[RR, lvg] Julkalender - Från Britain till Bozen [Lucka 24 nu öppnad]

[GoranS]

Har ett par gånger tidigare skrivit RR:ar i julkalenderform. Tänkte ge mig på samma övning detta år då jag känner att årets cyklande gett tillräckligt med material för att fylla en kalender. Så, planen är att fram t.o.m. julafton leverera ett RR-lucka varje dag i denna tråd. Som planen ser ut kommer en lucka typiskt att svara mot en dags cykling. Kommer dock att bli något avsteg från den regeln.

Öppnade luckor

Lucka 24: Passo Giau
          Passo Fedaia
Lucka 23: Passo Fuorn, Flüela pass
          Passo Fuorn
          Volkzeiner Hütte
Lucka 22: Monte Zoncolan
Lucka 21: Punta Veleno
Lucka 20: Passo Borcola + Passo Xomo
          Passo Xon + Passo Campogrosso
Lucka 19: Transport till Pineta (Bolzano)
          Pavicolo/Masi di Sopra
          Staffelsberg + Gallhof
Lucka 18: Zillertaler Höhenstraße
Lucka 17: VM-banan + Halltal
Lucka 16: Großglockner Hochalpenstraße
          Forts. på lucka 16
Lucka 15: Speicher Zillergrundl
Lucka 14: Transport Stockholm - Radfeld 
          Kitzbüheler Horn
          Steinplatte
Lucka 13: Vistabella
Lucka 12: Mont Caró
          Forts. lucka 12 med Via Verde del Baix Ebre
Lucka 11: Alto de Eslida
Lucka 10: Teruel till Castellon de la Plana
Lucka 9 : Orihuela
Lucka 8 : Valdelinares
          Forts. lucka 8
Lucka 7 : Transport Málaga - Teruel 
          Javalambre
Lucka 6 : Norr om Almuñécar
Lucka 5 : Bergen NO om Málaga
          Forts. på lucka 5
Lucka 4 : Norr om Viñuela-dammen
Lucka 3 : Grazalema 
Lucka 2 : Söder om Ronda
Lucka 1 : Gibraltarklippan
Prolog  : Från Sverige till Benaoján + Hundidero-grottan.

Länkar till mina tidigare julkalender-RR:ar
2015: https://happyride.se/forum/read.php/1/2836639
2017: https://happyride.se/forum/read.php/1/3265503

Disclaimers
1) Precis som tidigare gånger kommer jag att skriva det hela i form av reseberättelser så även om tyngdpunkten mycket klart kommer att ligga på cyklingen kommer lite annat att smita med också.
2) Jag vet att detta kommer att ta en del tid att få till. Då jag trots allt inte har obegränsat med tid så kommer jag inte att ha ork med någon direkt korrekturläsning av det jag skrivit så det kommer säkerligen att finnas både stavfel, grammatiska fel, syftningsfel, faktafel, etc., Jag hoppas dock att det inte ska störa alltför mycket.
3) Bilderna är vad de är. Jag har en liten snart tio år gammal kompaktkamera, har ingen "fotografisk bildning" och många bilder är tagna från cykelsadeln i farten så några mästerverk är inte att förvänta sig. De kommer dock att utgöra stommen i RR:en och jag tror att de ska kunna en antydning om hur landskap och vägar såg ut.

 

[h.g.j]

Spännande! :)

 

[jpa]

Spännande!

 

[Fjärdebrunn]

Det ser vi fram emot.

 

[desmo]

Kul!

 

[Oooh]

Kör..

 

[GoranS]

Kalendern tar sin början med en prolog-lucka som utspelade sig lördagen den 28:e april.

Fick skjuts ut till Arlanda tidigt på morgonen. Blev vid incheckningen informerad om att SAS skulle ändra sina bagageregler fr.o.m. 8/5 (tror jag det var). De nya reglerna sa att det inte längre räckte att boka in cykelväskan som ett extra incheckat bagage utan att man även var tvungen att begära att få väskan transporterad som specialbagage, så det blev till att lägga in en begäran om detta för hemresan. Skulle ju vara lite snopet att inte få med cykeln hem!

Mötte upp med mitt sällskap vid gaten. Planet skulle gå 6.15, men lite strul med streckkodsläsaren vid incheckningen gjorde att det tog lite tid innan de fick igång flödet. Dessutom visade det sig att de var överbokade så först var det utrop om någon kunde tänka sig att avstå sin plats och sedan blev det lottning. Lyckligtvis var vare sig jag eller några av de två jag hade sällskap “vinnare” i detta lotteri, så vi kom med planet och slapp ta en omväg via Oslo med rejäl försening som följd.

Vi landade i Malaga vid elva istället för 10.40. Den stora flaskhalsen var dock att få ut bilen. Vi delade på oss s.a. en gick bort till biluthyrningen medan Silva och jag väntade på bagaget. Det var kombinerad disk för Avis, som vi hyrde av, och Hertz. Vår man vid disken måste ha kommit precis i slutet av ett flöde för det var rejäl väntetid. Minns inte exakt, men jag tror klockan var närmare ett innan vi slutligen rullade iväg från flygplatsen. Lyckades med en mindre felnavigering som höll på att ta oss in mot centrala Malaga. Vi vände dock så snart vi kunde och lyckades därefter köra som vi skulle. Efter drygt tio mil (huvudsakligen västerut) kom vi till Ronda där viåkte in och handlade på en Super Sol-affär i norra delen av staden.

Vid fyra var vi så äntligen framme i Benaoján där vi skulle bo. Ringde på nummer 11 Carretera la Estación (vi bodde i nr 15) och ägarinnan kom ut. Hennes son (tror jag) var med som översättare. Han var väl inte lysande på engelska, men det funkade i alla fall med hans engelska och hennes spanska för att vi skulle få huset visat och att vi kunde betala (lika bra att ha det gjort).

Vi plockade in mat och väskor och började montera ihop cyklarna och fixa en sen lunch. Vid ihopmonteringen av cykyklarna lyckades en av mina kompanjoner halvt skrämma livet. Han pumpade upp däcket och helt plötsligt smällde det till som att någon fyrat av ett skjutvapen precis bredvid örat. Visade sig vara däcket som hoppat av hans nya tubelessfälg. Då jag satt precis bredvid smällde det riktigt högt och skvätte det latexvätska åt alla håll!

Efter att ha fått mat i magen så gjorde vi en liten kvällstur med bilen, norrut och upp förbi Montejaque till stigen ner mot Hundidero-grottan dit vi gick ner.

Ingången till grottan påstås vara närmare 50 meter hög och grottan är också början på en tunnel som är drygt 4 km och som leder vattnet ner till Cueva del Gato (kattgrottan) där det rinner ut i andra änden och sedan fortsätter sin väg mot havet i Guadierofloden. En bild från bilfärden tillbaka.

Imorgon kommer första riktiga luckan och då blir det lite cykling.

 

[kontorsråttan]

Härligt, älskar det här formatet! Det börjar bli en kul tradition :-)

 

[Deleted member 43681]

+24! :)

 

[Kristoffer]

Gillar

 

[Bikzz]

Äntligen ! RRs is the best. Härligt med inspiration osv. Fyll på med mkt mer, även om det blir dåligt med kommentarer osv ---

 

[Vippen]

Det brukar vara kul att läsa om din äventyr, december är räddad!

 

[GoranS]

Tog en rejäl sovmorgon. Lite velande p.g.a. osäkerhet kring vädret som inte verkade helt lovande i trakten av Ronda. Det hela slutade med att vi tog bilen ner till La Línea de la Concepción via Jimera de Líbar, Atajate, Guacín, San Pablo de Buceite, Castellar de la Frontera och San Roque. Fick en kortare regnskur på vägen, men väl framme var vädret inget att klaga på.

Plockade ur cyklarna. När det sedan var dags för framdäckspumpning för min kollega så blev det en ny pangupplevelse. Jag stod för säkerhets skull precis brevid även denna gång och fick full upplevelse av knallen och latexvätskespridningen. Det blev till att stoppa i en slang i däcket. Vi rullade sedan iväg söderut, men kom inte mer än några hundra meter innan det var dags för nästa knall. Denna gång var det bakdäcket som hoppade av fälgen och jag låg naturligtvis precis bakom när det inträffade. Efter att även bakdäcket fått sig en slang kunde vi sen äntligen börja cykla lite mer ordentligt. Jag kan inte alls tubeless, men min kollega som kör en hel del mountainbike hävdade att det där går att köra med "vanliga" däck. Efter dessa pangupplevelser skulle jag dock säga att det är inte en fungerande kombination för landsvägscykling. Vill man köra utan slang på tubelessfälgar är det för detta anpassade däck som gäller.

Sen rullade vi igenom gränskontrollen och passerade över start- och landningsbanan.

Fortsatte vidare söderut. Efter några kilometer var det dags att börja klättringen uppför Gibraltarklippans västra sida.

Blev lite missförstånd så vi kom ifrån varandra och kom att ta lite olika vägar upp till stationen med vägtull. Kostade, om jag minns rätt, sex euro för cyklister att fortsätta upp. Afrika syns f.ö. i bakgrunden på den mellersta bilden nedan.

Vägen upp var bitvis rätt brant.

Uppifrån kammen på klippan var det fin utsikt.

Det finns en hel del militära lämningar, både i form av kanoner och grottsystem som använts vid krig.

Europas enda vilt levande apor håller också till på klippan.

Tog en lite annan väg ner tillbaka till själva staden.

Blev ett stopp på The Angry Friar för att få något lättare i magen innan vi rullade tillbaka till bilen.

Tog initialt en lite östligare väg med bilen tillbaka.

Från Gaucín blev det dock samma väg som på utvägen. Hade ursprungligen haft någon fundering på att kombinera Gibraltar med att köra en tur upp till toppen av Sierra Bermeja, strax över 1400 möh. Den sena starten och strulandet med däcken gjorde dock att det inte fanns en chans för detta. Klockan hann ändå bli ganska mycket innan vi var tillbaka vid boendet.

Avslutar med en rutt- och höjdprofil för cykelturen. Ganska mycket bilåkande för lite cykling, men det var ändå lite kul att cykla upp på klippan så jag är glad att vi gjorde turen.

 

[Deleted member 43681]

Rediga backar och roliga apor. Bra start på julkalendern! :)

 

[gabbeon]

Nice, det här kommer att följas!

 

[patten]

Härligt med en riktig julkalender! Fantastiskt trevligt upplägg.

 

[desmo]

Tack för dag1.

En nyfiken fråga till dig som gillar backar, har du cyklat i Pyrenéerna?

 

[skier]

Heja heja! Bästa jultraditionen!

 

[GoranS]

Tack för dag1.

En nyfiken fråga till dig som gillar backar, har du cyklat i Pyrenéerna?

Hade en resa till Pyrenéerna som var i stort sett färdigplanerad inklusive det mesta bokat för några år sen, men den fick ställas in p.g.a. kroppsliga bekymmer. Tyvärr har det av olika skäl inte blivit av att göra ett nytt försök. Men jag är väldigt sugen på det. Har suttit och tittat ganska mycket och funderat kring potentiella upplägg då jag nog inte kommer att köra på exakt det upplägg jag hade planerat till den inställda resan. Ser hur som helst ut att finnas många fina vägar och roliga backar att cykla där.

 

[ooms]

Hurra!!

 

[desmo]

Tack för dag1.

En nyfiken fråga till dig som gillar backar, har du cyklat i Pyrenéerna?

Hade en resa till Pyrenéerna som var i stort sett färdigplanerad inklusive det mesta bokat för några år sen, men den fick ställas in p.g.a. kroppsliga bekymmer. Tyvärr har det av olika skäl inte blivit av att göra ett nytt försök. Men jag är väldigt sugen på det. Har suttit och tittat ganska mycket och funderat kring potentiella upplägg då jag nog inte kommer att köra på exakt det upplägg jag hade planerat till den inställda resan. Ser hur som helst ut att finnas många fina vägar och roliga backar att cykla där.

Kul.
Jag drömmer om att ta flyget till Beziers, och cykla Pyrenéerna till Atlanten och flyga hem från Biarritz.
Någon gång i framtiden återkommer jag kanske med frågor. Jag vet ju att du brukar göra grundliga förstudier!

 

[GoranS]

Just kust-till-kust-varianter är ju populära. En sak man behöver fundera igenom om man tänker sig att göra det på egen hand är hur man löser cykeltransporten på flyget. Om man inte ska antingen cykla fram och tillbaka eller ta tåg tillbaka är det ju lite besvärligt om man vill ha cykeln i en cykelväska (och inte vaska väskan på startorten för cyklingen). Sen finns det ju arrangörer som kör organiserade resor med färdiga rutter, hotell och transport av packning. Är sannolikt det enklaste alternativet men om man har mycket egna uppfattningar om vilka backar man vill köra kan det nog vara svårt att träffa helt rätt.

Personligen har mina planer mer varit åt hållet att starta på någon lämplig plats och köra en rundtur som inkluderar någon lämplig del av bergskedjan snarare än att försöka ta hela på en gång.

 

[GoranS]

Upptäckt av att en kassett (inte min) glappade och behövde en spacer ledde till att vi blev tvungna att försöka hitta en cykelaffär för att få det åtgärdat. Visade sig efter lite googlande att det fanns några olika cykelaffärer inne i Ronda. Då jag hade en tur planerad som gick förbi Ronda blev det beslutat att vi skulle ta den.
Var en lite sval morgon så det blev både armvärmare och benvärmare. Vägen bort mot Ronda var lite kuperad med runt 300 höjdmeter på en dryg mil.

Tog oss ut problem fram till gatan där cykelaffären, Harman Bikes, skulle ligga. Först hittade vi den inte men sen såg vi en skylt in på en tvärgata/gränd och där var ingången. Fick vänta några minuter men sen tog de av kassetten, la dit en spacer och justerade av bara farten in bakväxeln. Om jag inte minns fel gick det på 5 euro.

Glada och nöjda rullade vi sedan ner till den mer historiska (och turistiga) delen av Ronda som ligger vid ett ganska rejält stup och en ravin som delar staden.

Hann även få en punktering i gruppen mitt inne i stan, så det tog en liten stund innan vi kom iväg. Dessutom hade en tredjedel av gruppen behov av att sköta lite jobbrelaterade saker och vek tillbaka till boendet vilket gjorde att vi var en duo som strax före tolv lämnade Ronda bakom oss och tog väg A-397 i riktning mot kusten. Inte den roligaste vägen att cykla då den är lite bredare och det går en del trafik inklusive lastbilar på den. Var dock inga större problem, i synnerhet som de flesta såg till att hålla bra avstånd vid omkörning.

Efter att ha klättrat från knappt 700 möh upp till drygt 1100 möh kom vi till detta “monument” eller vad man nu ska kalla det.

Vi tog där av och körde knappt två km in på en återvändsväg upp till ett grustag i närheten av Alto de Cascajares, vilket var så högt jag hade kunnat hitta att man kunde komma på asfalterade vägar i närområdet.

Tillbaka vid stora vägen fortsatte vi 8-9 km på stora vägen i riktning mot kusten, huvudsakligen platt eller utför. Vi tog därefter av in på en liten väg som inledningsvis var dagens sämsta och där man fick var lite alert på beläggningen. Var dock ingen trafik att tala om. Kommer inte ihåg säkert men det kan ha varit så att vi inte såg en enda bil på detta avsnitt där tall var det dominerande träslaget.

Vartefter blev det mer inslag av lövträd.

När vi började närma oss Pujerra blev det helt plötsligt nyasfalterat och det var som att åka på ett salsgolv och trafiken var fortfarande i stort sett obefintlig så detta var ett riktigt trevligt parti.

Strax efter Pujerra tog vi av vänster och fick en ganska brant utförskörning och resans kanske läskigaste kurva. Var ganska smal väg som gick mer eller mindre rakt nerför och uppskattningsvis tvåsiffrig lutning i procent, kanske med lite marginal t.o.m. Kom sedan tämligen plötsligt en tvär vänsterkurva. Kom runt den utan att vara helt ute på kanten, men i ingången till den kändes det som att det trots rätt hård inbromsning skulle kunna bli tajt. Lyckligtvis nöp den inte till utan det var en hyggligt snäll utgång på. Nyttig påminnelse om att ha lite större marginaler.

Var också något parti med gatsten innan det var dags att efter att ha åkt utför ca 500 höjdmeter på en dryg mil åter börja klättra. Efter drygt 100 höjdmeter kom vi fram till Júzcar, en by med en ovanlig färg.

I ett försök att locka turister hade de tydligen beslutat att skippa den traditionella vita färgen och i stället smurfifiera byn i en blå ton. De verkade ha lyckats då det från att verkligen ha varit en tur bortom de turistiska allfartsvägarna dök en del turister med kameror.

Vi stannade till och tog en cola/kaffe i byn innan vi fortsatte. Jag var här väldigt osäker på vilken väg vi skulle satsa på att ta tillbaka till vårt boende. Jag hade ursprungligen planerat en tur som skulle landa på runt 11 mil, men jag kände mig efter fikapausen väldigt osäker. Bakgrunden till min osäkerhet var att nedre delen av ryggen stramade rejält och jag funderade på om det kanske var klokast att försöka korta av turen både längdmässigt och höjdmetermässigt. Till historien hör att jag till och från under ett antal år haft en krånglande rygg. Någon vecka före resan hade jag ett mindre bakslag men jag hade efter mycket funderande ändå beslutat mig för att åka med baktanken att det i värsta fall fick bli ett antal vilodagar.

Hur som helst beslutade vi oss för att det var nog ingen större vits att avvika från huvudrutten i Júzcar utan det var lika bra att fortsätta förbi Alpandeire och sedan eventuellt åka norrut upp till Ronda. Vi tog det efter fikat väldigt lugnt initialt. Ärligt talat åker jag ytterst sällan ens med min rätt måttliga standard fort när jag är på cykelresor, men här var det verkligen lugnt. Då det dessutom knappt var någon trafik åkte vi i bredd och snackade. Jag vet inte om det var det lugna tempot eller att snackandet gjorde att jag fick något annat att fokusera på än att det var stelt, men efter ett tag kändes det betydligt bättre. Vägen gick här genom områden med korkekar.

Efter Alpendeire började det gå lite mer konstant uppför och vi klättrade i ca 6 km med runt 5% snittlutning. Växligheten blev här mer sparsam med.

Vädret var, som kan ses på åtminstone sista bilden, lite hotfullt och det blåste en del. Efter att ha passerat något slags pass blev det en kort utförskörning ner till A-369. Då jag nu kände mig hyggligt okej i ryggpartiet beslutade jag att vi skulle köra ursprungsrutten istället för att korta av via Ronda. Vi tog därför vänster och följde vägen åt sydväst.

I Atajate tog vi av höger och åkte ner en fin utförsbacke ner till Jimera de Líbar och vidare ner mot Barriada de la Estación. Vi tog sedan väg MA-8401 till Montejaque och därifrån vägen mot Ronda tillbaka till byn vi bodde i. Ett par bilder från denna del av turen.

Klockan hade hunnit bli halv sex innan vi var tillbaka och bortsett från några stänk hade vi klarat oss från regn trots att det vid några tillfällen under dagen sett lite oroväckande ut.

Profil och karta över rundan, vilken alltså åktes i medurs riktning.

 

[GoranS]

Prognoserna talade om regn från någon gång på tidig eftermiddag så vi beslutade att inte cykla från Benaoján utan korta av den tänkta turen lite genom att ta bilen de knappt tre milen västerut till Grazalema. Var en väldigt fin, om än inte så varm, morgon.

Vi stannade vid en parkering i utkanten av Grazalema, plockade vi ur cyklarna, gjorde oss i ordning och trampade sedan iväg upp genom byn.

Efter ungefär en halvmil och drygt 300 höjdmeter, huvudsakligen genom tallskog, kom vi upp till Puerto de El Boyar, 1103 möh.

Vi fortsatte framåt och ner från passet. Var en fin utförskörning med ca 800 höjdmeter på en och en halv mil ner till El Bosque. Var huvudsakligen snällt utan några alltför branta partier eller kurvor som nöp till speciellt hårt.

Under nerförskörningen mötte vi en hel del cyklister i olika grupperingar som var på väg upp. Vi funderade på om det var så att det var ett populärt cykeldistrikt och det var många som tog tillfället i akt att ta en förmiddagstur på den lediga dagen. När vi kom ner till El Bosque stod dock någon polis(?) och dirigerade trafik och cyklister så det var nog någon slags mer organiserat evenemang som pågick. Var dock inga nummerlappar på cyklisterna så något lopp i egentlig mening var det inte.

I El Bosque tog vi av mer norrut och följde i en halvmil A-373. Då det är en lite större väg var jag inställd på att ta det mest som transportsträcka, men det var mycket sparsamt med trafik så det var helt OK att cykla där

Strax före Prado del Rey tog vi av och gjorde en båge i först nordostlig och sen mer rak ostlig riktning för att ta oss till Zahara. Var en blandning av lite flackare bitar och ett antal mindre stigningar på 50-100 höjdmeter. Några av dem hade branta knixar vilket gjorde att det nog hade varit ganska jobbigt att försöka åka fort där. Vi tog det dock tämligen lugnt och njöt av det gröna och kulliga landskapet.

Ju närmare vi kom Zahara, desto fler cyklister mötte vi åter igen. Nedanför Zahara tog vi väg CA-9104 som passerar i utkanten av själva byn och sedan fortsätter upp i bergen. Vi blev dock ganska snart hindrade då vägen var uppgrävd och så pass ordentligt att det inte var lämpligt att försöka ta sig över området då det hade inneburit mer eller mindre regelrätt klättring. Det blev istället till att vända tillbaka några hundra meter ner och ta vägen upp genom byn.

Vi såg i detta skede att molnen började dra in över bergen. Då den långsammaste i gruppen var lite orolig att det skulle ta en ganska bra stund att komma över passet beslutade vi efter lite dividerande att dela på oss s.a. vi två övriga skulle köra över passet medan sista tredjedelen skulle ta vägen längs med dammen och sedan cykla upp mot Grazalema och bli upplockad där vi möttes.

Backen upp till Puerto de las Palomas var en fin stigning som under sitt slingrande uppåt bjöd på en del serpentiner och en hel del fina vyer. En profil som nog stämmer hyggligt överens med verkligheten finns på http://www.salite.ch/palomas2.asp?Mappa= Försökte hålla lite bättre fart upp utan att för den sakens skull på något sätt plåga mig. Blev dock förbiåkt av ett par grupper på vägen upp.

På vägen upp kom det något stänk och vägbanan var på något ställe lite blöt, men det blev inte värre än så för mig. Min kompanjon som åkte lite fortare upp hade dock haft lite mer skvätt och någon antydan till hagel. Uppe vid toppen var vädret lite hotande så efter att ha dragit på mig jackan blev det bara någon bild tagen innan vi fortsatte ner på andra sida. Bilden nedan är tagen söderut, d.v.s. åt det håll vi skulle åka.

Var lite kyligt under nedfarten till Grazalema, men vi kom ner utan missöden och efter att ha packat in cyklarna så gav vi oss nedför väg CA-9123. Efter en stund stötte vi på gruppens sista medlem som plockades upp. Åkte sedan tillbaka till boendet, åt lunch och tog en lugn eftermiddag då det regnade. Plockade ner cyklarna i väskorna inför morgondagens förflyttning.

Karta och profil för den dagens tur (medurs riktning):

 

[Bikzz]

Nice, Keep it going, gillar verkligen bra RRs, med kartor och photos och höjdprofiler ... Men posta lite mer från red-light district och Scandal Beauties - Sorry !

 

[GoranS]

Sömniga spanska byar off-season bjuder inte på så mycket av den varan. Var i och för sig någon tur då vi hade röda baklysen på, men jag är osäker på om det blev några inspirerande foton tagna på dessa.

 

[GoranS]

Vi gav oss iväg från Benaoján vid tiosnåret efter att ha plockat ihop och städat ur lägenheten. Då vi inte skulle kunna checka in förrän runt två på nästa ställe hade vi ingen större brådska och tog därför inte den raskaste vägen tillbaka mot Malaga utan åkte istället från Ronda väg A-366.

Vägen passerar efter någon mil Puerto del Viento (bild österut samt på blomma).

Vi fortsatte sedan via El Burgo, Ynquera, Alozaina och Zalea till Málaga som vi passerade utanför på motorvägen och fortsatte österut längs med kusten till Torre del Mar där vi stannade till och handlade samt tog en fika innan vi fortsatte inåt landet till Los Romanes, direkt söder om Viñuela-dammen. Eller om man ska vara riktigt noggrann, till ett hus någon kilometer väster om byn där vi skulle bo i tre nätter.

Efter att ha burit in vårt bagage och monterat ihop cyklarna så blev vi en duo som vid fyrasnåret gav oss ut på en liten eftermiddags-/kvällstur. Vi cyklade in till Los Romanes, genom byn och sedan ner till stora vägen på södra sidan dammen (A-356). Var någon kortare bit med lite uppför också vilket syns på bilden.

Efter en kort bit på A-356:an tog vi av norrut på väg A-402. Båda dessa vägar är nog mer att betrakta som transportcyklingsvägar än vägar att verkligen njuta av cyklingen på. Angående A-402:an är det möjligt att det blir bättre längre norrut. Vi vek dock av efter ca 3 km av åt nordväst och in på A-7204. Trafiken minskade då påtagligt.

Första sju km av stigningen var snittlutningen runt 5% och vi kom högre och högre upp med utsikt över dammen (det är fotografen som är lite ostadig på handen och inte jorden som håller på att tippa i bilden nedan).

Runt Periana flackade det ut och var 1-2% lutning i snitt i en halvmil innan det var dags att ta sig an sista biten av stigningen upp till Puerto del Sol, knappt sju km där vi klättrade närmare 500 höjdmeter upp till 1085 möh. Passet gjorde denna eftermiddag/kväll verkligen skäl för sitt namn!

Vi fortsatte ner på andra sidan.

Var verkligen i det närmaste perfekt cykling, i stort sett ingen trafik, helt OK asfalt, soligt och tämligen behaglig temperatur.
Vi passerade Alfarnate och vek sedan tillbaka söderut förbi Alfarnatejo.

Strax väster om Mondrón tog vi höger mot Riogordo och fick en slakmota innan utförskörningen ner till den lite större vägen A-356. Denna väg funkar för transportcykling men är ganska tråkig och betydligt mer trafikerad än vägarna vi hade haft norrut. Var dessutom en blandning av slakmotor och medlut som inte lutade så mycket att man med gott samvete kunde rulla. Var lite halvseg och mitt sällskap fick gång efter annan vänta in mig. Efter en dryg mil var vi vi dock framme vid avtaget och vi hade sen bara några kilometer och en liten klättring upp till huset där vi skulle bo de kommande tre nätterna.

Var verkligen ute på vischan och sista kilometern var en blandning av grus- och cementväg.

Utsikten från huvudaltanen där vi åt frukostar och middagar gick dock inte av för hackor.

Denna runda kördes moturs riktning:

 

[kontorsråttan]

Ser riktigt trevligt ut! Utsikten från balkongen var det inget fel på. Det borde egentligen vara straffbart att posta såna bilder så här års...

 

[GoranS]

Om du håller ut lite till så kan jag utlova lite mindre somrig cykling igen ett tag.

Och, ja, utsikten var verkligen en bonus som jag inte helt räknat med när jag bokade.

 

[GoranS]

Vaknade upp till en solig men lite sval morgon. Vi tog det ganska lugnt och först strax efter 10 var cyklisterna klädda och däcken pumpade.

För att undvika väg A-356, som inte gav någon mersmak föregående dag, blev det en del småvägar inledningsvis och även några kilometer med grus. Var dock inte värre än att det gick att komma fram med racer utan alltför stora äventyrligheter. Fördelen med vägvalet var att vi verkligen kom ut på landet.

Efter 8 km kom vi ut på en lite mer ordentlig asfalterad väg (MA-3107) som vi följde upp till Riogordo.

Från Riogordo var det sex kilometer till Colmenar och huvudsakligen bara uppför. Lutningen var dock klart överkomlig med runt 5%.

Uppe i Colmenar kom vi genom en marknad och vi stannade även till och passade på att köpa en flaska vatten.

Från Colmenar fortsatte vi söderut på väg A-7000, i stort sett följandes en ås. Det gick uppför i etapper men var aldrig direkt brant.

Efter att ha passerat Puerto del León, 900 möh, fortsatte vi en liten bit till och tog sedan av till höger och åkte en liten väg upp till Pico del Reina. Sista biten upp var det betongbeläggning och tämligen brant, gissningsvis 18-20% som maxlutning. Utsikten där uppifrån var helt OK. På den nedre bilden skymtar delar av Malaga även om de centrala delarna döljs av träden till vänster.

Vi åkte sedan tillbaka till avtaget där väg MA-166 tar av österut från A-7000. Innan vi fortsatte passade vi på att ta en liten fika på restaurangen/baren som låg vid avtaget.

Var riktigt trivsam cykling även fortsättningsvis då vi tog nämnda väg MA-166 vilken visade sig vara tämligen sparsamt trafikerad.

Efter några kilometer kom vi ner på MA-3111, vilken vi åkte först österut och sedan mer norrut på till Comares, en by uppe på en höjd som har anor från feniciernas tid men som idag kanske bär mer drag från morernas tid där.

Blev en glass vid torget i byn innan vi trampade upp till högsta punkten i byn genom några minst sagt trånga gränder. Var några passager där man nästan var i med axeln i husväggen för att inte behöva åka ut i trappan som var mitt i vägen. Kom dock upp. Efter att ha tittat på utsikten vände vi sedan ner.

Från Comares var det 8 km utförskörning ner till MA-3107.

[Avslutningen av luckan kommer i ett senare inlägg då alla bilder inte får plats i ett inlägg.

 

[GoranS]

[Avslutning av lucka 5]

Efter ett par km på väg MA-3107 tog vi av norrut för att gena tillbaka till boendet. Blev då några km med grusväg igen genom landskap med bl.a. apelsinodlingar.

Dagens tur gick även den i moturs riktning.

 

[gabbeon]

Fint fotat och berättat, Göran. Tack för cykelinspiration, jag blir enormt sugen på att dra iväg till varmare breddgrader med en hoj.

 

[GoranS]

Det är väl bara att hoppa på hojen och cykla söderut!? Glöm inte att RR:a bara. ;-)

 

[GoranS]

För sista dagen i Andalusien på denna resa indikerade väderprognoserna risk för något lättare skur från lunchtid och framåt. Turen denna dag var planerad till bergen söder om Granada (eller norr om Almuñécar/Motril om man vill vara lite mer noggrann). Då det är drygt sju mil från där vi bodde till Jete, en bit nordväst om Motril, där vi nu startade cyklandet valde vi att ta bilen dit. Den planerade rundan var en loop i medurs riktning på ungefär 12 mil.

Vi startade norrut och upp mot bergen. I trakten av Otívar, efter ungefär en halvmil, fick vi för en stund sällskap av en belgare som körde denna klättring som en bensträckare på bilresan hem från Córdobatrakten till Belgien. Lite konstig väg kan tyckas, men han var kanske sugen på just denna backe!? Försöktesnacka lite belgiska backar med honom, men han tyckte inte de var mycket att yvas över

Inledningsstigningen på turen är ganska snäll med ett par lite flackare partier och däremellan typiskt 6-7%. Vi jobbade oss sakta men säkert uppåt.

Efter ett tag kände den långsammare tredjedelen av gruppen att det tog emot rätt skapligt och förespråkade att resterande två tredjedelar skulle fortsätta för att ha möjlighet att hinna runt medan sista tredjedelen skulle vända ner och fördriva några timmar nere vid kusten. Efter lite dividerande blev det också så.

Nu började dock molnen dra in och det såg åt vissa håll lite hotfullt ut medan det åt andra håll fortfarande såg helt OK ut.

När man kommer upp till runt 1000 möh ändrar klättringen lite karaktär. Först flackar det ut och man kommer efter en liten bit bort till Mirador Cabra Montes.

Sedan blir det kargare och bergsformationerna mer spektakulära.

När vi passerat detta parti och det började flacka ut igen så kom det vi inte ville, nämligen regnet.

Vi spejade framåt i hopp om att se någon ljusning eller något som indikerade att regnet skulle kunna tänkas ge med sig, men det såg väldigt regngrått ut framåt (bilden ljuger lite). Så efter lite funderande beslutade vi för att det nog var klokast att vända. Att ligga och pressa ett antal mil i regn och inte alltför mysig temperatur var måttligt lockande. Innan vi gav oss iväg ner ringde vi den kustsökande delen av gruppen som hade hunnit förbi bilen med en halvmil men nu fick vända om och ta sig tillbaka upp till denna.

Blev en ganska kall utförskörning då jag klantigt nog bara hade väst och armvärmare med mig. Mötte under utförskörningen ett antal cyklister som var på väg uppför. Några hade riktigt bra fart. Lyckligtvis avtog regnet, men när man väl blivit kall är det svårt att få tillbaka värmen när det går utför, så inledningsvis blev det värme på i bilen på tillbakafärden - härligt med semester i den varma södern!

På tillbakavägen stannade vi till och käkade sen/spansk lunch i Torre del Mar. Sympatiskt nog höll sig regnet borta då, men på vägen tillbaka till boendet fick vi en ganska ordentlig skur. Mina två kompanjoner utnyttjade sedan jacuzzin som fanns på vår altan.

Passade även på att plocka ner cyklarna i väskorna och fixade i ordning så mkt vi kunde för att kunna komma iväg i hygglig tid nästföljande dag då vi hade en ganska lång transport framför oss.

Karta och profil för dagens korta tur.

 

[Fjärdebrunn]

Läckert!

 

[GoranS]

Lucka 7 kommer i ett två-inläggsformat, ett inlägg (detta) med en transportdag och ett (senare i kväll) med en dag med cykling.

Efter att ha käkat frukost, städat av och packat in prylarna i bilen gav vi oss strax före klockan åtta av. Var verkligen en fin morgon och nog var man lite sugen på att få ge sig ut och cykla istället för att sitta i bilen.

Vi åkte åt nordväst och anslöt till motorvägen precis norr om där den delar sig och A-92M drar bort mot Granada. Det var också denna gren vi följde bort till i trakterna av Granada där vi vek av norrut på A-44:an. Det rullade på bra och vi passerade efter hand de enorma olivodlingarna i Jaén-provinsen. Enligt uppgift kommer en femtedel av världens olivolja därifrån så då förstår man att det krävs ett och annat olivträd.

Strax innan vi kom upp på La Meseta, den spanska högplatån som täcker en stor del av det inre av Spanien, gjorde vi en liten avstickare upp till Mirador de los Organos för att få en bensträckare.

Väl uppe på högplatån var det spikraka vägar på pannkaksplatta vägar. Gillar man plattmosande måste detta vara rena himmelriket.

Vi stannade till vid en rätt intetsägande vägkrog och fick oss en trerätters lunch innan vi fortsatte. Efter närmare 50 mils motorvägskörning tog vi i närheten av Motilla del Palancar av och tog sikte på Teruel. Landskapet ändrade sen karaktär ganska rejält (skiljer en dryg timme mellan de två bilderna).

Det rullade på så pass bra att jag blev tvungen att kontakta ägaren till vårt nya boende och checka att det var ok att vi kom tidigare. Insåg nämligen att vi skulle komma fram en bra stund före min prediktion på klockan sex. Visade sig dock inte vara några problem. Blev en liten kaffe- (eller för min del cola-)paus i Libros med ca tre mil kvar.

Var vid halv fem framme i Castralvo, en liten by några km söder om Teruel, där vi skulle bo i fyra nätter. Då vi precis som på de andra ställena på denna resa hade självhushåll åkte vi efter att ha fått nyckeln iväg och handlade och ägnade sedan kvällen åt att fixa mat, äta och plocka ihop cyklarna inför morgondagen.

Och för de som känner sig lite rostiga på spanska geografi ges här ett litet kartstöd kring hur färden gick.

 

[GoranS]

Andra delen av lucka sju och nu med cykelfokus

P.g.a. sjukdomskänning blev trion denna dag decimerad till en duo. Väderprognoserna var lite svårtydda, men det fanns klar risk för regn framåt eftermiddagen så vi gav oss iväg redan strax efter halv åtta med förhoppningen att hinna avverka den planerade turen innan det eventuellt började skvätta.

Vi började med att åka in mot Teruel och sedan ta väg N-234, först öster- och sedan mer söderut. Min kompanjon verkade mer sugen på att undvika regnet än jag, eller så var det bara att han är en bättre cyklist. Jag fick i alla fall slita ganska ordentligt för att hålla hans rulle i slakmotan upp till Puerto de Escandón, 1223 möh, som vi nådde efter 17 km och en klättring på ungefär 300 höjdmeter. Efter att vi passerat anslutningen till motorvägen så var trafiken på vägen ytterst sparsam denna tidiga söndagsmorgon. Ett par bilder från vägen upp till passet:

Efter passet var det svagt utför och det rullade på fint ner till La Puebla de Valverde. Låg mestadels på rulle och njöt av att ha någon som skötte dragjobbet! I byn tog vi sedan av i en sydvästlig riktning och började dagens huvudklättring som var knappt två och en halv mil lång. Den var dock aldrig speciellt brant. Växtmässigt växlade det mellan tallskog och låg buskvegetation och man märkte att det är ett område som inte får speciellt mycket regn.

Beläggningen var bitvis lite grov, men det var ju uppför så inga egentliga problem. Efter ett tag började vi närma oss bergstopparna som inte direkt var några spetsiga saker.

Jag hade någon månad tidigare sett på någon webcam att de fortfarande åkte skidor uppe vid skidanläggningen i Javalambre som området heter. Nu var dock snötillgången lite klen och liftarna stod stilla.

Uppe vid skidanläggningen tog asfalten slut, men vårt mål var högsta toppen i området (också kallad Javalambre) dit det går en grusväg. Var lite vått här och var och på två ställen var det omöjligt att cykla då det fortfarande låg snö över vägen.

En bild från själva toppen som en vandrare tog på mig och min kompanjon, samt en bild som visar ett av de två snöfälten vi var tvungna att gå över.

Var inte så mycket att göra uppe på toppen så vi gav oss istället nedåt. Efter att vi kommit tillbaka ner till asfalten tog vi ganska snart vänster och följde en västligare rutt tillbaka. Var en rätt trivsam utförskörning med måttlig lutning, bara någon enstaka bil och inte alltför risig asfalt. Hade förvisso inte skadat med tio grader varmare, men det kunde varit klart värre. I synnerhet var jag tacksam för att något regn fortfarande inte syntes till. Passerade några “stugbyar”. Var dock igenbommat.

Efter ett tag kom vi ner till Camarena de la Sierra.

Tog en liten kurvig väg genväg precis efter byn.

Vartefter vi kom neråt blev det lite grönare även om det fortfarande kändes som mycket tidig vår.

Efter Valacloche tog vi av höger och där blev vägen klart sämre ett tag.

Lyckligtvis gick det dock uppför till Cubla och sen blev asfalten relativt snart bättre. Min kompanjon testade även den på senare tid så populära positionen med att sitta på toppröret. Jag kontrade detta aerodynamiska trick med att väga ganska många kilo mer, vilket jämnade ut ställningen i fartfajten!

Närmare Teruel ändrar jorden och bergen färg till en rödartad ton som i alla fall fick mig att associera till amerikanska västernfilmer.

I Villaspesa tog vi av österut på en liten väg som vi först hade lite besvär att hitta på då vi missade avtaget inne i byn. Väl inne på vägen stötte vi först på en fårskock som passerade vägen. Fåraherden visslade dock på sin hund när han såg oss komma och hunden tog tag i det hela och styrde upp situationen. Tog inte många sekunder innan den hade fått undan hela fårskocken från vägen.

Strax därpå drabbades min kompanjons däck av ett angrepp av något vasst litet metallföremål vilket föranledde slangbyte med mindre än en halvmil kvar.

Vi var tillbaka vid ettsnåret. Efter lunch tog jag en liten promenad i närområdet där det tydligen krigats en del under det spanska inbördeskriget. Avslutar dagen med ett par bilder från denna korta apostlahäststur.

Dagens tur som kördes i medurs riktning

 

[GoranS]

Återigen en dag med prognoser som talade om regnrisk på eftermiddagen så det blev precis som föregående dag en tidig start. Denna dag blev det dock inledningsvis bil då backarna som var dagens mål låg så pass långt bort att det blivit en rätt lång dagstur annars och då båda mina reskamrater hade lite lätta förkylningskänningar var det inte läge för något sådant.

Vi åkte in mot Teruel och sedan på någon sorts ringled öster om staden upp till väg A-226 som vi följde till dessa att den korsade A-228 precis väster om Allepuz. Där parkerade vi efter drygt fem mils bilfärd. Var en kylig morgon med en temperatur på sex eller sju grader när vi startade. Bör kanske tilläggas att Allepuz ligger på ca 1400 möh.

Vi tog det väldigt lugnt då vi cyklade iväg söderut på A-228.

¨

Trafiken var liksom på större delen av turen begränsad till någon enstaka bil. Första delen var vägen i lite sämre skick även om det inte var några direkta problem att cykla. Vi kom efter ett tag förbi ett parti i trakterna av Gúdar där de höll på och jobbade med att förbättra vägen.

Efter 13 km passerades dagens första pass, Puerto de Gúdar.

Därefter bar det av utför i några km ner förbi avtaget till Alcalá de la Selva. Väldigt snäll och fin utförskörning där det var bra asfalt och i stort sett bara att rulla på. Vid macken som ligger precis in på avtaget till vänster en halv kilometer senare stannade vi till och hade lite rådslag. Beslutet var att mina två kompanjoner skulle ta en lite kortare variant och därmed kunna ta det lugnt och fint medan jag skulle ta en variant som gav en förlängning på tre mil och ett par backar. För att de inte skulle behöva vänta alltför länge på mig försökte jag under resterande del av turen hålla ett, för mina förhållanden, skapligt tempo.

Passerade ganska omgående en del hotell som verkade ganska hårt nischade mot skidturister. Åtminstone fanns det (stängd) skiduthyrning och dylikt och det såg inte direkt ut att vara högsäsong. Oklart om hotellen ens var öppna.

Stigningen upp till skidstationen Aramón Valdelinares är på en ganska bred väg. Misstänker att de kör upp bussar där vintertid. En profil på klättringen (med start betydligt längre söderut) finns på http://www.altimetrias.net/aspbk/verPuerto.asp?id=415 Trots att det fortfarande var rätt svalt blev jag duktigt varm av att trampa på uppför och jag fick temporärt lätta lite på klädseln för att inte bli alltför blöt av svett.

Inledningsvis var det hyggligt öppet landskap.

Efter hand kom man dock upp i tallskogen.

I en rondell körde jag rakt fram när jag var nästan uppe.

Kom bort till en restaurang som jag misstänker kunde ha gott om gäster en solig vinterdag. Nu var den dock stängd.

Åkte tillbaka ner till rondellen och tog höger. Fick sedan några km med lite berg-och-dal-banecykling, d.v.s. upp och ner. Om man tog rejäl fart utför och tryckte på uppför så kom man en bra bit men inte hela vägen upp i nästa uppförsbacke utan man fick jobba en del för att komma över krönet. Klart jobbig cykling. Efter några kilometer blev det dock mer ordentlig utförskörning.

Nere vid väg TE-V-3, strax norr om byn Valdelinares var det dags att återigen klättra i ett par km upp till Puerto Valdelinares, ett pass med en av de mer väderbitna skyltarna jag sett.

Lucka 8 fortsätter i inlägg nedan då alla bilderna inte fick plats i ett inlägg.

 

[GoranS]

Fortsättning på lucka 8

Vid passet tog jag av höger medan mitt resesällskap fortsatte rakt fram när de kom dit. De rapporterade senare att vägen där bitvis var riktigt dålig. Inledningsvis cyklade jag genom en flack dal.

Om det i övrigt var lite trafik på rundan så var det på det här avsnittet obefintligt. Tror inte jag såg en enda bil mellan Puerto Valdelinares och byn Fortanete, en sträcka på drygt en och en halv mil. Var med andra ord väldigt fridfullt. Var först lite utför, sedan en slakmota upp till Puerto Fortanete för att sedan bli en oväntat fin backe ner i dalgång mot Fortanete.

I Fortanete kom jag ut på väg A-226, vilken jag sedan följde tillbaka till bilen. Från byn gick det först i en halvmil lite försiktigt uppför. Vädret var här minst sagt hotfullt och jag åkte och halvt om halvt väntade på att det skulle börja regna. Mer än något stänk kom dock lyckligtvis inte.

Efter detta kom en halvmil där vägen steg ca 300 höjdmeter upp till Puerto Villaroya, 1700 möh. Började här bli lite seg i benen och det kan bidra till att jag inte orkade fota något. Vägen går här på kanten av en dalgång som är tallbevuxen. Bitvis har man dock lite fin utsikt. Utförskörningen på andra sidan var ganska trevlig med en rejäl serpentinkurva där man behövde bromsa men i övrigt var det mest att rulla på och beundra utsikten. Tyvärr har jag inte någon vettig bild på denna.

Precis före man kom in i Villaroya de los Pinares fanns denna byggnad på höger sida vägen.

Efter byn började det gå svagt uppför. Efter hand blev det lite brantare, men det blev aldrig direkt brant. Mötte här en mer touringartad cyklist, den enda andra cyklisten jag såg förutom mina kompanjoner. Efter 5 km och knappt 200 höjdmeter nåddes dagens sista pass, Puerto de Sollavientos på drygt 1500 möh.

Då jag passerat passet var det nerför till Allepuz, genom byn och ner till bilen. Mina kompanjoner hade fått vänta ungefär en halvtimme men hade då hunnit ta en kaffe uppe i byn, så de verkade inte alltför missnöjda. Klockan var ungefär ett när vi startade återfärden. Passade på att kompletteringshandla lite i Teruel på tillbakavägen. Tog det sedan rätt lugnt resten av dagen med lite cykelvård som mest ansträngande aktivitet.

Dagens runda gick i moturs riktning.

 

[GoranS]

Dagen efter var mina två reskamrater om något snarare lite sämre. En beslutade sig för att ta vilodag trots att dagsturen som var planerad var av det kortare slaget. Det såg dock denna dag såg ut som det inte bara var risk för regn utan att det nog var ofrånkomligt att det skulle bli regn framåt lunch/eftermiddag. Återigen startade vi därför i skaplig tid. Denna gång åkte vi norrut på motorvägen (A-23) upp till i höjd med Santa Eulalia där vi tog av västerut och styrde kosan till Orihuela del Tremedal där vi parkerade. En bild tagen på vägen dit, ca en halv mil innan vi kom fram. Detta vägavsnitt hade riktigt dålig beläggningen med många sprickor och hål och bilen hoppade och skuttade rätt bra när vi åkte där. Den andra bilden är, tämligen uppenbart, där vi parkerade.

Var soligt och fint men rätt svalt. Min kollega dök in på en bar för att uppsöka en toalett. Passade på att ta några bilder inne i byn i väntan på honom.

Vi trampade sedan ut genom byn. Var lite gatsten så det blev något skakigt. När i kom ut på stora vägen blev det dock bättre. Det började i stort sett omedelbart gå uppför, om än i en behaglig lutning för de ouppvärmda benen.

Ganska omgående kom vi in i en fin tallskog.

Vi passerade någon slags pass på 1650 möh efter en halvmil. Gick sedan lite utför innan vi fick en lång spikrak slakmota upp till nästa pass, vilket var på precis under 1700 möh.

Efter det passet blev det i stort swett utför i en mil ner till Noguera de Albarracín.

Vi tog av från väg A-1512 som vi följt och fick en lite slitig klättring. Trehundra höjdmeter på fyra och en halv km kanske inte låter så farligt, men det var några ganska sega rakor där det ändå lutade på skapligt vilket i kombination med en sur motvind gjorde att det tog emot.

Blev därefter återigen utför på vägen ner mot Bronchales. Vi beslutade oss dock för att precis söder om byn ta av västerut in på en mindre väg. Delvis var det motiverat av att slippa den dåliga vägen som syns på första bilden för dagen.

Passerade några grupper med uthyrningsstugor.

Kom efter ett tag tillbaka till vägen vi cyklade ut på, så sista sex kilometerna blev desamma som de första sex, fast i omvänd riktning. Klockan var strax efter elva då vi kom tillbaka till byn vi startat vid.

Vi åkte sedan delvis en annan väg tillbaka då vi sneddade ner förbi Monterde de Albarracín och Cella på väg TE-V-9021 ner mot motorvägen. Vi valde docka att köra den till motorvägen parallellt löpande N-234 (troligen den gamla vägen). Denna väg kan nog passa bra om man vill träna på plattempo.

Vi passerade också förbi flygplatsen i Teruel som verkade vara någon slags uppställningsplats för flygplan.

När vi kom till utkanten av Teruel öppnade sig slutligen himlen och det kom en intensiv, men ganska kort regnskur. Tog sedan en lugn eftermiddag med en liten tupplur. Beslutade mig för att kommande dag försöka mig på att cykla till sista boendet på denna resa. Dels var det utlovat soligt och fint väder och dels visade det sig, efter lite experimenterande, att det skulle gå att få in de tre cykelväskorna utan att behöva stoppa ner någon av de återstående två cyklarna i dessa om det bara var två personer i bilen. Är alltid lite trixande med att få ner en cykel i väska så det var skönt att vi helt slapp det jobbet denna gång.

Dagens korta tur där loopen cyklades i moturs riktning.

 

[GoranS]

Då jag hade ett antal mil att avverka och jag inte hade någon lust att stressa såg jag till att gå upp tidigt för att kunna lämna Castralvo (byn vi bott i) bakom mig precis före klockan klämtat sju. Inledningen var densamma som på första turen, den upp till snön vid Javalambre.

I La Puebla de Valeverde blev det dock ny väg då jag tog av österut (väg A-232). Gick under några mil lite upp och ner mellan 900 och 1100 möh.

Passerade Valbona och Mora de Rubielos innan jag kom fram till Rubielos de Mora (fantasifull namngivning!). Stannade där till och knaprade i mig en halv energikaka.

Passerade Fuentes de Rubielos.

Därefter kom en utförsbacke på närmare 250 höjdmeter ner till passagen av ett vattendrag som utgjorde gränsen mellan Aragón och Communidad Valenciana, två av Spaniens regioner (finns sjutton stycken totalt).

Blev sedan lite klättrande. Passerade efter ett tag Cortes d’Arenós.

Blev lite smånervös att det skulle dyka upp någon fäktande spanjor när jag nådde toppen, men jag klarade mig.

Var sedan 1,5 mil till nästa by, Sucaina. Några bilder tagna på vägen dit:

Efter Sucaina kom en riktigt fin backe ner till en flod. Som synes var det dock långt ifrån något kraftigt flöde i floden.

Därefter tog dagens huvudklättring vid. På nio km steg vägen ungefär 450 höjdmeter upp till Puerto del Remolcador. Inledningsvis går klättringen i tallskog. När man närmar sig Castillo de Villamalefa avtar dock träden i frekvens.

Backen ner på andra sidan var ren och skär cykelpropaganda med mycket bra asfalt, snäll lutning och lagom kurvigt.

Ner mot Figueroles och framför allt L’Alcora tog dock det roliga slut. Blev betydligt mer trafik och tråkiga vägar. Från L’Alcora följde jag CV-190 bort till CV-16, vilken var motorväg. Dock fanns en cykelbana bredvid som jag nyttjade. Var lite väl många omotiverade svängar för att den skulle vara rolig att cykla. Som ren transportled dög den dock gott.

När jag kom ner till Autovía de la Plana (CV-10) tog jag av österut på cykelbanan som följde den motorvägen. Denna får lite högre poäng.

I Borriol blev det huvudgatan genom byn och efter att byn passerats tog jag bron över motorvägen och klarade av de sista kilometerna upp till boendet. Fick vänta en stund på mina kompanjoner som hade åkt iväg för att handla efter att ha checkat in. Gick dock ingen nöd på mig i solen och värmen. Var riktigt skönt efter det lite svala vädret i Teruel. För de som gillar temperaturuppgifter från cykeldatorer i solen så visade min 41 grader. Skulle gissa på att den visade 15 grader mer än temperaturen i skuggan.

Rutt och profil för dagens tur:

 

[Janne_L]

Tack för att du delar med dig!

 

[GoranS]

Ah, en läsare! Så trevligt! Känns lite som att jag annars håller på att vinna titeln "Skapare av 2018 års tråd med störst kvot mellan antal bilder och antal inlägg från andra användare än TS själv".

 

[ooms]

Du kan vara lugn, det är nog många som läser, njuter, och drömmer sig bort...

 

[Bikzz]

Jag hade samma känsla när jag skrev RRs förut... Kämpa på ! Kul att läsa !