tog jag vägen som var avstängd. Såg ut som de höll på att bygga om vid järnvägen och jag fick gå precis vid passagen över spåren. Kom till stationen i Ventimiglia strax efter fem. Satte mig utanför stationen och åt min blåbärskaka. God, men inte lika bra som brödet.
Blev en rätt lång väntan då det inte var tillåtet att ta med cykel på tåget förrän 18.30. Började efter en stund blåsa lite småkyligt så jag gick in och satte mig i vänthallen innan det började bli dags för tåget från Frankrike att ankomma 15-20 min innan avgång.
Var rätt måttligt med folk på tåget när det gick. Vid första stoppet kom ett antal poliser på tåget och gick igenom det. Sen gick de av och tåget åkte vidare. Monaco var den stora påstigningsstationen på hemresan. Tåget ankom planenligt Villefranche och jag var efter en lång dag tillbaka på hotellet strax före åtta. Efter middag orkade jag borsta tänderna innan jag slocknade på sängen.
Karta och profil nedan. Profilen innehåller lite "brus" orsakade av tunnlar.
Om man vill få lite bättre känsla för stigningen kan man titta på https://www.google.com/maps/@44.139...k-no-pi-0-ya38.86993-ro-0-fo100!7i8000!8i4000 och https://www.pinterest.com/pin/390898442646843189/visual-search/
Miss Lycka 2.0
Aktiv medlem
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Tur att strumporna är rätt märkta så du inte snubblar.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
En kortare icke-cykelrelaterad bonuslucka.
Då prognoserna för tisdagens väder entydigt talade om regn i stora mängder (30-50 mm) beslutade jag mig för att ta en vilodag och istället åka in till Nice. Jag är dock ingen större stadsperson så jag tyckte inte det var någon idé att stressa in utan jag sov ut ordentligt och tog efter en lugn morgon ett tåg strax efter elva in till Nice. Försökte köpa biljett i automaten på stationen men den vägrade acceptera mitt kort. Lyckligtvis var dock stationen och biljettluckan öppen så jag köpte t.o.r.-biljett där.
Var uppehåll när jag gick ner till stationen men med fem minuter kvar tills tåget skulle gå öppnade sig himmelen. Är bara två stationer in till Nice och när jag kom dit regnade det minst lika mycket.
Hängde på stationen en stund tills jag blivit krokig på det.
Gav mig sedan iväg på lite lagom randomiserat stadsstrosande. Cykelfälten (ja, det är ett sådant) var bitvis inte speciellt inbjudande, åtminstone om man var ute efter säker cykling.
Fint blommande träd i någon park.
Råkade helt oplanerat komma förbi en firma jag kontaktat innan resan för att se om de hade någon cykel att hyra ut. Fick aldrig något svar och det såg rätt igenbommat ut när jag gick förbi. Konkat?
Fortsatte strosandet. Var ganska tydlig skillnad i känsla på kvarteren nere i närheten av strandpromenaden (Promenade de Anglais) och de lite högre upp. Klart snobbigare butiker ner mot vattnet till. Drog mig efter en sväng på strandpromenaden lite uppåt i staden igen.
Fram emot kvart i två sprack det ganska hastigt upp och blev soligt och fint.
Tog en sväng bort förbi hamnen.
Knallade sedan upp till stationen mellan Villefranche och Nice Ville, d.v.s. Nice Riquier, och åkte därifrån tillbaka till Villefranche. Hade i Nice nästan haft lite fundering på om jag skulle sticka ut och köra en liten eftermiddagstur då jag kom tillbaka men det drog in mörka moln rätt kvickt så jag skippade den idén.
Då prognoserna för tisdagens väder entydigt talade om regn i stora mängder (30-50 mm) beslutade jag mig för att ta en vilodag och istället åka in till Nice. Jag är dock ingen större stadsperson så jag tyckte inte det var någon idé att stressa in utan jag sov ut ordentligt och tog efter en lugn morgon ett tåg strax efter elva in till Nice. Försökte köpa biljett i automaten på stationen men den vägrade acceptera mitt kort. Lyckligtvis var dock stationen och biljettluckan öppen så jag köpte t.o.r.-biljett där.
Var uppehåll när jag gick ner till stationen men med fem minuter kvar tills tåget skulle gå öppnade sig himmelen. Är bara två stationer in till Nice och när jag kom dit regnade det minst lika mycket.
Hängde på stationen en stund tills jag blivit krokig på det.
Gav mig sedan iväg på lite lagom randomiserat stadsstrosande. Cykelfälten (ja, det är ett sådant) var bitvis inte speciellt inbjudande, åtminstone om man var ute efter säker cykling.
Fint blommande träd i någon park.
Råkade helt oplanerat komma förbi en firma jag kontaktat innan resan för att se om de hade någon cykel att hyra ut. Fick aldrig något svar och det såg rätt igenbommat ut när jag gick förbi. Konkat?
Fortsatte strosandet. Var ganska tydlig skillnad i känsla på kvarteren nere i närheten av strandpromenaden (Promenade de Anglais) och de lite högre upp. Klart snobbigare butiker ner mot vattnet till. Drog mig efter en sväng på strandpromenaden lite uppåt i staden igen.
Fram emot kvart i två sprack det ganska hastigt upp och blev soligt och fint.
Tog en sväng bort förbi hamnen.
Knallade sedan upp till stationen mellan Villefranche och Nice Ville, d.v.s. Nice Riquier, och åkte därifrån tillbaka till Villefranche. Hade i Nice nästan haft lite fundering på om jag skulle sticka ut och köra en liten eftermiddagstur då jag kom tillbaka men det drog in mörka moln rätt kvickt så jag skippade den idén.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Dags för lite cykling igen.
Kom iväg ungefär tjugo i åtta, dvs ungefär när det ljusnat.
Åkte in till Nice kustvägen och lyckades sen hyggligt smidigt (delvis på en cykelbana) ta mig till Promenade des Anglais.
Fanns en cykelbana som jag nyttjade för att ta mig bort till strax öster om (floden) Var i västra delen av Nice. Var visserligen en del långsammare cyklister men mängden cyklister var ändå såpass låg att det inte var ngt problem att passera. I höjd med flygplatsen svängde jag sedan av in på en mer nordlig rutt och sneddade upp mot Route de Grenoble, stora vägen på östra sidan om floden Var. Fanns där en cykelbana som var något av det mer ocyklingsbara jag varit med om.
Dels var det på några ställen människor hade ställt ut behållare för sopor mitt i cykelbanan. Värre var dock att någon tyckt det var en bra idé att "separera" gångare och cykeltrafikanter genom att ha en uppochnervänd halvcirkelformad stenkant mellan dem. Hade cykelbanan använts som cykelbana och gångare hade hållit sig på resten hade det kanske funkat. Nu var det dock så att 2/3 av de gående föredrog cykelbanan med resten gick på övriga delen. Detta gjorde att man för att ta sig fram var tvungen att korsa mellan de två. Hade man fått för sig att göra det med för liten vinkel mellan hjulet och stenkanten hade det säkerligen slutat med att man legat på backen.
Enda anledningen till att åka på cykelbanan var att man kunde slippa en del komplett meningslösa rödljus på vägen. Slutade med att jag åkte huvuddelen på vägen men i några fall där jag såg att det precis blev rött för bilarna svängde över på cykelbanan,passerade rödljuset och sedan åter ut på vägen.
F.ö. noteras att balkonger är användbara för cykelförvaring, gärna med cykeln hängandes delvis ut över räcket.
Kom som sagt ut på Route de Napoleon och det var ärligt talat nog den tråkigaste vägen jag cyklade på under denna resa. Hårt trafikerad och en hel del tung trafik. Inledningsvis såg det ut i stil med detta.
Det enda egentligt förbarmande med vägen var att den var rak och en effektiv transportled. Blev efter en stund rätt trött på trafiken och i ett läge när det kom mycket lastbilar och vägen temporärt delade sig så svängde jag in till höger för att släppa förbi lastbilarna. Upptäckte att det låg ett bageri/konditori precis där så jag passade på att gå in och köpa en macka.
Fortsatte sedan vidare och inte blev vägen roligare för att de stängt av ett körfält. Fick verkligen hålla koll bakåt för att se om det kom lastbilar så att jag kunde svänga till sidan på lämpligt ställe och släppa förbi dem. Inte kul att ligga med en sådan bakom sig och orsaka köbildning.
Efter drygt tre mils cyklande blev det dock betydligt trevligare då jag tog av från stora vägen och korsade floden på Pont-Charles-Albert.
Började klättra direkt efter bron.
Passerade Musée Lou Ferouil.
Stannade till vid ett smultronträd och åt en del av mackan jag köpt nere i dalen.
Kom sedan ikapp sopbilen som var ute och rensade vägen från sten och grus som rasat ner.
Fortsatte upp till och förbi byn Bonson på knappt 500 möh.
Ungefär fyra kilometer efter Bonson gick vägen ihop med den andra vägen ner till bron över floden. Efter detta tilltog ganska oväntat trafiken av ffa lastbilar rätt påtagligt. Jobbade mig vidare uppför den inte speciellt branta backen. Fina vyer bjöds det på.
Kom också allt närmare målet för klättringen.
Blommade en del bredvid vägen trots att det var höst.
I Revest-les-Roches passade jag på att fylla på vatten och hade utsikt upp mot nästa by, Saint-Grat.
Passerade strax efter Col Saint-Michel ett parti där det var nylagd asfalt. Funderade på om lastbilarna kunde haft något med det att göra. Efter ytterligare ett par km var det så dags att ta av från huvudvägen och börja klättra på allvar.
Avslutningen på luckan kommer i kväll.
Kom iväg ungefär tjugo i åtta, dvs ungefär när det ljusnat.
Åkte in till Nice kustvägen och lyckades sen hyggligt smidigt (delvis på en cykelbana) ta mig till Promenade des Anglais.
Fanns en cykelbana som jag nyttjade för att ta mig bort till strax öster om (floden) Var i västra delen av Nice. Var visserligen en del långsammare cyklister men mängden cyklister var ändå såpass låg att det inte var ngt problem att passera. I höjd med flygplatsen svängde jag sedan av in på en mer nordlig rutt och sneddade upp mot Route de Grenoble, stora vägen på östra sidan om floden Var. Fanns där en cykelbana som var något av det mer ocyklingsbara jag varit med om.
Dels var det på några ställen människor hade ställt ut behållare för sopor mitt i cykelbanan. Värre var dock att någon tyckt det var en bra idé att "separera" gångare och cykeltrafikanter genom att ha en uppochnervänd halvcirkelformad stenkant mellan dem. Hade cykelbanan använts som cykelbana och gångare hade hållit sig på resten hade det kanske funkat. Nu var det dock så att 2/3 av de gående föredrog cykelbanan med resten gick på övriga delen. Detta gjorde att man för att ta sig fram var tvungen att korsa mellan de två. Hade man fått för sig att göra det med för liten vinkel mellan hjulet och stenkanten hade det säkerligen slutat med att man legat på backen.
Enda anledningen till att åka på cykelbanan var att man kunde slippa en del komplett meningslösa rödljus på vägen. Slutade med att jag åkte huvuddelen på vägen men i några fall där jag såg att det precis blev rött för bilarna svängde över på cykelbanan,passerade rödljuset och sedan åter ut på vägen.
F.ö. noteras att balkonger är användbara för cykelförvaring, gärna med cykeln hängandes delvis ut över räcket.
Kom som sagt ut på Route de Napoleon och det var ärligt talat nog den tråkigaste vägen jag cyklade på under denna resa. Hårt trafikerad och en hel del tung trafik. Inledningsvis såg det ut i stil med detta.
Det enda egentligt förbarmande med vägen var att den var rak och en effektiv transportled. Blev efter en stund rätt trött på trafiken och i ett läge när det kom mycket lastbilar och vägen temporärt delade sig så svängde jag in till höger för att släppa förbi lastbilarna. Upptäckte att det låg ett bageri/konditori precis där så jag passade på att gå in och köpa en macka.
Fortsatte sedan vidare och inte blev vägen roligare för att de stängt av ett körfält. Fick verkligen hålla koll bakåt för att se om det kom lastbilar så att jag kunde svänga till sidan på lämpligt ställe och släppa förbi dem. Inte kul att ligga med en sådan bakom sig och orsaka köbildning.
Efter drygt tre mils cyklande blev det dock betydligt trevligare då jag tog av från stora vägen och korsade floden på Pont-Charles-Albert.
Började klättra direkt efter bron.
Passerade Musée Lou Ferouil.
Stannade till vid ett smultronträd och åt en del av mackan jag köpt nere i dalen.
Kom sedan ikapp sopbilen som var ute och rensade vägen från sten och grus som rasat ner.
Fortsatte upp till och förbi byn Bonson på knappt 500 möh.
Ungefär fyra kilometer efter Bonson gick vägen ihop med den andra vägen ner till bron över floden. Efter detta tilltog ganska oväntat trafiken av ffa lastbilar rätt påtagligt. Jobbade mig vidare uppför den inte speciellt branta backen. Fina vyer bjöds det på.
Kom också allt närmare målet för klättringen.
Blommade en del bredvid vägen trots att det var höst.
I Revest-les-Roches passade jag på att fylla på vatten och hade utsikt upp mot nästa by, Saint-Grat.
Passerade strax efter Col Saint-Michel ett parti där det var nylagd asfalt. Funderade på om lastbilarna kunde haft något med det att göra. Efter ytterligare ett par km var det så dags att ta av från huvudvägen och börja klättra på allvar.
Avslutningen på luckan kommer i kväll.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Avslutning av lucka 8.
Från avtaget upp till toppen av Mont Vial var det knappt 7 km med drygt 8% snittlutning. Dock var avslutningen lite lättare så första dryga halvmilen snittade 9%. Vägen var inte direkt bred.
Det var dock inget större problem då trafiken var mycket begränsad. Mötte en eller två bilar på vägen upp. En bild från senare delen av klättringen:
Med bara något hundratal meter kvar kom jag till en bil som stod parkerad på vägen. Var uppenbarligen några som höll på och jobbade med något. Då det nog egentligen inte var tillåtet att åka upp där så tog jag det lite försiktigt. Precis efter bilen stannade jag till då en get kom springande emot mig. Känns alltid lite obehagligt när man inte vet vad de ska ta sig för så jag stannade till. Han sprang fram och började slicka mig. Tänkte att det var ju rätt trevligt att han var fredlig. Tänkte jag skulle ta en bild men geten var lite väl aggressiv så jag hoppade på cykeln och rullade upp till slutet på vägen (syns på bilden nedan).
Stannade till och började plocka fram kameran, men då kom en hel skock getter och attackerade ben och armar med sina tungor. Jag antar att det ville åt saltet som jag svettats ut, men ett dussin getter som rätt aggressivt slickar en är faktiskt inte speciellt trevligt. Fick ta tag i hornen på ett par som höll på att gå lite väl hårt åt styret och sen fick jag skuffa undan några så jag kunde komma upp på cykeln och fly tillbaka en bit s.a. jag kom undan det väl entusiastiska mottagandet. Stannade till en liten bit bort och åt en bit till på mackan. Riktigt fin utsikt och vädret var inte att klaga på.
Var ett gäng som korsade vägen precis när jag gick upp. Visade sig att de var skärmflygare och åtminstone ett par stycken gav sig iväg när jag var där.
Gav mig sedan tillbaka ner till stora vägen. Några bilder från nerfärden. På näst sista bilden tror jag att byn som syns är Toudon.
Som synes på sista bilden var det bitvis ordentliga höstfärger.
Turen avslutas i morgondagens lucka.
Från avtaget upp till toppen av Mont Vial var det knappt 7 km med drygt 8% snittlutning. Dock var avslutningen lite lättare så första dryga halvmilen snittade 9%. Vägen var inte direkt bred.
Det var dock inget större problem då trafiken var mycket begränsad. Mötte en eller två bilar på vägen upp. En bild från senare delen av klättringen:
Med bara något hundratal meter kvar kom jag till en bil som stod parkerad på vägen. Var uppenbarligen några som höll på och jobbade med något. Då det nog egentligen inte var tillåtet att åka upp där så tog jag det lite försiktigt. Precis efter bilen stannade jag till då en get kom springande emot mig. Känns alltid lite obehagligt när man inte vet vad de ska ta sig för så jag stannade till. Han sprang fram och började slicka mig. Tänkte att det var ju rätt trevligt att han var fredlig. Tänkte jag skulle ta en bild men geten var lite väl aggressiv så jag hoppade på cykeln och rullade upp till slutet på vägen (syns på bilden nedan).
Stannade till och började plocka fram kameran, men då kom en hel skock getter och attackerade ben och armar med sina tungor. Jag antar att det ville åt saltet som jag svettats ut, men ett dussin getter som rätt aggressivt slickar en är faktiskt inte speciellt trevligt. Fick ta tag i hornen på ett par som höll på att gå lite väl hårt åt styret och sen fick jag skuffa undan några så jag kunde komma upp på cykeln och fly tillbaka en bit s.a. jag kom undan det väl entusiastiska mottagandet. Stannade till en liten bit bort och åt en bit till på mackan. Riktigt fin utsikt och vädret var inte att klaga på.
Var ett gäng som korsade vägen precis när jag gick upp. Visade sig att de var skärmflygare och åtminstone ett par stycken gav sig iväg när jag var där.
Gav mig sedan tillbaka ner till stora vägen. Några bilder från nerfärden. På näst sista bilden tror jag att byn som syns är Toudon.
Som synes på sista bilden var det bitvis ordentliga höstfärger.
Turen avslutas i morgondagens lucka.
Senast ändrad:
kontorsråttan
Aktiv medlem
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Otroligt vackert! Gott att se när det är mörkt, regnar och blåser utanför dörren.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Kortare lucka med avslutningen av turen som påbörjades i lucka 8.
När jag kom ner till den lite större vägen tog jag vänster och åkte inledningsvis tillbaka samma väg som jag kommit. I Revest-les-Roches fyllde jag åter vattenflaskorna.
Tog strax efter Collet des Sausses höger och åkte ner till Gilette.
Kom sedan ner och återanslöt till rutten jag tagit på utvägen några kilometer före bron över Var. Ute på stora vägen på östra sidan floden var det lite mindre trafik än på morgonen men fortfarande var det inte direkt någon njutbar cykling så jag trampade på i för mig bra tempo för att så snart som möjligt få den biten överstökad. Lyckligtvis handlade det nu bara om dryga halvmilen på den tråkiga vägen för sen tog jag av vänster och påbörjade i Moulins dagens andra stigning. Verkade vara en väg som frekventerades av cyklister och jag såg även några på vägen upp.
Var en ganska snäll backe med 5% snittlutning under 8 km upp till Aspremont. var möjligen lite brantare i början och aningen mer lättåkt högre upp men den var aldrig direkt brant.
Om jag inte fattat helt fel kommer de att köra utför denna backe två gånger på första etappen på Tour de France 2020.
Uppe vid toppen av backen hade jag fin utsikt över dalen och kunde se upp till Mont Vial.
Om resten av turen är inte så mycket att orda. Åkte i riktning mot Nice och det gick huvudsakligen utför i sju km. Tog sen av in på en lite mindre väg för att komma ner i själva staden lite längre österut. Fick i samband med det en liten backe innan det sen gick ner i staden på en lite brantare väg. Passerade ett sjukhus och lyckades sedan komma ner till hamnen och kunde ta kustvägen tillbaka och inte som första heldagsturen åka över Col de Villefranche. Var tillbaka vid hotellet vid halv sex.
Profil och karta för turen där den sydligare "loopen" alltså kördes ut längs den västligare delen och hem längs den östligare medan den mindre nordligare "loopen" kördes omvänt.
Morgondagens lucka bjuder återigen på en hel dagstur och det kan nog bli en ganska bildrik historia.
När jag kom ner till den lite större vägen tog jag vänster och åkte inledningsvis tillbaka samma väg som jag kommit. I Revest-les-Roches fyllde jag åter vattenflaskorna.
Tog strax efter Collet des Sausses höger och åkte ner till Gilette.
Kom sedan ner och återanslöt till rutten jag tagit på utvägen några kilometer före bron över Var. Ute på stora vägen på östra sidan floden var det lite mindre trafik än på morgonen men fortfarande var det inte direkt någon njutbar cykling så jag trampade på i för mig bra tempo för att så snart som möjligt få den biten överstökad. Lyckligtvis handlade det nu bara om dryga halvmilen på den tråkiga vägen för sen tog jag av vänster och påbörjade i Moulins dagens andra stigning. Verkade vara en väg som frekventerades av cyklister och jag såg även några på vägen upp.
Var en ganska snäll backe med 5% snittlutning under 8 km upp till Aspremont. var möjligen lite brantare i början och aningen mer lättåkt högre upp men den var aldrig direkt brant.
Om jag inte fattat helt fel kommer de att köra utför denna backe två gånger på första etappen på Tour de France 2020.
Uppe vid toppen av backen hade jag fin utsikt över dalen och kunde se upp till Mont Vial.
Om resten av turen är inte så mycket att orda. Åkte i riktning mot Nice och det gick huvudsakligen utför i sju km. Tog sen av in på en lite mindre väg för att komma ner i själva staden lite längre österut. Fick i samband med det en liten backe innan det sen gick ner i staden på en lite brantare väg. Passerade ett sjukhus och lyckades sedan komma ner till hamnen och kunde ta kustvägen tillbaka och inte som första heldagsturen åka över Col de Villefranche. Var tillbaka vid hotellet vid halv sex.
Profil och karta för turen där den sydligare "loopen" alltså kördes ut längs den västligare delen och hem längs den östligare medan den mindre nordligare "loopen" kördes omvänt.
Morgondagens lucka bjuder återigen på en hel dagstur och det kan nog bli en ganska bildrik historia.
Agent_Cooper79
Medlem
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Otroligt inspirerande -och jag kör inte ens landsväg :)
Tack GoranS!
Tack GoranS!
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Du kan få en bild ut genom tågdörren vid Monacos tågstation (underjordisk). Att ge sig ner och cykla i Monte Carlo verkar dock vara ett uppdrag inte ens agent 007 skulle gå i land med. Åtminstone var kartorna jag såg så förvirrande och fulla av enkelriktningar och tunnlar att jag slog alla tankar på att åka dit ur hågen.Bikzz sa:
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Problemet är att så fort man försöker parkera cykeln utanför kasinot så hör man en visselpipa och vänder sig om och ser en mycket irriterad polis, och inser att man inte ens hinner fixa ett bildbevis av parkeringen!Bikzz sa:
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Hade den längsta dagsetappen på resan planerad och då väderprognoserna talade om regn framåt sena eftermiddagen hade jag satt klockan på ringning till rätt tidigt. När jag gick upp var det torrt på backen men när jag klockan sju var redo att ge mig iväg så var det blött på backen och droppade lite lätt. Kändes dock inte som någon större idé att sitta och vänta på att det skulle torka upp utan jag gav mig reflexprydd och med en med lysen utrustad cykel iväg.
Inledningen på turen var identisk med föregående dag. Tog det väldigt försiktigt i vätan. När jag kom in till Promenade des Anglais så började man ana solen vid horisonten.
Strax före det var dags att svänga ut på den trafikerade vägen längsmed floden Var passerade jag hemmarenan för Nice fotbolsllag.
Som av en slump råkade jag svänga in vid samma bageri/konditori som föregående dag. Hade egentligen tänkt testa ett annat ställe lite längre norrut, men när jag fick några lastbilar bakom mig och såg att vägbanans två körfält separerades svängde jag in till sidan och upptäckte gårdagens provianteringsställe så då var det lika bra att fixa något att äta där även denna dag,. Förutom en macka som jag tog med mig köpte jag en munk som innehöll jordgubbssylt (tror jag). Mycket snabba kolhydrater.
När jag kom upp till bron som jag passerat Var på dagen innan fortsatte jag norrut, d.v.s. rakt fram. Dalen blev trängre och några kortare tunnlar behövde passeras.
Då vägen delade sig och stora vägen drog åt vänster valde jag det högra alternativet som snart därpå drog in i en annan dalgång. Trafikmängden minskade ganska markant efter avtaget men fortfarande var det en och annan bil som åkte förbi.
Hade i detta skede fått besök av en gammal otrevlig bekantskap, nämligen pedalgnissel. Av någon anledning får jag emellanåt att det kan börja gnälla/gnissla i kontaktytan mellan pedal och kloss. Lite olja eller fett tar bort det, men jag hade ingetdera med mig så jag stannade och försökte gnida lite gräs mot i hopp om att få tyst på det men det funkade inte. Under de närmaste milen stannade jag till vid ett antal tillfällen och testade olika vegetabilier. Har för mig att det som slutligen fick tyst på det var några tjocka blad från ett träd. Hur som helst, nog om detta irritationsmoment. Jag fortsatte norrut i dalen som steg lite försiktigt. Passerade ett grus-/sandtag.
En knapp halvmil upp i denna dalgång var det så dags att ta av och börja klättra lite mer på allvar.
På de sex km upp till La Tour steg vägen ca 350 höjdmeter och nu var trafikmängden ytterligare reducerad. Tror inte ens jag mötte/passerade en handfull bilar på vägen upp.
Stannade till strax innan byn för att få i mig lite av mackan och åkte sen genom byn.
Från La Tour som ligger på drygt 600 möh bär det av utför såvida man inte tar den lilla vägen som drar iväg åt nord/nordost. Den är dock som asfaltsväg betraktad en återvändsväg och går upp till ca 1700 möh. Det skulle dock blivit alldeles för långt för mig denna dag att ge mig på den så jag åkte utför istället. Tappade närmare 250 höjdmeter på ca 3 km ner till en bro över ett vattendrag nere i botten av dalen.
Avslutning på luckan kommer senare idag.
Inledningen på turen var identisk med föregående dag. Tog det väldigt försiktigt i vätan. När jag kom in till Promenade des Anglais så började man ana solen vid horisonten.
Strax före det var dags att svänga ut på den trafikerade vägen längsmed floden Var passerade jag hemmarenan för Nice fotbolsllag.
Som av en slump råkade jag svänga in vid samma bageri/konditori som föregående dag. Hade egentligen tänkt testa ett annat ställe lite längre norrut, men när jag fick några lastbilar bakom mig och såg att vägbanans två körfält separerades svängde jag in till sidan och upptäckte gårdagens provianteringsställe så då var det lika bra att fixa något att äta där även denna dag,. Förutom en macka som jag tog med mig köpte jag en munk som innehöll jordgubbssylt (tror jag). Mycket snabba kolhydrater.
När jag kom upp till bron som jag passerat Var på dagen innan fortsatte jag norrut, d.v.s. rakt fram. Dalen blev trängre och några kortare tunnlar behövde passeras.
Då vägen delade sig och stora vägen drog åt vänster valde jag det högra alternativet som snart därpå drog in i en annan dalgång. Trafikmängden minskade ganska markant efter avtaget men fortfarande var det en och annan bil som åkte förbi.
Hade i detta skede fått besök av en gammal otrevlig bekantskap, nämligen pedalgnissel. Av någon anledning får jag emellanåt att det kan börja gnälla/gnissla i kontaktytan mellan pedal och kloss. Lite olja eller fett tar bort det, men jag hade ingetdera med mig så jag stannade och försökte gnida lite gräs mot i hopp om att få tyst på det men det funkade inte. Under de närmaste milen stannade jag till vid ett antal tillfällen och testade olika vegetabilier. Har för mig att det som slutligen fick tyst på det var några tjocka blad från ett träd. Hur som helst, nog om detta irritationsmoment. Jag fortsatte norrut i dalen som steg lite försiktigt. Passerade ett grus-/sandtag.
En knapp halvmil upp i denna dalgång var det så dags att ta av och börja klättra lite mer på allvar.
På de sex km upp till La Tour steg vägen ca 350 höjdmeter och nu var trafikmängden ytterligare reducerad. Tror inte ens jag mötte/passerade en handfull bilar på vägen upp.
Stannade till strax innan byn för att få i mig lite av mackan och åkte sen genom byn.
Från La Tour som ligger på drygt 600 möh bär det av utför såvida man inte tar den lilla vägen som drar iväg åt nord/nordost. Den är dock som asfaltsväg betraktad en återvändsväg och går upp till ca 1700 möh. Det skulle dock blivit alldeles för långt för mig denna dag att ge mig på den så jag åkte utför istället. Tappade närmare 250 höjdmeter på ca 3 km ner till en bro över ett vattendrag nere i botten av dalen.
Avslutning på luckan kommer senare idag.
Senast ändrad:
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Avslutning avlucka 10.
Efter passagen av bron gick det uppför i ett par km.
Följde 4 km där jag kom allt djupare in i en dalgång.
Var knappt en bil på vägen. Däremot fanns det här och var en bit vid sidan om vägen lite skräpiga primitiva bosättningar. Sedan följde en stigning på dryga milen där inledningen var klart brantast med några skapliga ramper att ta sig uppför. På en del ställen var det också lerig jord som delvis låg över vägen. Lyckligtvis var det bara ytterst korta bitar så de var inga större problem så länge man satt ner och trampade. På några ställen såg man tydligt skiktningarna i berget.
En bild bakåt och neråt i dalen där jag kommit upp, tagen inte så långt före jag lämnade denna.
Vägen till nästa dal gick inte över ett pass utan genom en tunnel.
I stort sett omedelbart efter tunneln tog jag av höger. Precis när jag kom ut ur tunneln såg jag tre andra cyklister åka upp den vägen. De måste ha kommit nerifrån talen öster om tunneln. Då jag stannade till och tog en bild fick de en liten lucka. Jag höll dock skapligt tempo i detta skede så det var en del mörka moln på himlen och jag gärna vill ha åtminstone denna stigning samt utförskörningen därefter avklarad innan det eventuellt började regna. Kom därför nästan ikapp dem men blev en kortare fotopaus vilket gjorde att de åter fick en lucka.
Var en hel del kastanjer och de hade släppt ifrån sig mycket frukter/frön vilket jag noterade inför utförskörningen. Efter en stund kom jag ikapp trion som visade sig bestå av ett lite yngre par på racercyklar samt en lite äldre kvinna på en el-MTB. Ju högre upp jag kom desto mer tog tallen över från lövträden och uppe på den platåartade toppen glesnade det bland träden. Åkte så långt bort på vägen jag kunde och hade därifrån utsikt mot Mont Vial, toppen jag besökt föregående dag.
Fanns uppe på toppen en någopt udda kontruktion.
Solen bröt igenom molnen och gav fint ljus på skogen. Tyvärr gör bilden inte verkligheten rättvisa.
Bild på vägen jag åkt upp och sedan även åkte ner då det var en återvändsväg.
Huvudgrejen uppe på platån Madone d'Utelle, en av legender omspunnen helgedom. Ursprunget till helgedomen ska vara en byggnad uppförd av spanska sjömän som räddades av jungfru Maria som visade sig för dem. Detta ska ha skett runt år 850.
Brydde mig inte om att gå in utan prioriterade att försöka ta mig neråt.
Blev ordentligt omåkt av det yngre paret utför. De släppte på ordentligt trots kastanjer och annat på vägen. Stannade även till för att fota ner mot byn Utelle.
I byn måste paret ha stannat till för jag blev en bit längre ner återigen omkörd av dem. Var glad när jag kom ner i dalen och det fortfarande inte kommit något regn. Hade visserligen ett par stigningar till att avverka men de var mindre och det var bara från den första det var någon påtaglig lutning. En bild tagen från bron över vattendraget i Saint-Jean La Rivière.
Kunde i princip fortsatt åt sydost nere i dalen och på så vis kommit tillbaka till vägen längs med floden Var. Tog dock istället tämligen omgående av vänster från denna väg och började klättra uppför.
Kom en bit upp till en temporär trafiksignal som var röd så jag stannade. En arbetare lite högre upp tyckte dock uppenbarligen att jag var tokig som stannade när det var relativt gott om utrymme på vägen och vinkade att jag skulle åka mot rött. Så mycket för att vara laglydig svensk!
Vartefter jag kom högre upp blev utsikten alltmer spektakulär.
Efter den första av de två mindre stigningarna (250 höjdmeter på 4 km) följde en kortare uförskörning förbi Duranus innan det var dags att åter klättra. Denna klättring var mer av karaktären slakmota med 150 höjdmeter på 8 km.
Stigningen slutade i Levens varifrån det var närmare två mil ner till Nice under vilka man tog sig ner runt 500 höjdmeter. Åkte sedan genom stan och ut kustvägen tillbaka till Villefranche, Då jag trampade på lite under senare delen av turen var jag tillbaka vid hotellet vid halv fem.
Profil och karta för turen som alltså åktes i medurs riktning. Notera också att höjdmeterskattningen nog är ganska knasig. Man ser en massa spåspikar efter fyra mil vilket är tunnlarna jag passerade genom.
Efter passagen av bron gick det uppför i ett par km.
Följde 4 km där jag kom allt djupare in i en dalgång.
Var knappt en bil på vägen. Däremot fanns det här och var en bit vid sidan om vägen lite skräpiga primitiva bosättningar. Sedan följde en stigning på dryga milen där inledningen var klart brantast med några skapliga ramper att ta sig uppför. På en del ställen var det också lerig jord som delvis låg över vägen. Lyckligtvis var det bara ytterst korta bitar så de var inga större problem så länge man satt ner och trampade. På några ställen såg man tydligt skiktningarna i berget.
En bild bakåt och neråt i dalen där jag kommit upp, tagen inte så långt före jag lämnade denna.
Vägen till nästa dal gick inte över ett pass utan genom en tunnel.
I stort sett omedelbart efter tunneln tog jag av höger. Precis när jag kom ut ur tunneln såg jag tre andra cyklister åka upp den vägen. De måste ha kommit nerifrån talen öster om tunneln. Då jag stannade till och tog en bild fick de en liten lucka. Jag höll dock skapligt tempo i detta skede så det var en del mörka moln på himlen och jag gärna vill ha åtminstone denna stigning samt utförskörningen därefter avklarad innan det eventuellt började regna. Kom därför nästan ikapp dem men blev en kortare fotopaus vilket gjorde att de åter fick en lucka.
Var en hel del kastanjer och de hade släppt ifrån sig mycket frukter/frön vilket jag noterade inför utförskörningen. Efter en stund kom jag ikapp trion som visade sig bestå av ett lite yngre par på racercyklar samt en lite äldre kvinna på en el-MTB. Ju högre upp jag kom desto mer tog tallen över från lövträden och uppe på den platåartade toppen glesnade det bland träden. Åkte så långt bort på vägen jag kunde och hade därifrån utsikt mot Mont Vial, toppen jag besökt föregående dag.
Fanns uppe på toppen en någopt udda kontruktion.
Solen bröt igenom molnen och gav fint ljus på skogen. Tyvärr gör bilden inte verkligheten rättvisa.
Bild på vägen jag åkt upp och sedan även åkte ner då det var en återvändsväg.
Huvudgrejen uppe på platån Madone d'Utelle, en av legender omspunnen helgedom. Ursprunget till helgedomen ska vara en byggnad uppförd av spanska sjömän som räddades av jungfru Maria som visade sig för dem. Detta ska ha skett runt år 850.
Brydde mig inte om att gå in utan prioriterade att försöka ta mig neråt.
Blev ordentligt omåkt av det yngre paret utför. De släppte på ordentligt trots kastanjer och annat på vägen. Stannade även till för att fota ner mot byn Utelle.
I byn måste paret ha stannat till för jag blev en bit längre ner återigen omkörd av dem. Var glad när jag kom ner i dalen och det fortfarande inte kommit något regn. Hade visserligen ett par stigningar till att avverka men de var mindre och det var bara från den första det var någon påtaglig lutning. En bild tagen från bron över vattendraget i Saint-Jean La Rivière.
Kunde i princip fortsatt åt sydost nere i dalen och på så vis kommit tillbaka till vägen längs med floden Var. Tog dock istället tämligen omgående av vänster från denna väg och började klättra uppför.
Kom en bit upp till en temporär trafiksignal som var röd så jag stannade. En arbetare lite högre upp tyckte dock uppenbarligen att jag var tokig som stannade när det var relativt gott om utrymme på vägen och vinkade att jag skulle åka mot rött. Så mycket för att vara laglydig svensk!
Vartefter jag kom högre upp blev utsikten alltmer spektakulär.
Efter den första av de två mindre stigningarna (250 höjdmeter på 4 km) följde en kortare uförskörning förbi Duranus innan det var dags att åter klättra. Denna klättring var mer av karaktären slakmota med 150 höjdmeter på 8 km.
Stigningen slutade i Levens varifrån det var närmare två mil ner till Nice under vilka man tog sig ner runt 500 höjdmeter. Åkte sedan genom stan och ut kustvägen tillbaka till Villefranche, Då jag trampade på lite under senare delen av turen var jag tillbaka vid hotellet vid halv fem.
Profil och karta för turen som alltså åktes i medurs riktning. Notera också att höjdmeterskattningen nog är ganska knasig. Man ser en massa spåspikar efter fyra mil vilket är tunnlarna jag passerade genom.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Har nu kommit fram till fredag den 18:e oktober. Planen för dagen var att gå upp tidigt, ta tåget till Ventimiglia, byta till italienskt tåg och åka till Imperia, cykla västerut följandes avslutningen på Milan-Sanremo-banan och i Sanremo dra upp i bergen för att slutligen komma ner i Ventimiglia och ta tåget tillbaka till Villefranche. Hade lyckats bli tillräckligt kompis med SNCF:s app (SNCF = "franska SJ") för att halyckats köpa en biljett. Nackdelen var att denna var tidsspecifik så jag var tvungen att åka precis den avgång jag köpt biljett till. Var dock inget större problem då det var avgången 5.46 som gällde om jag skulle komma till Ventimiglia före sju.
Rullade ner till stationen i Villefranche och var där knappt tio minuter före avgång. Möttes då av en rätt tråkig skylt.
Emellanåt visades istället denna skylt upp.
Det där internet gav indikationer om att det var någon strejk motiverad av någon olycka upp i Ardennerna dagen innan. Medan jag stod där såg jag dock två tåg åka in mot Nice till så med tanke på att det stod att 6.31-tåget skulle vara i tid (à l'heure) tänkte jag att jag väl fick ta det och försöka snacka bort att biljetten egentligen var för 5.46-tåget och att jag egentligen inte fick ta cykeln på tåget efter klockan 7. Tror 6.31-tåget skulle ankomma Ventimiglia 7.14. Dessutom hade jag dittills inte sett en enda konduktör på tågen.
Så jag väntade och klockan närmade sig alltmer 6.31. Och så blev klockan 6.31 och inget tåg kom. Klockan blev 6.32 och informationen om 6.31-tåget togs bort. Då alla tre tågen som då stod kvar på skärmen stod markerade som inställda fann jag för gott, efter att för säkerhets skull ha väntat några minuter extra, att lämna stationen. Var rätt sömnig då det egentligen blivit för lite sömn natten innan. Dessutom stod det information på nätet om att strejken skulle pågå under morgontimmarna. Beslutade mig för att trampa upp till hotellet och lägga mig och sova några timmar. Sista informationen innan jag somnade var att tågen skulle gå igen från 10.46. Skulle korta av cykeldagen rätt ordentligt men det borde gå att i alla fall cykla Milan-Sanremo-avslutningen och sedan i värsta fall fortsätta längs kusten till Ventimiglia och ta tåget 18.53 därifrån tillbaka.
Rullade vid 10-snåret ner till stationen igen. Minns inte om det var skyltarna på stationen eller om jag hittade informationen på nätet, men i detta läge blev det i alla fall klart för mig att all tågtrafik i regionen var inställd under hela dagen. Får erkänna att luften lite grann gick ur mig. Då det dessutom var utlovat regnrisk fram emot eftermiddagen ville jag inte ge mig ut på någon jättetur så jag beslutade mig för att rulla runt lite i närområdet.
Började med att cykla ut på halvön strax öster om Villefranche där Saint-Jean-Cap-Ferrat ligger. Ska tydligen en gång i tiden ha varit en fiskeby. Nu var det dock vad jag kunde se mest fina, snofsiga eller överdådiga semesterhus. Gjorde en sväng upp mot toppen men det var tydligen något militärt(?) området där uppe och inte tillåtet att åka upp dit.
Tog istället en tur ner längs östra sidan av halvön.
Passerade kasinot i Beaulieu-sur-Mer.
Trampade sedan uppåt mot vägen som går österut från Col de Villefranche. Bilden nedan tagen strax innan jag kom upp dit.
Fortsatte sedan upp till Col des Quatre Chemins.
Blev omkörd av en kille som verkade vara ute och träna. Ökade farten och la mig några meter bakom och låg där den korta biten som var kvar upp till passet. Kändes som att benen i alla fall svarade lite bättre då än de gjort i början av resan. Korsade sedan den större vägen och fortsatte norrut och neråt på en lite mindre väg. Var lite mer trafik än jag väntat mig men inte besvärande.
När jag kom ner så jag hade motorvägen ovanför mig vände jag.
Tillbaka upp vid Col des Quatre Chemins tog jag höger och fick en ganska behaglig och till att börja med inte alls brant utförskörning ner mot Nice.
Sista biten ner på vägen, vilken jag tror är inledningen på tempoetappen upp till Col d'Eze, var lite brantare. Nere i Nice hade jag i detta skede av resan lärt mig hitta tillräckligt bra så att jag kunde ta mig ner mot hamnen och hitta kustvägen österut. Efter kanske 1,5 km tog jag av höger och åkte nerför en backe och gjorde en sväng bort till hamnen och vände.
När jag kom tillbaka till kustvägen korsade jag denna och fortsatte uppåt.
Kom upp till Fort du Mont Alban, byggd i mitten av 1500-talet.
Gjorde en liten avstickare bort mot, men inte riktigt hela vägen till, Col de Villefranche innan jag vände och åkte tillbaka ner till kustvägen.
Passade på att handla lite innan jag åkte tillbaka till hotellet.
Karta och höjdprofil för den rätt ostrukturerade turen. Småspikarna i höjdprofilen är i detta fall gissningsvis orsakade av interpolationsfel.
Rullade ner till stationen i Villefranche och var där knappt tio minuter före avgång. Möttes då av en rätt tråkig skylt.
Emellanåt visades istället denna skylt upp.
Det där internet gav indikationer om att det var någon strejk motiverad av någon olycka upp i Ardennerna dagen innan. Medan jag stod där såg jag dock två tåg åka in mot Nice till så med tanke på att det stod att 6.31-tåget skulle vara i tid (à l'heure) tänkte jag att jag väl fick ta det och försöka snacka bort att biljetten egentligen var för 5.46-tåget och att jag egentligen inte fick ta cykeln på tåget efter klockan 7. Tror 6.31-tåget skulle ankomma Ventimiglia 7.14. Dessutom hade jag dittills inte sett en enda konduktör på tågen.
Så jag väntade och klockan närmade sig alltmer 6.31. Och så blev klockan 6.31 och inget tåg kom. Klockan blev 6.32 och informationen om 6.31-tåget togs bort. Då alla tre tågen som då stod kvar på skärmen stod markerade som inställda fann jag för gott, efter att för säkerhets skull ha väntat några minuter extra, att lämna stationen. Var rätt sömnig då det egentligen blivit för lite sömn natten innan. Dessutom stod det information på nätet om att strejken skulle pågå under morgontimmarna. Beslutade mig för att trampa upp till hotellet och lägga mig och sova några timmar. Sista informationen innan jag somnade var att tågen skulle gå igen från 10.46. Skulle korta av cykeldagen rätt ordentligt men det borde gå att i alla fall cykla Milan-Sanremo-avslutningen och sedan i värsta fall fortsätta längs kusten till Ventimiglia och ta tåget 18.53 därifrån tillbaka.
Rullade vid 10-snåret ner till stationen igen. Minns inte om det var skyltarna på stationen eller om jag hittade informationen på nätet, men i detta läge blev det i alla fall klart för mig att all tågtrafik i regionen var inställd under hela dagen. Får erkänna att luften lite grann gick ur mig. Då det dessutom var utlovat regnrisk fram emot eftermiddagen ville jag inte ge mig ut på någon jättetur så jag beslutade mig för att rulla runt lite i närområdet.
Började med att cykla ut på halvön strax öster om Villefranche där Saint-Jean-Cap-Ferrat ligger. Ska tydligen en gång i tiden ha varit en fiskeby. Nu var det dock vad jag kunde se mest fina, snofsiga eller överdådiga semesterhus. Gjorde en sväng upp mot toppen men det var tydligen något militärt(?) området där uppe och inte tillåtet att åka upp dit.
Tog istället en tur ner längs östra sidan av halvön.
Passerade kasinot i Beaulieu-sur-Mer.
Trampade sedan uppåt mot vägen som går österut från Col de Villefranche. Bilden nedan tagen strax innan jag kom upp dit.
Fortsatte sedan upp till Col des Quatre Chemins.
Blev omkörd av en kille som verkade vara ute och träna. Ökade farten och la mig några meter bakom och låg där den korta biten som var kvar upp till passet. Kändes som att benen i alla fall svarade lite bättre då än de gjort i början av resan. Korsade sedan den större vägen och fortsatte norrut och neråt på en lite mindre väg. Var lite mer trafik än jag väntat mig men inte besvärande.
När jag kom ner så jag hade motorvägen ovanför mig vände jag.
Tillbaka upp vid Col des Quatre Chemins tog jag höger och fick en ganska behaglig och till att börja med inte alls brant utförskörning ner mot Nice.
Sista biten ner på vägen, vilken jag tror är inledningen på tempoetappen upp till Col d'Eze, var lite brantare. Nere i Nice hade jag i detta skede av resan lärt mig hitta tillräckligt bra så att jag kunde ta mig ner mot hamnen och hitta kustvägen österut. Efter kanske 1,5 km tog jag av höger och åkte nerför en backe och gjorde en sväng bort till hamnen och vände.
När jag kom tillbaka till kustvägen korsade jag denna och fortsatte uppåt.
Kom upp till Fort du Mont Alban, byggd i mitten av 1500-talet.
Gjorde en liten avstickare bort mot, men inte riktigt hela vägen till, Col de Villefranche innan jag vände och åkte tillbaka ner till kustvägen.
Passade på att handla lite innan jag åkte tillbaka till hotellet.
Karta och höjdprofil för den rätt ostrukturerade turen. Småspikarna i höjdprofilen är i detta fall gissningsvis orsakade av interpolationsfel.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
En bonuslucka utan cykelrelaterat innehåll.
Nästkommande dag var det utlovat mycket regn på alla prognoser jag sett så jag hade packat ner cykeln i väskan redan kvällen före.
Istället för att sitta på hotellet och häcka så åkte jag efter att ha sovit ut ordentligt in till Nice elvasnåret. Droppade en del men var i alla fall inte något ösregn så jag vandrade iväg. Första målet för dagen var ett museum med tavlor av Marc Chagall. Visade sig vara gratis inträde. Till skillnad från stora konstmuséer där det lätt blir att man bara vandrar förbi tavla efter tavla och inte orkar titta på dem för att det finns så enormt många var detta ett ganska trivsamt museum då det var fokuserat på Chagall bortsett från några verk av en annan lokal(?) konstnär som jag aldrig hört talas om (vilket i och för sig inte säger någonting). Fanns också skyltar bredvid verken som förklarade dem vilket i detta fall var bra då Chagalls verk är översållade med religiösa motiv och anspelningar.
Knallade sedan vidare uppåt i staden.
Kom efter en stund upp till museum nummer två för dagen, detta tillägnat Henri Matisse. Knallade runt där en stund och kikade.
I anslutning till museet fanns en del lämningar från romartiden. Fanns även ett arkeologiskt museum men jag kände att min muséekvot var fylld för dagen.
Strosade runt lite i staden innan jag tåg tåget tillbaka till Villefranche dit jag kom strax före klockan fyra.
Dagen därpå var det dags att åka hem och jag tog en taxi ut till flygplatsen vid halv nio.
Tyvärr hade det inte funnits plats på något direktflyg till Stockholm så jag fick flyga via Oslo. Var verkligen en väderchock att kliva av planet där då det var fyra grader och regn.
Då vi haft bra medvind från Frankrike ankom vi Gardemoen en stund före tidtabell. Fick se ett plan till Stockholm lyfta under de dryga 2 timmar jag väntade. Hade dock känts väldigt tajt med en halvtimme i tid mellan start och landning, i synnerhet med tanke på cykelväskan, så jag hade bokat ett plan en timme senare vilket gjorde väntan lite onödigt lång. Hur som helst gick resten av resan problemfritt.
Nästkommande dag var det utlovat mycket regn på alla prognoser jag sett så jag hade packat ner cykeln i väskan redan kvällen före.
Istället för att sitta på hotellet och häcka så åkte jag efter att ha sovit ut ordentligt in till Nice elvasnåret. Droppade en del men var i alla fall inte något ösregn så jag vandrade iväg. Första målet för dagen var ett museum med tavlor av Marc Chagall. Visade sig vara gratis inträde. Till skillnad från stora konstmuséer där det lätt blir att man bara vandrar förbi tavla efter tavla och inte orkar titta på dem för att det finns så enormt många var detta ett ganska trivsamt museum då det var fokuserat på Chagall bortsett från några verk av en annan lokal(?) konstnär som jag aldrig hört talas om (vilket i och för sig inte säger någonting). Fanns också skyltar bredvid verken som förklarade dem vilket i detta fall var bra då Chagalls verk är översållade med religiösa motiv och anspelningar.
Knallade sedan vidare uppåt i staden.
Kom efter en stund upp till museum nummer två för dagen, detta tillägnat Henri Matisse. Knallade runt där en stund och kikade.
I anslutning till museet fanns en del lämningar från romartiden. Fanns även ett arkeologiskt museum men jag kände att min muséekvot var fylld för dagen.
Strosade runt lite i staden innan jag tåg tåget tillbaka till Villefranche dit jag kom strax före klockan fyra.
Dagen därpå var det dags att åka hem och jag tog en taxi ut till flygplatsen vid halv nio.
Tyvärr hade det inte funnits plats på något direktflyg till Stockholm så jag fick flyga via Oslo. Var verkligen en väderchock att kliva av planet där då det var fyra grader och regn.
Då vi haft bra medvind från Frankrike ankom vi Gardemoen en stund före tidtabell. Fick se ett plan till Stockholm lyfta under de dryga 2 timmar jag väntade. Hade dock känts väldigt tajt med en halvtimme i tid mellan start och landning, i synnerhet med tanke på cykelväskan, så jag hade bokat ett plan en timme senare vilket gjorde väntan lite onödigt lång. Hur som helst gick resten av resan problemfritt.
Senast ändrad:
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Ytterligare en bonuslucka: Denna utgör en inledning till resan som fortsättningen av kalendern är baserad på.
Kom alltså hem från Frankrike den 20:e oktober. P.g.a. skadan blev det ingen semester uttagen från det att jag kom hem från Spanien till senare delen av augusti då jag kände att jag åtminstone kunde röra mig huvudsakligen utan kryckor. Detta gjorde att jag fortsatt hade nio dagar jag var tvungen att ta ut innan året var slut då kontot med sparade dagar var maxat (hade tänkt använda en del av dessa under Spanienturen).
Jag hade en del funderingar men huvudalternativet var att vänta till början av december och då åka ner ett par veckor till Kanarieöarna och cykla. Framför allt lockade El Hierro som jag aldrig varit på men även att få cykla lite mer på La Gomera och/eller La Palma. Det visade sig dock att logistiken inte var så enkel p.g.a. hur kommunikationerna mellan öarna såg ut, var det fanns hotell och hur flygen till Kanarieöarna gick. Jag laborerade därför parallellt med lite andra alternativ och till slut landade det hela i att åka till Cypern.
Tisdagen den 5:e november tog jag mig därför ut till Arlanda och åkte därifrån vid elvasnåret till Larnaca. Var ganska pensionärstätt på planet. Fick f.ö. en fin vy över Istanbul när vi flög över. Landade vid fyratiden lokal tid (cypriotisk tid är en timme före svensk tid). Flygplatsen ligger inte speciellt långt från staden Larnaca och jag hade kollat att det skulle gå lokalbussar som stannade hyggligt nära hotellet där jag skulle bo första natten. Visade sig dock inte vara helt trivialt att hitta dessa bussar. Blev till slut tvungen att fråga i en informationsdisk.
Kom till busshållplatsen precis när en buss kom in så jag hoppade på, langade fram ett par euro till busschauffören, fick tillbaka 50 cent och sen bar det av. Chauffören var inte rädd för att använda gaspedalen. Fanns ingen knapp att trycka på för att meddela att man ville att bussen skulle stanna och ingen information om vilken hållplats som var nästa. Så, bussen forsade fram och jag försökte på telefonen hålla koll på var jag befann mig i förhållande till där jag tänkt att jag skulle kliva av. På ett ställe blev det en kraftig inbromsning då det stod några personer som skulle med bussen vid en hållplats. När en man sedan gick fram till busschauffören och uppenbarligen bad honom stanna (för bussen stannade kort därpå) tyckte jag det var lika bra att hoppa av då jag inte var så långt från hotellet. Skulle visserligen komma ytterligare lite närmare senare om jag hade fattat ruttplanen rätt men det kändes lite vanskligt så jag tog det säkra före det osäkra.
Efter att ha checkat in gick jag upp till rummet. På nyckelkortet fanns en symbol som klart indikerade någon slags trådlös upplåsningsmekanism. Viftade kortet framför dörren där det såg ut som det skulle finnas någon avläsningsfunktion. Ingenting hände. Testade att hålla den framför. Ingenting hände. Kände mig dum. Testade alla möjliga varianter och avstånd på att hålla kortet och att röra kortet. Heldött. Gick ner till receptionen och damen där kom med mig upp, låste upp med nyckel och konstaterade att batteriet till läsaren i dörren var slut. Så hon gick ner och fixade ett nytt batteri. Dock funkade fortfarande kortet. Hon sa något om att "it needs to be re-programmed". Jag tolkade det som att det var något i dörrens läsare så jag väntade på att hon skulle komma tillbaka upp. Efter en stund när inget hänt kände jag att jag behövde få i mig något så jag tänkte att hon får väl komma upp med nyckeln och fixa det. Dörren låstes i alla fall så det gick inte att bara gå in och knycka mina saker. Visade sig dock att vi missförstått varandra. Hon menade att kortet behövde programmeras om och att jag kunde få det omprogrammerade kortet när jag kom till receptionen.
Gick några kvarter ner till strandpromenaden och följde sedan strandpromenaden norrut. Kände mest för att få i mig något snabbt så jag hamnade på en McDonalds. De hade något kallat Greek Mac som visade sig vara ett pitabröd med ett par tunna hamburgare, sallad, tomat, lök och någon sås mellan. Inte alls så dum idé med pitabröd istället för vanliga hamburgerbröd och lättare att undvika att kladda ner sig med.
Gick sedan en sväng längs strandpromenaden.
Märktes att det inte var högsäsong även om denna restaurang nog var bäst på att inte ha lyckats locka till sig kunder.
Bodde bara ett kvarter från Lasaurskyrkan. Det påstås att Lasarus, som Jesus enligt bibeln ska ha uppväckt från de döda, ska ha flytt till Cypern efter Jesu död och sedan begravts där. Relikerna ska i slutet av 800-talet förts till Konstantinopel/Istanbul varifrån de på 1200-talet under ett av korstågen ska ha förts till Marseille och senare försvunnit. Hur som helst är det en av turistattraktionerna i staden.
Var sen dags att plocka i ordning och komma i säng så att jag kunde komma igång med cyklandet i skaplig tid följande dag.
Kom alltså hem från Frankrike den 20:e oktober. P.g.a. skadan blev det ingen semester uttagen från det att jag kom hem från Spanien till senare delen av augusti då jag kände att jag åtminstone kunde röra mig huvudsakligen utan kryckor. Detta gjorde att jag fortsatt hade nio dagar jag var tvungen att ta ut innan året var slut då kontot med sparade dagar var maxat (hade tänkt använda en del av dessa under Spanienturen).
Jag hade en del funderingar men huvudalternativet var att vänta till början av december och då åka ner ett par veckor till Kanarieöarna och cykla. Framför allt lockade El Hierro som jag aldrig varit på men även att få cykla lite mer på La Gomera och/eller La Palma. Det visade sig dock att logistiken inte var så enkel p.g.a. hur kommunikationerna mellan öarna såg ut, var det fanns hotell och hur flygen till Kanarieöarna gick. Jag laborerade därför parallellt med lite andra alternativ och till slut landade det hela i att åka till Cypern.
Tisdagen den 5:e november tog jag mig därför ut till Arlanda och åkte därifrån vid elvasnåret till Larnaca. Var ganska pensionärstätt på planet. Fick f.ö. en fin vy över Istanbul när vi flög över. Landade vid fyratiden lokal tid (cypriotisk tid är en timme före svensk tid). Flygplatsen ligger inte speciellt långt från staden Larnaca och jag hade kollat att det skulle gå lokalbussar som stannade hyggligt nära hotellet där jag skulle bo första natten. Visade sig dock inte vara helt trivialt att hitta dessa bussar. Blev till slut tvungen att fråga i en informationsdisk.
Kom till busshållplatsen precis när en buss kom in så jag hoppade på, langade fram ett par euro till busschauffören, fick tillbaka 50 cent och sen bar det av. Chauffören var inte rädd för att använda gaspedalen. Fanns ingen knapp att trycka på för att meddela att man ville att bussen skulle stanna och ingen information om vilken hållplats som var nästa. Så, bussen forsade fram och jag försökte på telefonen hålla koll på var jag befann mig i förhållande till där jag tänkt att jag skulle kliva av. På ett ställe blev det en kraftig inbromsning då det stod några personer som skulle med bussen vid en hållplats. När en man sedan gick fram till busschauffören och uppenbarligen bad honom stanna (för bussen stannade kort därpå) tyckte jag det var lika bra att hoppa av då jag inte var så långt från hotellet. Skulle visserligen komma ytterligare lite närmare senare om jag hade fattat ruttplanen rätt men det kändes lite vanskligt så jag tog det säkra före det osäkra.
Efter att ha checkat in gick jag upp till rummet. På nyckelkortet fanns en symbol som klart indikerade någon slags trådlös upplåsningsmekanism. Viftade kortet framför dörren där det såg ut som det skulle finnas någon avläsningsfunktion. Ingenting hände. Testade att hålla den framför. Ingenting hände. Kände mig dum. Testade alla möjliga varianter och avstånd på att hålla kortet och att röra kortet. Heldött. Gick ner till receptionen och damen där kom med mig upp, låste upp med nyckel och konstaterade att batteriet till läsaren i dörren var slut. Så hon gick ner och fixade ett nytt batteri. Dock funkade fortfarande kortet. Hon sa något om att "it needs to be re-programmed". Jag tolkade det som att det var något i dörrens läsare så jag väntade på att hon skulle komma tillbaka upp. Efter en stund när inget hänt kände jag att jag behövde få i mig något så jag tänkte att hon får väl komma upp med nyckeln och fixa det. Dörren låstes i alla fall så det gick inte att bara gå in och knycka mina saker. Visade sig dock att vi missförstått varandra. Hon menade att kortet behövde programmeras om och att jag kunde få det omprogrammerade kortet när jag kom till receptionen.
Gick några kvarter ner till strandpromenaden och följde sedan strandpromenaden norrut. Kände mest för att få i mig något snabbt så jag hamnade på en McDonalds. De hade något kallat Greek Mac som visade sig vara ett pitabröd med ett par tunna hamburgare, sallad, tomat, lök och någon sås mellan. Inte alls så dum idé med pitabröd istället för vanliga hamburgerbröd och lättare att undvika att kladda ner sig med.
Gick sedan en sväng längs strandpromenaden.
Märktes att det inte var högsäsong även om denna restaurang nog var bäst på att inte ha lyckats locka till sig kunder.
Bodde bara ett kvarter från Lasaurskyrkan. Det påstås att Lasarus, som Jesus enligt bibeln ska ha uppväckt från de döda, ska ha flytt till Cypern efter Jesu död och sedan begravts där. Relikerna ska i slutet av 800-talet förts till Konstantinopel/Istanbul varifrån de på 1200-talet under ett av korstågen ska ha förts till Marseille och senare försvunnit. Hur som helst är det en av turistattraktionerna i staden.
Var sen dags att plocka i ordning och komma i säng så att jag kunde komma igång med cyklandet i skaplig tid följande dag.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Vill passa på och tacka för uppmuntrande kommentarer. Blir lätt en lång monolog av denna typ av trådar och då är det kul att få lite feedback på att det inte bara är jag som genererar inlägg utan att det finns människor som läser eller i alla fall tittar på bilderna.
Möjligen hade jag väntat mig lite kommentarer kring mina vägval i Frankrike. Blev lite sämre planerat än vanligt och i efterhand känner jag att det finns fler saker än normalt vad gäller ruttläggning som kunde ha gjorts bättre. Och Nice är ju ändå relativt känt som cykeldestination så det borde ju finnas ett antal happyiter som varit i trakterna och trampat eller ...?
Möjligen hade jag väntat mig lite kommentarer kring mina vägval i Frankrike. Blev lite sämre planerat än vanligt och i efterhand känner jag att det finns fler saker än normalt vad gäller ruttläggning som kunde ha gjorts bättre. Och Nice är ju ändå relativt känt som cykeldestination så det borde ju finnas ett antal happyiter som varit i trakterna och trampat eller ...?
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
GoranS sa:
Kalendern uppskattas verkligen!
Visst tänkte jag lite på vägvalet kring dina turer på väster om Nice. Det är betydligt mindre trafik på västra sidan av Var, men å andra sidan är det inte riktigt lika effektivt om man bara vill transportera sig mot klättringarna - lite mer kuperat.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Det var mkt riktigt effektivitetsöverväganden som gjorde att jag tog vägen på östra sidan där.emilh sa:
Jag tittade på västra sidan när jag planerade men fick intrycket att det där fanns två alternativt, antingen åka upp M2209 (Carros) med ytterligare en backe och någon mil till eller följa västra sidan av floden och hamna på en väg som i streetviewen inte såg direkt roligare ut än den jag tog. Normalt sett hade jag säkert valt M2209:an men nu kändes turerna som rätt ambitiösa även med enklast möjliga transport fram till huvudnumren (Mont Vial resp. Madone d'Utelle) så därav valet. Ser nu när jag tittar att det förmodligen gått att hålla sig mellan de två nämnda alternativen och kommit undan med att få lite mer komplicerad navigering men slippa någon värre kupering och alltför trafikerade vägar.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Var nere vid frukosten när den öppnade klockan sju och checkade ut från hotellet vid kvart över åtta efter att ha lämnat en liten resväska med mina resekläder samt lite cykelkläder som jag tagit med ner för att kunna skjuta upp beslutet om vad jag skulle ta med mig så länge som möjligt. Denna resa var idén nämligen att cykla runt och bo en eller två nätter på varje ställe. Detta helt enkelt för att kunna se mer av ön än vad som är möjligt om man bor på ett ställe i synnerhet som formen inte var den bästa och dagarna effektivt sett ganska korta.
Jag hade denna resa beslutat mig för att hyra cykel istället för att släpa med min egen. Känns för mig alltid som ett pest-eller-kolera-val att välja om jag ska ta med cykel eller hyra. På vissa ställen är det svårt att få tag på någon vettig cykeluthyrning och då gör sig valet av sig självt. Här hade jag dock hittat en firma som verkade ha relativt vettiga cyklar till ett pris som visserligen var betydligt högre än kostnaden att ta med cykel ändå inte var astronomiskt. Firman låg dock 2,5 km norr om hotellet.
Hade kvällen innan insett att jag gjort ett misstag i förberedelsearbetet då jag inte kollat eluttagen. Visade sig förstås att de hade en variant med tre piggar och inte som vi två. Gjorde att laddare inte funkade. Hade på hotellet fått låna en adapter men tyckte det verkade chansartat och osmidigt att förlita sig på att låna adapter på boendena så målet var att försöka köpa en innan jag lämnade Larnaca. Försökte titta efter lämpliga affärer på vägen upp till cykeluthyrningen men det var nog lite för tidigt. Var mest caféer som serverade frukost som hade öppet.
Bild på en skola jag passerade på vägen.
Kom till uthyrningsfirman fem minuter innan de skulle öppna klockan nio, men ägaren höll på att fixa i ordning och hade min cykel klar. Pedaler monterades liksom cykeldator. Han stod för verktyg och då det visade sig att jag buntbanden jag plockat med för att få fast cykeldatorfästet på styrstammen var aningen för korta fick jag ett par av honom. Hade lite svårt att få till så att sensorn och ekermagneten riktigt lirade tillsammans men efter ett tag verkade det funka. Rullade lite och kollade att växlar och bromsar verkade funka innan vi gjorde upp de ekonomiska förehavanden och vid tiosnåret kunde jag så äntligen rulla iväg.
Ett lite spännande moment var att det på Cypern är vänstertrafik, något jag aldrig varit med om att cykla med tidigare. Planen var att börja med att cykla en bit längs sydkusten och då var jag tvungen att korsa genom staden. Tyckte jag hittat en bra rutt utan alltför mkt avtag. Visade sig dock att jag direkt fick improvisera lite då gatan jag tänkt följa var helt uppgrävd. Svängde in och lyckades sedan ta mig förbi avsnittet med ombyggnationen av gatan på en parallellgata.
Var mindre trafik än jag befarat ut ur Larnaca. Försökte hålla mig från större utfartsleder och kom förbi denna akvedukt i södra utkanten av staden (eller var det i en förort?).
Var tydligen från mitten av 1700-talet. Märkte direkt att det var klart svårare än normalt med navigering då Cypern inte har täckning av Google streetview. Dels underlättar det att kunna skriva ner i vägnötterna vad skyltar säger och dels underlättar det enormt att ha sett avtaget tidigare. Nu blev det ett antal stopp för att kolla att jag verkligen åkte rätt inne i byarna. Tog mig via Dhromolaxia och Meneou ner till kustvägen. Området söder och sydväst om Larnaca är tämligen platt och det finns saltsjöar. Flygplatsen ligger även i detta område.
Ett annat problem bortsett från navigeringen var att även om cykeldatorn visade fart så var farten inte stabil och periodvis för låg. Har drabbats av det någon gång tidigare och det hänger samman med att sensorn inte registrerar alla passager av magneten på ekern. Detta gjorde att sträckan underrapporterades och avstånden i mina vägnötter stämde inte. Lyckades dock vid något stopp efter ett par mil justera sensorns vinkel så att det sen funkade prickfritt resten av resan.
Anledningen till att jag över huvud taget brydde mig om att åka ner längs kusten var att jag var på ön sommaren 1982 med mina föräldrar och min syster och då bodde vi på en anläggning som hette Faros Village som låg längs kusten. Tänkte att det kunde vara kul att se om jag kände igen något. Anläggningen är jag rätt säker på (som väntat) är riven och ersatt av någon annan anläggning. Fick dock en viss flashback av trapporna ner till stranden. Själva stranden såg dock inte lika fin ut som då. Hade tjuvkikat på några kort innan jag åkte hemifrån så det var inte bara en effekt av att tidens tand förgyllt min minnesbild.
Rullade förbi fyren innan jag slutade "the trip down memory lane".
Färdades sedan relativt nära kusten men inte helt ute vid den. Hade vind sida med så det rullade rätt fint även om jag inte tog i speciellt mycket. De två(?) cyklister jag mötte såg dock ut att ha det jobbigare. På några ställen passerade jag vägkonstruktioner som klart visade att det funnits planer som inte realiserats. Denna väg där huvudgrenen rakt fram omedelbart tar slut i en åker var ett exempel.
Svängde efter ett tag av från kustvägen och sneddade upp till Kofinou på ca 150 möh. Upp dit gick det lite upp och ner men var totalt sett en väldigt försiktig slakmota.
I Kofinou gick in och köpte en cola och en flaska vatten då jag inte var säker på hur möjligheterna till vätskepåfyllning skulle vara de närmaste milen och det var skapligt varmt, sannolikt någonstans mellan 25 och 30 grader. Började efter Kofinou gå uppför lite mer på
riktigt på vad jag misstänker var gamla huvudvägen till Nicosia.
Bredvid vägen gick en motorväg. Efter att ha klättrat några hundra höjdmeter gick det utför i några km. Såg då också toppen på backen som jag snart skulle angripa.
Kom sen till ett avtag österut som jag tog. Var inledningsvis fotoförbud, med all sannolikhet kopplat till vad som klart såg ut som militära anläggningar längs vägen.
Första kilometern var det en del utför men sen påbörjade jag det som var dagens huvudbacke. Var inte någon brutalbacke på något sätt med sina 5,5 km med runt 6% snittlutning. Bitvis var det dock upp mot 9-10% och med ryggsäcken på ryggen gick det lite segt.
Hade försökt hålla nere packningens tyngd men det blir hur man vrider och vänder på det ändå några kilo som sitter där på ryggen timme efter timme. Vartefter resan fortlöpte vande jag mig dock och en bit in på resan tänkte jag egentligen inte på den så mkt. En sak som jag tror gör det lite mer märkbart är att jag får ändra stil lite när jag kör med ryggsäck. Normalt står jag väldigt mycket upp när det går uppför och ffa när det är brant. När jag har en ryggsäck på ryggen hamnar jag i lite annan position när jag står upp och det känns inte lika naturligt vilket gör att det blir mer sittande cykling uppför när jag cyklar med ryggsäck.
Hur som helst var det på sina ställen fin utsikt.
Vägen slutade uppe vid Stavrovouni-klostret som vi även besökte under resan 1982. På den tiden fick bara män komma in så mamma och min syster fick vänta utanför då. När jag kom upp denna gång var klockan strax före två och de skulle öppna igen för besökare efter "lunchstängning". Jag diskvalificerade dock mig själv för besök denna gång och det av flera skäl. Dels kan cykelbyxor knappast anses vara anständig och respektfull klädsel i ett kloster, dels ville jag inte lämna cykeln och ffa så hade jag en bra bit kvar till hotellet där jag bokat rum för de kommande två nätterna. Så efter att ha nyttjat kranarna med riktigt bra, kallt och gott vatten så vände jag tillbaka ner.
Tyvärr har jag ingen vettig bild på själva klostret (blev bara en silhuett) så jag nöjer mig med en utsiktsbild och en bild på den lilla kyrkan vid parkeringen.
Tillbaka nere vid avtaget där jag tidigare tagit av österut fortsatte jag nu stora vägen norrut någon kilometer. Jag hade där ett val att göra: antingen fortsätta norrut och sedan utan några större stigningar ta mig i nordvästlig riktning till boendet eller åka åt västsydväst och få en stigning på 250 höjdmeter. Räknade fram och tillbaka och tyckte att det borde funka att köra alternativ två utan att riskera mörkercykling då det inte var mer än drygt tre mil kvar och det var ett par timmar till solnedgång.
Visade sig att vägen ner till avtaget där klättringen tog vid var mer småkuperad än jag riktigt fattat.
Var dock inga långa stigningar så jag kunde hålla hygglig fart och det kändes fortfarande lugnt tidsmässigt när jag började klättringen. Var en liten väg med knappt någon trafik. Tror jag mötte en bil på vägen upp. Vägen som sådan var fin, men det var en hel del stenar och grus som rasat ner på vägbanan. Inga problem i den låga fart jag hade uppför dock.
Passerade några rätt stökiga bostäder med mycket surr och livligt in- och utgående.
Efter uppförsbacke kommer som bekant nerförsbacke och även om det gick lite uppför emellanåt så var det huvudsakligen utför.
När jag kom ner till första ordentliga byn (Lythrodontas) blev det dock lite strul då jag inte fick vägen att stämma med mina vägnötter. Jag skulle inne i byn ta vänster vid ett torg med en kyrka till höger. Jag kom också fram till ett sådant torg, men vägen dit hade känts lite halvfel och jag var nästan på väg att åka tillbaka och se om jag kunde inse var jag åkt fel. Blev en lång stunds tittande på karta och vägnötter innan jag beslutade mig att ta en av de två vägarna till vänster. Till problematiken kan läggas att jag inte fick någon mobildatamottagning vilket gjorde att jag inte kunde kolla rutten jag lagt och jämföra med min position.
Åkte ner mot nästa by, Kataliontas. Här pratade mina vägnötter om ett avtag åt vänster. När jag kom dit kändes det helt fel. Fram med karta igen. Sen kom jag ihåg att jag i planen hade med en liten extra stigning till en kyrka som verkade ligga med fin utsikt. Denna skippades dock då solen nu sjönk i oroväckande takt. Jag tryckte på vad jag kunde och det gick sen fint med navigeringen förbi Kataliontas och genom nästa by, Analiontas. Var nu bara några kilometer kvar, inga fler avtag och huvudsakligen utför. Kändes som att jag nu var på upploppet.
Två kilometer från Analiontas passeras. Tre kilometer passeras. Inga större byggnader förutom något som ser ut som en industrilokal på höger sida vägen. Fortsätter. Går lite uppför innan det åter går utför. Efter fem kilometer kommer jag ner till ett fyrkors, förbryllad, lätt irriterad och något stressad av den i rask takt sjunkande solen.
Finns några vägvisare och jag har inga problem att identifiera var på kartan jag befinner mig. En bil som ska svänga ut på den lite större vägen (den jag kom på) vevar ner rutan och frågar om jag letar efter något. Hasplar ur mig namnet på hotellet, uppenbarligen med halvtaskigt uttal men han förstår i alla fall och pekar upp längs vägen jag kom ner och säger att det är åt det hållet och bara en kilometer. Tackar och tänker att jag får väl åka tillbaka. Trampar på uppför. En bild som visar vägen strax söder om boendet några minuter innan jag anlände dit. Som synes är solen verkligen på väg ner.
Då jag kommer till avtaget till det jag var övertygad om var en industrilokal så ser jag en liten och tämligen diskret skylt med hotellets namn. Rullar lättad ner för den lilla backen och ser en skylt med reception. Inte helt uppenbart på dörren att det är receptionsdörren så jag får fråga när jag kommer in om jag kommit rätt, och jo då, det är receptionen. Checkar in och får ta in cykeln i rummet mot att jag bär in den. Hon verkar rädd att det ska bli märken/spår på golvet. Hade inte varit någon risk men jag tänker att det är inga problem att bära den och om det gör henne nöjd så ...
Upplockning, dusch och lite småfixande innan middag. Riktigt god tryffelsvampsrisottto. Med all sannolikhet svamprisotto med tryffelessens, men var riktigt gott och vällagat. Beslutade att lyxa till det med en bit apelsinkaka till efterrätt. Hade tänkt mig en liten bit men får in ett rejält rätblock av något som jag tolkar som något sockerkaksliknande bakverk indränkt i någon trögflytande apelsinsmakade sak med grädde ovanpå och yoghurt i en separat skål bredvid. Blev klart mätt.
Precis när jag ätit färdigt beslutade sig wifi:t att rasa samman. Visade sig inte bara vara wifi:t som la ner utan all typ av mobiltäckning försvinner.
Stället jag bokat var inte riktig mitt normala boende och "lite onödigt dyrt". Dock var läget med mina planer i beaktande bra och just där fanns inte direkt några lediga alternativ på bokningssajterna. Hade i så fall behövt åka in mot Nicosia/Lefkosia och stadscykling försökte jag hålla mig ifrån i möjligaste mån på denna resa. Avslutar med ett par bilder på rum och korridor för att ge en känsla för stället samt sedvanlig karta och höjdprofil.
Jag hade denna resa beslutat mig för att hyra cykel istället för att släpa med min egen. Känns för mig alltid som ett pest-eller-kolera-val att välja om jag ska ta med cykel eller hyra. På vissa ställen är det svårt att få tag på någon vettig cykeluthyrning och då gör sig valet av sig självt. Här hade jag dock hittat en firma som verkade ha relativt vettiga cyklar till ett pris som visserligen var betydligt högre än kostnaden att ta med cykel ändå inte var astronomiskt. Firman låg dock 2,5 km norr om hotellet.
Hade kvällen innan insett att jag gjort ett misstag i förberedelsearbetet då jag inte kollat eluttagen. Visade sig förstås att de hade en variant med tre piggar och inte som vi två. Gjorde att laddare inte funkade. Hade på hotellet fått låna en adapter men tyckte det verkade chansartat och osmidigt att förlita sig på att låna adapter på boendena så målet var att försöka köpa en innan jag lämnade Larnaca. Försökte titta efter lämpliga affärer på vägen upp till cykeluthyrningen men det var nog lite för tidigt. Var mest caféer som serverade frukost som hade öppet.
Bild på en skola jag passerade på vägen.
Kom till uthyrningsfirman fem minuter innan de skulle öppna klockan nio, men ägaren höll på att fixa i ordning och hade min cykel klar. Pedaler monterades liksom cykeldator. Han stod för verktyg och då det visade sig att jag buntbanden jag plockat med för att få fast cykeldatorfästet på styrstammen var aningen för korta fick jag ett par av honom. Hade lite svårt att få till så att sensorn och ekermagneten riktigt lirade tillsammans men efter ett tag verkade det funka. Rullade lite och kollade att växlar och bromsar verkade funka innan vi gjorde upp de ekonomiska förehavanden och vid tiosnåret kunde jag så äntligen rulla iväg.
Ett lite spännande moment var att det på Cypern är vänstertrafik, något jag aldrig varit med om att cykla med tidigare. Planen var att börja med att cykla en bit längs sydkusten och då var jag tvungen att korsa genom staden. Tyckte jag hittat en bra rutt utan alltför mkt avtag. Visade sig dock att jag direkt fick improvisera lite då gatan jag tänkt följa var helt uppgrävd. Svängde in och lyckades sedan ta mig förbi avsnittet med ombyggnationen av gatan på en parallellgata.
Var mindre trafik än jag befarat ut ur Larnaca. Försökte hålla mig från större utfartsleder och kom förbi denna akvedukt i södra utkanten av staden (eller var det i en förort?).
Var tydligen från mitten av 1700-talet. Märkte direkt att det var klart svårare än normalt med navigering då Cypern inte har täckning av Google streetview. Dels underlättar det att kunna skriva ner i vägnötterna vad skyltar säger och dels underlättar det enormt att ha sett avtaget tidigare. Nu blev det ett antal stopp för att kolla att jag verkligen åkte rätt inne i byarna. Tog mig via Dhromolaxia och Meneou ner till kustvägen. Området söder och sydväst om Larnaca är tämligen platt och det finns saltsjöar. Flygplatsen ligger även i detta område.
Ett annat problem bortsett från navigeringen var att även om cykeldatorn visade fart så var farten inte stabil och periodvis för låg. Har drabbats av det någon gång tidigare och det hänger samman med att sensorn inte registrerar alla passager av magneten på ekern. Detta gjorde att sträckan underrapporterades och avstånden i mina vägnötter stämde inte. Lyckades dock vid något stopp efter ett par mil justera sensorns vinkel så att det sen funkade prickfritt resten av resan.
Anledningen till att jag över huvud taget brydde mig om att åka ner längs kusten var att jag var på ön sommaren 1982 med mina föräldrar och min syster och då bodde vi på en anläggning som hette Faros Village som låg längs kusten. Tänkte att det kunde vara kul att se om jag kände igen något. Anläggningen är jag rätt säker på (som väntat) är riven och ersatt av någon annan anläggning. Fick dock en viss flashback av trapporna ner till stranden. Själva stranden såg dock inte lika fin ut som då. Hade tjuvkikat på några kort innan jag åkte hemifrån så det var inte bara en effekt av att tidens tand förgyllt min minnesbild.
Rullade förbi fyren innan jag slutade "the trip down memory lane".
Färdades sedan relativt nära kusten men inte helt ute vid den. Hade vind sida med så det rullade rätt fint även om jag inte tog i speciellt mycket. De två(?) cyklister jag mötte såg dock ut att ha det jobbigare. På några ställen passerade jag vägkonstruktioner som klart visade att det funnits planer som inte realiserats. Denna väg där huvudgrenen rakt fram omedelbart tar slut i en åker var ett exempel.
Svängde efter ett tag av från kustvägen och sneddade upp till Kofinou på ca 150 möh. Upp dit gick det lite upp och ner men var totalt sett en väldigt försiktig slakmota.
I Kofinou gick in och köpte en cola och en flaska vatten då jag inte var säker på hur möjligheterna till vätskepåfyllning skulle vara de närmaste milen och det var skapligt varmt, sannolikt någonstans mellan 25 och 30 grader. Började efter Kofinou gå uppför lite mer på
riktigt på vad jag misstänker var gamla huvudvägen till Nicosia.
Bredvid vägen gick en motorväg. Efter att ha klättrat några hundra höjdmeter gick det utför i några km. Såg då också toppen på backen som jag snart skulle angripa.
Kom sen till ett avtag österut som jag tog. Var inledningsvis fotoförbud, med all sannolikhet kopplat till vad som klart såg ut som militära anläggningar längs vägen.
Första kilometern var det en del utför men sen påbörjade jag det som var dagens huvudbacke. Var inte någon brutalbacke på något sätt med sina 5,5 km med runt 6% snittlutning. Bitvis var det dock upp mot 9-10% och med ryggsäcken på ryggen gick det lite segt.
Hade försökt hålla nere packningens tyngd men det blir hur man vrider och vänder på det ändå några kilo som sitter där på ryggen timme efter timme. Vartefter resan fortlöpte vande jag mig dock och en bit in på resan tänkte jag egentligen inte på den så mkt. En sak som jag tror gör det lite mer märkbart är att jag får ändra stil lite när jag kör med ryggsäck. Normalt står jag väldigt mycket upp när det går uppför och ffa när det är brant. När jag har en ryggsäck på ryggen hamnar jag i lite annan position när jag står upp och det känns inte lika naturligt vilket gör att det blir mer sittande cykling uppför när jag cyklar med ryggsäck.
Hur som helst var det på sina ställen fin utsikt.
Vägen slutade uppe vid Stavrovouni-klostret som vi även besökte under resan 1982. På den tiden fick bara män komma in så mamma och min syster fick vänta utanför då. När jag kom upp denna gång var klockan strax före två och de skulle öppna igen för besökare efter "lunchstängning". Jag diskvalificerade dock mig själv för besök denna gång och det av flera skäl. Dels kan cykelbyxor knappast anses vara anständig och respektfull klädsel i ett kloster, dels ville jag inte lämna cykeln och ffa så hade jag en bra bit kvar till hotellet där jag bokat rum för de kommande två nätterna. Så efter att ha nyttjat kranarna med riktigt bra, kallt och gott vatten så vände jag tillbaka ner.
Tyvärr har jag ingen vettig bild på själva klostret (blev bara en silhuett) så jag nöjer mig med en utsiktsbild och en bild på den lilla kyrkan vid parkeringen.
Tillbaka nere vid avtaget där jag tidigare tagit av österut fortsatte jag nu stora vägen norrut någon kilometer. Jag hade där ett val att göra: antingen fortsätta norrut och sedan utan några större stigningar ta mig i nordvästlig riktning till boendet eller åka åt västsydväst och få en stigning på 250 höjdmeter. Räknade fram och tillbaka och tyckte att det borde funka att köra alternativ två utan att riskera mörkercykling då det inte var mer än drygt tre mil kvar och det var ett par timmar till solnedgång.
Visade sig att vägen ner till avtaget där klättringen tog vid var mer småkuperad än jag riktigt fattat.
Var dock inga långa stigningar så jag kunde hålla hygglig fart och det kändes fortfarande lugnt tidsmässigt när jag började klättringen. Var en liten väg med knappt någon trafik. Tror jag mötte en bil på vägen upp. Vägen som sådan var fin, men det var en hel del stenar och grus som rasat ner på vägbanan. Inga problem i den låga fart jag hade uppför dock.
Passerade några rätt stökiga bostäder med mycket surr och livligt in- och utgående.
Efter uppförsbacke kommer som bekant nerförsbacke och även om det gick lite uppför emellanåt så var det huvudsakligen utför.
När jag kom ner till första ordentliga byn (Lythrodontas) blev det dock lite strul då jag inte fick vägen att stämma med mina vägnötter. Jag skulle inne i byn ta vänster vid ett torg med en kyrka till höger. Jag kom också fram till ett sådant torg, men vägen dit hade känts lite halvfel och jag var nästan på väg att åka tillbaka och se om jag kunde inse var jag åkt fel. Blev en lång stunds tittande på karta och vägnötter innan jag beslutade mig att ta en av de två vägarna till vänster. Till problematiken kan läggas att jag inte fick någon mobildatamottagning vilket gjorde att jag inte kunde kolla rutten jag lagt och jämföra med min position.
Åkte ner mot nästa by, Kataliontas. Här pratade mina vägnötter om ett avtag åt vänster. När jag kom dit kändes det helt fel. Fram med karta igen. Sen kom jag ihåg att jag i planen hade med en liten extra stigning till en kyrka som verkade ligga med fin utsikt. Denna skippades dock då solen nu sjönk i oroväckande takt. Jag tryckte på vad jag kunde och det gick sen fint med navigeringen förbi Kataliontas och genom nästa by, Analiontas. Var nu bara några kilometer kvar, inga fler avtag och huvudsakligen utför. Kändes som att jag nu var på upploppet.
Två kilometer från Analiontas passeras. Tre kilometer passeras. Inga större byggnader förutom något som ser ut som en industrilokal på höger sida vägen. Fortsätter. Går lite uppför innan det åter går utför. Efter fem kilometer kommer jag ner till ett fyrkors, förbryllad, lätt irriterad och något stressad av den i rask takt sjunkande solen.
Finns några vägvisare och jag har inga problem att identifiera var på kartan jag befinner mig. En bil som ska svänga ut på den lite större vägen (den jag kom på) vevar ner rutan och frågar om jag letar efter något. Hasplar ur mig namnet på hotellet, uppenbarligen med halvtaskigt uttal men han förstår i alla fall och pekar upp längs vägen jag kom ner och säger att det är åt det hållet och bara en kilometer. Tackar och tänker att jag får väl åka tillbaka. Trampar på uppför. En bild som visar vägen strax söder om boendet några minuter innan jag anlände dit. Som synes är solen verkligen på väg ner.
Då jag kommer till avtaget till det jag var övertygad om var en industrilokal så ser jag en liten och tämligen diskret skylt med hotellets namn. Rullar lättad ner för den lilla backen och ser en skylt med reception. Inte helt uppenbart på dörren att det är receptionsdörren så jag får fråga när jag kommer in om jag kommit rätt, och jo då, det är receptionen. Checkar in och får ta in cykeln i rummet mot att jag bär in den. Hon verkar rädd att det ska bli märken/spår på golvet. Hade inte varit någon risk men jag tänker att det är inga problem att bära den och om det gör henne nöjd så ...
Upplockning, dusch och lite småfixande innan middag. Riktigt god tryffelsvampsrisottto. Med all sannolikhet svamprisotto med tryffelessens, men var riktigt gott och vällagat. Beslutade att lyxa till det med en bit apelsinkaka till efterrätt. Hade tänkt mig en liten bit men får in ett rejält rätblock av något som jag tolkar som något sockerkaksliknande bakverk indränkt i någon trögflytande apelsinsmakade sak med grädde ovanpå och yoghurt i en separat skål bredvid. Blev klart mätt.
Precis när jag ätit färdigt beslutade sig wifi:t att rasa samman. Visade sig inte bara vara wifi:t som la ner utan all typ av mobiltäckning försvinner.
Stället jag bokat var inte riktig mitt normala boende och "lite onödigt dyrt". Dock var läget med mina planer i beaktande bra och just där fanns inte direkt några lediga alternativ på bokningssajterna. Hade i så fall behövt åka in mot Nicosia/Lefkosia och stadscykling försökte jag hålla mig ifrån i möjligaste mån på denna resa. Avslutar med ett par bilder på rum och korridor för att ge en känsla för stället samt sedvanlig karta och höjdprofil.
Senast ändrad:
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Ja, Cypern-RR:arna står verkligen inte som spön i backen på happy. Jag vet inte riktigt varför. Är ett resmål med mycket behagliga temperaturer och liten regnrisk en bra bit in på hösten/tidiga vintern och bra väder på våren vilket ju är tider då människor gärna åker till Mallis eller Kanarieholmarna för att cykla. Har själv konstaterat goda möjligheter till fin lvg-cykling och vad jag fattat är det egentligen mer känt som ett mtb-cykelresmål. Charterresorna startar lite sent på våren och slutar lite tidigt på hösten - skulle det kunna ha med saken att göra?
Som riskaversiv typ hade jag med både fram- och baklyse samt reflexband att ha runt anklarna. Är dock inte speciellt förtjust i mörkercykling generellt då det är svårare att se problem på vägen såsom hål, stenar, glas, ... Dessutom är just momentet att kunna se omgivningarna där jag cyklar den stora poängen med mina cykelresor så att då cykla i mörker utan väldigt gott skäl känns fel.
Som riskaversiv typ hade jag med både fram- och baklyse samt reflexband att ha runt anklarna. Är dock inte speciellt förtjust i mörkercykling generellt då det är svårare att se problem på vägen såsom hål, stenar, glas, ... Dessutom är just momentet att kunna se omgivningarna där jag cyklar den stora poängen med mina cykelresor så att då cykla i mörker utan väldigt gott skäl känns fel.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Gick upp halv sju. Tänkte försöka boka hotell för några av de nätter jag inte bokat något boende för dittills . Visade sig dock att det fortfarande inte fanns någon uppkoppling. Gjorde mig i ordning för frukost och tittade på kartan och vägnötterna för att säkerställa att jag visste hur rutten gick.
Precis innan jag gick bort för att äta frukost vaknade uppkopplingen till liv så medan jag åt frukost bokade jag boende för tre nätter på två olika ställen. Frukost med yoghurt och flingor/gryn, bröd och pannkaka.
Gjorde mig sen i ordning och lämnade hotellet 8.45/8.50. Satte kurs mot bergen. Gick uppför i etapper. Tog samma väg som jag kommit föregående dag upp till Analiontas men tog sen av mot Kampia och Kapedes.
Var sen bara några enstaka bilar. Kom efter ett tag förbi ett picnicområde som jag kan tänka mig kan vara rätt mycket liv och rörelse vid på helger under lite varmare dagar. Fanns en vattenkran där jag passade på att byta ut mitt vatten mot en lite kallare variant.
Var ganska mycket tallskog.
Efter drygt två mils trampande kom jag upp till ett pass. Tog där höger och åkte ner en kilometer på andra sidan för att komma till Machairas-klostret. Blev bara titt från utsidan då jag varken ville lämna cykeln, var klädd för eller hade tid för ett besök.
Klostret hade anor från 1100-talet och grundandet hade något med en målning av jungfru Maria att göra. Målningen skulle ha varit utförd av aposteln Lukas och av en okänd eremit skulle den ha förts till Cypern.
Jag vände tillbaka upp till passet och tog den tredje vägen (den jag dittills inte åkt) därifrån. Denna väg fortsatte uppför. Blev också lite brantare i någon passage med skylt som sa 10%. Dock verkade skyltar med 10% mer betyda brantare snarare än att vara någon verklig indikation på lutningen för jag såg sådana skyltar vid vägavsnitt som hade klart olika lutning.
Kom efter ca tre km upp till en topp på vägen. Passerade kort därefter ytterligare ett picnicområde med massor av bänkar och grillplatser. Fanns här även ett avtag upp till Kionia, ett berg med någon slags radartorn på toppen. Hade dock läst att vägen en liten bit upp var spärrad så jag brydde mig inte om den utan fortsatte framåt.
Utförskörningen till Vavatsinia visade sig innehålla ett kortare uppförsparti. Dessutom var det rätt gott om rasrester, både stenar och grus, så det gällde verkligen att vara försiktig. F.ö. var det inte bara på denna väg utan på en hel del av de mindre vägarna fanns detta problem. På större vägar kunde problemet finnas här och var men inte alls lika frekvent som på småvägarna.
Från Vavatsinia åkte jag västerut. Var en mindre klättring upp till ett litet pass. Här ser man lite nerrasade stenar och grus.
Vägen fortsatte sen ner till Agioi Vavatsinia.
I byn träffade jag på några katter när jag stod och kikade på kartan.
Från den byn fortsatte jag vidare ner till en större väg där jag tog vägen västerut på. Ganska snart var det dags att börja klättra från de dryga 500 meterna över havet som jag befann mig på.
Odling med bevattning.
Luckan avslutas i senare inlägg.
Precis innan jag gick bort för att äta frukost vaknade uppkopplingen till liv så medan jag åt frukost bokade jag boende för tre nätter på två olika ställen. Frukost med yoghurt och flingor/gryn, bröd och pannkaka.
Gjorde mig sen i ordning och lämnade hotellet 8.45/8.50. Satte kurs mot bergen. Gick uppför i etapper. Tog samma väg som jag kommit föregående dag upp till Analiontas men tog sen av mot Kampia och Kapedes.
Var sen bara några enstaka bilar. Kom efter ett tag förbi ett picnicområde som jag kan tänka mig kan vara rätt mycket liv och rörelse vid på helger under lite varmare dagar. Fanns en vattenkran där jag passade på att byta ut mitt vatten mot en lite kallare variant.
Var ganska mycket tallskog.
Efter drygt två mils trampande kom jag upp till ett pass. Tog där höger och åkte ner en kilometer på andra sidan för att komma till Machairas-klostret. Blev bara titt från utsidan då jag varken ville lämna cykeln, var klädd för eller hade tid för ett besök.
Klostret hade anor från 1100-talet och grundandet hade något med en målning av jungfru Maria att göra. Målningen skulle ha varit utförd av aposteln Lukas och av en okänd eremit skulle den ha förts till Cypern.
Jag vände tillbaka upp till passet och tog den tredje vägen (den jag dittills inte åkt) därifrån. Denna väg fortsatte uppför. Blev också lite brantare i någon passage med skylt som sa 10%. Dock verkade skyltar med 10% mer betyda brantare snarare än att vara någon verklig indikation på lutningen för jag såg sådana skyltar vid vägavsnitt som hade klart olika lutning.
Kom efter ca tre km upp till en topp på vägen. Passerade kort därefter ytterligare ett picnicområde med massor av bänkar och grillplatser. Fanns här även ett avtag upp till Kionia, ett berg med någon slags radartorn på toppen. Hade dock läst att vägen en liten bit upp var spärrad så jag brydde mig inte om den utan fortsatte framåt.
Utförskörningen till Vavatsinia visade sig innehålla ett kortare uppförsparti. Dessutom var det rätt gott om rasrester, både stenar och grus, så det gällde verkligen att vara försiktig. F.ö. var det inte bara på denna väg utan på en hel del av de mindre vägarna fanns detta problem. På större vägar kunde problemet finnas här och var men inte alls lika frekvent som på småvägarna.
Från Vavatsinia åkte jag västerut. Var en mindre klättring upp till ett litet pass. Här ser man lite nerrasade stenar och grus.
Vägen fortsatte sen ner till Agioi Vavatsinia.
I byn träffade jag på några katter när jag stod och kikade på kartan.
Från den byn fortsatte jag vidare ner till en större väg där jag tog vägen västerut på. Ganska snart var det dags att börja klättra från de dryga 500 meterna över havet som jag befann mig på.
Odling med bevattning.
Luckan avslutas i senare inlägg.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Avslutning av lucka 13.
Inledningsvis var det snäll lutning men upp genom Odou och ovanför var det bitvis brantare. Passerade en liten vinodling.
Ett par km efter byn tog jag av höger in på en mindre väg.
Jag hade nu kommit in i ett tomatodlingsdistrikt.
Efter ett par km passerade jag ett pass och det började gå utför.
Efter ytterligare några km så inträffade det jag befarat, nämligen att asfalten tog slut och det blev grusväg och dessutom ganska dålig sådan.
Fick gå ett par partier där det var för eländigt för att jag skulle våga cykla. Det var dock inte bara grus utan det var uppblandat med partier med räfflad betong. Dessutom var grusvägen av två typer, dels med vitt grus av varierande diameter och dels mer jordartad väg blandad med lite småsten. Blev totalt kanske 150-200 meter till fots. En lite skum detalj var att när asfalten väl återkommit och jag började närma mig utfarten på en lite större väg, då slår de till med ett par hundra meter räfflad betong som avslutning. Vet inte om syftet var att få folk att inte åka in på vägen.
Hursomhelst så tog jag vänster då jag kom ut på den lite större vägen. Hade jag tagit höger hade jag efter ett par km kommit till Machairas-klostret igen. Nu kom jag istället förbi en liten by, Lazanias, där jag för sista gången denna tur stannade och fyllde på vattenflaskorna samt drack.
Gick åt väldigt mycket vätska i värmen och genom att jag gick och smådrack hela kvällen hade jag nog svettats ut ännu mer än jag druckit.
Strax efter Lazanias tog jag av in på en liten väg som visade sig vara riktigt fin. Gick först uppför i någon km.
Sen följde en längre utförskörning och det tog ett bra tag innan jag såg någon bil.
Nere i Politikó (hemvistet för alla cypriotiska politiker?) blev det sen lite mer sammanhållen bebyggelse. Denna dag funkade vägnötterna perfekt och jag behövde bara läsa dem och följa för att komma rätt. Såg på avstånd en kyrka med med glänsande metallkupoler.
Fick några km på en lite mer trafikerad väg ner mot Psimolofou. Gick dock svagt utför så jag höll 35-40 km/h utan att ta i. Tog vid Psimolofou av höger och passerade snart denna lite ovanliga boning.
Hade inbillat mig att det sen skulle vara relativt flackt bort till korsningen där jag föregående dag fått hjälp med navigeringen. Fanns dock några korta men rätt branta knixar samt en liten utförskörning. Var dock bara en halvmil, så även med knixarna var den rätt snart avverkad och likaså sista biten tillbaka till hotellet dit jag kom strax efter fyra. Som vanligt gör sig landskap betydligt mer i ljuset från en nedgående (eller uppgående) sol så jag fick några ganska fina bilder.
Avslutar turen med en bild på hotellet.
Middag blev risotto al pesto. Då risotton dagen innan varit så bra kände jag att jag ville testa denna också. Var bra den också men inte lika bra som svampvarianten. Försåg mig denna kväll lite mer från oliverna samt de två dipprörorna (humus och rödbetor) som dukades fram innan den varma maten kom in. Detta gjorde att när jag ätit upp huvudrätten fanns det inte plats för någon efterrätt.
Bild på terrassen där middagen intogs. Verkligen lugnt och fridfullt då det bara var ett gäng där förutom jag.
Karta och profil för turen som genomfördes i medurs riktning.
Inledningsvis var det snäll lutning men upp genom Odou och ovanför var det bitvis brantare. Passerade en liten vinodling.
Ett par km efter byn tog jag av höger in på en mindre väg.
Jag hade nu kommit in i ett tomatodlingsdistrikt.
Efter ett par km passerade jag ett pass och det började gå utför.
Efter ytterligare några km så inträffade det jag befarat, nämligen att asfalten tog slut och det blev grusväg och dessutom ganska dålig sådan.
Fick gå ett par partier där det var för eländigt för att jag skulle våga cykla. Det var dock inte bara grus utan det var uppblandat med partier med räfflad betong. Dessutom var grusvägen av två typer, dels med vitt grus av varierande diameter och dels mer jordartad väg blandad med lite småsten. Blev totalt kanske 150-200 meter till fots. En lite skum detalj var att när asfalten väl återkommit och jag började närma mig utfarten på en lite större väg, då slår de till med ett par hundra meter räfflad betong som avslutning. Vet inte om syftet var att få folk att inte åka in på vägen.
Hursomhelst så tog jag vänster då jag kom ut på den lite större vägen. Hade jag tagit höger hade jag efter ett par km kommit till Machairas-klostret igen. Nu kom jag istället förbi en liten by, Lazanias, där jag för sista gången denna tur stannade och fyllde på vattenflaskorna samt drack.
Gick åt väldigt mycket vätska i värmen och genom att jag gick och smådrack hela kvällen hade jag nog svettats ut ännu mer än jag druckit.
Strax efter Lazanias tog jag av in på en liten väg som visade sig vara riktigt fin. Gick först uppför i någon km.
Sen följde en längre utförskörning och det tog ett bra tag innan jag såg någon bil.
Nere i Politikó (hemvistet för alla cypriotiska politiker?) blev det sen lite mer sammanhållen bebyggelse. Denna dag funkade vägnötterna perfekt och jag behövde bara läsa dem och följa för att komma rätt. Såg på avstånd en kyrka med med glänsande metallkupoler.
Fick några km på en lite mer trafikerad väg ner mot Psimolofou. Gick dock svagt utför så jag höll 35-40 km/h utan att ta i. Tog vid Psimolofou av höger och passerade snart denna lite ovanliga boning.
Hade inbillat mig att det sen skulle vara relativt flackt bort till korsningen där jag föregående dag fått hjälp med navigeringen. Fanns dock några korta men rätt branta knixar samt en liten utförskörning. Var dock bara en halvmil, så även med knixarna var den rätt snart avverkad och likaså sista biten tillbaka till hotellet dit jag kom strax efter fyra. Som vanligt gör sig landskap betydligt mer i ljuset från en nedgående (eller uppgående) sol så jag fick några ganska fina bilder.
Avslutar turen med en bild på hotellet.
Middag blev risotto al pesto. Då risotton dagen innan varit så bra kände jag att jag ville testa denna också. Var bra den också men inte lika bra som svampvarianten. Försåg mig denna kväll lite mer från oliverna samt de två dipprörorna (humus och rödbetor) som dukades fram innan den varma maten kom in. Detta gjorde att när jag ätit upp huvudrätten fanns det inte plats för någon efterrätt.
Bild på terrassen där middagen intogs. Verkligen lugnt och fridfullt då det bara var ett gäng där förutom jag.
Karta och profil för turen som genomfördes i medurs riktning.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Hm, är tydligen trött. Inser att de två just postade inläggen skulle utgjort två olika luckor. Då hade det blivit en backe i varje lucka. Nåväl, får dela nästa cykeldag på två luckor istället vilket i sig inte är något större problem. Delningen blir dock kanske lite mer godtycklig.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
GoranS sa:
Högklassig läsning som vanligt. En positiv effekt av din vurpa är att du stannar när du tar bilder. Bättre bilder och även ett bredare spektrum lyfter det hela ännu ett snäpp. Den stora mängden detaljer gör det lättare att leva sig in i resan. När vi cyklar uppför (alpcyklar) kör vi delvis ett annat upplägg, men vissa frågeställningar och upplevelser känns igen. Kul att du kom iväg på två resor, trots vurpan.
Sigge Star
Aktiv medlem
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Finfina bilder och sicka turer! Mycket höjdmeter per dag...
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Kom iväg nästan på minuten samma tid som föregående dag. Denna gång dock med ryggsäcken fullpackad igen då det var dags för förflyttning till nästa boende. En bild på ingången till hotellet jag hade bott på.
Startade samma väg som jag avslutat med dagen innan, fast i motsatt riktning.
I Psimolofou tog jag dock av från den rutten och fortsatte västerut. Via Anageia, Agios Ioannis och Kato Moni tog jag mig på lite mer trafikerade vägar till Peristerona (bilden tagen mellan Agios Ioannis och Mato Moni).
Biten mellan Agios Ioannis var lite småkuperad vilket sänkte farten. Var dock borta vid väg B9 i Peristerona vid halv elva. Där vände jag söderut och började lite försiktigt klättrandet från ca 200 möh. Jag färdades på västra sidan om den lilla dalgång som jag ner till
Peristerona åkt på östra sidan av.
Passerade en lite större ”byggnad” som hade tak men bara delvis väggar men desto fler kor.
Några kilometer före Ag. Marina anslöt jag till den större vägen. Gick lite upp och ner här. Kändes lite irriterande att jobba sig uppför bara för att komma över ett krön och inse att en del av höjdmeterna man slitit för direkt skulle försvinna. Bilden visar en kyrka vid Agia Marina.
I Xyliatos passade jag på att fylla på vattenförrådet och dricka vid en kran. Var ingen större trafik upp till Xyliatos men efter byn blev det verkligen glest mellan bilarna. Stannade kort till vid en avtagsväg men beslutade mig för att skippa extraturen till sevärdheten.
Några kilometer efter Xyliatos passerade jag en damm. Åkte den korta vägen ner till och över dammen för att se hur det såg ut men det var inget speciellt så jag cyklade tillbaka och fortsatte söderut.
Efter dammen var det mer ihållande motlut och huvudsakligen barrskog.
Skogen gav emellanåt lite skugga men solen kom åt rätt bra för det mesta så vätskeförrådet minskade i ganska rask takt. Högre upp blev det lite mer inslag av lövträd.
När jag kom upp till Lagoudera svängde jag in i byn då det enligt uppgift skulle finnas en vattenkran där. Visade sig vara helt korrekt. Dessutom fanns det en kvartett katter (den fjärde katten låg uppe på muren).
Angående vattenkranen så vet jag inte om det var handhavandefel eller om den hade extremt lång rinntid efter att man tryckt en gång på knappen för att få igång flödet. Trots idoga försök lyckades jag inte få stopp på det och då det inte fanns någon människa i närheten fick jag lämna kranen rinnandes.
Dagsetappen avslutas i morgondagens lucka.
Startade samma väg som jag avslutat med dagen innan, fast i motsatt riktning.
I Psimolofou tog jag dock av från den rutten och fortsatte västerut. Via Anageia, Agios Ioannis och Kato Moni tog jag mig på lite mer trafikerade vägar till Peristerona (bilden tagen mellan Agios Ioannis och Mato Moni).
Biten mellan Agios Ioannis var lite småkuperad vilket sänkte farten. Var dock borta vid väg B9 i Peristerona vid halv elva. Där vände jag söderut och började lite försiktigt klättrandet från ca 200 möh. Jag färdades på västra sidan om den lilla dalgång som jag ner till
Peristerona åkt på östra sidan av.
Passerade en lite större ”byggnad” som hade tak men bara delvis väggar men desto fler kor.
Några kilometer före Ag. Marina anslöt jag till den större vägen. Gick lite upp och ner här. Kändes lite irriterande att jobba sig uppför bara för att komma över ett krön och inse att en del av höjdmeterna man slitit för direkt skulle försvinna. Bilden visar en kyrka vid Agia Marina.
I Xyliatos passade jag på att fylla på vattenförrådet och dricka vid en kran. Var ingen större trafik upp till Xyliatos men efter byn blev det verkligen glest mellan bilarna. Stannade kort till vid en avtagsväg men beslutade mig för att skippa extraturen till sevärdheten.
Några kilometer efter Xyliatos passerade jag en damm. Åkte den korta vägen ner till och över dammen för att se hur det såg ut men det var inget speciellt så jag cyklade tillbaka och fortsatte söderut.
Efter dammen var det mer ihållande motlut och huvudsakligen barrskog.
Skogen gav emellanåt lite skugga men solen kom åt rätt bra för det mesta så vätskeförrådet minskade i ganska rask takt. Högre upp blev det lite mer inslag av lövträd.
När jag kom upp till Lagoudera svängde jag in i byn då det enligt uppgift skulle finnas en vattenkran där. Visade sig vara helt korrekt. Dessutom fanns det en kvartett katter (den fjärde katten låg uppe på muren).
Angående vattenkranen så vet jag inte om det var handhavandefel eller om den hade extremt lång rinntid efter att man tryckt en gång på knappen för att få igång flödet. Trots idoga försök lyckades jag inte få stopp på det och då det inte fanns någon människa i närheten fick jag lämna kranen rinnandes.
Dagsetappen avslutas i morgondagens lucka.
[RR, lvg] Julkalender - Ett udda cykelår (Alla luckor öppnade)
Avslutning av dagsetappen som påbörjades i lucka 14.
Fortsatte fråm Lagoudera uppåt.
Kom efter en bit upp till ett pass där en väg fortsatte ner på södra sidan och en fortsatte uppför åt sydväst. Jag tog den senare. Fanns en del vinodlingar här.
Efter några km till kom jag till ett 4-kors där jag tog av höger in på en mindre väg.
Var fin utsikt västerut bort mot Olympos, högsta berget på ön med sina 1952 meter.
Var tydligen naturskyddsområde där uppe där det bland annat fanns en endemisk art av en (om jag förstod det rätt). Dessutom fanns vinodlingar. På en del ställen såg ut som det var skördat för det verkade bara hänga någon mindre klase här och var i vägkanten. Stannade till vid en ranka (om det nu är termen även för så små exemplar) och pallade några blå druvor. Smakade bra.
Fortsatte sedan uppför. Kom upp till en antenn och där övergick asfalten i en beläggning som utgjordes av betong blandat med hyggligt flata stenar. Snyggt men väldigt knöligt att cykla på.
Genom att ta det väldigt långsamt gick det dock att cykla på bortsett från en bit ett tiotal meter där de antingen inte hunnit lägga än eller höll på att lägga om.
Fortsatte efter att ha gått över detta parti uppåt.
Handlade lyckligtvis bara om en knapp km med denna beläggning. Eller, rättare sagt så kunde den gott fått fortsätta de sista 100-200 meterna upp till masten där vägen slutade. Den vägen var istället en grov och riktigt dålig grusväg. Inte aktuell för mig att cykla vare sig uppför eller nerför.
Bytte om till sandalerna och gick upp för att se om det var någon fin utsikt, men den var inget att yvas över så jag gick ner igen. Fanns en annan liten men brant kulle bredvid med ett litet hus (brandtorn) på toppen.
Hade dock varit rätt besvärligt att släpa upp cykeln dit även om övre delen av stigen/vägen var av räfflad betong. Dessutom tickade klockan på så jag struntade i att ta mig upp där. Dock sannolikt fin utsikt där uppifrån.
Vände istället tillbaka ner. Pallade tre druvor till på ett ställe där jag stannade till.
I 4-korset fortsatte jag neråt höger till Chandria. Precis innan jag kom ner till byn höll de på att mura upp vid kanten av vägen. Och det var riktigt hantverk. Det låg stenhögar var 20:e meter eller så vilket var råmaterialet, men sen knackade de till stenarna och murade efter hand dit dem. Måste bli väldigt dyrt med tanke på hur många arbetstimmar som måste gå åt.
Från Chandria gick vägen uppför förbi Kyperounta som hade en kyrka som var väldigt olikt allt annat jag sett ingen branschen på ön.
Googlade och det visade sig att den var från 2002, men byggd efter ruiner på ön av kyrkor från 400- och 500-talet. Det var ingen liten sak heller med en area på 1200 kvadratmeter och plats för 730 personer.
Försökte härifrån trampa på skapligt då klockan passerat tre och jag hade 1,5 timmar till solnedgång. Jag skulle upp lite till efter Kyperounta innan det bar utför i några kilometer och därefter var det nio km med huvudsakligen uppför kvar till hotellet. Gick rätt segt och jag räknade ner hur många hundra meter det var kvar för att känna att jag i alla fall närmade mig målet. Här och var fick jag lite utsikt österut.
Vägen var i övrigt ganska bred, glest trafikerad och bitvis i lite behov av spricktätning.
Sista biten blev det mer lättåkt och t.o.m. lite utför så där tickade hundrametrarna (eller vad det nu heter) på i rask takt. Strax före halv fem anlände jag hotellet. Cykeldatorn hävdade att det var 14 grader. Inga problem med att hålla värmen när man cyklar uppför dock trots kortärmat och kortbent.
Efter incheckning, dusch och en del småpysslande gick jag ner till restaurangen och åt kycklingsouvlaki (=kycklingspett) med pommes, pitabröd, tzatziki och sallad samt till efterrätt crepa (dubbelvikta pannkakor) med smält choklad emellan. Tog en kort promenad utanför hotellet efter middagen och noterade att det fanns cyklar att hyra.
Gick resten av kvällen och smådrack vatten. Hade uppenbarligen trots friskt drickande under dagen (och före middagen) inte lyckats kompensera för allt svettandes under dagsetappen.
Höjdprofil och karta för turen.
Fortsatte fråm Lagoudera uppåt.
Kom efter en bit upp till ett pass där en väg fortsatte ner på södra sidan och en fortsatte uppför åt sydväst. Jag tog den senare. Fanns en del vinodlingar här.
Efter några km till kom jag till ett 4-kors där jag tog av höger in på en mindre väg.
Var fin utsikt västerut bort mot Olympos, högsta berget på ön med sina 1952 meter.
Var tydligen naturskyddsområde där uppe där det bland annat fanns en endemisk art av en (om jag förstod det rätt). Dessutom fanns vinodlingar. På en del ställen såg ut som det var skördat för det verkade bara hänga någon mindre klase här och var i vägkanten. Stannade till vid en ranka (om det nu är termen även för så små exemplar) och pallade några blå druvor. Smakade bra.
Fortsatte sedan uppför. Kom upp till en antenn och där övergick asfalten i en beläggning som utgjordes av betong blandat med hyggligt flata stenar. Snyggt men väldigt knöligt att cykla på.
Genom att ta det väldigt långsamt gick det dock att cykla på bortsett från en bit ett tiotal meter där de antingen inte hunnit lägga än eller höll på att lägga om.
Fortsatte efter att ha gått över detta parti uppåt.
Handlade lyckligtvis bara om en knapp km med denna beläggning. Eller, rättare sagt så kunde den gott fått fortsätta de sista 100-200 meterna upp till masten där vägen slutade. Den vägen var istället en grov och riktigt dålig grusväg. Inte aktuell för mig att cykla vare sig uppför eller nerför.
Bytte om till sandalerna och gick upp för att se om det var någon fin utsikt, men den var inget att yvas över så jag gick ner igen. Fanns en annan liten men brant kulle bredvid med ett litet hus (brandtorn) på toppen.
Hade dock varit rätt besvärligt att släpa upp cykeln dit även om övre delen av stigen/vägen var av räfflad betong. Dessutom tickade klockan på så jag struntade i att ta mig upp där. Dock sannolikt fin utsikt där uppifrån.
Vände istället tillbaka ner. Pallade tre druvor till på ett ställe där jag stannade till.
I 4-korset fortsatte jag neråt höger till Chandria. Precis innan jag kom ner till byn höll de på att mura upp vid kanten av vägen. Och det var riktigt hantverk. Det låg stenhögar var 20:e meter eller så vilket var råmaterialet, men sen knackade de till stenarna och murade efter hand dit dem. Måste bli väldigt dyrt med tanke på hur många arbetstimmar som måste gå åt.
Från Chandria gick vägen uppför förbi Kyperounta som hade en kyrka som var väldigt olikt allt annat jag sett ingen branschen på ön.
Googlade och det visade sig att den var från 2002, men byggd efter ruiner på ön av kyrkor från 400- och 500-talet. Det var ingen liten sak heller med en area på 1200 kvadratmeter och plats för 730 personer.
Försökte härifrån trampa på skapligt då klockan passerat tre och jag hade 1,5 timmar till solnedgång. Jag skulle upp lite till efter Kyperounta innan det bar utför i några kilometer och därefter var det nio km med huvudsakligen uppför kvar till hotellet. Gick rätt segt och jag räknade ner hur många hundra meter det var kvar för att känna att jag i alla fall närmade mig målet. Här och var fick jag lite utsikt österut.
Vägen var i övrigt ganska bred, glest trafikerad och bitvis i lite behov av spricktätning.
Sista biten blev det mer lättåkt och t.o.m. lite utför så där tickade hundrametrarna (eller vad det nu heter) på i rask takt. Strax före halv fem anlände jag hotellet. Cykeldatorn hävdade att det var 14 grader. Inga problem med att hålla värmen när man cyklar uppför dock trots kortärmat och kortbent.
Efter incheckning, dusch och en del småpysslande gick jag ner till restaurangen och åt kycklingsouvlaki (=kycklingspett) med pommes, pitabröd, tzatziki och sallad samt till efterrätt crepa (dubbelvikta pannkakor) med smält choklad emellan. Tog en kort promenad utanför hotellet efter middagen och noterade att det fanns cyklar att hyra.
Gick resten av kvällen och smådrack vatten. Hade uppenbarligen trots friskt drickande under dagen (och före middagen) inte lyckats kompensera för allt svettandes under dagsetappen.
Höjdprofil och karta för turen.
Liknande trådar
Senaste inläggen
-
-
[OT] Happy Foto - visa din kamera, frågor, tips m.m.- Senaste: Campus_with_an_H
-
-
Köp & Sälj
-
Säljes i Västerbotten -
Säljes i Skaraborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm