Tobbe Arnesson
Ny medlem
[RR] Mostigen, 17 km utmaning i Söderhamn
Hoj!
I tre års tid har jag spanat på en stig som kallas Mostigen i Söderhamn, där jag jobbar ibland. Av olika slöa anledningar har jag aldrig tagit med mig cykeln, men idag var det dags!
Stigen sägs börja vid Statoil och drar sedan iväg 17-19 km till Bocksjön. Blandat stig och grusväg.
Jag har gått runt Statoil och spanat efter ledmarkeringar vid ett par tillfällen men inte kunnat hitta några, så här är en karta till hur man tar sig från Statoil till första ledmarkering. Efter det är leden välmarkerad.
I början står det "Mostigen" men efter bara någon kilometer börjar det stå "Bocksjön" på skyltarna. Markeringarna på träden börjar bli till åren men är många till antalet. Inga problem att följa leden.
Efter mindre än hundra meter dyker det upp ett illavarslande tecken, hur ska detta gå?
Vid Stortjärnen kommer den första av ~11 spänger. Ungefär fyra av dem är höga, ganska långa och med bred springa. En klar utmaning alltså!
Heaven is Häll, sen kommer mer av blockterrängen som är så vanlig i trakten.
Strax efter Kursil kommer man fram till en gammal Linfabrik, härligt med kugghjul i trä!
Vattenkraft var bra även förr.
Ny teknik möter gammal.
Nu kommer ett par utmanande spänger till, sen korsar stigen en grusväg och en rejäl spångutmaning hälsar dig välkommen. 250-300 meter lång spång med inte mindre än 27 "kurvor", flera av dem relativt tvära.
Självklart är mittspringan bred nog att på sina håll även svälja ett 2.4" Maxxis AdVantage, gäller att hålla sig på bara en planka alltså!
Lite mer kurvor. Jag gick stora delar av spången, det hade nyss regnat så träet var halkigt och då jag var själv ville jag inte bli liggande skadad. [insert chicken noise]
De flesta blöthål var spångade, men det fanns en handfull mindre blöthål. Över lag var stigen torr och fin. Kan tänka mig att det blir rejält med mygginvasion till sommaren, som Per rapporterade i hans RR.
I närheten av Kungsgårdssjön finns Rikstelefon, bra om man behöver ringa efter utkörningspizza.
Jag fixade inte den här klättringen. Såg ut som blixten sprängt upp en massa vassa stenar i en relativt rak linje efter stigen. Kan även ha varit någon som dragit upp en kabel eller liknande, fanns spår efter någon minigrävare eller så längre fram. Mycket underligt oavsett.
Längs med grusvägen under "Mostigen" på kartan hittade jag detta välbonade älgpass. Balkonglådor, brevlåda och vita knutar? :D
Ju närmare Bocksjön man kommer, desto mer sten blir det i terrängen och således även på stigen. Gick bra att surfa över stenkistorna men orken började tryta.
Efter 2:15 i fettotempo med gott om fotopauser var jag till slut framme vid Bocksjön.
Började få bråttom tillbaka till jobbet och tog knappt några bilder på tillbakavägen, men när en pinne fastnar så här udda...
Hade solen i ryggen när jag vände om. Såg fram mot att komma till upptorkade stenkistor och spänger, men det kom så klart en till skur innan jag var där.
Väl tillbaka vid långspången var jag varm i sadeln och lyckades faktiskt cykla nästan hela, fick sätta ned foten några gånger och körde av en gång. Skallen blir trött av att spångcentrera sig längre partier. Men spången är helt klart cyklingsbar! Upptäckte att jag är mycket sämre på att köra på den vänstra plankan av någon anledning. Såg därför till att cykla bara på vänsterplankan på spängerna som kom efter. :)
Här är den tväraste kurvan på långspången, den går att ta men det känns på gränsen!
Det tog 1:38 att trampa tillbaka till Statoil igen, fortfarande i fettofart för benen var allt annat än pigga. Totalt var jag ute nästan fyra timmar, en riktigt bra dag faktiskt.
Stigen är dessutom riktigt rolig, har det mesta i terrängtyp och går fram i fin granskog. På väg till Bocksjön tyckte jag det var lite synd med grusvägspartierna, men på hemväg var det faktiskt rätt skönt att vila benen lite. Bra att den börjar lätt och blir allt mer teknisk ju närmare Bocksjön man kommer, uppvärmning på väg dit och allt lättare cykling när man trampar hem.
I tre års tid har jag spanat på en stig som kallas Mostigen i Söderhamn, där jag jobbar ibland. Av olika slöa anledningar har jag aldrig tagit med mig cykeln, men idag var det dags!
Stigen sägs börja vid Statoil och drar sedan iväg 17-19 km till Bocksjön. Blandat stig och grusväg.
Jag har gått runt Statoil och spanat efter ledmarkeringar vid ett par tillfällen men inte kunnat hitta några, så här är en karta till hur man tar sig från Statoil till första ledmarkering. Efter det är leden välmarkerad.
I början står det "Mostigen" men efter bara någon kilometer börjar det stå "Bocksjön" på skyltarna. Markeringarna på träden börjar bli till åren men är många till antalet. Inga problem att följa leden.
Efter mindre än hundra meter dyker det upp ett illavarslande tecken, hur ska detta gå?
Vid Stortjärnen kommer den första av ~11 spänger. Ungefär fyra av dem är höga, ganska långa och med bred springa. En klar utmaning alltså!
Heaven is Häll, sen kommer mer av blockterrängen som är så vanlig i trakten.
Strax efter Kursil kommer man fram till en gammal Linfabrik, härligt med kugghjul i trä!
Vattenkraft var bra även förr.
Ny teknik möter gammal.
Nu kommer ett par utmanande spänger till, sen korsar stigen en grusväg och en rejäl spångutmaning hälsar dig välkommen. 250-300 meter lång spång med inte mindre än 27 "kurvor", flera av dem relativt tvära.
Självklart är mittspringan bred nog att på sina håll även svälja ett 2.4" Maxxis AdVantage, gäller att hålla sig på bara en planka alltså!
Lite mer kurvor. Jag gick stora delar av spången, det hade nyss regnat så träet var halkigt och då jag var själv ville jag inte bli liggande skadad. [insert chicken noise]
De flesta blöthål var spångade, men det fanns en handfull mindre blöthål. Över lag var stigen torr och fin. Kan tänka mig att det blir rejält med mygginvasion till sommaren, som Per rapporterade i hans RR.
I närheten av Kungsgårdssjön finns Rikstelefon, bra om man behöver ringa efter utkörningspizza.
Jag fixade inte den här klättringen. Såg ut som blixten sprängt upp en massa vassa stenar i en relativt rak linje efter stigen. Kan även ha varit någon som dragit upp en kabel eller liknande, fanns spår efter någon minigrävare eller så längre fram. Mycket underligt oavsett.
Längs med grusvägen under "Mostigen" på kartan hittade jag detta välbonade älgpass. Balkonglådor, brevlåda och vita knutar? :D
Ju närmare Bocksjön man kommer, desto mer sten blir det i terrängen och således även på stigen. Gick bra att surfa över stenkistorna men orken började tryta.
Efter 2:15 i fettotempo med gott om fotopauser var jag till slut framme vid Bocksjön.
Började få bråttom tillbaka till jobbet och tog knappt några bilder på tillbakavägen, men när en pinne fastnar så här udda...
Hade solen i ryggen när jag vände om. Såg fram mot att komma till upptorkade stenkistor och spänger, men det kom så klart en till skur innan jag var där.
Väl tillbaka vid långspången var jag varm i sadeln och lyckades faktiskt cykla nästan hela, fick sätta ned foten några gånger och körde av en gång. Skallen blir trött av att spångcentrera sig längre partier. Men spången är helt klart cyklingsbar! Upptäckte att jag är mycket sämre på att köra på den vänstra plankan av någon anledning. Såg därför till att cykla bara på vänsterplankan på spängerna som kom efter. :)
Här är den tväraste kurvan på långspången, den går att ta men det känns på gränsen!
Det tog 1:38 att trampa tillbaka till Statoil igen, fortfarande i fettofart för benen var allt annat än pigga. Totalt var jag ute nästan fyra timmar, en riktigt bra dag faktiskt.
Stigen är dessutom riktigt rolig, har det mesta i terrängtyp och går fram i fin granskog. På väg till Bocksjön tyckte jag det var lite synd med grusvägspartierna, men på hemväg var det faktiskt rätt skönt att vila benen lite. Bra att den börjar lätt och blir allt mer teknisk ju närmare Bocksjön man kommer, uppvärmning på väg dit och allt lättare cykling när man trampar hem.
