[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
36988_397202854148_620029148_4348975_5806519_n.jpg ht=540


Avfärd skedde 0600; denna årets längsta dag, och passande nog blev det även längst cyklat för året just denna dag!

Färden gick från ett mulet Bromma, över Mälaröarna och ombord på färjan som går mellan Ekerö och Slagsta i stadens södra förorter. Det visade sig vara lite komplicerat att navigera sig förbi E4:ans gigantiska trafikplats vid Slagsta och Tumba, men det gick till slut; dock inte utan lite kreativ tillämpning av ett icke oansenligt antal trafikregler. När Tumba passerats började så färden på allvar i takt med att staden övergick i landsbygd, prydd av juni. Blommande lupiner färgade fälten lila och rosa, vilket livade upp en smula. Emellertid undrade jag stillsamt över de pedantiskt skötta nybyggda hus som här och där pryder Södertörn...vad driver dess ägare att plantera allt i preussiskt raka linjer och räta vinklar; att anlägga gräsmattor som mest påminner om en tjock, grön heltäckningsmatta tomma på tusenskönor och förgätmigej? Månne drömmar om egna små kejsardömen där de tillåts härska med järnhand över, om inte husens invånare, så iallafall allt som i dess trädgård växer?

Nåväl! Trots viss besvikelse över att Södertörns lantkaféer inte öppnat i tid att servera morgonpigga cyklister (vadfalls!), nåddes snart nästa färja som trafikerade Skanssundet.

36988_397202869148_620029148_4348976_2569748_n.jpg ht=540

Färja till Mörkö.

Under överfarten hade jag planerat att äta ett par chokladbitar och studera mina kartor, men snart slog sig en av färjekarlarna i slang med mig och mina planer kullkastades. Han var visserligen trevlig och pratsam, men alltsedan jag förkovrat mig i den grekiska mytologin hyser jag en stor respekt för personer med detta yrke! Vilka olyckor detta möte kunde sia om kom jag ett antal mil senare att bli varse, vilket den tålmodige läsaren snart kommer att få läsa allt om.

Södertörn lämnades så till förmån för Mörkö och så småningom Vagnhärad, där kaffe och ostfralla förtärdes vid pass halv tio. Därefter styrdes kosan mot väg 219 som inte bjöd på särskilt vackra vyer, trots att den passerade genom något som Lantmäteriet envisas med att kalla ”naturreservat”. Det mest minnesvärda under denna del av färden var en mus, som med livet som insats sprang över vägen ett par centimeter från mitt tungt belastade framhjul. Nu började jag bli hungrig, och lite lätt duggregn föll. Dock avtog regnandet, men satte åter igång med fördubblad styrka lagom till Nyköping siktades vid halv tolv.

I skydd av en Statoilmack intogs dagens lunch bestående av vitt bröd, färskost och kaffe. Regnandet tilltog, och jag tillbringade en del tid hukandes under de busskurer som smyckar Nyköpings sydvästra förorter. Hela dagen hade blå glimtar av himmelen setts, dock aldrig där jag för tillfället befann mig. Kolmårdens mörka skogar nalkades emellertid, och snart innelöts jag i deras trygga och mossbeklädda, men något mörka, famn.

36988_397202879148_620029148_4348977_3902228_n.jpg ht=540

Ingenmansland mellan Södermanland och Östergötland.

Jag noterade nu en viss trötthet, säkerligen orsakad av den nu mycket kuperade geografin. Då Nävekvarn passerades visade skyltar att endast elva km återstod till färjan över Bråviken, vilket gjorde mig mycket glad. Efter överfarten återstod ju endast ett par mil att färdas; tvärs över Vikbolandet till Slätbakens norra stränder där vandrarhemmet hägrade.

Men, säg den lycka som varar! När endast någon kilometer återstod till färjeläget, möttes jag av en stor skylt i en mycket påträngade färgnyans: ”Färjan över Bråviken inställd”. Detta både förargade mig och förvånade mig, eftersom jag så sent som samma morgon läst den stolt förkunnande texten ”färjan går enligt tidtabell!” på färjerederiets hemsida. Efter ett långt och stundtal livligt samtal med färjans kapten, stod det klart att hon inte alls hade någon skuld till det hela. Detta eftersom hon inte var någon ”IT-expert”, och därmed inte kunde förväntas informera om det sorgliga faktumet på hemsidan. Tydligen var hon därtill oförmögen att slå ens det enklaste telefonnummer till någon person som behärskade detta moderna trolltyg och nymodighet som är internet. Konstigt nog informerade hon mig slutligen om att trafikstoppet minsann var planerat p.g.a. ett plötsligt haveri. Förvirringen var, som ni förstår, total på kommandobryggan.

En kort stund övervägde jag, tillsammans med två andra cyklister, att försöka chartra en privat båt, men det högst osäkra i detta projekt gjorde att jag till slut bestämde mig för att helt enkelt cykla runt Bråviken, vilket utgjorde en passande hämnd på färjekaptenen. Därtill utgjorde det en omväg på ca. sex mil, men driven av ilska, kexchoklad och en stark medvind susade jag snart västerut längs Bråviken norra strand: mot Norrköping, för tjyvingen!

Snart siktade Norrköping på andra sidan viken. Väl framme i stadens norra förorter vid 1600-tiden kunde jag konstatera att denna numera postindustriella metropol var betydligt enklare att ta sig igenom per automobil. Dock klarade jag även denna prövning, och efter att mina vattenflaskor fyllts (solen värmde nu, äntligen!) styrdes kosan mot Vikbolandet. Detta av Moa Martinson så vackert och sanningsenligt beskrivna jordbrukslandskap var sannerligen skönt att skåda! Den vackraste regnbåge jag någonsin skådat hägrade i öster, vilket gjorde det solbelysta regn som nu åter började falla en lätt börda att bära. Dock var jag nu efter 20 mils cykling ganska trött i benen, och de två och en halv mil som återstod tvärs över Vikbolandet bjöd på en högst kuperad färd. För att spara på mina knän tvingades jag nu använda växlar så låga att de skulle varit lämpliga för en benskör och därtill tuberkolosdrabbad åldring. Jag piggades snart upp av en östgötsk bonde, som tydligen hade glömt att hans traktorsläp var betydligt bredare än den traktor han föga skickligt framförde. Efter att jag skrikit ett par förklenande sanningar om ”östgötska bönder” ungefärligen åt det håll han befann sig, drevs jag åter av ilska. (Sanningen att säga använde jag inte dessa ord, utan nogsamt utvalda, men icke desto mindre träffande, synonymer.)

Denna gång förmådde jag dock inte hålla liv i ilskans låga , och de sista tiotalen kilometer förflöt mycket långsamt. Lagom till att gråten började bubbla i min hals siktades ändå äntligen, efter tolv timmars och 23 mils cykling, Stegeborgsgårdens Vandrarhem! Jag välkomnades artigt av en vänlig fröken i receptionen och checkades skyndsamt in, för nu hade jag länge plågats av en märkbar hunger.

Jag fann mig snabbt tillrätta, och tog en mycket varm och mycket lång dusch. Sedan intogs en spartansk men himmelskt god måltid bestående av snabbris och Corned Beef, detta kulinariska unikum vars beskaffenhet och biologiska ursprung ännu inte har kartlagts av vetenskapen. Dock uppstod snart blodvite vid hanteringen av den öppnade burken; dagens enda kroppsskada (en synnerligen öm bakdel undantagen). Väl tillbaka på mitt rum, dit jag även i ett obevakat ögonblick medfört min cykel, drogs rullgardinen ner. Detta för att dölja det faktum att jag, i strid med det av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen ägda vandrarhemmets ordningsregler, ämnade förtära några droppar välgörande Jack Daniels; denna ljuvliga dryck, besjungen av den oefterhärmlige Gamble Rogers (sök på Youtube; ”Black Label Blues”!).

36988_397202889148_620029148_4348978_531739_n.jpg ht=540

Ord överflödiga.

Men även årets längsta dag måste få ett slut. Morgondagen skulle innehålla en betydligt kortare etapp, från Slätbaken till Västervik. Jag kunde därför kosta på mig en blygsam sovmorgon innan frukost intogs i sällskap med ett femtontal konfirmader i vandrarhemmets resturang, För att inte väcka onödig munterhet hos flickebarnen förklädde jag mig i ”civila” kläder, varpå en stadig frukost inmundigades. Härpå packades åter cykeln, och efter att jag lättat konstaterat att stelheten i axlar och ben läkts av en välgörande sömn inleddes dagens övningar med en kort men mycket behaglig färjetur över Slätbaken, som verkligen visade sig från sin bästa sida denna vackra och stilla junimorgon.

35801_397730869148_620029148_4362594_8309421_n.jpg ht=540

Tillbakablick mot Vikbolandet och Stegeborgsgården.

Den södra sidan vaktades av Stegeborgs slottsruin, vars tystlåtna pondus vittnade om fornstora dagar.


35801_397730864148_620029148_4362593_5962655_n.jpg ht=540

Ombord på färjan över Slätbaken.


Härnäst gick färden längs slingrande och mycket naturskönt belägna småvägar som sick-sackade sig fram mellan pittoreska bondgårdar, för detta var i sanning bondeland. Snart övergick den hittills asfalterade vägen i grus, vilket inledningsvis väckte en smula oro. Förutom att detta gjorde färden betydligt mindre komfortabel, ökade gruset risken för punktering och andra mekaniska problem. Efter någon mil övergick emellertid vägen åter i asfalt, och stärkt av tacksamhet och en icke oansenlig medvind gjorde jag nu god fart genom landskapet.

Helt enligt färdplanen gjordes efter uppskattningsvis fyra mils färd stopp för ”lunch” (ostmackor och kexchoklad) i Valdermarsvik, som trots sitt skönt klingande namn visade sig vara något av en besvikelse. Dock var orten naturskönt placerad, vilket väl ursäktade dess något trista karaktär.


35801_397730874148_620029148_4362595_6728568_n.jpg ht=540

Lunchpaus på bryggan i Valdermarsvik.


Denna del av Sverige karaktäriseras av smala landtungor som löper sydost mot havet, vilket gör att man sällan kan färdas fågelvägen mellan två punkter. Istället tvingas den som här färdas till långa omvägar runt vikarna, som ofta sträcker sig långt inåt landet. Detta medförde att jag var tvungen att passera genom Loftahammar, efter att Kalmar länsgräns samt en högst måttlig regnskur passerats. Detta visade sig dock vara en trevlig omväg.


35801_397730894148_620029148_4362598_2216993_n.jpg ht=540

Good-bye Östergötland, hello Småland.


I Loftahammar beslöt jag efter ytterligare fyra mils cykling att unna mig en stunds fika i solen utanför ett kafé, vilket, skulle det visa sig, var en god (men dyr) idé. För att försäkra mig om att en tillräcklig mängd koffein intogs (långfärdscykling kräver nämligen denna stimulatia), beställde jag för säkerhets skull resolut in både kaffe och coca-cola att skölja ner en glass med.


35801_397730899148_620029148_4362599_233020_n.jpg ht=540

Koffein och glass i Loftahammar.


Åter tvingades jag till en lång omväg inåt landet innan jag åter kunde vända åt sydost, som var den riktning i vilken Västervik låg. Fortfarande kunde knappast klagas på omgivningarnas skönhet, men en viss trötthet i benen kunde däremot noteras. Eftersom jag i avsaknad av cykeldator använde klockan som mätare av vägsträcka, undvek jag nogsamt att snegla åt vänster handled till. Detta för att undvika besvikelse över att jag, som jag fruktade, inte kommit längre. Snart siktades emellertid Västervik, denna småländska kustpärla, på andra sidan vattnet längs vilket jag färdades, och det var nu inte långt till målet: min gode vän Olas gudomliga sommarhus på Gränsö. Efter att vägbyggen komplicerat mitt navigerande kunde dock cykeln sittas av för denna dag, och Ola, som den goda människa han är, bjöd på kall öl.

Eftersom dagen inte skulle vara komplett utan ett dopp i havet styrdes så stegen mot bryggan, och ett kort men uppfriskade bad vidtog. Härpå dukade Ola fram en måltid värdig kungar: innanlår av älg, färskpotatis, somrig sallad och rödvin, som sköjdes ner med en utomordentlig Lagavulin ackompanjerad av livfull konversation. Efter att vi tagit en kort promenad, bad jag att få tacka för mig och styrde kosan mot gästhuset.

35721_397750659148_620029148_4363093_5926358_n.jpg ht=540



Efter en natts synnerligen god sömn bjöd Ola på frukost som intogs med den vidunderliga havsutsikten som tapet. Himlen var klarblå och en lätt bris fläktade från nordost, vilket gladde mig eftersom jag snart skulle färdas vidare söderut. Målet för dagens övningar var Timmernabben; strax söder om Mönsterås och några mil norr om Kalmar.

Under frukosten studerades kartorna, och det stod klart att jag för att ta mig ut från Västervik inte slapp undan en kort färd längs E22:an, vilket jag ärligt talat helst hade sluppit. Dessutom såg Oskarshamn inte ut att kunna passeras utan hjälp av denna tätt trafikerade väg, varför Ola föreslog att jag istället skulle cykla inåt landet en bit innan styret vändes söderut; allt för att undvika E22:an.

Sagt och gjort. Väskorna packades, kedjan oljades och farväl sades till Ola. När Västervik väl hade lämnats, besannades mina farhågor angående E22:an; endast en smal vägren fanns att hålla sig till samtidigt som långtradare och husvagnar dundrade förbi tätt på min vänstra sida. Strax kunde emellertid E22:an lämnas, och efter att jag tvingats stanna för att utreda ett mystiskt missljud (som visade sig häröra från en sten som fastnat mellan däck och stänkskärm) nåddes Ankarsrum. Trots att jag inte ännu kommit så långt på dagens färd, stod redan solen högt på himlen. Eftersom jag därtill var hungrig, stannade jag i denna trevliga lilla ort och åt dagens första lunch vid halv tolv-tiden.

Efter denna färd rakt västerut inåt landet, kunde så kunde färden åter gå söderut; genom småländska bruksorter och blommande sommarängar. Flertalet lockande badplatser siktades från cykelsadeln, men jag gav mig inte tid att närmre undersöka deras beskaffenhet. Istället trampades idogt vidare ett par mil söderut till Kristdala, där kaffe dracks på ett kafé som nog hörde till ett av Sveriges mest säregna d:o. Dock hade den tystlåtna innehaverskan vänligheten att låta mig fylla på mina vattenflaskor, som tömts p.g.a. den nu starkt skinande solen (de korta stunder då stackmolnen skymde solen hälsades med tacksamhet). Här intogs dagens andra lunch, som bestod av polarkakor med färdigskivad Guodaost som sedan ett par dagar tillbaka funnits i min ryggsäck med allt vad det innebär för smak och konsistens (den var inte guod längre).

Med uppskattningsvis halva dagsetappen kvar att ta sig igenom satts åter upp på cykeln, och efter några kilometer började koffeinet att verka. En hög marschfart noterades, vilket var tacksamt eftersom landskapet här var ödsligt och föga naturskönt: ändlösa raka vägar med långa utförslöpor som alltid följdes av lika långa uppförsbackar genom tallskogarna.

Landskapet blev dock vackrare ju längre söderut jag kom, och bynamnen slutade oftast på de klassiskt småländska ”-måla” och ”-hult”. Snart närmade jag mig åter havet, och efter någon timmes ytterligare färd nåddes Påskallavik som är beläget vid havet strax söder om Oskarshamn.


35721_397750664148_620029148_4363094_5846723_n.jpg ht=540

Påskallavik. Havet!


Här var luften betydligt trevligare att andas: den friska havsluften hade ersatt den torra och törstframkallande barrskogsdoften. Jag tog en kort paus under det att jag drack en halv flaska Coca-Cola, och fortsatte med endast tre mil och en dryg timme kvar av färden. Färden gick åter en bit inåt land, och täta granskogar där stensötan växte tätt på flyttblockens hjässor avlöstes så småningom av klassisk och naturskön betesmark. I trädgården till en sommarstuga övade en bikiniklädd dam på sin golfswing, vilket livade upp en smula.

Den trivsamma (och ibland svavelstinkande) villaidyllen Mönsterås passerades, och den lilla stadens kullerstensgator gav min bakdel lika omsorgsfull som oönskad massage.


35721_397750669148_620029148_4363095_5016895_n.jpg ht=540

Mönsterås. Pavé!


Det var nu endast en kort sträcka kvar att färdas längs vattnet till Timmernabben, dit jag tacksamt ankom strax efter klockan fem. Vandrarhemmet där jag bokat rum visade sig, likt det i Stegeborg två dagar tidigare, bebos av en skock konfirmander som av deras läten att döma sannerligen verkade vara i behov av konfirmation. Dock kom jag snart, efter att jag duschat omsorgsfullt, att koncentrera mig på min middag, som bestod av en fyrdubbel portion snabbris (vem tusan är det som författar Uncle Ben’s portionsanvisningar?!) och en burk Bullens pilsnerkorv. Detta smakade som ni förstår gudomligt och var precis vad en hungrig cyklist behövde. Nja, inte riktigt, som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg: ingen dag på sadeln är komplett utan ett par skvättar Jack Daniel’s.

Även nästa dag sken solen från en klarblå himmel. Jag var tvungen att gå upp tidigt inför denna dagsetapp, eftersom jag av en slump kvällen innan hade uppmärksammat att den cykelbuss som Kalmar Länstrafik vänligt nog att tillhandahåller gör ett uppehåll mitt på dagen. Detta innebar att jag var tvungen att nå Ölandsbrons västra brofäste senast 1045. Sagt och gjort, strax efter klockan åtta på morgonen checkade jag ut och gav mig av. Eftersom jag var väldigt mån om att inte behöva vänta på en buss i tre timmar fanns inte tid till några missöden under de fyra milen till Kalmar, och jag hade dessutom nekat mig själv frukost; allt för att hinna fram.

Trots en svårartad koffeinabstinens gick färden inledningsvis ganska raskt genom det vackra och ännu daggvåta landskapet; längs småvägar som gick mellan gärdesgårdar och genom lindalléer. Temperaturen var behagligt sval, och en sömnig stillhet präglade bygden. Efter någon mils färd längs dessa vägar var det dags för en av dagens två planerade korta besök på E22:an. Det första av dessa gick smärtfritt och var raskt avklarat. Efter ytterligare några kilometer närmade jag mig nästa påfart till E22:an, och nu varnade stora skyltar med symbolen för ”motortrafikled” att cykling här inte alls var att rekommendera; ja, rent av förbjuden i lag. ”Friskt vågat, hälften vunnet”, resonerade jag, och gav mig raskt ut bland den ännu glesa midsommartrafiken.

Jag ångrade mig genast. Endast en två decimeter bred och därtill grusbeströdd asfaltremsa fanns att färdas på till höger om den tjocka heldragna linjen. Tung trafik dundrade förbi i motorvägsfart på min vänstra sida (läsaren får ursäkta, men jag stannade inte för att fotografera), och jag tackade min lyckliga stjärna att trafiken var gles. De flesta trafikanter visade mig dessutom stor hänsyn; trots mitt syndande. Efter drygt tio minuters vansinnesfärd mötte jag en ambulans, och eftersom jag räknade med att dess förare skyndsamt skulle kasta sig på radion till Kalmarpolisens Länskommunikationscentral var jag mycket lättad över att kunna köra av E22:an. Jag var dessutom tacksam över att ännu vara i livet.

Nu gick färden genom Kalmars nordöstra förorter, och jag var nu säker på att hinna till bussen med god marginal. Därför unnade jag mig en stadig frukost, i skepnad av korv med mos och kaffe, på en Statoilmack. Damen bakom disken imponerades stort över mina cykelbravader, och frågade bekymrat hur det var med ”stjärteriet”. Eftersom jag nu hade druckit kaffe var jag inte alls lika trögtänkt som för bara några minuter sedan, och förstod därför att hon syftade på cykelsadelns inverkan på min stuss. Jag förklarade att det gick bra än så länge, men att jag helst åt min korv stående. Lyckligtvis var inte heller expediten särskilt trögtänkt, varför ytterligare möjliga och därtill beklagliga missförstånd undveks.

Jag fann för gott att ge mig av mot cykelbussen, som jag med hjälp av vänligt sinnade ortsbor strax hittade. Ombord på bussen fanns även en samling småländska ynglingar, som, antar jag, ämnade fira midsommar på Öland. De klädde sig på ett sätt som allt oftare stör synfältet för den som sommartid vistas på solens och vindarnas ö, d.v.s. i billabongshorts och flippflopptofflor. Bringan bör enligt detta sätt klä sig lämnas bar, varför det med all önskvärd tydlighet framgår att representanter för denna säregna människoart även ofta smyckar sig med tribaltatueringar (ja! Det är fortfarande modernt i Småland!).


37361_398069419148_620029148_4369628_5371446_n.jpg ht=540

Taskigt fotografi från Ölandsbron.


När bussen debarkerades klockan elva i Färjestaden återstod knappt tio mils cykling till målet: sommarstugan i Enerum, strax söder om Byxelkrok beläget på Ölands nordligaste del. Eftersom jag nu var väldigt mån om att komma fram sattes god fart, och jag höll mig till den något trista men platta och raka vägen snarare än att välja en mer intressant väg. De dryga tre milen till Borgholm avverkades i ett nafs med hjälp av en lätt vind som blåste från sydost, och prick klockan tolv gjordes en kort paus under vilken jag satte i mig en bulgursallad med fetaost som jag köpt med mig i Kalmar. Efter att vattenflaskorna fyllts på gav jag mig åter av; stärkt av vetskapen att jag om endast drygt sex mil skulle vara framme vid målet.

Det visade sig att fyra dagars cykling gjort underverk för formen, och den höga snittfarten bibehölls utan att jag behövde trötta ut mig nämnvärt. Vägen var däremot småtråkig att färdas längs, och det var med tillförsikt bekanta ortsnamn siktades: Sandvik, Källa, Högsby och Löttorp. Här gjordes med två mil kvar att färdas en sista paus, och jag passade på att sätta i mig allt ätbart som återstod i mina packväskor: två kexchoklad och en Coca-Cola. En bilist som vid sidan av mitt ihärdiga tuggande tankade sin bil konstaterade roat att oavsett färdsätt krävs stora mängder bränsle, och jag kunde inte annat än att nicka medhåll. Både för att han hade rätt, och för att jag hade munnen full.

När cykeln åter togs i besittning kändes benen som vedträn, men efter endast någon kilometer var stelheten som bortblåst och jag flög åter fram längs vägen (nöjt noterade jag att jag bröt mot hastighetsbestämmelserna i Böda). Jag kunde nu tacksamt konstatera att färden, oaktat den inställda färjan över Bråviken, gått helt som planerat och därtill helt utan missöden: jag hade inte ens behövt pumpa däcken. Snart tog jag av från den stora vägen, och med endast några kilometer kvar att cykla lyckades jag, genom att med fullastad touringcykel svepa förbi två förvånade cykelburna motionärer, såra de senares stolthet.

Snarare än att direkt åka till huset valde jag istället att cykla direkt ner till havet, som låg näst intill spegelblankt över de flata klipporna.


35555_398069534148_620029148_4369629_3740406_n.jpg ht=540

Framme! Bada!


Det kristallklara vattnet var inte direkt varmt, men det var icke desto mindre utomordentligt behagligt att nedsänka sin trötta lekamen i det välgörande havet. Härpå klädde jag åter på mig, och cyklade in till hamnen för att vänta på färjan från Oskarshamn. Ombord på denna fanns nämligen min dotter, som jag saknade förfärligt efter fyra dagars frånvaro.


35555_398069539148_620029148_4369630_2838054_n.jpg ht=540

Worth waiting for.


I väntan på båten passade jag på att beställa en öl på en av de nyöppnade barerna i hamnen, men snart siktades färjan och landgången sänktes. Lyckan var stor, och far och dotter var mycket glada över att återses!


36010_398069699148_620029148_4369635_8132339_n.jpg ht=540

Stina kommer här!


Vid ankomsten till stugan konstaterade vi att gräset vuxit högt, och skulle utgöra de närmaste dagarnas förhoppningsvis största utmaning.


36010_398069704148_620029148_4369636_7934076_n.jpg ht=540

Mycket gräs...

35411_398069794148_620029148_4369637_8200600_n.jpg ht=540
 

Fikasvettot

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Vilken fin RR! Nu blev jag verkligen sugen på att ge mig iväg nånstans!

Men vad är det för märklig färja över Slätbaken? Ser ut som något Karon skulle kunna framföra.
(kollade mina egna bilder från förra året och där var det en gul vägverksfärja)
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Fikasvettot skrev:
-------------------------------------------------------
> Vilken fin RR! Nu blev jag verkligen sugen på att
> ge mig iväg nånstans!
>
> Men vad är det för märklig färja över
> Slätbaken? Ser ut som något Karon skulle kunna
> framföra.
> (kollade mina egna bilder från förra året och
> där var det en gul vägverksfärja)

Tack, ja det var en kul resa. Färjan över Slätbaken påminner mer om en flotte än om en färja...men det är ju å andra sidan inte många meter över viken, och sällan (antar jag) någon sjögång.
 

johrn

Aktiv medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Grym RR!


Fikasvettot skrev:
-------------------------------------------------------
> Vilken fin RR! Nu blev jag verkligen sugen på att
> ge mig iväg nånstans!
>
> Men vad är det för märklig färja över
> Slätbaken? Ser ut som något Karon skulle kunna
> framföra.
> (kollade mina egna bilder från förra året och
> där var det en gul vägverksfärja)

Den gula färjan renoveras och de kör med en militärpråm under tiden.
 
Senast redigerad av en moderator:

Fikasvettot

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
johrn skrev:
-------------------------------------------------------
> Den gula färjan renoveras och de kör med en
> militärpråm under tiden.

Finns det nånstans man kan cykla som du inte har koll på? ;)

Det var den här jag tyckte såg konstig ut på Crazy Chesters bilder:
slatbak.jpg ht=390
 

oskarlind

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Mkt trevlig och inspirerande läsning. Och självklart starkt cyklat!
Extra kul eftersom jag kommer från Loftahammar-Västervik och nu bor på Öland. Känner igen en hel del av dina motiv från bilderna...bland annat väggen och möblerna från Stures Konditori i L-hammar. Stugan på Gränsö ser även den bekant ut, heter din kompis något på S i efternamn?
// Oskar
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
oskarlind skrev:
-------------------------------------------------------
> Mkt trevlig och inspirerande läsning. Och
> självklart starkt cyklat!
> Extra kul eftersom jag kommer från
> Loftahammar-Västervik och nu bor på Öland.
> Känner igen en hel del av dina motiv från
> bilderna...bland annat väggen och möblerna från
> Stures Konditori i L-hammar. Stugan på Gränsö
> ser även den bekant ut, heter din kompis något
> på S i efternamn?
> // Oskar

Tackar. Du verkar ha stenkoll på fikaställena i trakten! Ägaren av Gränsöstugan heter något på H och är i 65-årsåldern. Var på Öland bor du?
 

ronin

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Faan va underbart det såg ut. Längtar till öland å det grövsta. Skall dit v 31. Men det blir med bil.

Blev riktigt sugen på en riktigt lång tur !!
 

fastforward

Aktiv medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Antingen har du läst en försvarlig mängd böcker eller så är du författare till yrket, mycket bra skrivet i vilket fall. Bästa RR:en på länge.
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
fastforward skrev:
-------------------------------------------------------
> Antingen har du läst en försvarlig mängd
> böcker eller så är du författare till yrket,
> mycket bra skrivet i vilket fall. Bästa RR:en på
> länge.

Japp, jag läser en del. Kul att den uppskattades! :-)
 

oskarlind

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
> Tackar. Du verkar ha stenkoll på fikaställena i
> trakten! Ägaren av Gränsöstugan heter något
> på H och är i 65-årsåldern. Var på Öland bor
> du?

Då var det inte den stugan jag trodde.
Bor i Saxnäs, 3 km norr om brofästet.
// Oskar
 

Aron

Moderator
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
En RR av världsklass! Jag bugar mig av respekt.

jag har dock tillbringat de flesta av barndommens sommrar kring Loftahammar och undrar varför man passerar denna ort på vägen till Västervik. Om man inte sitter i en helikopter förståss.
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Aron skrev:
-------------------------------------------------------
> En RR av världsklass! Jag bugar mig av respekt.
>
> jag har dock tillbringat de flesta av barndommens
> sommrar kring Loftahammar och undrar varför man
> passerar denna ort på vägen till Västervik. Om
> man inte sitter i en helikopter förståss.

Vill man hålla sig öster om E22:an och dessutom ha fina vägar så är det svårt att hitta någon bättre väg..det lyckades inte jag med iallafall. Men det är ju knappast fågelvägen.
 

Kneecap

Aktiv medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Tjena!

riktigt bra, men ett tips, kolla kartor och lokalbefolkning nogare, t.ex. mellan timmernabben och kalmar behöver man inte ge sig ut alls på E22.. Det finns finfina vägar hela sträckan..
 

xc-mankan

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
jansson99 skrev:
-------------------------------------------------------
> Kommentarer utöver de som tidigare har yppats i
> tråden är överflödiga.
>
> Jag +1:ar helt enkelt!

+2
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Kneecap skrev:
-------------------------------------------------------
> Tjena!
>
> riktigt bra, men ett tips, kolla kartor och
> lokalbefolkning nogare, t.ex. mellan timmernabben
> och kalmar behöver man inte ge sig ut alls på
> E22.. Det finns finfina vägar hela sträckan..

Jag såg det från bussen på vägen hem idag...men den vägen fanns inte på min karta, kanske för att vägen verkade typ max ett år gammal. Sen fanns det en mindre cykelväg utmärkt på kartan som gick en liten kringelikrok, men eftersom jag var lite stressad över att hinna till bussen över bron så lät jag bli den vägen...men det gör jag nog inte nästa gång. :-)
 

Olof E

Medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Trevlig läsning. Cyklade ungefär samma väg till Valdemarsvik nån gång för en massa år sen, men vad är det för styre som sitter på cykeln? Är på jakt på jakt efter ett styre till gammelracern och ditt styre verkar ha den perfekta böjen!
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Olof E skrev:
-------------------------------------------------------
> Trevlig läsning. Cyklade ungefär samma väg till
> Valdemarsvik nån gång för en massa år sen, men
> vad är det för styre som sitter på cykeln? Är
> på jakt på jakt efter ett styre till
> gammelracern och ditt styre verkar ha den perfekta
> böjen!

Tack Olof! Det är verkligen ett überskönt styre, lite uppåtvinklat så att man kan ligga skönt i bocken utan att för den skull vika sig dubbel. Faktiskt SÅ bekvämt där nere att jag nästan lät bli att ha händerna uppe vid bromsreglagen alls. Då håller sig händerna nära växelreglagen också. Styret är märkt "Sakae Randnner Road Champion". :-)
 

algol

Medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
Låter väldigt härligt. Gillar också slutet i mina gamla hemtrakter. Har nog tagit ett par dopp vid Enerum som på din sista bild, visserligen oftare på Neptuni hällar men det ser ju typ likadant ut. Nästa gång du cyklar Timmernabben-Kalmar tycker jag du ska planera in en kopp kaffe i Pataholm, det är himla idylliskt.
 

Crazy Chester

Ny medlem
[RR] Sthlm-Byxelkrok 21-24/6 2010
zephir skrev:
-------------------------------------------------------
> Fantastisk RR. Måste också säga att Miyatan ser
> så j-kla rätt ut i det där sammanhanget.
> Snabbtourer deluxe.
>
> /r

Tack tack, den har verkligen visat sig värd all tid och alla pengar som lagts ner på den under vintern! Fantastisk ram.
 

Köp & Sälj

Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer