RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage

Hasse#7

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Jag tänkte att det kan vara på sin plats med en liten summering av min första/enda/vad vet jag, 600km brevet. Varning, det finns inga bilder kanske slänger in de få jag har när jag orkar. Cyklar du inte BRM/Brevet/ Randonne/Audax, jag vet benämningarna är som gjorda för att ingen skall cykla dem, menkanske hittar du något användbart ändå.

Varför? Ja varför vill man göra detta? I mitt fall är det nog så att jag gärna vill cykla, gärna vill ha ett koncept men inte ett jippo. Det är liksom upplevelsen, utmaningen och äventyret man suktar efter. I mitt fall har jag en skräckblandad förtjusning av risken att inte orka, att komma vilse, bli bortförd av aliens, eller köra sönder prylarna. Mest orolig är man att man inte skall orka, inte hitta och att det här är något för övermänniskor.

Är det det? Både ja och nej. Det finns såklart de här allra snabbaste, de har inte alltid sprillans cyklar eller dyraste utrustningen men de har en utstrålning av kompetens och träningstimmar. Den är väldigt äkta och betyder inte alls något annat än att de är bra. Eftersom konceptet knappast kan klassas som tävling utan mer som utmaning är de jag träffat väldigt ödmjuka och vänliga. Det känns inte alls obekvämt att be om råd. Fast man kan ju vara lite taktisk och inte fråga precis när det skall ätas, fixas punka och gå på muggen samtidigt. För mig är detta en division jag inte kommer cykla i men det var väldigt trevligt att prata innan och cykla med gruppen till Skanssundet dit det inte krävdes maxfart pga färjans tider. Nästa grupp är de som är väldigt erfarna och har cyklat massor med mil överallt och ofta en eller flera PBP med mera. Här finns alla former av cyklister. De är inte supersnabba och har inte heller som mål att bli det. De flesta har god självkännedom och kommer klara nästan vad som helst om de får genomföra efter plan och alternativa planer. Jag hoppas kunna bli en sån här Randonneur nån gång. Förklädd stålman, McGyver, Lasse Åberg och samtidigt Jon Skolmen och nån berömd finsk kartläsare i ett enda paket. Den tredje gruppen är den jag hör till nu. Vi som vill, som har tagit steget, som vet en del men inte allt och som kanske är redo eller kanske inte. Här finns de som gjort en del lopp men inte riktigt tar det på allvar eller för stort allvar, som chansar lite med prylarna, som har det bästa utan att behöva det, som har för mycket grejer eller för lite. Som kör slut på sig för tidigt eller äter fel saker. Som är målmedvetna och skall till PBP eller planlösa och bara vill cykla. Där har ni min bild på ett ungefär och det är absolut inte ett krav att man är övermänniska, man skall bara ha en rimligt god förmåga att bedöma vad man kan och sedan se till att ge nån form av positivt bidrag till övriga. Det behöver inte alls vara att man drar alla. Det kan vara att man håller stämningen uppe när det går trögt. Eller är en jäkel på att hitta. Eller ser de finaste vyerna och delar med sig när folk börjar borra ner huvudena för mycket. Andra har fin åkning i klunga eller god uppsikt över trafik och faror, typ selektiv varseblivning som det så fint kallas. Några håller extra bra koll på gropar och tecken. Ja i grupp funkar det mesta och några vill ju gärna dra, så är det ingen specialitet så kan man ofta slippa både länge och mycket. Själv vill jag dra men det är mest för att kompensera andra brister.

Hur i hela friden hamnade jag på en BRM600 från Södertälje? Rent teoretiskt handlar det bara om att jag vill cykla men det här har egentligen växt fram under lång tid med Mälaren Runt osv. Man kan nog sammanfatta det som en liten Bucket list där jag ville se om jag klarade 200, 300, 400 och 600km på en säsong. Det var 400 och 600 som var problemet i huvudet. Det längsta jag cyklat innan var 340km och det tog en evighet på grund av diverse nödvändiga omständigheter men alla cyklister var med hem och det var huvudsaken. 400km gick relativt smärtfritt eftersom man inte behöver fundera så mycket över sömnen och i mitt fall kan vara allas Televinken och låta andra peka ut vägen. Jag försökte följa min Garmin men det är inte så lätt som det ser ut och det finns fallgropar som kräver noter/karta eller kännedom om vägarna. 600km är en annan historia, här behöver man planera sin natt, var skall man bo eller i alla fall sova, eller skall man ens sova? Hur mycket skall man ha med sig? Det finns nog inget bra svar utan att öva och kolla vad andra har samt lära sig väder och temperaturer. Allra smartast är nog att cykla med någon eller några som kan fungera lite som faddrar och så får man sköta sig så man inte vaknar ensam och övergiven eller fastknuten i ett träd med munkavle som barden i Asterix.

Mitt lopp började med en proppfull liten elbil. Den rullade till en kompis där cykel, prylar och en Ikea hopfällbar gästsäng lastades över i en gammal VW transporter. Jag åkte över med sista färjan från Ekerö på fredagen och parkerade en liten bit från Östertälje. För er som inte sovit i ett busskåp kan jag berätta att det blir trångt med sängen, cykeln och prylarna. Efter ett tag blev det kallt om öronen också. Morgonen grydde och det blev dags att klä på sig. Det känns ju lite märkligt att hoppa ut naken och dra på sig bibs. jag bestämde mig för att det var bättre att klä på sig inne i bilen. Satt i sängen och krånglade med bibsen. Plötsligt sa det pang och jag satt med arslet och madrassen på golvet, armbågarna bakom på madrassen och vaderna på madrassen framför mig. Två spjälor i sängbotten hade fjädrat ur sina fästen i sängramen men inget var sönder inte ens jag. Hade annars varit en fin ursäkt för DNS.

Sen bar det av till Circle K. Det är ganska mäktigt att se alla cyklar och cyklister samlas om man är lagd åt det hållet. Lokalt bilbus har nog annan uppfattning och det kommer dröja innan de fyller sitt första gula stämpelkort. Först är stämningen familjär och alla hälsar på folk de känner och inte känner. Redan här kan man sätta en standard för sin medverkan men jag brukar känna mig lite tillbakadragen innan det börjar och det är skönt att känna några litegrann sen tidigare. Plötsligt kommer Grimpeuse ut och då vet man att det är allvar, alla andra har pratat strunt och Åsa har hanterat ett administrativt mirakel för att få med alla. Nån minut senare har alla rullat iväg mot det kända eller helt okända. Fram till färjan vid Skansundet är alla med utom Olle som glömt sin smörgås. Det gör inte så mycket att han får cykla ensam för det finns inget som stoppar honom från att fullfölja, men mackan är viktig så den hämtas. Efter färjan brakar det loss. Fartfantomer som Martin MHenry, Adam och IngvarW drar iväg. Jag gjorde en kort ansats att haka på men inne i huvudet startades det en enarmad bandit som roterade kilometrar. Den stannade 0-2-7 och eftersom det är ganska långt från 6-0-0 valde jag att besinna mig. Vi blev en grupp med flera jag sett tidigare på 400km. Om man cyklar med Grimpeur och Grimpeuse kommer det ganska snabbt visa sig att grimpeur/Henrik tar täten och drar som ett lok hur länge som helst efter honom kommer Grimpeuse/Åsa som styr upp det hela lite om det går för hårt. Resten hänger med och om man inte tar för sig av dragjobbet så drar Henrik antagligen till mål. Jag är lite fascinerad över dragjobbet och hur svårt det är att göra bra så jag vill gärna hjälpa till efter bästa förmåga och jag tror att jag och Åsa hittat nån slags balans som är någorlunda ok och som funkar för de flesta. Men Henrik drog sjukt mycket mer än jag gjorde. Hursomhelst rullar det på, kilometrarna blir till mil, milen blir till stämplingar, stämplingarna blir till mat och så håller det på. I ett cykeltempo som är högt men inte högt som i plågsamt hinner man prata en hel del, man hinner också uppleva landskapet, djuren, växterna, vattnet, byggnader, dofter och allt annat på ett fantastiskt och intensivt sätt. Det finns liksom inget som spelar roll annat än att cykla, hjälpas åt och uppleva saker, allt annat har man lämnat hemma. Lägg då till att vägarna är rekade in minsta detalj och valda på ett sånt sätt att det skall bli så bilfritt, så vackert och så bra som möjligt. Det är lätt att uppskatta ett parti grus om man vet att det tar bort 2+1 med vajerräcke helt.

20180526_142957.jpg


Vi stämplar i Borensberg och det börjar bli mörkt. Jag som är en optimistisk slarvpelle som knappt visste om jag skulle med, börjar inse att det är dags att bestämma sig för hur man skall spendera natten. Ingen verkar vilja fortsätta nonstop, det är förmodligen en dålig idé att göra det själv utan att hitta. Erik, Svante och Peder har med sig liggunderlag och sovsäckar och skall sova under bar himmel. Det är ju en vacker natt men inte för att sova på en granruska med vindjackan över sig, den idén går också bort. Resten skall till hotell eller vandrarhem. Marc skall till Mjölby men där är det stor risk att man inte får nån plats, resten skall till Linköping. Jag bestämmer mig för att haka på Lars-Johan till Scandic. Han är en lugn typ som gjort tre PBP och hittar överallt, dessutom har han inga problem med att säga att han inte pallar att dra så mycket, en uppgift jag uppskattar om jag skall göra någon som helst nytta. Väl på hotellet har jag ett enda jobb med tre moment att göra, duscha, ställ klockan, kryp ned och sov. Vaknar två timmar senare på tvären i sängen ovanpå överkastet med mobilen på bröstkorgen inklusive handen på. Måste ha somnat omedelbart när jag tryckt igång väckningstiden. Trött? Ja, kanske lite.... 06.30-07.30 frukost och hoppa i munderingen. Utanför receptionen säger Lars-Johan "Det där är inte bra." Jag följer hans blick och ser några ganska utåtstående Scandicflaggor. "Motvind?" Frågar jag. "Uhm" och en nick från L-J. "Hur länge?" frågar jag. "Till Södertälje" svarar L-J. Vi drar iväg utan några andra. Tydligen brukar man göra så och mötas upp lite här och där. Mitt tips till dig som vill göra detta för första gången, se till att inte bli ensam om du inte känner dig helt trygg med det. Jag drog och jag drog och jag drog. Vi kom ikapp de tre skogsluffarna varav två valde att cykla själva och Peder hakade på oss. Han var inte heller sugen på att dra så jag fortsatte att dra till lite före Jönåker. Det var ganska jobbigt med vinden värmen och solen. Min kropp sa åt mig att göra myteri och vi fördelade om så att alla drog litegrann, alltså vi tre cyklister (inte mina kroppsdelar) oavsett tempo och vi svängde in på golfklubben i Jönåker och åt "Mors dags buffé" kanske inte det smartaste men ändå nödvändigt. Sen kunde jag dra lite till. När vi kom till Sillekrog träffade vi Henrik och Åsa som haft samma takt men lite förskjutet flöde. Nu var mina krafter helt slut, Henrik drog som vanligt som om stinsen vinkat av tåget för premiärturen alldeles nyss och jag hamnade i en helt okänd situation för mig. Låg sist och varje gång vi åkte utför tappade jag kontakten och uppför hann jag någorlunda ikapp. När det var två mil kvar bestämde jag mig för att släppa och ta det sista ensam. Det var inget problem egentligen eftersom det är lätt att hitta, men det var ändå inte så jag tänkt mig att filmen skulle sluta. Blev mycket glad av att se L-J vänta in mig och vi cyklade tillsammans in i mål. Sjukt bra känsla direkt när det var klart. En kanonhelg! Känner du att du inte fick avsmak av denna story tycker jag att du helt klart skall fundera på att köra en BRM. Enkelt arangemang av cyklister för cyklister. Kom ihåg att det är alltid resan som är målet!

20180527_181057.jpg


20180527_181042.jpg
 
Senast ändrad:

Hasse#7

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
patten sa:
Vackert, cykelpoesi :) helt klart mersmak.

Tack jag känner mig nästan lite som vid jetlag. Är det osammanhängande eller någon undrar något så säg till. Kompletteringar när jag hinner med. Snart leder jag ett spinningpass. Intressant att se om det känns jobbigare än vanligt.
 

glitch

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Behövs inga bilder, det var väl spenderad tid ändå. Tack för bra läsning och stort grattis!
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Tack för målande RR Hasse.
Jag har gjort rundan på 33 och 25 timmar. Intrycken förstärks när man hinner ta in och reflektera mera.
 

us930

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Tack för ett härligt reportage Hasse#7!
Den här typen av cykling är okänd mark för mig, liksom benämningarna, men efter att ha läst detta så blir jag verkligen sugen på att prova någon gång!

Mvh Ulf S.
 

ohellstrom

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
"ett koncept men inte ett jippo" - där snackar vi huvudet på spiken!

Gratulerar till väl genomfört lopp och trevlig RR.
 

Hasse#7

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Tack alla. Hoppas att det leder till att fler gör ett försök. Det är ju jätteroligt att cykla långt. Man behöver ju inte ens vara bra på allt
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Nästa gång får du testa att cykla genom natten också. Det har en särskild känsla med sig att segla genom de östgötska kornbodarna och se älvorna dansa i månljuset.
 

staine

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
us930 sa:
Tack för ett härligt reportage Hasse#7!
Den här typen av cykling är okänd mark för mig, liksom benämningarna, men efter att ha läst detta så blir jag verkligen sugen på att prova någon gång!

Mvh Ulf S.

Här ovan står präxist allt vad jag också tänkte! :)
 

Hasse#7

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Jag har en trettimilare kvar på listan. Då kan alla nyfikna ses och påbörja sin resa. Eller på ett annat BRM. Välkomna!
 

Hasse#7

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Det ser häftigt ut med 150 mil i Sverige och Norge. Tror inte jag får klartecken på det efter allt annat skojigt. Räkna inte med mig.
 

larsaw

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
glitch sa:
Behövs inga bilder, det var väl spenderad tid ändå. Tack för bra läsning och stort grattis!

+1 Vilket äventyr, på ett stillsamt, vacker vis ?
Blev faktiskt riktigt taggad! Så när jag tröttnat på MTB, barnen för gott inte vill ha något mer av mig (eller frun heller för den delen), DÅ ska jag slå till på ngt sånt här.
Frågan är bara om deg inte kommer att behövas el-cykel då... :/
 

GoranS

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Tack för trevlig läsning. Slås av att det verkar finnas minst lika många sätt att skildra ett brevet på som att cykla det och alla har sina poänger och saker man känner igen sig i så väl som nya infallsvinklar. Kul!

För egen del har mina huvudsakliga "farhågor" när jag kört breveter varit att 1) få mekaniskt strul ensam mitt ute i obygden med många mil till någon form av vettig kommunikation och 2) att det ska bli en massa regn och kallt och eländigt. Sen var jag totalnovis när jag åkte mitt första brevet och hade inte riktigt fattat det där med navigeringsbiten så då var det bara att bita ihop och försöka hänga med gruppen jag låg i för jag hade väsentligen noll koll på var jag var. Numera tycker jag dock navigeringsbiten typiskt är det minst problematiska vid cykling.

Innan jag blir för gammal ska jag också bli vuxen-randonneur och köra en 60-milare ...
 

Hasse#7

Aktiv medlem
RR-Södertälje 600 2018 ett gräsrotsreportage
Slängde in de tre bilder jag hade. Men andra borde ha bild och film. Nu kan tråden sjunka ned i arkeologin djupa källa.
 
Topp