Svenska randorekord

nieves

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Misstänker att Södertörns pärla bjuder på fler höjdmeter, men det är svårt det där när det är många små "stigningar". Jag upplever i alla fall den som klart tuffare än Slottsrundan.
Ja det är sällan man tänker, 1 varv till hade varit kul efter målgång på den.
Tidsmässigt ngt svårrankad iom färja men förbaskat fin och en runda jag spontancyklat flera ggr trots att jag bor i norra Sthlm.
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Finns rundor med enskilda backar eller stigningar som kan knäcka även ambitiösa randonneurer. Två 60 milare med hårda backar är Södertälje (Omberg och Krokek) och Täby med Grängesberg. Jag vill inte påstå att de knäpparna inte kan tas i god ordning men så som de ligger halvvägs kan det straffa sig att dundra in i dem med god fart och lite syra i buggarna. Enskilda backar på rätt avstånd kan ha stor betydelse.
 

ooms

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Här är höjdkurvor från tre olika 20-milare. En med start i Södertälje, en från Barkarby och en från Bollnäs. De har ungefär lika många höjdmeter totalt, men Bollnäs har något färre än de två andra. Man kan konstatera att de är olika helt enkelt, men fina rundor alla tre.
Visa bilaga 519575
Visa bilaga 519577
Visa bilaga 519579
Får väl revidera då till att det är profilen som kan avskräcka, För min del är ”småbackar” på 10-20 hm sällan nåt problem då man snabbt återhämtar sig mellan dem, medan de längre ihållande lätt resulterar i att jag går på rött för länge. Upplever det alltid betydligt jobbigare att cykla ”hemma” i Hälsingland än vad jag gör här nere i Uppland/Mälardalen.
 

GoranS

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Finns rundor med enskilda backar eller stigningar som kan knäcka även ambitiösa randonneurer. Två 60 milare med hårda backar är Södertälje (Omberg och Krokek) och Täby med Grängesberg. Jag vill inte påstå att de knäpparna inte kan tas i god ordning men så som de ligger halvvägs kan det straffa sig att dundra in i dem med god fart och lite syra i buggarna. Enskilda backar på rätt avstånd kan ha stor betydelse.
Handlar väl då egentligen mer om att det körs hårt än att det är backigt. Jag har varit med om att det känts rätt bra en bit in i loppet och så har någon starking gått upp och tagit en monsterförning i småkuperad terräng och sen har benen varit färdiga för dikesrenen.

Sen är jag väldigt mkt av dieseltyp, dvs kan ligga på en viss belastning och gneta på, men går belastningen över det blir det tufft. En stark person som då matar på uppför, även om det är korta backar, gör att jag får gå ordentligt på rött. Om det sker upprepade gånger får jag svårt med återhämtningen och är sen rätt rökt.
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
Svenska randorekord
En av de hårdaste rundor jag har kört är annars Södertälje 300. Där hinner iaf jag inte jag återhämta mig mellan backarna (Åkers Styckebruk till Jönåker), (Krokek-Nävekvarn) om det rullas på.
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Handlar väl då egentligen mer om att det körs hårt än att det är backigt. Jag har varit med om att det känts rätt bra en bit in i loppet och så har någon starking gått upp och tagit en monsterförning i småkuperad terräng och sen har benen varit färdiga för dikesrenen.

Sen är jag väldigt mkt av dieseltyp, dvs kan ligga på en viss belastning och gneta på, men går belastningen över det blir det tufft. En stark person som då matar på uppför, även om det är korta backar, gör att jag får gå ordentligt på rött. Om det sker upprepade gånger får jag svårt med återhämtningen och är sen rätt rökt.
Absolut har val av sällskap stor betydelse. Jag vill bara anföra att stora backar kan ha lika stor betydelse som många höjdmeter totalt.
 

GoranS

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Absolut har val av sällskap stor betydelse. Jag vill bara anföra att stora backar kan ha lika stor betydelse som många höjdmeter totalt.
Tror också det finns två olika aspekter här. Dels banan som sådan och dels hur man är som cyklist kontra sällskapet man har. Och karaktäristiken hos cyklisten kan vara avgörande för om det är stora backar eller återkommande små backar som är värst.

Om man tittar på banan som sådan så tror jag att så länge man har växlar för att trampa med med normal kadens är det nog s.a. banor med långa backar är lite tuffare än de som går upp och ner med korta backar om antalet höjdmeter är lika då man ju kan ta farten från en kort utförsbacke och utnyttja den in i nästa korta uppförsbacke s.a. man kommer upp en skaplig del av backen medan man i en lång backe får gneta på i jämn fart (givet jämn lutning).

Sen tror jag att det är lätt att man låter effekten dra iväg i uppförsbackar och att man om man ska köra långa sträckor kanske skulle tjäna på att hålla igen mer uppför. Jag tror också att det kan finnas en effekt av att om man kommer från ett område som inte egentligen har så mkt till backar med hyggligt antal höjdmeter, t.ex. Stockholmsregionen, och sedan kommer till en backe med kanske 150-250 höjdmeter så är det lätt att man startar i sitt vanliga backtempo som är lite över vad som är hållbart i långa loppet så blir det slitigt en bit upp i backen.

På mina cykelresor i bergiga trakter där jag cyklat med andra svenskar har jag märkt att de som är utomlands för första gången ofta, ffa i början på resan, går in i backarna alldeles för hårt istället för att gå in lite defensivt, känna sig för, hitta ett bra tempo och kanske kunna öka lite när man känner att det funkar. I det fallet har de med effektmätare en fördel då de ju kan gå in med en effekt som de vet att de klarar av. Dock upplever jag att man efter ett tag lär sig rätt väl vad man klarar och kan starta backen med en belastning som ligger i rätt härad av vad man klarar av.

Vad gäller hur man är kontra andra cyklister så skulle jag säga att jag nog skulle göra mig om banan är relativt flack samt har några större backar kontra om det förekommer upprepade små backar. Om man, hypotetiskt, slumpar ut grupper med cyklister och låter mig köra en bana av respektive typ med dessa grupper tror jag att jag skulle klara att hänga med i fler fall på banan med de fåtaliga stora backarna. Och det helt enkelt p.g.a. det blir en jämnare belastning vilket passar mig bättre. På flacken krävs det att ngn är ganska mkt starkare för att man ska åka av (borträknat kantvind och dylikt). Uppför en lång backe blir det rätt mkt vad man klarar att hålla för kontinuerlig belastning och där det går upp och ner kommer det att vara "över-under-kapacitet" som avgör. Då jag har eller i alla fall tror mig ha bättre kapacitet vad gäller jämn belastning skulle jag ha större risk att åka av i den småkuperade terrängen.
 

Peth

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Jag som har ryggproblem tycker om att med jämna mellanrum ställa mig upp för att ändra belastning. En jobbig sak med 20-milarna från Uppsala är ju att det är noll backar, och att ställa sig upp på platten känns bara fånigt. Uppsala 200 är, trots avsaknaden av backar, verkligen fina rundor – min första rando-crush.
 

GoranS

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Jag som har ryggproblem tycker om att med jämna mellanrum ställa mig upp för att ändra belastning. En jobbig sak med 20-milarna från Uppsala är ju att det är noll backar, och att ställa sig upp på platten känns bara fånigt. Uppsala 200 är, trots avsaknaden av backar, verkligen fina rundor – min första rando-crush.
Nja, nog finns det en och annan kort backe, även om det inte är några monsterstigningar som Dalkarlsbacken.
 

GoranS

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Finns den där berömda Dalkarlsbacken med på Barkarby-profilen som Peth postade?
Självfallet är den med. Problemet är dock att gravitationen är så stark där att höjddatat blir totalt förvrängt vilket gör att man inte alls utgående från höjdprofilen förstår hur brutal backen är.

Detta gör den naturligtvis extra besvärlig för de cyklister som inte tidigare har behövt ge sig i kast med den. De kommer intet ont anandes och passerar Kungsängens pendeltågsstation och har nästan börjat ta ut segern, eller i alla fall fullföljandet, i förskott. Och då reser sig den fruktade väggen framför dem. Högt uppe i skyn kan man vid klart väder ana passet mellan de vindpinade topparna. Dock är klart väder en tveeggad ynnest då temperturerna vid sådan väderlek ofta faller till ohälsosamt låga nivåer.

Det har faktiskt inträffat att cyklister i detta läge vänt och cyklat tillbaka till starten samma väg som de kommit då de insett sin otillräcklighet och inte velat utmana berget.
 

Fjärdebrunn

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Vi cyklister är ju lite olika. Vi tungviktare driver upp farten på de långa slätdragen och utförslöporna medans lättviktare straffar oss i knäppar och slakmotor. Blir tydligt när man lyssnar på flås och klagomål samt vilka som vill ta sin förning. Att här kunna hjälpa varandra är nog en nyckel till rekordslakt på iaf Mälardalens guppiga banor. När det funkar häpnar jag över de farter vi håller samt ofta fikar bort som totaltid:)
 

siebengang

Aktiv medlem
Svenska randorekord
monsterstigningar som Dalkarlsbacken.
Visst menar ni backen efter vattnet, österut upp till vägmuseet? Vi cyklade ju uppför där förra helgen, vilket var premiären för mig.

Efter allt jag läste om den här måste jag säga att mina förväntningar var alldeles för höga. Nu blev jag förvisso bara nr 1617 av 3573 där på Strava, men den var ändå över innan jag märkte att det var DEN OMTALADE DALKARLSBACKEN! Just saying, ingen värdering…
 

GoranS

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Visst menar ni backen efter vattnet, österut upp till vägmuseet? Vi cyklade ju uppför där förra helgen, vilket var premiären för mig.

Efter allt jag läste om den här måste jag säga att mina förväntningar var alldeles för höga. Nu blev jag förvisso bara nr 1617 av 3573 där på Strava, men den var ändå över innan jag märkte att det var DEN OMTALADE DALKARLSBACKEN! Just saying, ingen värdering…
Mycket ska öronen höra innan de trillar av. Försöka ta heder och ära av den anrika och världskända Dalkarlsbacken på detta sätt. För att använda ett uttryck från en känd tänkare, "siebengang borde veta hut!"

Som ordförande i den vördnadsbjudande föreningen Dalkarlsbackens vänner och frihetens förkämpar kommer jag omedelbart att inleda arbetet med en stämning för grov ärekränkning, förtal, brott mot mänskligheten, bärande av falsk vittnesbörd samt okänslig användning av versaler i inlägg på internetforum. Sånt här spridande av falsk propaganda som lätt kan lura klentrogna i fördärvet genom att få dem att med otillräckliga förberedelser ge sig i kast med det gastkramande mandomsprovet som Dalkarlsbacken utgör måste bekämpas! Ja det är sannerligen ondsint och förfärligt och inget vi kan se på med blida ögon.

Vi i föreningen Dalkarlsbackens vänner och frihetens förkämpar kommer nu och för evigt att stå upp emot sådant vedervärdigt och simpelt beteende och hålla de demokratiska och hedervärda idealen högt och bekämpa dylik misskreditering.

Jag ber så mycket om ursäkt om någon tagit illa vid sig, men jag känner att i sådana här lägen finns inga alternativ till att ta bladet från munnen och tala i klarspråk och berätta sanningen så att människor icke leds i fördärvet.
 

siebengang

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Vi i föreningen Dalkarlsbackens vänner och frihetens förkämpar kommer nu och för evigt att stå upp emot sådant vedervärdigt och simpelt beteende och hålla de demokratiska och hedervärda idealen högt och bekämpa dylik misskreditering.

😁🤪 (Jag anade ju att någonting funkar annorlunda i Sthlm… Diskussionstonen mer seriös, men backarna ändå lägre.)

Jag ber så mycket om ursäkt om någon tagit illa vid sig, men jag känner att i sådana här lägen finns inga alternativ till att ta bladet från munnen och tala i klarspråk och berätta sanningen så att människor icke leds i fördärvet.
Tur att jag åtminstone har Kvillingeförkastningen i närheten! 🚵‍♂️
 

Peth

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Finns den där berömda Dalkarlsbacken med på Barkarby-profilen som Peth postade?
Jorå, det är alltså den inringade lilla knäppan mot slutet. Om jag inte totalt missförstått nåt.
054D754F-84EC-4F85-9A3E-70E3A69102B0.jpeg
 

GoranS

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Ja, ja, vill man förneka fakta och inte lyssna på varningar så är det väl inget jag kan göra mer än att hålla med Einstein om att "Two things are infinte: the universe and human stupidity; and I'm not sure about the universe.".

Så, skyll inte på mig när ni ligger där i dikesrenen med bara en liten del av Dalkarlsbacken betvingad, men ändå tömda på krafter så till den milda grad att inte ens en reträtt är att tänka på. Det enda som väntar är en ärolös död såsom ytterligare en som inte lyssnade på visdomen och de sanna sägnerna utan istället i övermod, okunskap och vettlöshet gav sig i kast med den best som Dalkarlsbacken utgör och det utan nödvändiga studier av backen, utan utförande av erforderlig träning och med en total avsaknad av den mentala stålsättning som en dylik uppgift tarvar.
 

Peth

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Och jag gissar att stigningen runt 170 km på Södertäljerundan är Läggestabacken? Den sträckan är så mördande tråkig att man knappt vill köra den utför. Och då kommer den vanligen efter fem mil för mig, inte sjutton.
Jag vill minnas att det var en trevlig backe med lite trafik (just då i alla fall).
 

Peth

Aktiv medlem
Svenska randorekord
Jag tycker det är kul att det finns såpass mycket olika rando. Banorna är olika, mycket backar eller platt (är väl bara de stora bergen som saknas). Man kan köra snabbt och hårt eller lugnt och med mycket fika. Cykla dygnet runt eller sova på hotell. Nåt för alla helt enkelt.
 
Topp
Happyride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer